Trolleriutställning

Uppsalamuseets utställning “Simsalabim” är avslutad, och man håller på att plocka ner den. Men den kommer att återuppstå i Kristianstads Museum. Här kommer utställningen att öppnas under 2019. Men Kristianstads Museum kommer givetvis att sätta sin egen prägel på utställningen, och för den delen har man  t.ex. tagit kontakt med Marcus Persson. Bland annat kommer Marcus att dela med sig av material och fakta om Bernhard Svensson och Bernandos Magic, då museet kommer göra en egen utställning och hyllning till honom. Marcus kommer även att låna ut och låta dem kopiera svenska trollerirelaterade tidningsurklipp, som sträcker sig mellan 1940-2000-talet. Och så Kommer Marcus givetvis att hålla trolleriskolor och uppträda.

Detta kommer att bli den tredje större trolleriutställningen i Sverige. Den första var Södermanlands Museums “Simsalabim” 1995-1996, som byggde på material från Sveriges Magi-Arkiv, som fyllde 5 stora rum i Konsthallen i Nyköping.

Publicerat i Sveriges Magi-Arkiv | Lämna en kommentar

Mystique::Vid Korsvägen – recension

Mystique – ”Vid Korsvägen”
Olympiateatern, Stockholm
30 oktober 2018
Recension av Ottar Kraemer

Egentligen skulle man kunna skriva en recension efter varenda Mystique-föreställning. Herrarna Tom Stone, Leif Olberius, Martin Hansson och John-Henry Larsson skapar oförtrutet en aldrig sinande ström av nya rutiner och trick som sedan pensioneras efter blott en enda föreställning – bara för att sedan börja om på ny kula inför nästa gång. Det har onekligen sin charm inte bara för publiken; det måste vara stimulerande som artist att veta att man KAN låta fantasin skena iväg och prova något man aldrig skulle våga lägga in i sin ”vanliga” akt. De snillrika infallen i Mystique varvas med de obskyra, de halvt vanvettiga (förra månadens trick där publiken virades in i rött garn kors och tvärs i rummet kommer till minnes) och inte minst de väldigt komiska. Även de gånger då trolleriet är konventionellt gör herrarna presentationen till något minnesvärt – en konst som många borde lära av!

Dagen innan Halloween samlas en förväntansfull publik i en nästan överfull salong och möts av det vid det här laget klassiska öppningsnumret där alla herrarna gemensamt utför en trolleri-koreografi till svängig musik – det enda nummer som förblivit oförändrat från början av spelperioden förra året. Denna gång händer dock något; ljuset börjar svaja mitt i numret och musiken blir atonal och mörk. Till sist står aktörerna handfallna i ett kallt ljussken och tittar i skräck på kvällens gästartist – Billy Kidd från Kanada – som likt en Mefistofeles-gestalt gör entré och erbjuder herrarna att skriva under varsitt kontrakt i blod i utbyte mot magiska krafter. Utan vidare ifrågasättande skriver alla i tur och ordning under sina kontrakt – endast Martin Hansson verkar tveka – och med ett demoniskt leende samlar Billy Kidd ihop kontrakten och försvinner från scenen, varpå musiken och det varma ljuset plötsligt återvänder och ”allt är som vanligt” igen. Publiken – i synnerhet de av oss som ofta går på Mystique – tittar på varandra och undrar vad som nu komma skall..? Att det är Halloween är i alla fall helt klart!

Ivrig att testa sina nya magiska förmågor bjuder Tom Stone upp en frivillig ur publiken och utför en rapp bägarspelsrutin med två bägare som sannolikt lurade även de mest luttrade trollkonstnärerna bland åskådarna. Stone har en förmåga att ständigt förnya och tänka nytt även kring så ”trötta” trick som bägarspelet, och den här kvicka rutinen som kunde fungera som en studie i att avleda uppmärksamheten är ett bra exempel. Numret tjänar inte bara som ett förtjänstfullt trick i sig; att det sker så rappt och oförklarligt även för den insatte åskådaren understryker föreställningens tema och man får en glimt av hur det skulle se ut om trollkonstnären faktiskt hade magiska krafter.

Leif OlberiusFoto: Arto Airaksinen

Leif Olberius vanligtvis joviala karaktär har blivit besatt av pengar efter att ha sålt sin själ i öppningsnumret, och likt Kung Midas dyker det upp pengar var han än går. En snyggt utförd men inte i sig epokgörande myntrutin får ny fart när det bokstavligen börjar spruta mynt ur händerna på honom när man minst anar det (Undrar hur många hundra mynt som dök upp bara under de första minuterna av numret?), och när han får sällskap på scen av Tom Stone övergår rutinen i en tvåmanna myntfångst ur luften som kan vara den mest övertygande hanteringen undertecknad kan minnas av detta klassiska nummer. Olberius karaktär genomgår en hel resa från fascination till utblommad girighet under loppet av numret – som alltid är hans mimik och skådespeleri en fulländat integrerad del av varje nummer han visar upp. Att ett nummer utförs långsamt och övertygande betyder minsann inte att det behöver bli livlöst; Olberius kan kosten att få vartenda par ögon i salongen att följa med hans egna medan han söker efter nästa silverglänsande fångst ur tomma luften.
När mynt inte räcker till längre trollas det fram sedlar och när avunden rinner över hos ensemblen och Leif blir rånad vänds plötsligt rånsituationen uppochner när rånarens pistol genom ett trollslag pekar bakåt och det är rånaren som blir av med plånboken istället!

Ensemblens vedertagna hackkyckling, Martin Hansson, har fått självförtroende och mentala krafter av det underjordiska kontraktet och utför ett förbryllande tankeläsningsnummer med två åskådare vars fritt valda kort dyker upp nedskrivna på de papperstussar som användes för att slumpa fram ven som skulle komma upp på scen. En mycket stark effekt som får välförtjänta applådåskor från publiken och också går mycket väl ihop med temat – Hansson unnar sig till och med en överlägsen blick när han tittar ner på kontraktet och med glimten i ögat säger att han återkommer senare.

Säg en lycka som vara för evigt, dock… Bara ett par nummer senare när han återigen skall förbluffa publiken med en ny tankeläsning går allt på sniskan – och förklaringen låter inte vänta på dig; han har av misstag råkat riva kontraktet mitt i tu! Plötsligt fungerar ingenting för Hansson, vars jovialiskt burdusa karaktär plötsligt drabbas av insikten att han kanske har sålt sin själ och råkat riva itu betalningen! Hans återkommande försök att trolla under resten av föreställningen blir ett slags anti-nummer; det är på förhand uppenbart att han kommer att misslyckas, men föreställningens handling gör ändå att vi vill se honom lyckas till sist. Det blir ett rent teatraliskt inslag i showen, men för temat och den röda tråden är det omistligt.

Foto: Arto Airaksinen

Ständigt förföriskt leende John-Henry Larsson gör entré med vad som kan vara kvällens märkligaste inslag; en ”dockteater” där trollkonstnärens händer blir till två karaktärer som gemensamt utför en ”trolleriföreställning” på en miniatyrscen som plötsligt dyker upp ur en skokartong! Numret saknar egentliga trolleriinslag, men skratten låter inte vänta på sig och applåderna är lika häpna som entusiastiska när numret slutar med att handdockorna ”trollar” fram en skylt där det står PAUS. Larssons skicklighet i att bygga originell och avancerad rekvisita är väldigt tydlig och man tycker sig ana hans handlag i de flesta av föreställningens unika nummer som innehåller magiska föremål.

Foto: Arto Airaksinen

Efter en välbehövd paus (Teaterns pyttelilla café verkligen får jobba för högtryck när salongen är fullsatt!) bänkar sig alla igen och scenen äntras av hela ensemblen som slår sig ner vid ett bord. Alla har ärmarna uppkavlade och tittar bistert på varandra – men istället för en armbrytningstävling kommer det en ny fyramans koreografi där artisternas armar och en röd boll (som dyker upp och försvinner i en farlig fart) skapar ett fängslande skådespel. Här anas inspiration från alla möjliga håll; Adlercreutz, Frisch, Amazing Jonathan och kanske en gnutta Umbilical Brothers när koreografin spårar ur och Tom Stone ideligen blir knockoutad på slapstick-vis av övriga ensemblen (och till sist av sig själv)! Ett nummer ingen av oss i den närmaste publikkretsen någonsin sett maken till och utan tvekan kvällens största ”snackis”! Den här typen av nummer känns som kärnan i det som gör Mystique både egenartat och enastående.

Billy KiddFoto: Olav Holten

Kvällens gästartist Billy Kidd gör flera entréer under kvällens lopp och visar upp ett brett spektrum av konster – från framtrollning av en vinflaska ur en uppblåst ballong till en mycket underhållande ”kniv genom lånad kavaj” med unik presentation som ger en glimt av hur skicklig Kidd måste vara i den arena större delen av hennes repertoir kommer från; street magic. Inte en sekund blir död tid när Kidd kaxigt munhuggs med publiken och skickligt plockar upp ”running gags” ur det som sker där och då i salongen – en färdighet som säkerligen kommer av lång och gedigen erfarenhet likaväl som personlig fallenhet. Mentorn Gazzos vänliga småträtande med enskilda publikmedlemmar känns igen, men Kidd har en helt egen personlighet som hon med aldrig sinande energi öser ut under tiden på scen.
Gaturepertoiren har dock sina tillkortakommanden på en scen likt Olympiateaterns. Kidds tolkning av John Ramsay’s trick med bönor som försvinner och kommer fram ur munnen – och i slutet till synes dyker upp genom trollkonstnärens tårkanal i ögat(!) – är imponerande på första och andra bänkraden, men når inte längre ut i salongen och applåderna blir oförtjänt små helt enkelt eftersom majoriteten av publiken inte kan tillgodogöra sig ett trick med så liten rekvisita.
Kidds finalnummer är hennes i särklass bästa – en väldigt uppkäftig och rolig version av Varol’s Emotion Box där en åskådare i kvällens tappning blir uppbjuden på scen för att delta i Kidds frågesport ”Touch me in the box” (vars komiskt dubbeltydliga titel dessvärre verkar gå stockholmspubliken förbi). Ideligen får åskådaren sticka ner handen i en låda och beskriva vad han känner med fingrarna – och ideligen visar det sig att han på komiskt vis har helt fel. Vad som känns som en liten tandborste visar sig vara en toaborste och beskrivningen av en tvättsvamp visar sig inte riktigt stämma in på ett stenblock…

Övriga ensemblen ligger inte heller på latsidan i andra akt. John-Henry och Leif gjuter nytt liv i ett svävande bord när John-Henry skall demonstrera sina nyvunna krafter och leviterar popcorn varefter plötsligt hela skålen med popcorn inklusive bordet skålen står på flyger upp och stackars Leif får brottas med den bångstyriga rekvisitan i ett nummer som verkligen drar full nytta av herrarnas komiska talanger såväl som deras skicklighet i trolleri.

När det är dags för finalfinal återkommer Faust-temat och alla kontrakten rivs (till Hanssons uppenbara lättnad) innan vi säger adjö med stående applåder – för att sedan gå hem och bita på kalendern innan det är dags att trotsa novembermörkret och gå till Olympia igen.
Då blir det ju trots allt helt nya galenskaper och underligheter. Igen.

Med risk för att upprepa vad jag tidigare sagt; Mystique utvecklar och förnyar vår konst!
Den som har tillfälle att se en föreställning rekommenderas varmt att göra det. Undertecknad har inte missat en enda föreställning ännu – och planerar inte att göra det heller.

– Ottar Kraemer

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Truxapriset 2018

Den 7 november, på Truxas födelsedag, delas Truxapriset ut till en artist som gjort sig bemärkt. Det finns många skickliga riktiga artister som förtjänat att uppmärksammas. I år gick priset till Charlie Caper, en artist som underhåller med klassiskt trolleri.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

MIC:s månadsmöte den 5 november

Ett 25-tal hade samlats i Norrköping för Klubbmästerskap 2018 i Moderna Illusionisters Cirkel. Till årets mästerskap har det tillverkats ett mycket fint vandringspris. Tack till Tim Star och Andreas Sebring för ert engagemang och jobb med vandringspriset!

Det var 7 anmälda till tävlingen och allt började med att Andreas Sebring nämnde kortfattat de olika kriterierna som tävlingsdomare utgår från vid bedömning av trolleri. De som inte tävlade fick ge poäng från 1-10 samt skriva något bra om varje akt. Nu kunde tävlingen börja!

Göran Nordfeldt (Mr Goran). Han visade ett trick med svarta grammofonskivor som ändrar färg samt att tre näsdukar stoppas in i ett rör och sedan när de blåsts ut ur röret hänger de samman. Därefter gjorde han fingergiljotinen med hjälp av några åskådare.

Några kommentarer /Bra tema med “tillsammans”. Bra energi. Kul med humor. /Roligt framfört/

Bertram Andersson (Bertramo). Han började med att göra ett korttrick och nämnde uttrycket “trolla med knäna” varefter han tog knät på kortleken och spred ut kortleken. Det valda kortet hade vänt sig om! Han fortsatte med tandborstmuggar (bägarspelet), tre orange muggar och en gul. Sedan avslutade han med två skosnören i olika färger som på olika sätt hoppade in i varandra och även ut.

/ Härlig variant med skosnören. /Fin klädsel, skosnören var väldigt bra close-up. Tandbortsmuggarna var coolt./

Anders Svensson. Han började med att plocka fram fyra böcker. Han slängde ut pappersbollar i publiken för att välja ut åskådare som sedan fick välja vilken bok/böcker de ville ha. Sedan fick en av åskådarna slå upp en sida och välja en rad på sidan ur sin bok. Åskådaren fick nämna vilket första ordet var i den raden. Anders läste upp vilket ord som stod först i sin bok på samma sida och samma rad. Nu skulle han med magins hjälp ta reda på vad som stod på exakt samma sida och de första ordet i den valda raden för ytterligare en av åskådarna med en bok i handen. Anders tog upp en tavla och börja skriva. Sedan fick åskådaren berätta vilket ordet var. Anders vände på tavlan och det var exakt samma ord!

/Snyggt mentalist trick med publiken. /Bra mystiskt bok trix./

Andreas Sebring. En åskådare fick hålla i en pendel och gå fram till olika åskådare för att se om pendeln svängde framför dom. Där pendeln rörde sig mest var kraften som störst för att kunna astralvandra. Den åskådaren fick välja ett kort med en bild som kännetecknade det landet som var det aktuella att vandra i. Åskådaren fick vidare tänka på landet, en stad i landet, en plats i landet samt en som skulle vara med på vandringen. Andreas i sin tur skrev ner de tänkta landet och staden på en tavla. När åskådaren berättade vilket land och staden det rörde sig om. Nu vände Andreas på tavlan och där stod landet och staden fanns nedskriven även om bokstäverna var omkastade. I ett kuvert fick sedan åskådaren ta ut ett vykort där det stod ett tack med åskådarens namn för att åskådaren ville finnas med under denna vandringen. Men vykortets bild var på den plats åskådaren hade valt. Inte nog med det så tog Andreas fram en klocka och på baksidan av den var den inristat ett namn som var identiskt med den person som var med på åskådarens vandring.

/Mycket imponerande akt. /Bra presentation o många överraskningar./

Martin Nilsson (Magi Martin). Han hade valt ett Vilda Western tema där det var musik i bakgrunden. Han berättade om bröderna Dalton att de var skurkar och 5 personer ur publiken fick spela Daltons. De fick dessutom lösskägg på sig. Sedan behövdes även en sheriff. Skurkarna fick välja en varsin pistol som hade olika färgade märken. De stoppade ner sin pistol i en liten tygpåse som drogs igen och dessa små påsar lades ner i en större påse. Nu fick Martin påsen och tog ut en pistol i taget och gav till Sheriffen. Nu skulle sheriffen försöka efter bästa förmåga ge rätt pistol till rätt skurk. Det visade sig att han hade alla rätt!

/Bra inramning. Fascinerande. Bra energi. /Bra tema. kul rekvisita. Ovanligt trick. Något hög musik./

Ulf Kjell-Berger (Bergér). Ulf gick fram till några i publiken som fick tänka på ett av fyra djur som fanns på ett kort. Efter att ha visat djuren på nytt kunde Ulf berätta för publiken vilket djur var och en hade tänkt på. Han tog nu fram och visade åtta kort med olika djur. Två av åskådarna fick tänka på ett varsitt djur, medan de tänkte så tog Ulf upp två blanka kort och ritade djuret som han trodde åskådarna hade tänkt på. Han satte korten på en tavelramp. Nu fick åskådarna berätta vilka djur de tänkt på och dessa djur sattes också på rampen. Nu var publiken spänd på vilka djur Ulf ritat så han vände på rampen och det var helt rätt! Vidare så fick några i publiken känna på några kolbitar som sedan lades i en burk. Ulf berättade att med stort tryck kan kol förändras. Nu tog han hjälp av tankens kraft och vips så hade kolet blivit till diamanter som hälldes ut ur skålen. Men diamanterna som hälldes i en annan skål kanske inte var så bra. Bättre enligt Ulf var pengar och nu så hade diamanterna blivit guldpengar!

/Bra o trevlig framställning. /Äntligen någon som är på scenen./

Raymond Gustafsson (Ramondo). Han låter en åskådare välja ett kort (det var spader 8) som blandas in i leken på nytt. Det visade sig att istället för att kortet hittas kommer det fram en svart biljardboll med siffran åtta. Inte nog med det så trycker Raymond på bollen och den blir platt och får plats i kortasken. Därefter låter han två åskådare komma fram och välja ett varsitt kort. Den ena får skriva sin signatur på baksidan av sitt kort och den andra på framsidan av sitt kort. De får blanda in korten i leken och nu visar det sig att korten hamnat bredvid varandra i kortleken. Han visar de båda korten och när han har korten mot varandra så händer det omöjliga att signaturerna är på samma kort.

/Close-up. Bra utstrålning. Bra teknik. /Snygg publikkontakt./

Och segrare av Klubbmästerskapen 2018 är Raymond Gustafsson (Ramondo) på 103 poäng. Tvåa blev Andreas Sebring på 100 poäng. Trea blev Martin Nilsson (Magi Martin) på 93 poäng.

Vi tackar både de tävlande för en jämn och spännande tävling samt ett tack till publiken för ert deltagande och engagemang. Det var många glad tillrop och uppmuntrande ord för 2018 års Klubbmästerskap!

Vid anteckningarna – sekreterare Göran  Nordfeldt

Publicerat i MIC | Lämna en kommentar

Tobbe Trollkarl jubileumsshow – 20 år i barnens tjänst

Det är en konst att kunna underhålla både vuxna och barn. Det kan Tobbe Blom utan problem mera känd som Tobbe Trollkarl. Han underhåller en fullsatt salong i lite över en timma och får både vuxna och barn att skratta med honom. Det här är ren magi och man blir som barn på nytt när man ser hans show. Han tar upp både vuxna och barn på scen och pratar med dem och skojar så att de känner sig avslappnad. Han parerar galant mellan fallgropar när det inte alltid blir som han tänkt sig med svaren från barnen så det blir komiskt istället för genant. Tobbe Blom är ett proffs med fingertoppskänsla för vad som är rätt och fel. Skämten anpassar han kanske lite mera till de vuxna medans han trollar för barnen. När showen är slut och jag går hem hör jag flera barn som diskuterar vad de sett och upplevt. ”Hur gjorde han?” ”Visst var det bra!” ”Han är så duktig” och jag är beredd att hålla med. Visst är det här bra och helt underbart att kunna underhålla en så bred åldersgrupp att både barn och vuxna kan prata om det länge efteråt!

TITEL: Tobbe Trollkarl jubileumsshow – 20 år i barnens tjänst
KATEGORI: show, magi, barn, familjeunderhållning
TID: 1 tim 15 min utan paus
PLATS: Maximteatern i Stockholm, samt turné i Sverige
RECENSERAD AV: Camilla Käller
FOTO:  Camilla Käller
BILJETTBOKNING: Tobbetrollkarl.com

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Tumtippen

Redaktören Crillo för Magiska Brödernas facktidskrift, ligger inte på latsidan! Nu har ett nytt nummer utkommit – nr 89 november 2018. 14 läsvärda sidor, massor med färgfoton.

“Crillos comments” meddelar att över 50 personer är anmälda till Johnny Lonn Memorial den 25 november, och de kommer att få se Peganis seminarium och några av Sveriges bästa trollkarlar tävla. Det är stängt för tävlande, men det går fortfarande att anmäla sig som åskådare. Referat och bildspel från workshopen på Kyoto. Ville Boman gick på Tom Stones kurs Conjuring och berättar hur nöjd han var med denna. “Det magiskt viktigaste och mest utvecklande jag upplevt” slutar Ville. Tumtippen avslutas med några trick. Dag Lofalk lär oss att trolla fram guld. Stefan Haglund får in ett draget kort i en plastficka. “Trio Crillo” är en kortrutin med fyra kort.

Det är trevligt för medlemmarna att så här ofta få veta vad som tilldragit sig på föreningsmötena och i den magiska världen.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Tom Stones workshop “The art of magic”

I veckan deltog jag i Tom Stones workshop “The art of magic”. Efter 3
dagar av intensivt arbete och massor av skratt känner jag att jag har
fått både verktyg och förståelse jag kommer att använda hela min
karriär.

Vi gick igenom verktyg för att bli en mer engagerande underhållare,
strukturera rutiner och hela akter, tekniker och psykologin bakom
avledning/misidrection och att skapa vilseledande trick.

Bara kunskapen var imponerande heltäckande, men Tom fick oss att skapa
rutiner som gav oss praktiskt erfarenhet och förståelse för varje
princip.

Ibland själva och ofta i grupper skapade vi rutin efter rutin på väldigt
kort tid. Det lärde oss också att arbeta i grupp och fick igång
kreativiteten som få saker kan!

Det här var 3 intensiva dagar som var extremt givande OCH extremt
roliga!

Och nu kliar det i fingrarna för att applicera allt jag lärt mig i mina
shower och karriär.

Får du chansen att gå kursen rekommenderar jag den starkt!

Robert Ace

Publicerat i Sett, hört och hänt | 1 kommentar

Miraculum i Jönköping

De bjuder in till mystikens värld

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Mystique

Fotografier tagna av ARTO AIRAKSINEN under den helt slutsålda föreställningen den 30 oktober 2018.

Manne af Klintberg skrev så här: Såg pojkarna i Mystique i går afton + en förtjusande trollande flicka från Canada, Billy Kidd. Jag är väldigt glad i när trollisar har litet distans till sina tricks och gärna satsar energi på publik-kontakt. Här fick jag full valuta! Samt att de fyras gäng samarbetar på ett sätt som är litet åt Bröderna Marx-hållet. Att undersälja ett nummer är precis det vi som publik älskar, vi blir delaktiga. De gör nya shower en gång i månaden. Jag kommer tillbaka! Tack!

 

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Brynolf & Ljung

”Vi ska göra världens bästa trollerishow”

Magikerna sätter allt på ett kort.
Nya föreställningen Cirkeln har premiär i november och ska vara bäst i världen. Har du någonsin haft känslan av att något hänt på ett sätt som gör att det måste vara mer än en slump.

Den känslan vill trollkarlarna Brynolf och Ljung utreda djupare i sin nya föreställning Cirkeln, en 90 minuters interaktiv trolleriföreställning där publiken spelar lika stor roll som de båda trollkarlarna.

Ett bevis på att de var rätt ute fick de bara dagarna efter att de slagit fast namnet på sin show. – Jag började hitta cirkelformade objekt på mitt köksgolv flera dagar i rad utan att jag hade en aning om vart de kommit ifrån; en packring, en kapp och en bricka, säger Jonas Ljung. – Och utan att tro att det är övernaturligt är det nog ändå mer än en slump. Det är en spännande känsla, säger Peter Brynolf.

Duon som slog igenom i tv-programmet Brittain’s got talent 2011 har sedan dess gjort sig i ett namn även  på hemmaplan och då framförallt i sitt egna program på Tv4, Brynolf & Ljung – Street Magic”. Serien har hittills sänts tre säsonger och är en smärre succé med en halv miljon tittare varje vecka. De har även turnerat med sin show Hokus pokus motherfuckers.

Vad är då ambitionen med Cirkeln? En föreställning som engagerar ungefär 30 personer ur publiken per föreställning och med en trailer som är fullproppad med teknik.

– Vi tror och vet att även om vi gör en medioker show kommer den bli otroligt fet. Därför siktar vi på att göra världens bästa trollerishow just nu, säger Jonas Ljung. – Vi vill att publiken ska känna sig lite smartare när de går här ifrån, även om vi lurat dem grundligt, säger Peter Brynolf och ler.

Magikerna Brynolf & Ljung är aktuella med ny show.

Peter Brynolf & Jonas Ljung fick sitt internationella genombrott i Britain’s Got Talent inför 11 miljoner tittare. Foto: Anna Z Ek

FAKTA

9 föreställningar på Cirkus

11 november  15:00
11 november  19:00
12 november  19:30

Allt om Stockholm johan.thornton@aos.se

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar