Sveriges Magi-Arkiv

Dagen före julaftonen fick Tobbe Trollkarl och hans sambo Karolina Persson en dotter, som ska få namnet Towe.

Den 16 februari börjar Tobbe Trollkarl jobba för TV-programmet ”Talang 2010″.

John Houdi gjorde över 100 shower i Sverige, Danmark, Norge, Holland, Storbritannien. Körde 2446 mil och var med om 58 starter och landningar med flygplan och hade cirka 70 hotellövernattningar.

Under 2009 firade John Houdi att han varit professionell artist i 25 år. Jubileumsföreställningen ”Tricks – en hyllning till salongsmagin” spelades för fem utsålda hus på Vasateatern i Stockholm. Föreställningen kommer på DVD i början av 2010 och kommer exklusivt att säljas på John Houdis webshop.

John Houdi var med i Sveriges näst populäraste program ”Allsång på Skansen”. Han var med i finalprogrammet och buktalade med Anders Lundin.

Detta och mycket annat finns att läsa i John Houdis nyårsbrev på http://www.houdi.se/blog/

Magic Bar – ”restaurangen med klassisk krögarmat kombinerat med häpnadsväckande trolleri” som ”Allt om Stockholm” skriver – öppnar åter efter helgerna den 5 januari. Nordens första restaurang med trolleri som specialitet har adressen Karlaplan 6 i Stockholm.  Man har öppet tisdag-lördag från klockan 17.00. Nedan den närmaste tidens artister:

SCENSHOW:
8:e jan
Gaston
Axel Adlercreutz
Christopher Mila

9:e jan
Johan Ståhl
Tom Stone
Jonas Lindblad

15:e jan
Johnny Lonn
Micke Askernäs

16:e jan
Andersson & Langendorf
Leif Olberius

22:e jan
Daniel Karlsson
Carl Tillenius
Jacob Trowald

BAR MAGIC:
5:e jan Erik Nordvall
6:e jan Tom Stone
7:e jan Daniel Karlsson
12-14:e jan Johan Ståhl
19-21:a jan Tom Stone
26-28:e jan Leif Olberius
2:a feb Öppen scen. Anmäl dig nu, om du vågar ha en kul kväll!
2-4:e feb Martin Hansson
9-11:e feb Tom Stone
16-18:e feb David Persson
23-25:e feb Axel Adlercreutz
2-4:e mars Erik Nordvall 

SCENSHOW:
8:e jan
Gaston
Axel Adlercreutz
Christopher Mila

9:e jan
Johan Ståhl
Tom Stone
Jonas Lindblad

15:e jan
Johnny Lonn
Micke Askernäs

16:e jan
Andersson & Langendorf
Leif Olberius

22:e jan
Daniel Karlsson
Carl Tillenius
Jacob Trowald

BAR MAGIC:
5:e jan Erik Nordvall
6:e jan Tom Stone
7:e jan Daniel Karlsson
12-14:e jan Johan Ståhl
19-21:a jan Tom Stone
26-28:e jan Leif Olberius
2:a feb Open stage (öppen scen) anmäl dig nu, om du vågar ha en kul kväll!
2-4:e feb Martin Hansson
9-11:e feb Tom Stone
16-18:e feb David Persson
23-25:e feb Axel Adlercreutz
2-4:e mars Erik Nordvall

http://magicbar.bloggplatsen.se/

Tyvärr har jag inte förrän nu fått veta att Jack Lowely avlidit – och det redan den 17 maj 2003!

Lowely, Jack (Åke Hagsköld) 1921, Sala, artist, SMC 1948. Började trolla som tolvåring, sex år senare turnerade han i folkparkerna. Förutom trolleriakter som ”En symfoni i blommor” och ”Night in China” ingick en komisk balans-, jonglör- och trolleriakt på slak lina – The man on swinging wire – i programmet, som han turnerade med i Sverige och i grannländerna. I mitten på 1950-talet drog Lowely ner på framträdanden och ägnade sig mer åt tillverkningen av trollerirekvisita, vilken startade 1945. 1960 lades firman Jack Lowely Magic ner, och istället startades ett tryckeri – Magic Print.

Det var inte direkt med vemod jag lämnade ett kallt, mörkt och regnigt Sverige för att raskt hoppa på ett plan till Las Vegas för att besöka en av de största mentalism-kongresserna i världen, MindVention 2009.

På schemat utlovades föreläsningar och föreställningar av inga mindre än Andy Nyman (som är Derren Browns högra hand), Bob Cassidy (som är en rejäl gammal hjälte inom mentalismgenren), Max Maven (en av mina egna personliga hjältar), Alain Nu, Christopher Carter samt Devin Knight! Larry Becker och den kände metallböjaren Banachek, mest känd för att ha lurat forskare på 80-talet att hans förmågor var på riktigt samt att han ”uppfunnit” Penn & Teller’s Rysk Roulette rutin, var även med på ett litet hörn.

På vägen till Las Vegas gjorde jag ett kort uppehåll i London, och passade på att träffa en av mina vänner, Oliver Derwent, som jag även studerat Cold Reading tillsammans med. Cold Reading är en av flera tekniker som har använts av medium under många, många år för att låta det verka som man vet mer än man verkligen gör…

Hur som helst, väl framme i Las Vegas och efter en god natts sömn på hotellet, var det dags att göra ett besök på stadens trolleributiker. På det oerhört vackra kasinot, Ceasar’s Palace, finner man en av butikerna för Houdini’s Magic Shop, som till största del bara har trolleri för nybörjare, men tittar man runt lite, så har dom en hel del godbitar bland hyllorna. Här shoppade jag loss lite när jag insåg att de hade inbundna nyutgåvor av den gamla tidskriften ”The Jinx”, som gavs ut 1934-1951. Jag passade även på att köpa tidskriften ”The Phoenix” på CD-ROM.

http://www.geniimagazine.com/wiki/index.php/Jinx
http://www.geniimagazine.com/wiki/index.php/The_Phoenix

Varför köpa så gamla tidningar kanske ni undrar? Jo, i princip de flesta nyare böcker och tidskrifter som finns idag, bygger oerhört mycket på just dessa gamla tidningar och böcker. En generell rekommendation av många ”tunga” inom branschen är att för varje ny bok man läser, ska man läsa tre gamla!

För egen del så kan jag varmt rekommendera boken ”Greater Magic” för den inbiten trolleriintresserade. En fantastisk bok som har det mesta, och som hjälpte mig oerhört mycket när jag började bli seriös inom trolleriet.

Efter att jag inventerat det som fanns på Houdini’s Magic Shop, och bytt en hel del ord med legendariske magikern, Geoffrey Hansen, som verkligen känner alla. Han pratade gärna och med värme om våran egen Carlo Tornedo, och han var mycket intresserad av att höra om trolleriet i Sverige, och ställde många frågor om oss svenska trollisar. Då var det dags att bege sig bort till Denny & Lee’s Magic Shop, som ligger i en lokal i ett litet industriområde på andra sidan motorvägen från hotellet Luxor. 5115 Dean Martin Drive är adressen om någon vill ta sig dit!

Scott, som har hand om Las Vegas-filialen på denna magishop, har en otrolig kunskap om innehållet i de flesta böcker som finns där, och även här så gick det åt en hel del dollar, då det fanns saker som jag bara var tvungen att ha… Kvällen tillbringades med att se Kevin Burke’s komedi mentalistshow, som var ett klart lyft.

Tillbaka till kongressen:
MindVention hålls på det lite avigt placerade kasinot, Palace Station, vilket även (dessvärre) är ett av de rökigare kasinonen i Las Vegas. Det är det en väldigt bra arrangerad kongress, även om den är ganska liten, med enbart ett rum för samtliga föreläsningar och shower, vilka sker för alla deltagare samtidigt, och ett litet rum för handlarna.

Hos handlarna handlade det mycket om nyare saker, som många mentalister håller sig borta ifrån. Själv är jag besviken på utbudet av böcker, då jag hade hoppats att få botanisera bland lite äldre böcker och hitta några guldkorn, som jag letar efter. Däremot så fanns författaren till flera av mina favoritböcker inom genren på plats, Jack Kent Tillar, och det var en fröjd att få prata med denne gamle man, som var full av historier även han!

Micke Askernäs och Jack Kent Tillar 

Det hölls seminarier av alla de stora namnen, utom Larry Becker, som blev intervjuad i två timmar om sitt liv, samt Banachek, som egentligen bara var med på en paneldiskussion.

Micke Askernäs och Banachek

Larry Becket fick även mottaga en ”lifetime achievement award” från Danny Archer och Robert Allen, som arrangerar MindVention.

Larry Becker får Lifetime Achievement Award

För att inte gå in på alla seminarier, så bjöds vi på en helföreställning av Chris Carter, vilket för mig var ett okänt namn. Inte så konstigt, då denne framför allt är en av USA’s mest bokade College-underhållare. Han körde sin show rakt av, som om vi var en collegepublik, och man kunde verkligen se att denne man hade över 4000 shower under bältet för en ofta ganska jobbig publik, då han hade full kontroll och bjöd på en rolig och underhållande mentalismshow i ganska högt tempo. Dock så handlade hans show mest om att ”jag kan göra underliga saker, det här kommer att få dig att freaka ut”, vilket kanske är det som krävs för en ofta ganska full eller småfull collegepublik.

Under dag två fick vi höra på en två timmar lång intervju med Larry Becker som sagt. Larry pratade väldigt öppenhjärtligt om hela sin karriär, och även om en hel del idiotiska saker han gjort under åren. Han tycker själv att hans klassiska ”Rysk Roulette”-rutin som han framförde under många år var helt idiotisk, och avråder alla bestämt från att göra liknande tokigheter.

Dag tre fick även undertecknad träda upp på scenen på ”Palace Station Ballroom” och göra delar av den akten som gjorde mig till svensk mästare i mentalmagi i mars. Andra gången jag har uppträtt i Las Vegas. Denna gång med storheter som Max Maven och många andra i publiken!

Micke Askernäs på scenen i Palace Station

I den stora showen, som avslutade hela kongressen, var det Andy Nyman, Devin Knight, Alain Nu, Bob Cassidy och Max Maven som stod för underhållningen.

Träffsäkra Andy Nyman var enligt mig en av de två starkaste akterna på kvällen, och detta trots att han ändå öppnade kvällen och jobbade inför mentalister! Ett 30-tal ”vanliga människor” som de blev kallade under hela kvällen, hade kommit dit efter speciell inbjudan för att se föreställningen. Andy’s show är scriptad in i minsta detalj och det syns att den är oerhört polerad. Varenda gest, varenda ord, varenda paus. Allting sitter som det ska, men det är ju inte att undra på, då Andy är en begåvad skådespelare som jobbat mycket på scen och håller på att komma upp sig i Hollywood.

Devin Knight var i mitt tyckte den svagaste länken på hela kvällen. Han fick tidigt upp en åskådare som han inte var nöjd med, men fortsatte jobba med denna ändå, trots att i hans boktest så lyckades denne åskådare inte associera de meningarna till det Devin fick upp i huvudet. Han verkade mest lite irriterad och kanske hade han en dålig kväll.

Alain Nu, är en ganska ung, energifull artist, som underhöll publiken med ”pk touches” och även helt omöjliga skedböjningar. Dock så var vissa partier, då han bara stod och pratade fort och länge, när han skulle bygga upp vissa av sina rutiner, alldeles för långa, och åtminstone jag och några till satt och tyckte att det kanske var dags att komma till skott! Oerhört väl genomfört, absolut, men behållningen av Alain för mig var hans metallböjningar, som var oerhört vackra och såg het omöjliga ut!

Efter Alain var det dags för något av en legend inom mentalismen. Bob Cassidy äntrade scenen. Bob är en väldigt okonventionell herre, med en stor vit hårkalufs och lätt färgade glasögon. Något av en övervintrad hippie på många sätt kan man tycka. Bob Cassidy har skrivit en bok, som inom den moderna mentalismen anses vara en av hörnstenarna, och det var oerhört intressant att se denna människa i full gång. För er som vet vad det handlar om, kan jag bara hinta åt att hela hans akt, som tog en dryg halvtimme bestod av hans klassiska ”Name & Place”, samt en till effekt som bygger på samma principer. Lite långrandigt, men intressant att se, och framför allt så är Bob Cassidy en riktig karaktär, som även om han då och då mumlar och har sig, påminner en del om ”Doc Brown” från ”Tillbaka till framtiden”-filmerna.

Bob Cassidy

Kvällen, och således konferensen, avslutades med en mästare. Max Maven intog scenen och började med sitt karakteristiska ”Boo!” som första ord. I normala fall brukar han kommentera att han kommer från Los Angeles, vilket förklarar varför han ser ut som han gör… men den här kvällen till ära säger han bara .. ”… att uppträda efter Bob Cassidy … Det är inte ofta jag går upp på scenen och känner mig som att jag är normal!”

Max gjorde ett fantastiskt framträdande och hans underfundiga humor genomsyrade hela framträdandet. Hela lokalen var under hans totala kontroll, och det kändes verkligen att man var i händerna på en mästare! Det är nästan så att man tycker synd om den åskådaren som var med honom uppe på scenen som inte tycktes förstå vad det var som hände honom. Inte för att Max behandlade honom dåligt på något sätt, nejdå, men killen blev så konfunderad att han knappt visste vart han skulle vända sig. Ett mästerverk i publikkontroll och framträdande!

Micke Askernäs och Max  Maven

Hur fördriver man sedan några dagar till i Las Vegas utan att spela? För min del har jag tillbringat några extra dagar i sällskap med  vännerna  Jeff McBride och Eugene Burger på en Masterclass för mentalister, som även var gästad av svenskättlingen Ross Johnson, som är en oerhört skicklig mentalist, som vanligtvis gör företagsjobb och i princip aldrig föreläser om det han gör. Jag blev även ombedd av Jeff att komma och göra min akt på denna Masterclass. Naturligtvis är det en ära för mig att göra detta, vilket jag gärna gjorde, till ett väldigt bra mottagande.

Lite mera shower för den magi- och mentalistintresserade:
Kevin Burke – Fitz of Laughter
Kevin Burke är en komiker som i denna show är ett komiskt medium, som han kallar sig. Kevin är en av Las Vegas hårdast arbetande komiker som gör två olika shower per kväll. Han gör rena komediföreställningen ”Defending the Caveman” och så den här showen som jag såg –  ”Fitz of Laughter”. Under en period gjorde han dessutom en tredje show också – samtliga tre på olika casinon! Kevin är en stor kille med oerhört bra komisk timing, och det var helt klart en rolig show att se på, även om det var bra mycket mer komedi än mentalism. Jag kan rekommendera denna show någon som inte är rädd för en komiker som har en ganska stor mun och är beredd att ksta sig ut vart den munnen leder honom. Humorn var ganska rumsren, även om det fanns en hel del innuendon i den. Hur som helst så var det en klart skojig tillställning och jag är glad attha blivit inbjuden av Kevin för att se denna.

Luke Jermay – Mental
Luke Jermay är en kille på 24 år från London, som har sin egen show på O’Sheas, som ligger på ”The Strip”. Luke’s show är en ganska så snabb föreställning som är mycket mer aggressiv än den han gjort tidigare. Enligt honom själv så började han göra sin gamla vanliga inropade och polerade akt han gjorde hemma i London när han kom hit, och fick inga som helst reaktioner, och blev tvungen att kliva fram mer och ruska om i grytan lite, och visa vem det var som ägde scenen. Luke gör många klassiska effekter, och har en stor och lång ”Q & A” rutin, då han låser många av slumpvis utvalda åskådares tankar. Scenen är väldigt bar, och förutom Luke och några stolar, finns det egentligen ingenting som distraherar från honom. Han svär ganska mycket under föreställningen dock, och det är väl då kanske inte en familjeshow på samma sätt, men om ni är i Las Vegas kan jag varmt rekommendera den. Showen i sig är klart intressant och innehåller många element som man undrar över hur han lyckas med det!

Micke Askernäs och Luker Jermay

Gerry McCambridge – The Mentalist
Gerry McCambridge har kört den längsta mentalistshowen i Las Vegas. Dessvärre är det inte den bästa. Naturligtvis har killen en fruktansvärd rutin, men showen är för det mesta allt annat än bra. En bra öppning med en telefonbokseffekt följs sedan av en för lång Q & A-rutin med publikens skrivna lappar där Gerry har förbundit sina ögon med silverdollar, silvertejp och en halsduk. Hans placering rakt ovanför den öppna lådan är alltför uppenbar, och det hördes kommentarer om att han stod och läste lapparna på något sätt. Det var egentligen bara en kvinna som reagerade riktigt starkt under denna rutinen, som höll på bra länge. Gerry passade även på att göra en version av ”Spike” och det var alldeles för tydligt att den kvinnliga åskådaren på scenen inte kände sig alls bekväm med att vara där. Behållningen bestod i sluteffekten, då Gerry hade 60 bollar som han kastade ut i publiken, och publiken fick försöka kasta dessa i 6 olika basketkorgar med stängd botten, så man slumpvis valt fram 6 siffror … som en organisk lottomaskin. Detta numret fanns då i en låda som hängde från taket sen början av showen. Om man ser på detta som en komedishow med mentalmagi i den, är den helt ok, om man inte har något emot att Gerry mest låter och agerar som någon sorts överenergisk, nästan parodi på en typisk amerikansk gameshow host.

Micke Askernäs och Gerry McCambridge

Penn & Teller
En av Las Vegas helt klart bästa magishower. Jag älskar Penn & Teller´s ganska råa humor, att de inte tar något som helst skitsnack, och Penn´s förmåga att hantera hela publiken och hålla låda, medan Teller gör dem lite mer poetiska styckena. Jag såg denna show senast 2008, och då hade de fyra helt nya trick i showen, som ändå har gått på Rio i en hel del år. Borta var deras genomskinliga Illusion, då man ser hur Teller smidigt rör sig runt i basen för att dyka upp på omöjliga ställen, och de körde i stället ett ”kameratrick” som bland annat hade en ko som central punkt. Penn & Teller tycker om att göra saker som lurar alla, och det gör de naturligtvis även i denna showen. Deras Cups & Ball-rutin på tre metallpelare med genomskinliga muggar är fantastisk, och även om man kan sin Cups & Balls, så är det riktigt svårt att hänga med, och det blir oerhört skoj! Naturligtvis avslutar de med sin fantastiska Bullet Catch, som är skapad av Banachek.

Lance Burton
Lance’s föreställning har tagit över rollen som den mest profilerade och mest magiska showen i Las Vegas. En oerhört fantasirik Illusionsshow, som ändå känns ganska så intim. Föreställningen hålls i den relativt nybyggda Lance Burton Theatre, och när jag såg denna showen, även den 2008, var det den 4000:e gången han framförde sin föreställning, och det togs allmänt med en axelryckning.
Det som gör Lance´s föreställning fantastisk är kostymerna, de stora och unika illusionerna, och det faktum att han startar varje show med sin fantastiska duvakt som gjorde honom till världsmästare en gång i tiden. En annan intressant sak är att föreställningen faktiskt inte alltid är densamma. Lance har en tre-fyra olika rutiner som han kan byta ut. Trots detta är hans föreställning alltid 122 minuter, +/- 2 minuter. Det är timing och manus på hög nivå!

Mac King
Mac King är utan tvekan ett komiskt geni. Hans föreställning som går två gånger om dagen, klockan 1 och 3 på eftermiddagen är bland det roligaste jag någonsin sett. Jag hann inte med att se showen i år, utan även denna show var den jag såg under min förra resa, 2008. Mac gör sin klassiska shadow tent med en björn som kommer ut, och sin fantastiska rutin då han producerar guldfiskar – med munnen!
Missa inte heller hans osynlighetsmantel, som för det otränade ögat kan se ut som en regnrock. När jag såg den här showen så var det länge sedan jag skrattade så mycket. Om det var en show jag ångrade att jag missade den här gången, så var det just Mac King. Jag var förbi hans teater dagen efter min ankomst, men just denna dagen var Mac själv ledig, och det utannonserades först att Jeff Hobson skulle uppträda i stället, något som jag gärna hade sett, men när det väl var dags att öppna biljettkassan, ändrades detta till en annan, för mig helt okänd, komiker, så jag passade på denna föreställningen.

Jag kan varmt rekommendera att se Mac King, Lance Burton samt Penn & Teller.

Förutom dessa finns det många, många fler magishower att se i Las Vegas, bland annat The Amazing Jonathan, Todd Paul, Dirk Arthur, Nathan Burton, Steve Wyrick samt Criss Angel och Cirque de Soleil -”Believe”

Las Vegas är fortfarande magins huvudstad!

Text och foto Micke Askernäs

I det senaste numret av Filter (f ö en extremt bra och läsvärd tidning) finns en 20 sidor riktigt bra artikel om clownen Manne – Manne af Klintberg - om hans uppväxt, artisteri, nedslag i vardagen mm mm.

http://www.magasinetfilter.se/artiklar/filter-11-i-butik-nu!.aspx

Tips-tack till Anders Modén

Så hette ett TV-program som gick på tyska RTL den 18 december. En hel del olika trollerier av amerikaner, nederländare och en tysk. Ja, blandningen av nationaliteter var faktiskt än större. Liksom blandningen av olika stilar inom trolleriet. Hans Klok visade sin professionalism å det häftigaste. Den mannen vet vad speed betyder. Fantastiska växlingar, byten och svävningar gav honom enorma applåder efter hans illusionsshow. Raka motsatsen till ‘det stora’ var de Mac King’ska underfundiga och förbryllande småtrollerierna. Han behövde sannerligen inte fiska efter applåder. Med ett bord, en liten väska och två glas vatten, plus en publik-assistent, visade han att man med liten/mindre rekvisita kan göra stordåd inom trolleri-underhållning. Sällan har jag sett en mer förvånad person än tjejen från publiken som höll vattenglaset i vilket han producerade sista guldfisken ur sin mun. Det gott folk, det var Underhållning med stort U. Lika mycket tyckte jag om killen som körde trolleri med en TV-skärm och en där i varande ”assistent”. Vilken timing, vilken perfektion, vilken höjdare. Mycket mer trevligt fanns att se, men dessvärre också sånt jag tyckte var dåligt. Riktigt dålig var en kille som jobbade i en skiten kavaj och ett par trasiga byxor. Inte 17 skall man se ut sån på en scen. En annan av de medverkande hade sminkat sig så han såg ut som djävulen och Belsebub på samma gång. Ryckte och slet i allt han gjorde och behandlade sina duvor på ett icke önskvärt sätt. Buh! Men det är trots allt alltid roligt att få se trolleriprogram av denna storlek i TV.

Jag har sagt det förr och säger det igen, är du intresserad av trolleri, cirkus och andra skådenummer så skaffa dig en parabol som tar in Astra 1 och Hotbird. Där finns massor att se. Förresten, 28 december kl 20.15 på ARD går årets upplaga av Stars in der Manege. Ett TV program som firar 50 år i år. Fast denna gång inte från Krones cirkus i Munchen utan från Sans Souci Spiegelpalast.

Med vänligt tillstånd från Toledo http://toledo.araks.se/nytt.htm