6 shower i Las Vegas samt Magic Castle-besök

Johan Wetterberg/trollkarlen och ballongskulptören Mr Twist befinner sig i Las Vegas tillsammans med sin hustru Carina. Ett år försent – för ett år sedan var de på väg dit men då stoppades resan av askmolnet från vulkanutbrottet på Island. Johan har skickat några intryck från shower de sett i Las Vegas:

V – the ultimate variety show

Vi köpte biljetter till V- the ultimate variety show tidigare idag. Först ut var två galna figurer vilka gick under namnet The Cracy Grouchos. De spelade trummor i takt med varandra och fick publiken att göra vågen. Sen följde lite stand- up med i mitt tycke lite onödiga gay-skämt även om den amerikanska publiken tycktes stortrivas. Med hjälp av snören i vilka de hade fäst kulor i änden skapade de ett smattrande ljud då de snurrade dem så kulorna slog mot golvet, även det i takt. Sen tog den ena av dem över med ytterligare lite stand-up.

Så var det dags för lite klassisk varieté. Iouri och Nicolai genomförde akrobatik tillsammans, utan övrig rekvisita. Det blev diverse bevis på vad man kan göra om man har lite vältrimmade muskler. Dags för gymmet i morgon. Att stå på händer med bara en hand på huvudet på en annan människa borde väl inte ta så lång tid att träna upp…

Russ Merlin har i alla fall jag missat trots att han tydligen varit med i The Tonight Show men han var en av kvällens höjdpunkter. Han började med att välja fyra “frivilliga” genom att fråga hur långa de är. Sen fick var och en av dem varsin mask på huvudet och instruktionen att göra olika gester med händerna när han knackade dem på axeln. Den sista masken var som en buktalarmask även om även denna var heltäckande. Efter en massa roliga gags blev det nu en tävling i att blåsa ballonger med masken på. Publiken stortrivdes.

Då var det dags för en mellanakt med Grouchos. Kvällens “slagpåse från publiken” med namnet Anthony fick hålla en blomma i munnen som de slog av med ett av sina snören. Allt kommenterat på spanska och även om jag inte förstod vad de sade så framgick det att översättningarna var något förvanskade med flit. En fin gest var att alla från publiken som fick komma upp på scenen och hjälpa till fick teaterbiljetter till någon annan show.

Från Ukraina kom nästa artist vid namn Tamara. Hon utförde gymnastik med rockring. Något som slår en är vilka utomordentliga artister Carl Einar lyckas få till Liseberg. Tamara hade bra koll på ringarna.

Showens magiker kommer från Canada och heter Jason Byrne. Jason verkar ha jobbat på de flesta casinon i Las Vegas. Det blev mycket visuell magi med duvor, dukar, bollar mm, allt snyggt färgkoordinerat. För mig var det ingen fantastisk upplevelse utan ganska ordinärt trolleri med duvor. Kanske har man blivit bortskämd från Lundkongresserna och FISM men jag hade nog lite högre förväntningar än vad som levererades. Framtrollande duvor med bur, trolleri med solglasögon, knut som lossar från duken och gör hål i den. Streamers och sedan halsduk genom halsen. Avslutningen på showen blev framtrollandet av en större papegoja. Det som förvånade mest var att han inte trollade bort duvburen han satte de framtrollade duvorna i. Till saken skall nog sägas att denna typ av trolleri inte är det som roar mig mest.

Aerial Expressions var nu akten som tog över showen. I remmar fastsatta i taket genomförde de luftakrobatik i hög fart hängande över publiken, i mina ögon kvällens andra höjdpunkt.

Groucos tog över och härmade Jason Byrne när han trollade. Jason var förstås snäppet bättre så de gick över i en klassisk publiktävling där ena sidan skall skrika högre än den andra.

Showen avslutades med the Tv Guy – Joe Trammel. Buskis med koppling till film och tv. Allt från Grease och Elvis till Ariel från lilla sjöjungfrun imiterades. Att han fick avsluta showen tycker jag var lite synd då det fanns betydligt bättre material att ta av.

Hur som helst en trevlig kväll på en timme och femton minuter och uppskattar man varieté är det nog ett prisvärt nöje på en söndagskväll. Som vanligt var det fotoförbud inne i teatern men efteråt ställde artisterna troget upp på rad.

Superstars of Magic

Vi hade fått tag i gratisbiljetter till Superstars of  Magic. Vi hade väl inte några höga förväntningar och när vi kom in var det en ganska liten lokal med knappt tio rader med stolar som var uppsatta. Det var heller inte så många åskådare i publiken och många var barn som gick in gratis så hur det går ihop sig är väl svårt att förstå. Det var ju i och för sig en dag mitt i veckan.

Superstar of Magic består av Steven Best och hans assistent Cassandra. Steven börjar med lite klassiskt duvtrolleri, duvor ur tom bur, duvproduktion, Fantasioljus, duva från ballong och till sist duva i bur till kakadua. Sen är det dags för den första illusionen – Crystal box där kakaduan förvandlas till Cassandra. Dags för lite stand-up där Steven instruerar publiken som får vrida armarna ur led medan Steven inte har några problem.

Nu följer en klassisk ”Nielsen ölflaska i påsen” rutin. Superstars of  Magic följer upp med att trolla bort Cassandra i en Cube Zig Zag. Väl utförd och Carina undrade hur de gjorde fast hon själv suttit som assistent i en. Många år sedan iofs. En frivillig väljs ut och Cassandras armar binds bakom ryggen och sedan snärjs hon in i rep tills det är omöjligt att komma loss. Åskådaren och Cassandra döljs under ett skynke och när skynket släpps ner har Cassandra åskådarens kavaj på sig under alla repen.

Nu följer en ganska vanlig linking rings-rutin. Ännu en illusion utförs – denna gång en ”spiker” – ett extra plus för mycket snygg rekvisita. Nu bjuds en kvinnlig åskådare upp på scenen där hon instrueras att sjunga karaoke. Bara på skoj förstås. Steven kör Martin Lewis – rising card sketchpad. Nu följer en version av illusionen där någon kryper genom kroppen på en annan, denna gång i mindre version där bara handen går igenom kroppen. Illusionen var snyggt kombinerad med en head twister.

Det följs upp med att Cassandra sjunger. Lite synd att det var playback då det mest kändes som utfyllnad. Steven går vidare med Sands of Desert – färgad sand i skål med vatten som åter separeras. En blyg femåring bjuds upp på scenen men det funkar inte så Steven fick ta en tioåring istället. Han löser det dock snyggt med diverse ”gags”. Tillsammans gör de Instant magician med borttrollad duk och färgskiftande dukar.

Nu följer en version på itusågade damen i stående version som jag för tillfället inte kommer ihåg namnet på. Steven använder Losanders svävande bord något han behärskade bra. I rask takt avverkas ytterligare två illusioner – Metamorphosis och Origamiillusionen och det märks att det inte är första gången de gjort dem ihop. Showen avslutas med Snowstorm in China.

Jag och mina vänner som var med fick uppleva en mycket väl utförd show med modernt musikval dock med minimal ljussättning. Inte så påkostat som andra Las Vegas-shower men underhållningsmässigt var det väl över förväntan. Det måste vara mycket svårt att försörja sig som trollkarl i Las Vegas om man inte är en superstar som Copperfield och jag tycker nog att Steven och Cassandra förtjänar en bättre scen och större publik än de har för tillfället.

Rick Thomas

 

Efter en lång busstur över hela ”strippen” från MandalayBay där vi bor till Sahara ställde vi oss i kön till Rick Thomas. Fast vi var ganska tidiga hade det redan blivit en ganska lång kö. När dörrarna öppnades ringlade kön sakta in då alla fick skaka hand med en i Ricks personal som hälsade oss välkomna och fotade oss. Fotot skulle som vanligt säljas som souvenir efteråt. Innan showen presenterades Rick på stora videoskärmar där man fick se hans tigrar och stället han bygger för dem nu. Showen startade med att en tiger springer ensam över scenen och sedan kommer fyra dansare in och kör ett kortare dansnummer. Rick svävar ner från taket, producerar duvor och gör några dukttrick för att avsluta med att förvandla duvburen till en assistent. Lite mellansnack där Rick bl.a. berättar om sina drömmar något som återkommer genom hela showen. Dags för några dansare igen och numret slutar med att Rick producerar en motorcykel. En sjuårig medhjälpare får försöka balansera en kvast och sedan hjälpa till med en Blaney suspension men denna versionen åkte även upp och ner. Fantastiskt snyggt. Nu följer nästa illusion – en Firecage där en assistent förvandlas till en tiger och assistenten kommer fram bakom publiken. Losanders svävande bord följs upp med en Slicerillusion där Rick delar assistenten i 9 delar. En åskådares klocka slås sönder för att sedan återfinnas i en förseglad konservburk inuti i en låda som stått bland publiken hela tiden. Rick presenterar nu sin oranga tiger och sedan gör sex dansare ett eget nummer. Nu får alla som vill komma upp på scen och Rick gör itusågade damen med sin assistent. Sedan är det dags för en klassisk twister- illusion där Rick och assistenten buggar i numret. Otroligt proffsigt utfört. En motorcykel hissas upp i luften med Rick på en ramp och både den och Rick försvinner spårlöst. Rick kommer direkt åkande in på scenen med motorcykeln. Nu gör Rick ett ringspel med fantastiskt snygga extremt stora ringar. Det var nog det bästa utförandet jag sett där ringarna verkligen smälte ihop och isär. Ricks historia som dansare visas nu på storbildsskärmarna.

Showen avslutas med en illusion där assistenten Tara svävar upp till taket. Tara täcks med ett tygstycke svävar upp igen där hon rör sig hela tiden. Nu flyger Rick efter och drar bort tyget och Tara är borta. Också det en av de snyggaste Asrah-illusionerna jag sett. Sista numret blir att hänga upp stora tomma burar i luften och när tyget framför faller ner står det tigrar i burarna.

Rick Thomas show är fantastisk. Jag måste säga att det var precis vad jag förväntade mig av en Las Vegas-show och mer där till. Det märks att Rick har trollat professionellt i många år.

Nathan Burton 

Senare tog vi bussen upp till Flamingo hotell där Nathan Burton uppträder. Vi kom en kvart före utsatt tid och det var i det närmaste fullsatt. Det är ju ingen liten teater men vi lyckades få plats bredvid ett annat par som hade ett par stolar över. Vi satt längst fram på balkongen så platserna var superbra. Med tanke på att vi fått biljetterna gratis var vi mer än nöjda. Redan när man kom in i teatern kände man att det skulle bli bra. En jättesnygg scen med färgglad ljussättning och två stora skärmar på sidorna. Precis innan showen visade de bilder på de åskådare som kommit och tanken var att de skulle skrika högst när de såg sig själva. Det fungerade väl sådär. Tio minuter efter utsatt tid startade showen med att Nathan presenterades på skärmarna. En del klipp från amerikanska Talang följdes av snabba klipp från hans shower.

Den stora lådan som Nathan satt inlåst i 7 dagar i rullas in på scenen och därur produceras fyra showgirl- tjejer. Lättklädda i sann Las Vegas-stil. Nu följer en story om poliser när Nathan var liten och skräpade ner grannarnas trädgård med toapapper. Allt illustreras med en hemmabyggd ”lövblåsare” som i stället blåser toapapper. En polis kryper bokstavligen ner i en toalett som står på en plattform och polisen försvinner spårlöst. Nu utför Nathan Kevin James Bowling ball rutin där ett bowlingklot kommer fram ur ett anteckningsblock. Dags för en illusion, denna gång en Twister där Nathan gör skruv på sig själv.

Nathan berättar om en ny tv show och följer upp med att en assistent trollas bort från en stol under ett skynke. En uppblåsbar Las Vegas-skylt kastas runt i publiken som får nämna vilken sorts flingor de vill och säga ett pris. Nathan visar en bild där han påstår att det på baksidan står vad de valt. Istället visar det sig vara en streckkod som sägs tillhöra flingpaketet. Nu hissas en låda som suttit i taket ner och givetvis innehåller lådan ett paket med rätt sorts flingor och prislapp.

Nu följer Microwave of death där Nathan förvinner in i en microvågsugn och en ”bränd” svart kille kommer ut istället. Efter en quickchange dansar han lite och försvinner in i micron igen och Burton kommer tillbaka. Tre dansare får ett eget nummer och sedan följer en Cube Zig Zag.

Snowstorm in China avslutas med att Nathan trollar fram en stor snöskoter på scenen.

Nu följer en mellanakt med Jeff någonting som kör stand up, balancerar keps, stol och stege på hakan. Jonglerar. Två åskådare får hjälpa honom upp på en hög enhjuling. Han klättrar upp och många pinsamma positioner uppstår innan han kommit upp på cykeln. Det avslutas med att publikmedhjälparna skall fånga marshmallows med munnen. Visst var det stundtals rätt roligt men jag tycker nog att han fick lite för lång tid i showen.

Två neonfärgade dansare intar scenen och i en Barbiekartong produceras en assistenten som skall föreställa just Barbie. En kort quickchange följer.

I Big Yellow Little Box-illusionen svävar Nathan fritt i luften samtidigt som illusionen roteras 360 grader. Mycket snyggt.Fedex dansare intar scenen och ur Ups-illusionen som är en Slicerillusion trollar Nathan fram en assistent.

Nu utförs en standardrutin med Nielsen öl flaska. En cool liten kille får komma upp på scenen. Han höjde tricket rejält. Han väljer vilken assistent han vill ha plus annat och när en tavla hissas ner från taket stämmer texten på den med vad som valts.

Nu följer en lagom lång balansakt med okänd artist. Kuber rör och plattor används och ställs på varandra i sex skikt.

Assistents Revenge följer där Nathan byter plats med sin syster som också ingår i personalen. Näst sist ut är Dressing room-illusionen där Nathan försvinner i en låda, skjuts upp ur en kanon (som foto) och kommer fram mitt i publiken.

Nu följer lite säljsnack kring Flamingo hotellet och dvd:er. Nathan presenterar sin mamma som sitter i publiken, pratar om sina drömmar som liten och trollar fram en av Cesar Palace´s statyer som fyller scenen. En välproducerad Las Vegas show väl värd att se.

David Cooperfield

 

Vi bestämmer oss  för att gå på David Copperfield –  även om biljetterna var i dyraste laget. Vi tog den senare föreställningen så vi har gott om tid att kika på ytterligare några casinon på vägen till MGM där showen hålls. Efter lite mat och lite planerande för morgondagen drar vi oss mot teatern. Vi blev nog båda lite förvånade då vi trodde att den skulle vara lite större men desto bättre då vi ju får sitta desto närmare. Innan showen skall börja hissar två medhjälpare upp en låda i taket. Showen startar med en videopresentation av David med klipp från tv mm. Bilden projekteras mot en stor ”jättelåda” som när filmen slocknat demonstreras tom varpå David dyker upp på en stor motorcykel inuti. En klassisk armvridning där åskådarna misslyckas följs upp med Davids illusion där han själv penetrerar en tjock stålskiva underifrån. En åskådare får låna ut sin ring och David gör en ring flight där ringen sitter fast på en liten sko i bakfickan. Nu lånas en slips från en annan åskådare och slipsen får eget liv och börjar dansa och flyga. Det hela avslutas med att tre andra slipsar också dansar i takt med musiken. Ett stående skämt genom hela showen är en anka som ”kissar” på publiken. Nu följer lite fejkad tankeläsning där David läser åskådarens namn från en namnbricka. En välregisserad story om Gretta Mier som under andra världskriget drömde om att vara en fjäril illustreras av att David viker en pappersfjäril och sedan elegant i sina händer förvandlar den till en riktig fjäril. Sedan följer en horisontell Shrinker illusion. Man kan inte annat än att förundras över vilken vacker rekvisita som används och hur väl den är komponerad tillsammans med scenen i övrigt. Lite utfyllnad känns det som när videoskärmarna sedan visar ett i mina ögon lite för långt klipp från Great escape – utbrytning hängande över brinnande spikar. Nu får två åskådare hjälpa till på scenen i ett korttrick där en scorpion till slut fångar det valda kortet med ena klon. Med hjälp av utkastade frisbees väljs åskådare ut och skärmarna visar en video om Davids far och farfar. Farfar spelade alltid på samma lottonummer och efter att åskådarna fått välja en massa slumpmässiga nummer firas lådan som hängdes upp i början av showen ner. Den visar sig innehålla numren och som bonus även två riktiga bilnummerplåtar som också matchar numren. Nu får åskådarna stå i en ring med snören mellan sig och trots det så produceras en gammal amerikansk bil upphöjd på två pelare på scenen. Jag måste dock säga att den inte såg så äkta ut. Rutinen med en anka som trollas från en låda till en hink följer först i normalt tempo och sedan på en ”åskådares” begäran i slowmotion. Servett knycklas ihop till boll och svävar i åskådarens hand. Servetten viks till en ros som också svävar och när David tänder eld på den dyker en riktig ros upp. Nu följer fläktillusionen där David försvinner in i fläkten för att sedan snabbt dyka upp mitt ibland publiken. Showen avslutas med att tio personer från publiken trollas bort sittande på stolar i en bur som täcks med skynken. De dyker sedan snabbt upp precis bakom oss.

Vill man se en illusionsshow med stora, snygga illusioner, en fantastisk ljussättning kompletterad med grym musik, snabb och effektiv publikhantering (det fanns alltid någon assistent där som hanterade/korrigerade åskådarna) är det den här showen man skall se i Las Vegas tycker jag. Det känns som om man inte sparar på några kostnader. Personligen tyckte däremot både Carina och jag att det saknades hjärta i showen och skulle jag välja skulle jag hellre satsa tid och pengar på att se Rick Thomas. Där fanns en helt annan känsla efter showen. 

Mac King

Foto Mr Twist

Showen startar med att högtalarna spelar ”If you are happy clap your hands”-sången och publiken är genast med på noterna även om det är långt från fullsatt. Mac gör ett reptrick där han hela tiden klipper av repet som visar sig bli helt igen. Till slut blir det 32 delar som helt plötsligt är i hopknutna varpå alla knutarna ramlar av och repet blir helt igen. Mycket väl genomfört och en genomtänkt rutin.
Nu får en kvinnlig åskådare komma upp på scenen och Mac vill att hon deltar i ”Houdini naked escape” – givetvis bara på skoj så det får bli ett korttrick istället. Ett signerat kort återfinns upprepade gånger i fickan och slutligen i Macs gylf. Åskådaren binder ihop Macs tummar men trots det så fastnar sedan en stol på hans arm och till slut även assistenten. Kortet återfinns snart i en försluten flingkartong. Nu följer ett litet mellanspel där Mac låtsas att äta en daggmask. Masken blir sedan ett stående gag i showen.
Nu följer Macs Shadow tent rutin. En 9-åring får komma upp på scenen och tillsammans kollar de igenom så tältet är tomt. Mac gör skuggfigurer mot tältduken, först en hund sedan en fejkad kanin för att avsluta med en björn. Plötslig kommer en fullstor björnkostymklädd figur ut från det tomma tältet och skrämmer slag på alla. Inte minst Carina.
Efter Macs välkända fiskrutin där han metar och trollar fram riktiga guldfiskar följer hans ”three cards across”-rutin där han använder sin osynlighetskappa. Han är fantastisk på att underhålla med små medel för rutinen var väldigt lång men kändes aldrig tråkig.
”Kuren för hicka” följer där han med en påse på huvud trollar bort sitt eget huvud.
Nu följer ett sedeltrick där den signerade lånade sedeln placeras i ett av fyra kuvert. Mac eldar upp tre av dem men fortsätter obekymrat med ett korttrick. Ett valt kort tappas bort i kortleken och nu följer en komisk sekvens där Mac hypnotiserade sig själv för att återfinna kortet – något som går rätt dåligt. Givetvis med avsikt då Mac är ett superproffs uti fingerspetsarna. Det valda kortet återfinns nu i det sista kuvertet som inte eldades upp och den signerade sedeln återfinns i en telefonlur som trollas fram ur Macs sko som innan dess innehållit både masken och en stor sten.
Publik får nu skrika Mac och King i en tävling mellan de båda publikhalvorna. Lite stand up där Mac har en filt över sig med Elvis på ena sidan och Liberache på andra avslutas med att Mac går in i en låda som sedan faller isär tom. Genast kommer Mac fram bakifrån publiken slående på två cymbaler.
Dags för lite försäljnings snack och Mac avslutar med att trolla fram en öl till medhjälparen samtidigt som han tog dennes klocka.
Det var en fantastiskt genomtänkt show från start till mål och det syns verkligen att Mac älskar det han gör. Hans rutin genomlyser hur han hanterar publiken med komik genom hela showen. Är ni i Las Vegas och har lite tur får ni tag i kuponger längs ”the strip” som låter er gå in ”gratis” om ni köper en drink för tretton dollar inkl tax. Ett fantastiskt fynd och en show som verkligen lever upp till Las Vegas rykte och i mina ögon borde kosta mer än Copperfields biljetter.
En rolig notis jag tog med mig var hur Mac när han tog fel på kön på en liten tjej skyllde på sin dåliga syn och tog fram ett par glasögon. Snygg räddning på något som faktiskt inträffar lite då och då.

Magic Castle

Väl hemma på hotellrummet blev det en snabb dusch och ombyte till kostym. Det krävs nämligen för att få komma in på en av världens kanske mest kända klubbar för trolleri – The Magic Castle. Här kommer inte vem som helst in utan man måste vara inbjuden av någon medlem i klubben. Vi hade fått hjälp av Johan Ståhl som känner en av kvällens artister – Helder Guimaraes – så vi hade blivit uppskrivna på gästlistan. Ett extra TACK till Johan som tog sig tid att hjälpa oss in!

I entrén hälsades vi välkomna och fick börja med att säga ”open sesame” till ugglan i bokhyllan för att den hemliga dörren skulle öppna sig. Innanför möttes vi av en miljö som skulle vara enklast att beskriva med ett foto men då fotografering är förbjudet väljer jag att likna det med ett bibliotek utan böcker i en Harry Potter-bok. Istället är väggarna prydda med gamla trolleriaffischer och i det dunkla skenet kunde man nästan skymta Harry smyga förbi. Jag har svårt att tro att det finns någon liknande miljö att uppleva någon annanstans i världen. Just miljön är nog det jag kommer att minnas mest från besöket på The Magic Castle.

Självklart stod det trolleri på programmet och för kvällen var det tre olika lokaler som erbjöd detta samtidigt. I ”Palace of Mystery” kunde vi se Rafael Benatar, Miguel Munoz och Jammes Garibo. Rafael agerade konferencier och
började med ett korttrick där han och åskådaren hela tiden valde kort i motsvarande färg och valör. Tricket följdes upp med kort till fickan. Rafael spelade nu gitarr, något han visade sig behärska utomordentligt. Nu presenterade Rafael istället Miguel som producerade genomskinliga bollar från vatten och jonglerade med dem på olika sätt för att så smångingom trolla bort dem igen. Mycket stilrent utfört till vacker musik. Rafael intog åter scenen och utförde en tankeläsningsrutin med lappar och sedan en rutin med en galge som träddes på och av en åskådares arm mm. Alla i publiken såg hur det gick till utom åskådaren som hjälpte till på scenen. Nu var det dags för Jammes som började med att sluka eld för att sedan producera en duva. Han fortsatte med att producera en duk och sedan göra duk genom halsen. En assistent produceras ur en låda som svävar framför hans mage och sedan gör de en ”Hindu basket” rutin med brinnande svärd tillsammans. Visst var det fråga om världsartister men efter att vi nyss varit i LasVegas och sett showerna där var vi dock inte så imponerade tyvärr.

Istället drog vi oss vidare till ”Parlor of Prestidigitation” för att se Helder och det var desto bättre. Helder har en skön stil och en fantastisk humor som ramar in trolleriet på ett bra sätt. Han började med ”Fem röda kort tricket” där allt går åt pipan och alla korten till slut är svarta. Mycket underhållande. Flaska ur automat där automaten består av en påse med en tecknad automat på följer. Nu kommer en mycket smart uppbyggd rutin med en sedel med avrivet hörn som till slut hamnar fastsatt med en säkerhetsnål på Helders rygg. En mycket enkel men smart switch av ”hörnet”. Signerade fyra ess trick till fickorna gjordes två gånger. Mycket proffsigt. Helder avslutade med att låta publiken blanda kortleken och där han sedan hittade valt kort (ett av de signerade essen) och sedan kasta upp kortleken luften och fånga två till kung med en hand i luften. Det blev stående ovationer för framträdandet.

Vi avslutade kvällen med lite close up av Camilo.
Han började med en rutin med roulett chips där de röda chipsen hela tiden bytte plats med de svarta. Sen övergick han till tärningar som bytte färg varpå han utförde lite dicestacking som följdes upp av stora laddningar ala cups and balls. Föreställningen avslutades med ett ambitious card korttrick där det signerade kortet sedan hamnade i en förseglad flaska med whiskey. Camilo fick bra reaktioner men för mig kändes det som om han började lida lite av ”ålderns höst” så allt flöt inte på så bra som det säkert gjort i yngre år.

Sammanfattningsvis en fantastisk kväll och något trötta men belåtna tog vi en promenad tillbaka till hotellet. Är du i Los Angeles någon gång är det ett måste att försöka komma in på The Magic Castle.

Johan Wetterberg/Mr Twist

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *