Michael Mendoza i Kvarnen, Mölndal 14 oktober

Illusionisten Michael Mendoza, 50 åskådare, längd 85 min, biljettpris 295.-

Jag redogör för mina intryck från Mendozas 10-årsjubilerande trollerishow i Mölndal. Efersom jag sett och recencerat den för ett par år sedan göra jag även några jämförelser.

Insläppet skedde punktligt till salongen som tog c;a 400 åskådare. Producenten Mattias Bergendahl hälsade välkommen och efter bra introduktionsmusik dämpades ljuset, en magisk basstämma presenterade showen och ridån delade sig. På scenen stod en manshög glaslåda som rökfylldes, varefter Mendoza uppenbarade sig i boxen. Därpå trollades en assistent fram ur tigerburen.

Ett stort bord med en låda på rullas in. Assistenten ställer sig i lådan som täcker henne till midjan. Medoza slänger upp ett skynke framför henne så att hon försvann när det föll ner. För mig var det magiskt, tills Medoza öppnade frontluckan och visade flickan. Luckan sattes tillbaka igen och ett antal spjutspetsar på en platta penetrerade lådan, som nu visade sig vara tom. Luckan stängdes och flickan producerades sittande ovanpå densamma. Inte nog med det utan ytterligare en kvinna trollades fram ur lådan. En bra öppning helt till häftig musik.

Mendoza berättade om den maskerade trollkarlen som introduktion till ringspelet med sex ringar.  Till musik länkade trollkarlen ihop två ringar sakta och separerade dem. Bra. Sedan slog han ihop ringarna och drog isär dem. Nu räknade han tre ringar, som slängdes upp i luften och de var sammanlänkade vid nedkomsten. Det var bra tyckte publiken. Dessa tre ringar lämnades till en åskådare. Tre lösa ringar i handen  blir två länkade som bytes med åskådarens tre. Fjärde ringen länkas uppifrån och succesivt ned på de tre. Det såg övertygande ut. Han återtog paret och länkade ihop det med de andra. Bra. Han avslutade med en kedja av sex ringar som hölls mellan händerna,varpå han bara samlade ihop dem i en bunt. Bunten med sex ringar blev ett litet antiklimax efter kedjan. En bra rutin utfört skickligt.

Mendoza lurar upp en kvinnlig åskådare på scenen. Hon drar ett jättekort och han misslyckas med att rita av kortet, men till slut stiger det rätta upp ur den ritade kortasken. Inget fummel med avrivningen av den ritade teckningen.

Sedan placerades assistenten i en låda som penetreras med två stänger. Inte så inponerande tänkte jag tills väggarna togs bort och boxen visades tom. Pang hördes från salen och flickan uppenbarade sig mitt bland publiken. En stark effekt.

Efter passande introduktionsföredrag om Houdini utfördes substitution trunk med snabbt byte. De gjorde dock samma misstag som jag gjorde i början av min karriär, baksidan av lådan visades ej.

Äggpåsen tillsammans med en dam från publiken presenterades med standardrutinen för vuxen publik.

Kändistesten med kort, som Häckner presenterar suveränt, fick även Medoza publiken att skratta.

Streatchingmaskinen med två assistenter, såg bra och rolig ut. Bra trovärdigt föredrag om egna krämpor som introduktion. Påföljande trick, lådan över huvudet som vreds runt flera varv var en kul uppföljare.

Bägarspelet presenterades  med lite för mycket upprepade handgrepp, men en bra avslutning. Vita kulor skulle ha synts bättre mot konstnärens svarta klädsel, men i denna föreställning syntes de bra ändå tack vare storbildsvideon.

Iförd kimono svävade Medoza upp mellan tvenne stänger för att ta ner kärlekens låga från toppen på ena stången. Här fanns ett tydligt motiv till svävningen som såg bra ut.

En mycket vacker, rispapperskista står på scenen och en romantisk presentation följer. En flicka med en framtrollad ros lägger sig i lådan och en lampa tänds så att man ser en siluett av henne med rosen. Siluetten blir mindra och mindre tills att den slutligen försvinner och när lådans front öppnas är hon borta. Det såg bra ut, men något otydligt då nummret utfördes nära fonden.

Gag med flaskan i påsen som låtsas borttrollas tills påsen knycklas ihop och flaskan är borta på riktigt. Något för lång presentation med tanke på den korta effekten.

Ambisious card effekt med endast fem kort, där ett vänder sig upprepade gånger satte myror i huvudet på åskådarna, då det var lätt att följa med på storbildsskärmen.

Som final utfördes ett bra och snabbt utbyte i en låda på en piedestal. Det var en värdig avslutningseffekt. Som extranummer gnuggade Mendoza sina händer vid scenkanten varpå det började ”snöa”. Sedan satte sig Mendoza på en stol och övertäcktes med ett stort skynke och försvann för att möta publiken i vestibulen efter showen för atografskrivning.

Föreställningen bar på tydlig Laberoinspiration med proffsigt ljud, ljus och fina illusioner. En bra blandning mellan stora illusioner, salongs-och  micromagi. Den starka illusionen där den borttrollade kvinnan kommer in bakom publiken borde enligt gängse bruk ha placerats bland finalnummren. Om framförandet och publikkontakten blir ännu bättre förtjänar showen en betydligt större publik än dagens. 

Delgado

Missa inte föreställningen den 21/10 på Möllan!

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Michael Mendoza i Kvarnen, Mölndal 14 oktober

  1. Mattis skriver:

    Tack för en härlig läsning! Det första vi gör i din-trunk rutinen är att snurra lådan ett helt varv. När den lyfts in på scenen står den med baksidan mot publiken medans Mr Mendoza berättar om Houdini. Baksidan är viktig att visa.

    Åter igen. Tack för en bra text.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *