Fullsatt i Järtas Park

Klockan är tjugo i två lördag förste september och jag flanerar på Kungsgatan i Alingsås i riktning Stora Torget. Idag är det Alingsås Stora Barnkalas, och jag har aldrig sett så mycket folk i denna stad. Mot mig strömmar föräldrar med barn som ser förväntansfulla ut. Vart ska alla dessa? Jo, till Järtas Park, där showar Tobbe Trollkarl klockan två.

Förr i tiden brukade Conny Ray locka stor publik i just denna park, men inte i närheten av dagens jättestora publik. Prick klockan två kör Tobbe igång och han får genast en bra kontakt med publiken och både barnen och de vuxna skrattar. Jag märker att jag själv går och skrattar när jag försöker komma fram vid sidan av scenen för att ta ett kort.

Tobbe är som ett yrväder, han fullkomligt flyger fram över scenen från sida till sida. Barnen ropar, pekar, skrattar, svarar på frågor och har roligt. Vad gör han egentligen på scenen? Jo, han trollar fram en flaska, blommor, godisklubba, han får hjälp av Hanna som får hålla en trollstav, eller var det kanske tio. Han gör ett ballongdjur, en Tibitansk Spansk Pudel, han sprutar ketchup på publiken trollar med ägg i en påse. Han får hjälp av modige Svante, som får ett svärd kört rakt genom halsen. Det låter hemskt, men denna rutin som Tobbe kört i många år är en av mina favoriter. Hans enorma dans, han leende och grimaser när han kör igenom svärdet är bara så bra. Som avslutning trollar han fram en stor CocaCola flaska, och som ”extranummer” gör Tobbe en ringspelsrutin till musik.

Tobbe kom resande med tåg, så han förklarar för mig när vi pratar en stund innan föreställningen, att han inte har några större saker med sig. Men jag kan bara konstatera, att det han har räcker bra för fyrtio minuters show i högt tempo och med hög skrattfrekvens.

När jag efter föreställningen vandrar längs Kungsgatan hör jag barnen prata med föräldrarna: – Kan han komma på min födelsedag? – Jag har sett honom i Lattjo Lajban. – Han har en egen trollerilåda som jag ska önska mig.

Roligt att få se Tobbe, hans tempo, fina musik och glada uppsyn gör att alla i publiken trivs.

Text och bild Conny Ray

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *