”En trollkarls bekännelser”

Johan Ståhl 01”När jag var fyra år såg jag en trollkarl för första gången”, säger Johan Ståhl och blickar ut över publiken, som förväntansfullt sökt sig till Uppsala Stadsteaters lilla scen. Innan föreställningen har publiken i foajén kunnat ta del av affischer, tavlor, föremål och annan kuriosa som fördjupat vår insikt om såväl trollerikonstens historia, som Johans karriär. Det är ett smart drag, en del i scenografin som försätter oss både i rätt stämning men som också skapar förväntningar. Nu sitter vi där, blickar ut över en scen som ser precis ut som en trollerikonstnärs arbetsrum. Väskor, travade på varandra, en del sammanhållna med rep, andra som bas för ytterligare föremål som ställts ovanpå, bildar en spännande fond tillsammans med två bord, ett till vänster, ett till höger. Än så länge har vi inte berörts av den speciella ljussättning som så väl bidrar till denna föreställnings mystiska atmosfär. Johan börjar föreställningen med att berätta om hur han blev intresserad av trolleri, kom med i Upsala Magiska Bröder och beställde prickburken och ringspelet från Bernandos Magic. Just presentationen av Upsala Magiska Bröder är speciell, inte minst eftersom jag själv kommer ihåg då Johan blev invald. Berättandet varvas med att Johan trollar fram ett bowlingklot ur en papperspåse, en vinflaska från en ballong och låter en åskådare vara med och förvandla en duk till ett riktigt ägg. Hans karaktär är etablerad, likaså den konstform han presenterar. Det märks redan nu vilket gediget arbete denna föreställning grundar sig på. Johan har bl. a arbetat tillsammans med Peter Gröning som stått för den magiska regin och Tom Stone som inte bara bidragit med effekter utan även varit magisk konsult.

En spot på Johan, mitt på scenen berättandes en historia om en liten pojke samtidigt som han utför en myntrutin. Utan mynten skulle detta bli pekoral, men jag gillar emotionella historier som ackompanjerar trolleri, det må vara i form av David Copperfield som väver in illusioner eller som Johan presenterar detta nummer. Publiken lämnas med huvudet lite på sned, berörda och viss hörde jag några; ”Åh…”. Vi får sedan lyssna till Johans framgångar på Magic Castle i Hollywood och i Japan. Så utför Johan en homage till René Lavand genom rutinen med tre kulor, en kaffekopp och en arm. Mycket bra!

Johan arbetar under denna föreställning tillsammans med en assistent, Pasi. Detta förhållande skapar en hel del möjligheter både vad gäller utförande men också presentation. Nu kommer Pasi in i en vit rock, bärandes på en tvångströja. Associationen till mentalsjukhus och vansinne blir ögonblicklig. Johan krossar så med hjälp av en hammare en flaska på golvet och kompletterar med ytterligare krossat glas. Så ställer han sig barfota på glaser och befriar sig från tvångströjan, allt meden vi hör hur glaset kraschar via den mikrofon som så smart placerats vid Johans fötter. Numret utförs till musik, tyvärr en alltför lugn sådan. Att ta sig ur en tvångströja är en dramatisk effekt och Johans lite ryckiga sätt att ta sig ur tröjan blir nästan komisk tillsammans med den lugna musiken. Att ta sig ur en tvångströja kan i och för sig utföras komisk, det har bl. a Simon Lovell visat i sin version, men här hade Johan kunnat bryta sin snälla och vänliga framtoning och bli lite mer dramatisk.

Via berättelsen om hur Johan övergav studierna i ekonomi och SM-titeln i Göteborg 2009 förundras publiken av ett nummer av mer ockult karaktär där till sist en stol faller samman på scenen. Efter att tre åskådare fått sina ringar hoplänkade och en av ringarna återfunnits i en tuggummiautomat kommer ett intressant nummer i form av en historia som handlar om en trollerikonstnär som blev blåst av sin arrangör. Johan kliver nu in i en annan karaktär och gör en mycket rolig kort akt åtföljd av Abbas Mamma Mia. Här dyker den kontrast upp som jag efterlyste i numret med tvångströjan. Johan spelar ut för fullt, förbannad på den arrangör som nu osynlig verkar stå i kulissen och titta på honom. Detta är riktigt roligt och engagerande och publiken klappar entusiastiskt med till musiken. Ett perfekt valt nummer på rätt plats i föreställningen.

Så kommer vi till berättelserna om Johans bronsplacering vid FISM i Peking 2009, därefter en mycket underhållande kortrutin med fyra åskådare sittandes vid ett av borden på scenen. Johan visar på sin bredd då även kortmagi får sin beskärda del av föreställningen. Denna rutin visar hur mycket underhållning som går att skapa bara genom att kombinera ett antal rutiner och tekniker på olika sätt. Johan har ett ”running gag” i föreställningen. Hatten på en penna dyker upp på olika platser, trots att Johan hela tiden sätter tillbaka den på pennan vid varje tillfälle. I avslutningen av kortrutinen visar det sig dessutom att en låda, som först var röd, nu i slutet blivit blå. Det som inte uppfattat denna effekt kan titta i sin mobiltelefon. Johan har nämligen inledningsvis låtit oss ta kort på honom själv och åskådarna runt bordet. På bilden står en röd låda på scenen.

Så följer en mentaleffekt där Johan förutsäger en film som en åskådare tänker på. Men med i presentationen följer också att Johan vet vad åskådare åt framför tv:n samtidigt som filmen sågs och vilket föremål som stod på tv-bänken. Detta är en mycket bra rutin som har en komplexitet i sin uppbyggnad, precis som kortrutinen, som visar att Johan är ett riktigt proffs. Föreställningen avslutas med att vi får se om inte hela, så ändå större delen av Johans FISM-akt. Han lovar att han ska tävla vid nästa FISM. Det är bara att se fram emot vad träningen inför detta världsmästerskap ska göra både med Johans karriär, men också med hans skicklighet.

Johan Ståhl 02

Även om fokuseringen på den egna karriären och framgångarna där passar mycket bra i den här föreställningen, skulle jag gärna se att Johan i sin nästa stora offentliga föreställning tonade ner fokus på den egna karriären. Nu vet vi hur bra han är, nu vill vi se hur bra han kan bli. Förställningen En trollkarls bekännelser presenterar konstarten trolleri på ett mycket bra sätt. Bättre reklam kan vi inte få. Johan har också filmat hela föreställningen för att kunna visa upp för producenter och för teaterföreningar så att de kan köpa in den. Den kommer tyvärr inte att säljas eller visas på DVD. Däremot så kommer det att produceras en trailer för föreställningen. Ni som ännu inte sett föreställningen i Uppsala kommer att få chansen att göra det i samband med den planerade Skandinavienturnén. Tänk så det kan gå när man får se en trollkarl när man är fyra år!

Per Eklund

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *