Trolleriets psykologi

Ett tips till Magiarkivets läsare från Janne Näsström: Ett program från utbildningsradion som med insikt och respekt berättar om trolleriets psykologi. Här är länken: http://urplay.se/167796

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Trolleriets psykologi

  1. Tom Stone skriver:

    Programmet är producerat av ”Nova Science Now” och har originaltiteln ”How Does the Brain Work” – och är baserat på författarna Stephen Macknik och Susana Martinez-Condes bok ”Slights of Mind”.
    Både programmet och boken håller ett bra tonfall, men innehåller tyvärr en mängd grova felaktigheter och missförstånd om hur misdirektion fungerar. Jag refuterade några av dessa felaktigheter i Genii, november 2011: http://geniimagazine.com/2011/10/november-2011

  2. Janne Näsström skriver:

    Ur ett beteendevetenskapligt perspektiv är programmet korrekt. Trolleriet används för att exemplifiera några av hjärnans funktioner. Det finns inga ambitioner att förklara hur misdirection fungerar. Vad jag fastnade för var den seriösa inställningen till trolleri, det vi håller på med respekteras av forskare. Det är befriande jämfört med det maskerade belätet som gjorde narr av oss.

  3. Tom Stone skriver:

    Jag är ledsen Janne, men det stämmer inte. Programmet är långtifrån korrekt. Exemplen är felaktiga, och ger en felaktig uppfattning om både misdirektion och hjärnans funktioner.
    Se bara exemplet vid 9:59, där de dogmatiskt påstår något som är 100% fel, och som kan motbevisas på några sekunder (vilket jag tydligt illustrerade i min Genii-artikel, november 2011).

    Vid 10:24 presenteras författarna till boken ”Sleights of Mind”, Stephen Macknik och Susana Martinez-Conde – och deras hittills publicerade forskning är häpnadsväckande torftig och undermålig. Enda skälet till att de fått medial uppmärksamhet är pga sensationalism; ett renommésnylteri på vår konstform.
    Ett program som baserar informationen på boken ”Sleights of Mind” kan omöjligt anses vara ett seriöst program – trots det respektfulla tonfallet.

  4. Tom Stone skriver:

    Vid 11:43 har vi ännu ett exempel med felaktig förklaring till varför det illustrerade fenomenet fungerar. Min Genii-artikel ger en mer korrekt förklaringsmodell, som även klarar en tuffare vetenskaplig testning än vad hypotesen som beskrivs i programmet klarar. Om de hade flyttat betraktarens position till en synvinkel 50 grader från det ursprungliga, så skulle exemplet inte ha fungerat, och den givna hypotesen skulle inte kunna ge nån förklaring till att det plötsligt misslyckas. Vilket min förklaringsmodell kan.

  5. Tom Stone skriver:

    Vid 21:54 har vi ännu ett påstående som inte är helt korrekt.
    Det är sant att ögat bara har en grads vinkel med hög skärpa och högt färgseende, eftersom ögats foeva (som nästan uteslutande består av tappar) bara är c:a 0.1 mm i diameter. Däremot är vi långtifrån blinda utanför foevan. Den övriga näthinnan kan inte förmedla samma skärpa och färgseende, men den består mest av stavar som är c:a 300 gånger känsligare för rörelser än vad tapparna är. Dvs. vi är enormt mycket bättre att se rörelser i periferin, än när man tittar rakt fram.
    Enkelt empiriskt exempel: En biofilmsduk exponeras av ljus från bioprojektorn med en frekvens av c:a 50-70 bilder per sekund (48-72Hz: varje bild i filmen visas 2-3 gånger innan nästa bildruta stegas fram). När man tittar rakt på bioduken, så är projektorns slutarhastighet tillräckligt hög för att foevan ska uppfatta blixtrandet av ljus som ett konstant ljusflöde. Men tittar man åt sidan eller upp i taket, så att man ser ljuset från bioduken i periferin, så märker man tydligt att ljuset flimrar eftersom stavarna i periferiseendet är mycket känsligare för rörelser än vad foevan är. Dvs, man är inte blind, så som programmet påstår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *