The 39th International Magic Convention

The Mermaid Conference and Events Centre, London,  26-28.11. 2010 

Familjen MacMillan med sina medhjälpare hade arbetat hårt för att ännu en gång arrangera en minnesvärd kongress. Den fick en mycket bra början på fredag kväll med två extremt högklassiga program punkter. 

Flicking Fingers Show: Denna 10-mannagrupp tyska trollkonstnärer i toppklass uppträdde första gången på FISM 1997 i Dresden, och var redan då en succé.  De har varit populära och efterfrågade sedan dess. I Lund var de år 2002. Deras USA turné var också framgångsrik. Nu hade de utvecklat sin 90-minuters show till kongressens höjdpunkt, enligt många. Man nästan glömmer att showens magiska innehåll är högklassig, när det hela är presenterat på ett komiskt sätt, som är helt deras eget. Allt originellt, allt mycket roligt. 

Flicking Fingers Show

Det började med att MC  Helge Thun agerade från scenen så som man förklarar säkerhetsdetaljerna på ett flygplan. Spotlights tändes på sju medlemmar av gruppen, som stod spridda bland åskådarna i flygstewarduniformer, och utförde samtidigt samma reptrick enligt Helges ” säkerhetsinstruktioner”, som liknade otroligt mycket det, som man hör på flygplan.  Mycket komiskt, jag lovar. Det var så mycket komik, som inte går att beskriva, men här en detalj till. När Gunther, en slags dum clownfigur i truppen, skulle kolla att duken, från vilken Jorg Willich skulle trolla fram en champagneflaska, var en helt vanlig duk, började Gunther kolla varje kvadratcentimeter på 10 cm håll, och tog ordentligt tid på sig! Utom Gunther hade Helge Thun, Jörg Alexander, Manuel Muerte, Pit Hartling och Jörg Willich framträdande roller i shown. 

 

Manuel Muerte

David Ben

Session with David Ben  –  Intervju av Matthew Field

David Ben (Canada) var kongressens star performer. Han är en av de stora i internationella magivärlden, en av världens skickligaste och kunnigaste close-up artister, men ändå märkligt okänt i Europa. Närmast är han känd här för sina fyra böcker: Advantage play, Tricks, Dai Vernon: A Biography (endast del 1 klar) och ” Zarrow – A lifetime of Magic ” (kanske den finaste boken av alla  om kortmagi). David Ben har hög utbildning från tre universitet, men lämnade skattelagstiftningen och ägnade sin talang åt  ”magic, creativity and commonity”. Han var den enda elev, som Ross Bertram, en av sin tids främsta  close-up artister i världen, hade.

David Ben blev först känd i magivärlden när han var co-producent och huvudrollsinnehavare i showen ”The Conjuror” som spelades på flera teatrar i Kanada. Anledningen till att han förekommer så sällan på kongresser, även i USA, är att han är engagerad i så många andra saker i sin hemstad Toronto. Han är konsult i TV- och filmproduktioner, föreläsare om kreativitet, innovation och problemlösning. Han uppträder ofta i TV, och är grundare och ledare av Magicana, en non-profit organisation för främjande av performing arts. Dessutom är han numera redaktör för ”Magicol”, tidskrift för Magic Collectors Association.

David Ben hade mycket intressanta saker att berätta i denna intervju, som snart blev ett seminarium. Han ville visa med kort och mynt vad han pratade om. Hans skicklighet och kunnande om close-up var något helt otroligt även för denna publik, som har under årens lopp haft möjlighet att se praktiskt taget alla världens främsta exponenter av close-up magic. 

Lördag: Kl. 10.  Dealers, som var 26 från 12 länder (Gay Ljungberg från Sverige). 

Kl. 10  Close-up competition om The Kevin Reay Trophy. 

Antalet tävlande var 12 från 9 länder, vilket antal har varit vanligt de senaste åren i denna tävling. Detta är förvånande, när antalet tävlande på 90- ja 2000 talet var 20-23 varje år. Tävlingen har stor prestige, och priserna är, utom trofén, £ 1000, £ 500 och £ 100. Dessutom har magin blivit en stor industri, och all information, inte bara tricks, utan presentation etc., är lätt tillgängliga för alla i form av DVDs och böcker. Och möjlighet att se främsta artister live på kongresser har också ökat, när kongresserna har blivit fler hela tiden. 

Förra året, när Johan Ståhl vann tävlingen, var den generella kvalitetsnivån hög. Tyvärr, så var det inte nu. Flera av de tävlanden hade samma typ av korttricks, som inte är bra i detta sammanhang.  Resultatet av tävlingen fick vi veta nästa dag. 

En intressant nyhet var, att MC James Freeman presenterade en tävling mellan tävlingsakterna, i vilken projicerades på en stor skärm 15 bilder, som alla hade någon anknytning till magic (namn på tricks, böcker etc.) Publiken hade fått papper att skriva svaren på. De var ganska knepiga frågor. Den som hade flest rätta svar fick som pris en fri registrering till nästa års kongress. 

Kl 14. David Ben lecture 

Inte svårt att gissa, att detta seminarium var av högsta klass. Han hade många och värdefulla synpunkter om hur magic skall vara. Han använde PowerPoint för att visualisera att magic presenterar ett problem och dess lösning, men att upplevelsen för en åskådare är av mindre värde om det inte meddelar någon form av kunskap. Han visade med några exempel, att regeln, att aldrig upprepa ett trick, bryts i många klassiska tricks. Som till exempel Cups and Balls, The Linking Rings. Samma effekt händer flera gånger. Sedan gjorde David Ben, med assistans av en ung, trevlig pojke, en Egg Bag-routine, och visade i slutet att det var riktiga ägg. Han använde en s.k. ”Sterling Bag” vars gimmick är utanför påsen. 

Flicking Fingers lecture  Nr. 1: Jörg Willich och Jörg Alexander alternerade med tricks och analytisk teori. De visste vad de pratade om, och kunde det  de visade.  

Jörg Alexander

Jim Cellini Tribute Show: Denne ”King of Street Magician” var en student av Slydini och en mycket fin och märklig person. Det framgick, att praktiskt taget alla nuvarande street magicians använder något i sina uppträdanden som Jim Cellini utvecklat. Han älskade sin konst och att uppträda på gatan och friheten som det gav honom, och han brydde sig inte om att göra pengar i TV eller andra ”bättre” sammanhang. Jim Cellini hade många vänner t.ex.: Gazzo, Michael Vincent, Chris Lynam, Johnny Fox och Ben Whiting och de berättade sina mycket uppskattande minnen av The Great Jim Cellini. 

Kl. 18.15 Pre-Gala Close Up Magic   

Kl. 19.30 Magic & Variety Gala Show: MC var som vanligt alltid lika populäre och uppskattat Noel Britten.

Paul Dabek  (UK) En elegant klädd yngre artist med silk productions med stil och fart.

Paul Dabek  

Nikolai Friedrich (Germany) Mycket högklassig mental act. Vad han gjorde såg helt omöjligt ut, men han gjorde det.

Derek Hughes  (USA) Kom från Comedy clubs i USA och hade charm och rutin i korttricks, assisterad av en mycket kort japansk dam, som stod bredvid honom. Publiken var med i varje replik från båda.

Tom Noddy  (USA) Han är en erkänt mästare av såpbubblor. Publiken fick se fyrkantiga bubblor, busbblor inne i rökfyllda bubblor, och bubblor som sprutade rök som en vulkan.

Romany.  Diva of Magic. Mycket färger, plymåer och fart när denna lady trollade fram fågelburar i olika storlekar.

Gunther (Germany) Presenterade en mycket originell och komisk akt, i vilken han berättade om besöket hos ” Magicians Anonymous ” och detta 12-stegs program för att bli av med sitt ”bad magic habit ”, som hade tagit över honom.

 Kim Hyun Joon (Korea) En otrolig card production act i klass med An Ha Lim. Även manipulation med billiard bollar.

Johnny Fox  ( USA ) En fin, sympatisk artist med svärdslukarakt. Han svalde olika saker, bl.a. en jättestor skruvmejsel.

Paul Dabek (UK)I ett andra uppträdande med shadowgraphy akt. 

   

Romany,  Kim Hyun Joon  

Söndag kl 10.  Presentation av resultaten i Close-up tävlingen. MC var James Freeman och prisutdelare David Ben. International Judging Panel hade fått Matthew Wright (UK) som segrare. Andra priset gick till Kim Min Hyung  (Korea), tredje priset till Alexander Hansford (UK). Rene Jensen från Danmark var en av tre Merit Award vinnare.

Matthew Wright (The winner of the Close-up competition) och  David Ben 

Kl. 12.30  International Close-Up Gala. MC var John Lanahan  (USA/UK).  Högklassig show med Tylor Wilson ( Canada) vars ” Card on Ceiling ” var unik. Kortet var högt uppe i scenens tak. Han klättrade dit upp på stegen på sidoväggen, tog lös kortet och visade där uppe, att kortet var det, som åskådaren hade valt. Andra artisterna i shown var Ricky Smith (UK), Derek Hughes  (USA), Manuel Muerte, Pit Hartling, Thomas Fraps  (Germany), och Ponta the Smith (Japan). 

Flicking Fingers  lecture  Nr. 2. Presenterad av Pit Hartling och Manuel Muerte. Magic av absolut högsta klass med humor. Pit visade och förklarade ett trick, i vilket han med hjälp av apelsinjuice på några sekunder kunde memorera en blandad kortlek. Båda är artister med behaglig personlighet. 

Ponta the Smith lecture. Han anses vara en av de bästa mynttrollarna – inte bara i sitt hemland Japan, utan i hela världen.  Mycket skicklighet och eleganta lösningar. Visade även saker med kort. 

Ponta the Smith

Kl. 17.00  The David Berglas International Magic Award. Som i tidigare år var presentatören ” The Man of Mystery ” David Berglas själv. Han berättade en hel del om årets pristagares meriter innan han avslöjade, att pristagaren var Juan Tamariz (Spain). 

David Berglas berättade, att Juan är på en kongress i Madrid, men att han kunde vara med på den stora skärmen ovanför scenen via Skype link, som David Copperfield var förra året. Det blev kontakt och Juan verkade mycket glad av beskedet. Kontakten var visserligen inte bra, varken bild eller ljud, och plötsligt fastnade sändningen med en konstig bild av Juan på skärmen. Det var givetvis pinsamt. David Berglas försökte få kontakt med Juan på mobiltelefon, men det fungerade inte heller. Mycket snöpligt att tekniken inte fungerade. David Berglas sade, att han var i viss mån beredd för detta och hade en överraskning.  Det var Juan Tamariz själv som sprang in på scenen. Han fick motta priset och blev intervjuad av David Berglas. 

Juan Tamariz  and  David Berglas

Detta var den sista programpunkten för dem som hade sett Galashowen kvällen innan. Även denna kvälls show var slutsåld i teatern, som har 600 platser. 

Nästa år äger kongressen rum en vecka tidigare, 18 – 20 november 2011. Och då är det 40-årsjubileumskongress, som Noel Britten lovade kommer att vara något alldeles extra med världsklassartister, varav många redan är bokade.

Text och foto: Arto Airaksinen

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *