Tore Torell avliden

Tore Torell avled den 7 maj 2018. Han var en av Norges mest kända trollkarlar, bodde i Sandefjord och blev 76 år.

1971 deltog han i de svenska folkparkernas forum i Örebro och gjorde stor succé. Blev engagerad att resa i de svenska folkparkerna, och en dag kom han till Nyköpings Folkpark. Vi träffades givetvis och fick ett par trevliga timmar tillsammans innan Gertrud och jag såg hans föreställning.

Vila i frid Tore!

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Balabrega

Black Bert hittade detta på nätet:

Många har säkert hört talas om Balabrega men visste kanske inte att han var av svenskt ursprung. Jag skrev följande i min bok ”Sveriges trollkarlar”.

Balabrega (John M. Balabrega Miller) 1857-1900, Helsingborg, USA. Enligt vissa källor lärde han sig trolla av sin far Thomas – enligt andra var det Le Tort som inspirerade honom. Kom till USA 11 år gammal tillsammans med sin far och gjorde sin debut som trollkarl vid The Swedish Society i Brooklyn. 1878 framträdde han som ”The Swedish Wonder – The Boy Magician” på Olympic Theatre, New York och i ett flertal andra städer med stor succé. Turnerade några år i Amerika och Europa med en tankeläsningsakt tillsammans med sin fru Emily Lindern. Mestadels arbetade Balabrega i Central- och Syd-Amerika. En gång förlorade han hela sin show, då fartyget Cotopaxi gick under. Balabrega dog av skador han fått då gasflaskor till en illusion exploderade på Theatro Santa Roza i Joao Pessoa, Paraiba, när han höll på att sätta upp sin show.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Moderna Illusionisters Cirkels försommarfest den 2 juni på Hemgården, Norrköping, med start kl. 14.00.  

Martin Hansson, foto Arto Airaksinen
Martin Hansson kommer och gästar oss. Han vann SM i Micromagi samt även Grand Prix i Close-up magi under SM 2018! Det kommer serveras en buffé med kaffe och kaka.
Dessutom kommer det vara en auktion.
Priset för eftermiddagen inkluderat buffé och underhållning är 250 kr för medlem i MIC, 350 kr för icke medlem och 150 kr för juniorer.
För auktionen gäller följande: Du som vill sälja rekvisita har möjlighet till det. Vi garanterar minst 2 utrop per person. 20 % av försäljningspriset går till MIC.
Vi vill att du tar en bild per varje utrop och skickar den till timstar@timstardesign.se så kommer bild på alla utrop finnas tillgängliga att se via hemsidan.
De utrop som ska säljas ska finnas på plats vid Hemgården minst en halvtimme innan Försommarfesten börjar. Dvs senast kl. 13.30. Auktionsutropare kommer att vara Raymond Gustafsson.
Anmälan:
Sker till Anders Svensson senast den 27 maj via telefon/sms på 070-752 02 76 eller mejl till anders.gustav.svensson@gmail.com.
Boka in och anmäl dig redan nu till en spännande och underhållande eftermiddag den 2 juni!
HÄR kan man se vad som lämnats in till auktionen: http://www.timstardesign.se/MIC/auktion
Publicerat i MIC | Lämna en kommentar

MIC:s månadsmöte den 7 maj

Vilken härlig MIC-kväll det blev! Soligt och varmt, humor och skratt, trolleri och underhållning!!!

President Martin Nilsson hälsade de 17 MIC:arna välkomna till kvällens möte och han informerade framförallt om Försommarfesten som äger rum den 2 juni kl. 14.00 på Hemgården. Martin Hansson kommer och gästar oss! Det kommer bli buffé med kaffe o kaka samt en auktion. 20% av priset går till klubben. Priset för eftermiddagen är 250 kr för medlem i MIC, 350 kr för icke medlem och 150 kr för juniorer. För information om anmälan se hemsidan för MIC.

Temat för kvällen var ”Komik, idéer och trolleri” och kvällens värd var Ulf Boiertz, Mr Ess. Det blev verkligen en kväll att minnas med många skratt och mycket komik! Mr Ess började och berätta om sin klädsel och att han älskar ”Helan och Halvan” och med det var kvällen igång. Mr Ess trollade med tygpåsar, försvinnande glas. Allt med en god värme och en stor portion humor.

Mr Ess hade bjudit in några att utföra ett trick och först ut var Johan Nylinder som hade tagit med sig pappersmuggar och vatten. Han utförde ”vattenspelet” där han häller i vatten i en av muggarna och sedan ska några åskådare gissa i vilket glas vattnet finns. Johan satte själv de fem första muggarna över sitt huvud och vände det upp och ner. På den sista muggen var det en av åskådarna som fick äran att ha muggen över huvudet. Men när Johan vände den ramlade det ut konfetti! Rolig och komisk rutin som Johan berättade lite av psykologin bakom!

    

Därefter kom Mr Dannyman, Daniel Risman, upp. Han utförde en spongbollsrutin med trollstav och en blomkruka. En kul och väl utförd rutin där bollar försvann och dök upp krukan eller handen och även i munnen. Hur han än plockade ut bollar ur munnen fanns det ytterligare en där. Även Dannyman berättade om sin rutin och delade med sig av sin erfarenhet!

Nu var det dags för Mr Ess på nytt. Han visade några av hans favoritnummer som ”Kaninen Bertil” och ABC-klossarna. Allt på ett underhållande och typiskt sätt för Mr Ess!

Nu hade klockan sprungit iväg och det var dags för fika! Det blev mycket prat och några stycken hade en hel del att sälja under kvällen.

Mr Ess drog sedan igång del två! Han visade den genomträngande tärningen. Detta var verkligen kvällens skrattmässiga höjdpunkt! Tricket visades minst fem gånger!!  Alla gångerna på olika sätt att utföra tricket. Exempelvis för ung- respektive äldre publik. Att jobba ”lågt” och ”högt”, vilket innebär att jobba med ytterst liten pondus respektive otroligt stor pondus. Svårt att förklara, men ju fler gånger Mr Ess visade detta trick desto roligare blev det! Det är helt klart att det går att använda ett och samma trick på många sätt genom att spela olika roller.

Mr Ess visade många andra komiska trick bland annat kort i hatt där en åskådaren väljer ett kort. Hela kortleken läggs sedan i en hatt och blandas. Kortleken tas upp och där finns inte det valda kortet. Sedan tar Mr Ess av sig sin hatt och böjer sig ner och då ser alla åskådarna det valda kortet som sitter uppe på huvudet på Mr Ess.

Eller äggpåsen och det kommer fram korvar istället… Den vandrande flaskan och glaset, där glaset är för stort för röret och han tar en kaffemugg istället. Dock så är röret för litet även för kaffemuggen och Mr Ess tar fram hammaren och slår sönder ”örat” på kaffemuggen och då passar det! Jodå, kaffemuggen och flaskan bytte sedan plats!

Vi alla som var där fick verkligen skratta och ha roligt. För att försöka sammanfatta mötet frågade Tim Star mig om jag hade tagit några kort under kvällen. Jag svarade att det hade jag gjort. Då frågade han mig om det blev några bra kort? Jag tittade undrande på Tim och då säger han med ett stort leende ”Du har väl skrattat så mycket, så det var väl svårt att hålla kameran still!!

Tack Mr Ess för att du ville vara värd för den här kvällen!

Text och foto: Göran Nordfeldt

Publicerat i MIC | Lämna en kommentar

Örebro Magiska Cirkels Vårträff med Kolossaltrolleriföreställning för hela familjen i Tryggeboda, söndagen den 6 maj

För åttonde året i rad hade ÖMC sin traditionsenliga vårträff med trolleri för hela familjen i Tryggeboda missionshus utanför Mullhyttan utanför Fjugesta utanför Örebro (puh!).

Närmare fyrtio åskådare bänkade sig framför scenen när det hela tog sin början med att Ray Ardo (Hans Axelsson) äntrade scenen och hälsade alla välkomna.

Han trollade fram och bort en röd boll , tog fram en till boll som blev till en röd kub. När åskådarna trodde att bollen låg kvar i den andra handen så visade det sig attdet låg en svart boll där i stället.

Ray presenterade den första artisten, den rutinerade barntrollkarlen Jonas Århammar som började med sin ring och reprutin, som han även visade vid stadsmästerskapen i trolleri i Västerås i februari där ÖMC för nionde gången vann tävlingen! Därnäst utförde han en riktigt bra Chop cup rutin med drag av Tommy Wonder och med en mycket fin callback på slutet.

     

Jonas Århammar, Anthon the Magician

Näste artist var Anthon Löwbom med artistnamnet Anthon the Magician. Han öppnade med duk till käpp och duvkastrullen och fortsatte med en spongebollrutin. Därefter följde Professors Nightmare och Dream Bag med tre olika åskådare som medhjälpare. Som avslutning trollade han fram en Dumlekola ur en flash av eld och gav den till en mycket glad pojke på andra bänk.

Efter Anthon så kom ÖMC:s mentalist Mattias Persson upp på scenen och böjde med tankekraft i rask takt ett par skedar från köket, innan han plockade fram en kortlek och lät en åskådare få ett fullständigt fritt val av ett kort, titta på det och blanda det tillbaka i leken samt stoppa in den i kortasken. Allt medans Mattias tittade åt ett annat håll. Därefter tog Mattias fram sina mentalisttalanger och läste åskådarens tankar och lyckades till dennes (och publikens) överraskning tala om vilket kort han valt.

   

Mattias Persson, Leo Kim

Nu var det dags för ÖMC:s President, Leo Kim att förbluffa auditoriet och han gjorde det genom att berätta en förmodligen påhittad historia om hur han började trolla. Han illustrerade denna historia med Tenyos Dot´s Next där ett stort spel kort hade en prick på ena sidan, 4 prickar på andra sidan, 3 prickar på ena sidan samt 6 prickar på andra sidan. När publiken inte gick på det så visade han hur det gick till bara för att avsluta med att kortet hade 8 prickar på ena sidan! Därefter lät han en åskådare fritt (nåja) välja ett kort varpå en tavla med en svartvit bild av en trollkarl som höll i ett blankt spelkort med barnens hjälp blev färglagd och kortet blev ett hjärter tio. Kan man tänka sig, samma kort som åskådaren valde. Vilken tur va! Han hade innan också visat sitt favoritkort som satt ihopvikt i en liten plastask på en nyckelring. Åskådarens signerade kort visade sig vara det hopvikta kortet i asken! (David Penn’s FOB). Som avslutning visade han sin tama kanin Bertil som inte höll sig på sitt rum (Run Rabbit Run).

Nu blev det paus med fika och lottförsäljning ute i det fina vädret och kaffe kön ringlade sig lång.

Akt två inleddes av den egyptiske mirakelmannen Ben Ali (Willardo i lösskägg och turban) som började med ett rep som blev styvt som en planka för att vid en fingerknäppning åter bli mjukt som en blöt taco. Han fortsatte med pom-pom sticks och galli-galli-vaserna där tre tomma vaser plötsligt var fyllda med vatten. Som avslutning gjorde han en variant av snake basket där han hängde ett rep över kanten på en korg varpå repet sakta drogs in i korgen. Han ställde sedan ned korgen på ett bord och tog fram en flöjt och började tuta på den varvid repet sakta steg rakt upp i luften för att när han slutade spela sakta sjunka ned i korgen igen. Willardo (Willy Fogelqvist) gjorde sin akt helt till musik.

  

Willardo, Eriksson Magic

Efter Ben Ali så var det dags för en av de nyaste medlemmarna i ÖMC att underhålla och det var Jonathan Eriksson som kallar sig Eriksson Magic. Han utförde Ninja rings och därefter en Rubiks Kub-rutin med överraskande upplösning.  Jonathan talade lugnt och tydligt och hade god scennärvaro.

Nu var det dags för Long John (Sten-Ove Hylander) som tillsammans med sin busiga hund Milou trollade med en röd skumboll som Milou snabbt åt upp och sedan producerade flera bollar ur sin mun till Long Johns förtret. Därefter skulle de trolla med en ballong men den flög iväg. När de sedan skulle trolla med tre dukar så åt Milou upp dem. Som tur var dök de upp hopknutna ur Milous matlåda som visats tom alldeles innan. När Milou sedan bälgade i sig ett glas mjölk, så blev Long John tvungen att gå ut och rasta honom.

   

Long John, Niclas Jacobsson

Sist ut var Niclas Jacobsson som började med att göra entré två gånger innan han raskt trollade fram en flaska mineralvatten ur en tom näsduk samt drog upp en två meter lång trollstav ur kavajfickan. Därefter lånade han en fin ring av en dam i publiken och polerade den med en Dremelslip så gnistorna rök. Det gjorde även ringen men den dök upp igen fastsatt på en kedja som Niclas hade runt halsen under skjortan. Som tack för att hon lånat ut ringen så satte Niclas på damen en ögonbindel och skar in i hennes arm med en stor kniv så blodet rann. Naturligtvis var det inte en skråma på armen när han drog loss kniven. På detta följde en Roccy Racoon-rutin samt ballongsväljning med hjälp av Grumme tvättsåpa(!). Niclas avslutade med duk till ägg.

Efter detta blev det lottdragning och sedan åkte alla hemåt i den ljumma försommareftermiddagen.

ÖMC tackar alla som kom och gjorde vårt arrangemang så lyckat.
Det här gör vi om nästa vår!

Text Leo Kim, foto Willardo

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

”Where the magic happens” med Caroline Ravn

Caroline Ravn debutshow
”Where the magic happens” av och med Caroline Ravn
Södra Teatern 5/5 2018, premiärföreställning.
Recension av Ottar Kraemer.

När man som nyfiken biljettköpare läste de första texterna om Where The Magic Happens fick man veta att ”de klassiska attributen som hög hatt och trollstav har stuvats undan”. Döm då av vår förvåning när det första vi får se på Södra Teaterns dunkelt upplysta scen är Caroline Ravn i egen hög person iklädd hög hatt av bästa snitt samt svingandes en svartvit trollstav! En sidenduk försvinner med en elegant rörelse och mörkret härskar plötsligt i salongen igen varpå en röst presenterar in Caroline och publiken applåderar in henne – denna gång utan hatt och stav, vilka bytts mot ett varmt leende och en kortlek med vilken Caroline utför en rapp och underhållande rutin där åskådare själva får titta efter kort i en kortlek och hon sedan utan att ha hanterat korten ber de åskådare som hör sitt kort ropas ut sätta sig ner. På en sekund kastar hon sedan ur sig fem namn på kort och se – varenda en av åskådarna sätter sig! Entusiastiska applåder från publiken och redan nu hör man ett ”Hur FAN…?!” från stolsraden bakom. En bra, stark öppning på föreställningen och samtidigt ett ypperligt sätt att för de av oss som inte tidigare haft nöjet att se henne uppträda etablera Caroline som person: skicklig, fyndig och med ett självförtroende som kan krossa gråsten.

Paradoxen med hög hatt och trollstav får sin förklaring i att hon med dem gestaltar sin farfar och vi får en glimt av den klassiska ”varför jag blev trollkonstnär” medan Caroline via trick med näsdukar och ägg tar oss med till ett mysigt minne från barndomen och en konversation mellan henne och farfadern i hörnet av en trädgård. Tillbakablicken tynar långsamt bort medan en klassisk rutin där mynt hoppar osynligt från ena handen ner i ett dricksglas. En sista sekvens med näsdukar knyter ihop historien om barndomen för stunden.
Ravn lyckas här med något som åtskilliga trollkonstnärer under lång tid ofta har misslyckats med; att få publiken genuint intresserad av den person som var ursprunget till trolleriintresset hos artisten. Vi tas med på en kärleksfull gestaltning av en nära släkting, långt från den självgoda namedropping en ursprungshistoria ofta degenererar till. Svängarna mellan nutid och dåtid illustreras inte bara med smäktande pianomusik utan även genom att de nummer som utförs har en distinkt modern respektive klassisk twist. Här kan Caroline och regissör Nalle Laanela klappa sig själva på axeln; god dramaturgi och bra framförande!

Tillbaka i sitt vuxna jag låter Caroline publiken följa med vidare på hennes livs resa via konfirmation, studieår och till sist; hur det kom sig att teologistudent Caroline Nilsson från Höganäs blev internationellt välrenommérade professionella trollkonstnären Caroline Ravn. Skämten är mänskliga, självutlämnande och bemöts med hjärtliga skratt som indikerar att hela publiken är med på noterna; något man hade kunnat befara vore svårt när nummer som i grunden är close-up-magi skall nå ut i en stor teatersalong. Recensentens goda vänner som satt längst bak i salongen intygar dock att även de kunde följa med och hade en njutbar föreställning nästan till hundra procent. En klassisk effekt med ett upp-och-nedvänt vattenglas där vattnet tycks upphäva gravitationen – som nästan framförs i förbifarten som en rolig bisats till monologen om studierna – är svår att följa bortom de första raderna – men parat med ett roligt manus och en genuin reaktion från främre delen av publiken slätas det över kvickt. Härnäst bjuds på ännu en trollerikliché som fått nytt liv och mening när den klassiska ”min första trollerilåda” kommer på tal. När Ravn i berättelsen beslutar sig för att i naiv entusiasm köpa varenda trollerilåda hon kommer över i leksaksaffären och följer upp detta med en illustrativ sekvens med bägare och skumgummibollar inser man att klassiker är klassiker av en anledning; de kan förnyas i det oändliga och ges nya twister om och om igen och förmår än idag att roa en teatersalong – mitt i en tid dominerad av smartphones och appar.

Föreställningens narrativa höjdpunkt nås när publiken får följa med på barnkalas i släkten där Caroline våndas och förhalar att gå upp och uppträda trots att hjärtat slog volter när lille ”Krokodilen” själv ringde henne och undrade om hon kunde uppträda på hans sexårskalas någon vecka tidigare. Historien illustreras med en vackert utförd sekvens där Caroline lugnt och metodiskt sliter ett ballongsnöre i småbitar och sedan på magiskt vis får snöret att bli helt igen. Stora applådåskor när ballongen till sist punkteras i ett moln av konfetti och en snabb black i scenljuset signalerar nästa scen.

I upploppet innan slutklämmen hittar Caroline tillbaka till ståupp-komiken i den absoluta nutiden och gör succé med ett kvickt trick där en förutsägelse kring namnet på en kändis slår in efter en komisk fint. Här är det uppenbart att manus endast är ett avstamp i hennes värld – åtskilliga callbacks till dråpligheter tidigare i föreställningen som uppenbarligen kommer helt spontant förhöjer finessen. Det bäddar också för ett komiskt nummer med vattenkoppar som hålls ovanför huvudet och en åskådare turas om med Caroline att dansa en slags omvänd regndans för att trolla bort vätskan som annars kommer att hällas över den vars tur det är att vända upp-och-ner på sin bägare. På magiskt vis förblir åskådaren torr och vad som ser ut att vara upplägget för ett hyss blir en uppskattad avrundning på den komiska delen av showen.

Slutligen landar vi tillbaka i resonemanget om att magin finns med oss från barndomen, och med en avslutande nick till farfaderns minne plockar Ravn en marguerit ur en bukett och börjar riva blombladen från den. I en sista gest när de sista blombladen singlar mot golvet virvlar plötsligt hundratals blomblad genom luften likt konfetti och blomman har genom ett trollslag blivit hel igen. Åtskilliga flämtningar hörs bland publikmedlemmarna i och med detta, och de flesta behöver en halv sekund extra innan de förmår börja klappa i händerna. Ett poetiskt nummer med enormt genomslag, perfekt placerad som förfinal.

Finalen – som nästan får karaktären av extranummer efter den starka blomrutinen – en tour de force signerad Tom Stone där ett par skumgummibollar som flera gånger försvinner och dyker upp under trollkarlshatten plötsligt mångdubblas hundrafalt. Här blir det tydligt att mentorn Stone (som agerat magisk konsult under tillblivelsen av showen) får passa sig; Caroline Ravns dynamiska hantering av tricket – med trotsig ögonkontakt med publiken och mer emotion under det att rutinen utförs – är en finalfinal av format, och det är en ytterst lyckad symbolik som infinner sig när hundratals skumgummibollar börjar välla fram och fyller scengolvet och flyger ner bland åskådarna i de sista sekunderna. Gränsen mellan scen och åskådare har brutits ännu en gång och magin har bokstavligen tagit sig ut bland publiken.

Södra teatern är kvällen till ära till synes fullsatt. Det är välförtjänt.

Ottar Kraemer

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Felix Störbäck

https://www.sydsvenskan.se/2018-05-02/13-aring-fran-lund-trollade-sig-till-silver-i-sm

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

David Persson

Ett bra trolleritrick ska ha en intressant story, någon form av tvist och ett överraskningsmoment. Det förklarar en av Sveriges bästa magiker, David Persson, som bor i Ålstorp. Här visar han tre snabba trix för Sydsvenskans läsare.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Vilgot tog storslam i SM

Vilken trollkarl! Vilgot tog storslam i SM

Publicerat i Svensk Magisk Cirkel | Lämna en kommentar

Mystique – Inspektören kommer, 24:e april 2018

Jag har sällan förväntningar på saker pga benägenheten att bli besviken. Trots detta kan jag inte låta bli att hoppas lite när jag sitter i källaren på Scalateatern och Leif Olberius, Martin Hansson, Tom Stone och John-Henry Larsson kliver in. 

Varför hoppas jag då? Jo för gång på gång under hösten och våren har det levereras något nytt varje gång. Och jag har ju sett samtliga förut under hundratals kvällar på Magic Bar men det märks att de använder den här ytan för att utveckla varandra kreativt. Även gästerna de varje månad tar in i ensemblen är fantastiskt varierande och tillför alltid något till spelet mellan karaktärerna som presenteras. 

I tisdags var det Gisell Estrada från Peru som bjöd på saker vi trollisar kanske sett förut men att hon skolats av den spanske Gabi Pareras märks eftersom det handlar mer om ett känslostyrt framträdande än tekniska mästerverk. Med det sagt så satt tekniken precis var den skulle och hon hade en märklig men oerhört underhållande scenkaraktär som många verkade gilla mycket baserat på snacket i pausen.

Herrarna i den ursprungliga konstellationen bjöd på några solonummer men det är som ensemble det sprakar till och blir något nytt! Det är också en ynnest att som publik veta att det är en unik föreställning som aldrig kommer tillbaka! 

Nu i maj, mer exakt torsdagen den 24:e, så är de tillbaka med en grand final på Scalateaterns stora scen. En chans för oss som varit där förut att se ensemblen med gäst på en ny scen och en möjlighet för er som aldrig kommit till skott – gå och se!! 

Biljetter finns på den proffsiga webbsidan http://mystique.nu/

Stefan Eriksson

 
Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar