Cirkus Cirkör – Wear it Like a Crown

 Cirkös Cirkör är tillbaka på Södra Teatern i Stockholm med föreställningen Wear it Like a Crown. I en surrealistisk värld lever och samspelar sex mycket olika karaktärer. De är alla rädda för olika saker. Var och en hanterar sina brister och tillkortakommanden på sitt eget sätt. Wear it Like a Crown är en föreställning om att bära sina rädslor och misslyckanden med stolthet.

 Kan man göra det? undrade jag innan föreställningen. Jag undrade också varför regissören och cirkusdirektören Tilde Björfors hade valt att fokusera på rädslor. Möjligheter är ju så mycket mera spännande och inspirerande att gestalta, resonerade jag…då.

 Cirkus/nycirkus inbjuder till så många fantastiska möjligheter….men faktiskt också till lika många skrämmande rädslor. Rädsla och möjlighet är bara två sidor av samma mynt, den ständiga kampen mellan höger och vänster hjärnhalva. Jo, jag kan! Nej, jag törs inte! Först när man vet vem man är, inte längre skäms för sina rädslor, har blivit vän med sina misslyckanden, först då öppnas dörrar till oanade möjligheter.

 I ett samhälle där enligt statistiken majoriteten hellre dör än håller tal inför andra människor borde en scenföreställning vara den ultimata risken  – och en gigantisk möjlighet. Låt oss nu se hur några av karaktärerna klarar den balansgången:

 Nerves of Steal. Foto Mats Bäcker

 Nerves of Steal vill man inte möta i en mörk gränd – i alla fall inte innan man har lärt känna honom bättre. Han kommunicerar nämligen enbart med stål och vassa föremål. Ju vassare desto bättre. Han jonglerar obekymrat med vrålande, fräsande motorsågar. I takt med att knivarna, dolkarna, svärden blir större och vassare verkar han växa som person. Han har verkligen hittat ett uttrycksmedel som passar honom och hans personlighet, men som fjärmar andra människor från honom. Vad skulle hända om man tog ifrån Nerves of Steal de slipade knivarna, blir det då bara nerver kvar?

 

Wild, Weird and Wonderful. Foto Mattias Edvall

 Levnadsglada Wild Weird and Wonderful däremot kommunicerar snabbt och lätt med hjälp av pingpongbollar och ser möjligheter i plastpåsar. Hon är inte så rädd för att ta risker och leka i trapetsen med en beundrare. Om man rubbar hennes cirklar blir hon däremot mycket störd, men hittar snart ett sätt att komma ner på båda fötterna igen.

 

Mistress of Mayhem. Foto Mats Bäcker

 Mistress of Mayhem verkar inte ha några begränsningar. Stentuff antar hon nya utmaningar och kastar sig bokstavligt och bildligt huvudstupa in i nya situationer. Allt går bra i hennes universum, så länge hon inte behöver ta en personlig kontakt eller lita till någon annan än sig själv för det är ”farligt, farligt!”.

 

Miraculous and Supernatural. Foto Mattias Edvall

 Den delikata Miraculous and Supernatural är min favorit. Jag känner igen drag från mig själv när jag var liten i henne. Hon samlar på saker, t.ex. vackra skor, och det gör henne lycklig. Hon är kanske lite försiktigt lagd men är nyfiken på livet och observerar många detaljer och möjligheter som går andra förbi. Jag är inte den lilla flickan längre, men observerar gör jag fortfarande… och samlar på skor gör jag självfallet.

 Wear it Like a Crown har många olika lager. Akrobatik, jonglering, ja det som hör cirkus till, karaktärer som hämtade ur en surrealistisk teaterpjäs, suggestiva filmproduktioner och musik. Wear it Like a Crown är också titeln på den låt av Rebekka Karijord som delvis har inspirerat till föreställningen och som också för den framåt på Södra Teaterns scen.

Cirkus Cirkör bär sin välputsade krona med bravur!

 Christina Nyman

Det här inlägget postades i Cirkus. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *