Mystique

Tredje upplagan av Mystique i källaren på Scalateatern i Stockholm ska precis börja. De sista gästerna blir insläppta av artisterna genom huvudingången i den smala lilla salongen och när alla sitter på plats görs sagda entré om till kvällens scen.

Fyra välbekanta ansikten dyker upp. Välbekanta såsom i frekvent synliga på det numer stängda Magic Bar och i andra magisammanhang runt i landet.

Det hela börjar med någon form av ensemblenummer där artisterna trollar fram och bort saker i högt tempo. Det hela slutar med ett rör med Singoalla-kex.

Tre av de fyra artisterna lämnar den fjärde ensam och solonumrena kan börja.

John-Henry gör en liten duk och myntrutin med publik uppe i rampljuset. Tom Stone avlöser och ger oss en liten lektion om Stewart James och dennes livsverk i form av tre massiva böcker och ensemblen framför sedan en rutin från dennes stora repertoar.

Ett nytt ansikte dyker upp. Det är kvällens enda gäst (förra showen hade två) men detta är internationellt besök i form av Alexandra Duvivier från Le Double Fond i Paris. Hon bjuder bokstavligen på franska karameller och publikens enda barn får ta del av numrets rekvisita efteråt.

Martin Hansson följer med en boll och bägarrutin.

Efter detta kommer Leif Olberius och visar sina fingerfärdigheter med multiplicerande bollar.

Efter detta är det återigen dags att ta del av John-Henry som den här gången gör sin mim-akt. Paus följer.

Efter pausen är kakorna tillbaka och John-Henry och Tom gör en liten akt med dessa.

Alexandra återvänder med rep och kort i ett längre gästspel.

Stewart James dras upp igen och Tom gör en mentaleffekt där två av åskådarna väljer ord eller bilder som Tom sedan avslöjar.

Leif trollar med dukar och sätter extra krydda på sin final.

Tom kör slutligen lite frågesport med givet resultat innan kvällens gäst Alexandra avslutar det hela med att producera fyra stycken ess från oöppnad blandad kortlek samt en avslutning till musik där kortlekens framsidor helt plötsligt matchar orden i en sång och bildar en affisch i slutet.

Applåder och visslingar avslutar kvällen med hela tre applådtack!

Så skulle jag kunnat nöja mig med att beskriva kvällen men det tänker jag inte. För Mystique förtjänar mer än att jag bara rabblar en tricklista. Det är inte helt polerat men vad herrarna i gruppen Stockholm Magic försöker göra med Mystique är inte att bunta ihop ett gäng trollkarlar som en stå-uppklubb buntar ihop komiker utan det finns ett tema, en röd tråd som ändå håller ihop föreställningen trots att det är uppenbart att det alltid inte repats supermycket på de gemensamma numrena. Däremot är detta rutinerade artister som lutar på mångårig scenvana och det känns som om de har kul ihop för det mesta! Det är också imponerande att temat förändras från gång till gång och hur övergångarna mellan numren ändå fungerar och binder samman alla småakter till en helhet.

Än mer hedrande är den plats som lämnas åt gästartisterna och det är en fröjd att se nya ansikten såväl som bekanta från resten av landet (tidigare gäster är Gaston, Arkadia och Mikael Hedne, nybliven norsk mästare i trolleri).

Sammanfattningsvis är detta något helt annat än vad Magic Bar var. Och det är något annat än vad Spellbound i Göteborg var. Det är mer känsla av en trollerivarieté som blandar och ger och levererar något unikt för en trängandes publik varje månad. Ta chansen och gå och se något fräscht under hösten. Det är inte dyrt och det känns som en helkväll när jag går därifrån.

Jag hoppas att det fortsätter att vara trångt och att biljetterna tar slut till höstens föreställningar – det är Mystique och personerna bakom det hela värda!

Stefan Eriksson

Det här inlägget postades i Sett, hört och hänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *