Cirkus Orion – igen!

SvD:s kritiker guidar den 20 november till de tio bästa uppsättningarna som fortfarande spelas på Stockholms scener . Här vad man tycker om ”CIRKUS ORION”.

Egensinnig kärleksförklaring till cirkusen.
Orionteatern har hittat en egen nisch. För tredje gången iscensätter Lars Rudolfsson ett möte mellan häst och människa efter de tidigare succéerna med svarta respektive vita hästar och mimare. Den här gången är uppsättningen mer cirkusliknande och lekfull för att passa en familjepublik.
Till attraktionerna på Cirkus Orion hör inte bara åtta hästar i alla format och färger utan också tre pigga hundar. Det sköna med Suzanne Berdinos dressyrfilosofi är att djuren får vara djur; lite egensinniga går de ibland sina egna vägar.
Temat för Cirkus Orion är fascinationen för cirkusens uttryck, den som dansaren Sara Larsson-Fryxells snurrande flicka så gärna vill tillhöra. I manegen rör sig också en äkta cirkusfamilj som påminner om Picassos målningar. Suzanne Berdinos tonårstrillingar Charmaine, Oliver och Stephanie framstår som sagoväsen i sina poetiska jonglerings- och dressyrnummer.
Lars Rudolfsson har som vanligt ett säkert öra för stämningar och musikval. Cirkus Orion rymmer en stillsam förundran. Det är en charmig och poetisk kärleksförklaring till cirkusen.
Orionteatern, tom 11/12.

Det här inlägget postades i Cirkus, Osorterat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *