Magic Weekend, Lund, 7-9 oktober 2011

Efter ett par dagars husbilsrundtur, där givetvis Magic Weekend var huvudmålet, så är vi nu åter hemma och ska försöka minnas tillbaka vad 25-årsjubileumskongressen gav oss. Men först vill jag delge några etablerade kongressbesökares åsikter, så att inte bara mina intryck blir de bestående.

Samuel Varg Thunberg: Den 25:e Magic Weekend var ett synnerligen lyckat arrangemang (även om jag fortfarande saknar en mentalist i seminarierna och showerna – Snälla Gay, till 2012 kanske en kan bokas?). Min personliga favorit var Andrew Goldenherschs seminarium. Andrew har en fantastisk filosofi kring magins väsen och hans unika show må ha varit lite långsam men ack så inspirerande och vacker! Utöver Goldenhersch så var det en fröjd att se den levande legenden Fl!p och studera tricks med kollegorna. En helg med för lite sömn, lagom mycket öl och en överdos av magi – som det skall vara med andra ord…

Åke Hallberg: Årets ”Magisk Weekend” var som vanligt en highlight på trolleriåret, välarrangerad på det trevliga hotellet. Vi äldre märker att flera av våra vänner uteblir allt eftersom åren går – så är det av naturliga skäl. Roligt därför att se att återväxten med ungdomar är god!

Några spontana synpunkter: Friday Night Show blev lite tunn med enbart en artist. WakeUp Showen med Jan Wolfhagen var nog det bästa inslaget. Andrew Goldenhersch kunde framfört sina viktiga synpunkter på kortare tid. Han drog över sitt entimmesseminarium med en halv timma! Det räckte inte med att folk började gå, eller att Gay Lundin pekade på sin klocka flera gånger och ropade ”Time is out!”. Och varför spelade han gitarr för oss!!?? Det är underbart att se att Gaetan Bloom håller sig så fräsch genom åren – vilka idéer, enkla och geniala – även om årets seminarium inte bjöd på några direkta nyheter. Close Up Showen var sevärd! Tom Stone och Tim Star är mina favoriter, men varför Shoot Ogava drar med sig stora tavlor var ett mysterium? Gala Showen var mycket bra med varierade artister, Gay utmärkt som presentatör. Man satt och mådde bra hela showen igenom! I stafettseminariet stod Tim Star ut från alla de andra. Vilken kille, vilka idéer, vilken yrkeskunskap. Tack för att du finns!

Jahn Gallo: Jag tyckte att det var en ovanligt lyckad kongress! Gay och Birgitta och alla andra som bidragit har överträffat sig själva. Trevligt att få se Flip göra sin akt som ju en gång i tiden var totalt nyskapande. Vad skulle dagens trollkarlar göra om dom inte hade Flips ”flip stick move” att ta till när dom låter pennor – knivar – trollstavar – flaggstänger ( Nåja ) försvinna och byta färg och form. Det är inte varje dag man får se en levande legend i aktion. Stort plus till Wolfhagen som redan i de tidiga morgontimmarna klarade av att få oss att storskratta och förbluffas. Jag kan inte räkna upp alla höjdpunkterna här…. En av de stora ”höjdarna” vid varje Magic Weekend är den sociala samvaron med vänner man inte ser så ofta.

Daniel Karlsson: Redan innan jag börjar skriva någonting om Magic Weekend vill jag tacka SMDA och alla inblandade i årets kongress. Allt flöt på oerhört fint och jag ser ingenting att klaga på i själva planeringen och liknande. Tvärtom, det var förebildligt genomfört. Tack.
Jag tyckte det var god stämning hela kongressen och jag skulle nästan tippa på att fler kort än någonsin vilade i nätet ovanför våra huvuden i lobyn. Det brukar vara ett tecken på god stämning på MW. Fredagen började med Friday Night show som denna gång var helt fylld med en föreställning av Andrew Goldenhersch. Jag hade aldrig sett honom tidigare men hade hört från säkra källor att han var långt mer fantastisk än man skulle kunna föreställa sig. Det började slött, blev ännu slöare, för att sedan sänka tempot ytterligare. PANG! Efter mycket om och men kom en långsam produktion av en kanin ur trollkarlens hår. Det var en okej effekt tycker jag. Men tyvärr dränktes den av ett iskallt lågt tempo med teatraliska inslag, vilket jag INTE är svag för. När det var ca 10 minuter kvar så lämnade jag föreställningen då jag inte var det minsta road.
Lördagen öppnade med Jan Wolfhagen som imiterade och gjorde några trollerinummer. Vad ska jag säga? Är man lite äldre kan jag förstå om man gillade det, för det var verkligen den gamla skolans humor som visades upp. VM i ordvitsar vilket får det att krypa i kroppen på mig. Jan är otroligt charmig på scen och jag hade valt honom på mitt bröllop hundra gånger om framför Andrew Goldenhersch. Några moment i Jans show förstod jag inte alls och andra skrattade jag hjärtligt åt. Det var ingen direkt jämn nivå rent humormässigt och effektmässigt. Det som däremot följde en jämn nivå var hans scennärvaro och hans kärlek till vad han gjorde. Har man det så förlåter man små dippar i resten av showen. Hatten av för det. Höjdpunkten var hans Mr. Bean imitation. Det var verkligen som om vi hade honom på scen framför oss. MEN, sen hände ingenting utöver det. Det MÅSTE finnas något mer man kan göra för att utnyttja den briljanta imitation som han faktiskt visade upp. Klura på det, Jan, för det kommer bli succé!Sen var det ju även seminarium med Gaetan Bloom och Eric Buss. Jag tycker väl att Eric Buss gjorde ett bättre jobb än Gaetan just här då jag är svag för personer med scennärvaro och humor. När Eric klev in på scen och hälsade alla välkomna så var det som en käftsmäll i energi. Makalöst rutinerad herre som verkligen hade humor, kvickhet och många andra fördelaktiga egenskaper. Tyvärr inser jag dock att de flesta trollkarlar gillade Gaetans seminarium bättre eftersom han gick igenom fler effekter. De flesta trollkarlar jag träffar är alldeles för inriktade på effekter och förstår inte vikten av naturlighet, humor och utstrålning på scen och därför är magi inte lika populärt som stand-up comedy, och om jag får gissa, så kommer det pga bristande insikt heller inte bli lika populärt heller. Äntligen var det dags för gala showen! Jag var fylld av förväntan då jag klev in och satte mig med mina vänner. Jag hade med mig min flickvän, en vän som börjat trolla för ett halvår sedan, plus min absolut närmaste vän komikern och skådespelaren Marcus Palm. Det är alltid intressant att se hur han reagerar på trolleriakter då han ser det med andra ögon än vad jag gör. Först ut var Flip. Jag förstår verkligen vilken legend han är och det skär i hjärtat att säga att jag inte gillade hans föreställning. Visst, karl var charmig och hade några sköna moves, men för mig räcker inte det. Det krävs så mycket mer. Många gånger såg jag och mina vänner på varandra med frågande, men glada ögon, på varandra då vi inte förstod poängen med vissa saker han gjorde. Jaja, nog med neggo, det var helt okej trots allt. Så säger vi! Nu är jag lite osäker på ordningen men jag TROR att spanjoren Xavier Tapias var näste man för rakning. Tyvärr är jag skeptisk även här. Ni som läser måste hata mig. Hur kan han inte ÄLSKA det?! tänker ni kanske. Visst, han var smart med sina konstruktioner men det hände på TOK för lite för att fånga mitt intresse. I korthet så kändes det som han kom in på scen, spenderade 20 minuter med att bygga ihop sina väskor till något som inte alls liknade en bil, och som klimax så kunde väskorna rulla av sig själva och han körde ut i kulisserna. Publiken jublade av förtjusning och jag gissar att det beror på att de inte sett så mycket akter, eller att de enbart sett trolleriakter. SÅ fantastiskt vägrar jag erkänna att det var. Sen, ÄNTLIGEN: Kinesiskan Ma Yanan. En tjej som blandade balett och kortmanipulation på ett makalöst sätt (och även paraplyer så klart! Man är inte asiat om man inte manipulerar paraplyer). Då jag själv med uppspärrade ögon skakade på huvudet av njutning, hänförelse, och beundran, såg jag att även mina vänner hade samma makabra utseende att Ma´s akt gått rakt in i deras hjärtan. Jag slutar aldrig förundras över den asiatiska utvecklingen och hängivenheten i sitt trolleri. Det verkar inte finnas några gränser, vilket är glädjande. Sen fick vi se Ha-Won-Keun som manipulerade T-shirts. Även där njöt jag av fulla drag. Det enda lilla negativa i de flesta asiatiska akter är deras överkoreograferade 80-tals danser. Det blir lite för poppigt och nerdigt för min smak. Men utöver det: FANTASTISKT! Jag blev så fantastiskt blåst och älskade varje sekund av det. Sen kom den man jag väntat på: Gaetan Bloom. Jag visste redan innan att han skulle framföra sin micstativ-akt och jag vet att jag refererat till den akten minst sjuhundrafyrtiotusen gånger då jag pratat om misdirection. Äntligen skulle mina vänner få se den akt som jag berättat så mycket om. Jag blev inte lika begeistrad som första gången, men så ÄR det ju! Men han var lite tröttare än vanligt, vilket Tom Stone antytt då vi pratat lite tidigare på kvällen. Väl förståeligt och något som jag direkt förlåter honom för. Jag älskar Gaetan Bloom och hans humor, charm och utstrålning. Gaetan Bloom for president! Och ja….jag blev blåst av simpel misdirection även denna gång. Gotta love it! Sist ut var Eric Buss. Jag tyckte han var ganska medioker till en början. Blev riktigt stark stundtals för att sedan bli helt okej. Det som räddade honom var hans sätt att hitta ett valt, signerat kort med en sån där mojäng som man hoppar på. En pinne med en fjäder på, ni vet en sådan som Dr Snuggles hade och hoppade fram på. Han hoppade först i lim, sedan i en väska med alla spekort i och då fastnade alltså det valda kortet under hoppmojängen. Smart! Klimax blev hans symfoniorkester! Det var HELT makalöst! Jag måste bara berätta… Han hade en sån där burk, ni vet, som man öppnar och sedan hoppar det ut en mask ur den. Tänk er den effekten gånger kanske tvåtusen…Äh, det går inte att berätta. Kom dit nästa gång han är på MW. Men kom dit nästa år, och nästa, och nästa också så klart. För det spelar ingen roll om man uppskattar vissa akter mindre än andra. Det spelar heller ingen roll om man totalt ogillar vissa akter. Man kan inte annat än att älska Magic Weekend. En kongress vi svenskar ska vara oerhört stolta över!

*****************************************************

Fredagens program bestod av hämtande av biljett och gåvor (åtta vykort efter Airaksinens foton vilka vi skulle byta med varandra för att få ett komplett set, ett autografblock). Magic Fair med rekvisitahandlarna Bernandos, Crosby, El Duco´s, Gycklaren, Harries, Mysco, Pegani, Practical Magic vilka hela tiden hade fullt av köplystna runt stånden. Shoot Ogawa-lecture för guldkortinnehavare. Welcome party för de som ville äta amerikansk buffé och titta på kongressens artister. Friday Night  Show. Magic Pub. Autograph Session. Och så kunde man förstås fördriva en hel del tid genom att titta på Arto Airaksinens utställning av foton på artister som uppträtt på tidigare Magic Weekend-kongresser. Eleganta, vältagna foton snyggt monterade!

Arto Airaksinens fotoutställning. Foto Arto Airaksinen

Friday Night  Show måste jag berätta lite mera om. Gay Ljungberg hälsade välkommen, en applåd gavs till grundaren av Magic Weekend Christer Gustavsson/El Duco (1941-2008) liksom till hans hustru Ing-Britt. Och sen kom Sveriges konung Carl XVI Gustaf och invigde kongressen! Det var inte många som såg att bakom masken fanns Jan Wolfhagen! En perfekt grej!

Carl XVI Gustaf i Jan Wolfhagens tappning. Foto Arto Airaksinen

Repet blev avklipp så småningom och kvällens enda artist  Andrew Goldenherch kunde inta scenen. Han skulle enligt Gay underhålla i 40 minuter men det blev betydligt längre och var det underhållning? Han trollade fram en kanin ur sitt långa, krulliga hår, producerade ett fyllt glas ur kavajen, hade handgymnastik, myntfångst med bägare och från en kvinnlig publikassistents hår, utförde synålsmysteriet och avslutade med att befria sig från en tvångströja med en överraskande avslutning.

Andrew Goldenherch och myntfångsten. Foto Arto Airaksinen

Tack Martin Hansson och Jonnie Bojj för underhållningen när Andrew Goldenherch utförde befrielse ur tvångströja. Foto Arto Airaksinen

Ja, det blev en lång dag utan så mycket att underhållas av förutom att träffa och prata med all kolleger och vänner, som man nästan bara träffar här i Lund. Men det är inte det sämsta!

Eva Vejr har alltid något med sig till Magi-Arkivet. A:son, B:son, C:son (GMK:s president) verkar avslappnad.

MIC brukar alltid vara välrepresenterad i Lund. Mats Ungerstedt, Ulf Kjell-Berger, Stuart Robertson, Katarina Ringholt.

Dusenberg, Conny Ray, Jan Stenberg, Christer, Ulla Holmqvist i livligt samspråk.

Leo Kim trollar i ensamheten. 25-årsjubileumsdekor.

En del norrmän saknades – t.ex. Lille Kai och Björn Aulstad – men Erling Solland och Herman Berthelsen fanns på plats.

Ovanstående foton Gertrud Nilsson

Lördagen inleddes med en lecture av Jeremy Poidevin – Englands främste magic dealer i rekvisita för barnunderhållare. Detta var endast för guldkortsinnehavare. Efter vad jag hörde delgav Jeremy många goda tips.

Jeremy Poidevin med sin storsäljande hund. Foto Arto Airaksinen

Klockan 11.00 var det Wake Up Show med Jan Wolfhagen. Han skämtade med oss, trollade – kanske tricken inte var i MW-kvalité men däremot mycket roande. Hans imitationer av Magnus Härenstam, Sverker Olofsson, Carl Bildt, Thomas Di Leva och Mr Bean fick taket att lyfta. En av kongressens höjdpunkter!

Willardo fick svara på Magnus Härenstams Jepardyfrågor. Foto Arto Airaksinen

Alla saknar vi dealershowerna men visst har vi kunnat trösta oss lite med sådana här ersättningshöjdpunkter som Jan Wolfhagen eller John Houdi i fjor. Fast vi vill ha tillbaka dealershowerna!

Gaetan Blooms lecture efter lunch innehöll bara trick som alla kunde tillverka och utföra. Repet som fångar ett draget kort i en hatt – utan magnet, en apparat som gjorde knutar på rep, en förutsägelseeffekt, självlagande äpple, svamp som alltid är full med vatten, Fiskespel där kvarvarande ask (med pengar i) blir trollkarlens, kortfångst m.m. Dessutom var timmen underhållande!

Gaetan Bloom. Foto Arto Airaksinen

För dem med medföljarkort gav Jan Wolfhagen ett seminarium kallat ”Du är alltid påverkad!” Man fick veta hur man påverkar andra och sig själv, så att man får som man vill. ”En optimist lever 7 år längre än en pessimist och detta har med olika val i livet att göra. Bl.a. hur vi använder ord, gester och ser möjligheter”. En nyttig fruktdrink ingick.

Jan Wolfhagen. Foto Gertrud Nilsson

Erik Buss´ lecture klockan 16.00 bestod av mycket prat och ”experiment” med publiken. Vad jag fann intressant var en predictioneffekt med Red Bull-flaska m.m., hans telefonmagnet och en konfettispruta.

Erik Buss. Foto Arto Airaksinen

En timme fick vi nu för ombyte till festmiddagen men före den skulle vi se Close up Show. Den försiggick i tre olika rum som vanligt och i vårt rum så var Steen Pegani conferencier – lika bra som han brukar vara vid Dealershowerna i den gamla goda tiden.

Tim Star inledde med rep och knutar och ett underbart bägarspel med lite större skumgummibollar.

Tom Stone visade ett i mitt tycke fantastiskt trick med ett rör och mynt, ett korttrick med jagande kungar och så Linking Finger Rings i Toms version.

Tim Star, Tom Stone. Foto Arto Airaksinen

Micke Askernäs lyckade få en i publiken att läsa tankar, lät en åskådare silvertejpa för ögonen på sig men kunde ända säga vilka kort denne tagit ur en kortlek.

Shoot Ogawa trollade med mynt och med tavlor som ändrade sig – programmets minst intressanta inslag.

Micke Askernäs, Shoot Ogawa. Foto Arto Airaksinen

Erik Nordvall gjorde korttricket med fem åskådare, vilket verkar oförklarligt och i vilket Erik får utlopp för all sin energi!

Johan Ståhl producerade mynt med sin Singing Bowl, hade ett musikaliskt mellanspel med  asanatos? och visade med mynt och pennor hur hans sleeveless sleeving började.

Erik Nordvall, Johan Ståhl. Foto Arto Airaksinen

En både underhållande och imponerande timme!

Festmiddagen smakade bra i trevligt sällskap – men man satt ju bara och väntade på kongressens höjdpunkt: Galashowen! Före insläppet till denna spelade en en stråkkvartett med musiker, som normalt spelar i Malmö Symfoniorkester.

”Äntligen ett ansikte man känner igen” sa trollkarlslegenden Tornedo innan han gick in för att se galaföreställningen… Foto Gertrud Nilsson

Eleganta som alltid var paret Dannyman – och Maria demonstrerade en mystisk glaskolv. Foto Gertrud Nilsson

Showen inleddes av 72-årige Fl!p, som hade premiär 1970 på Duplo-akten han skulle visa oss. Flipstick i alla möjliga fasoner givetvis, mössa fördubblas, sönderrivet papper blir helt, rep med knutar m.m.

Fl!p. Foto Arto Airaksinen

Så skulle vi få se en akt med T-shirtsmanipulationer… Ha Won-Keun från Korea visade en akt vars make vi aldrig sett. Och det var faktist trolleri med T-shirts! Han var värd den stående ovation han fick! (Annars slösas det med standing ovation i Lund så de har inget värde mer faktiskt.)

Ha Won-Keun. Foto Arto Airaksinen

Xavier Tapias, Spanien trollade lite för sig själv tyckte jag och åkte ut på ett ”tåg” som han gjort av en kartong…

Xavier Tapias. Foto Arto Airaksinen

Ma Yanyan, en kinesiska, kombinerade klassisk balett med kortmanipulationer. Och hon gjorde det fantastiskt. Vi har sett många kvinnliga kortmanipulatörer på tidigare Magic Weekends, men Ma tog priset! Parasoller och streamers ingick givetvis också i akten – och var de fanns undrar jag för hon var liten och späd som en sticka.

Ma Yanyan. Foto Arto Airaksinen

SMDA har stiftat en stipendiefond som vem som helst kan söka och bland årets sökande hade man valt ut Isidor Olsbjörk, som fick 5.000:- till förkovran i trollerikonsten. Årets El Duco Award tilldelades Joachim Sohlberg, Danmark. Grattis båda två!

SMDAs stipendiefonds ordförande  Marcus Persson och Isidor Olsbjörk. Foto Arto Airaksinen

Joachim Sohlberg och Steen Pegani. Foto Arto Airaksinen

Gaetan Bloom började med sin mikrofonstativakt som är en höjdare och avslutade med sin kortfångst iförd boxhandskar. Man har roligt med Gaetan på scenen!

Gaetan Bloom. Foto Arto Airaksinen

Eric Buss visade ballongsväljning, fann ett draget kort på ett mycket säreget sätt, fick mikrofonstativet att sväva – och avslutade föreställningen med sin Spring Snake Symphony (se den på YouTube!) och vem skulle kunna komma efter den! Fantastiskt!

Eric Buss. Foto Arto Airaksinen

En underbar föreställning som ingen kunde klaga på. Tack Gay som var konferencier och som satt ihop föreställningen!

Söndagen började för guldkortsinnehavarna med en lecture av Andrew Goldenhersch. Så klockan 11.00 gav Fl!p sin lecture. Boll genomtränger kaffekopp, Flip stick-tekniken förklarades i detalj och med alla möjliga föremål, d´Lite- och Zombie-idéer, färgändrande tändare, glasfot av och på, bounce or not bounce, lite kort och mycket annat. Intressant!

När så alla haft chansen att göra de sista inköpen på Magic Fair började klockan 13.30 kongressens sista inslag – Stafett-seminarium av sex svenska och en dansk trollkarl. Det var nästan alla de som deltog i inspelningen av DVDn 21.

Johan Ståhl inledde med att berätta historien om DVDns tillkomst och fortsatte med demonstrationer av sleeving med uppkavlade ärmar. Han berättade också att varje trollkarl skulle få 15 minuter var och efteråt skulle de sälja vad de hade att sälja plus givetvis DVDn 21.

Anders Modén gjorde en Gipsy Thread med en toapappersrulle! Originell idé som faktiskt fungerade riktigt bra.

Johan Ståhl, Anders Modén

Joachim Solberg trollade med mynt och kort och visade ett paddelmove med kort.

Micke Askernäs gav ett miniseminarium i skedböjning.

Joachim Sohlberg, Micke Askernäs

Tom Stone började med ett close up trick som han förvandlat till en sceneffekt samt duk till riktigt ägg som även åskådaren lyckas med. Detta trick finns utförligt beskrivet i det senaste numret av Pegasus.

Arne Nilsson, Magic Bar, lyckades med Tom Stones duk till ägg!

Erik Nordvall höll sig till sin specialitet korttrick med åskådare.

Tim Star lärde ut den rep- och knutrutin som han gjorde i close up showen samt demonstrerade bl.a. sin trollstav som trollar fram skumgummibollar.

Erik Nordvall, Tim Star

Samtliga stafett-seminariumfoton Gertrud Nilsson

Detta var en avslutning som hette duga! Mycket bra jobbat av samtliga!

Ett stort tack går till Gay Ljungberg med familj och alla som hjälpt till att genomföra denna kongress!

######################################################

Ett mycket tråkigt meddelande: Roland Andersson, svärson till Ing-Britt Gustavsson/El Duco och mångårig medarbetare vid Magic Weekend, avled den 13 oktober 55 år gammal.

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Magic Weekend, Lund, 7-9 oktober 2011

  1. Jonas Karlsson skriver:

    Ett par reflektioner på ovanstående. Samuel Varg Thunberg saknade en mentalist i showerna och/eller som seminariehållare. I år kunde man se Micke Askernäs både i Close up showen och i 21s stafettseminarium.

    Conny Ray missade kanske att det var en fin fotoutställning från MWs artister genom åren. Lika så kristallkronor i Uarda samt frackklädda dörrvakter vid galashowen och en stråkkvartett som spelade i foajen innan insläppet.

    Personligen tycker jag att årets upplaga av Magic Weekend var den bästa på de 22 år som jag varit med på denna kongress

  2. Jonas Karlsson skriver:

    Ett par reflektioner på ovanstående. Samuel Varg Thunberg saknade en mentalist i showerna och/eller som seminariehållare. I år kunde man se Micke Askernäs både i Close up showen och i 21s stafettseminarium.

    Conny Ray missade kanske att det var en fin fotoutställning från MWs artister genom åren. Lik så kristallkronor i Uarda samt frackklädda dörrvakter vid galashowen och en stråkkvartett som spelade i foajen innan insläppet.

    Personligen tycker jag att årets upplaga av Magic Weekend var den bästa på de 22 år som jag varit med på denna kongress.

  3. Jonas: Jag är mycket god vän med Micke och jag missade inte att han höll ett kort seminarium eller att han hade en liten show. Men jag åsyftar ett helt seminarium OM mentalism och en hel mentalistshow och inte en 10-minutare.

  4. Gay Ljungberg skriver:

    Tack Christer och Gertrud, Arto och alla tillfälliga recensenter för att ni lägger ner detta enorma arbete för att dokumentera kongressen! För oss som var där är det intressant att minnas helgen och att se hur andra uppfattade föreställningar och seminarier och för er som missade årets Magic Weekend så är det väl lite salt i såren…

    Än en gång hjärtligt tack! Och välkomna till Magic Weekend 2012-10-05–07: Vivè la France!

  5. Jeg har skrevet en anmeldelse som ligger på hjemmesiden til Magiske Cirkel Norge. Anmeldelsen har jeg kalt: ”Verdens beste magikongress”.
    Man finner også anmeldelsen på min hjemmeside under vignetten ”Blogg”.
    Her er lenken: http://magiskteater.blogspot.com/2011/10/verdens-beste-magikongress.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *