EVE´N ALAN - Masters of Mystery

Hansa -Theater i Hamburg är en av Europas mest välrenommerade varietéer, och här har illusionistparet Eve´n Alan varit engagerade inte mindre än 16 gånger: april -77, oktober -78, april -79, januari -81, mars -82, september -83, december -84, november -85, april -87, maj -88, november -89, april -91, december -92, januari -94, april -96, mars -98. Det tycker jag säger en hel del om parets akt! Så låt mig presentera dessa svenska artister för er!

År 1942 föddes Alan Vejr i Tjeckoslovakien. Vid 12 års ålder såg han för första gången en trollkarl uppträda och blev ögonblickligen fångad av konstarten. Han såg varenda trollkarl, som kom till hemstaden Týniste, försökte lista ut deras trick och övade och övade. Efter två år var Alan kunnig nog att bli medlem i den lokala trolleriföreningen. 17 år gammal fick han den då i Tjeckoslovakien nödvändiga licensen för att få uppträda och kunde nu börja arbeta som trollkarl semiprofessionellt. När de ryska trupperna ockuperade Tjeckoslovakien 1968 beslöt Alan att lämna sitt land tillsammans med fästmön Eva Simkova, och de kom till Sverige som politiska flyktingar.

I Malmö, dit paret kom, arbetade Alan först som fritidsledare. Men han ville givetvis ta upp trolleriet igen. Rekvisitan hade Alan inte kunnat få med sig från Tjeckoslovakien, så nu fick han börja på nytt. De första framträdandena gjorde han för ungdomarna på fritidsgården. Men Alan hade större planer, och han beslöt att använda Eva - eller Eve som artistnamnet blev - i en ny akt. 1971 var en nattklubbsakt färdig.

Mitt första möte med Eve´n Alan skedde, vid Nyköpings Magiska Gästabud i Nyköping 1972. Det behövdes en trolleriakt i "galashowen" som ersättning för en utebliven, och trots att varken jag eller någon inom Svensk Magisk Cirkels styrelse sett akten, tog jag chansen, eftersom jag hört så berömmande ord om Eve´n Alan. Jag behövde inte ångra detta! De ställde välvilligt upp trots kort varsel, visade en akt som alla kongressdeltagarna verkligen gillade och blev de absolut mest omtalade i pressen efteråt. 

Sedan 1972 har Eve och Alan arbetat som professionella artister. Artistnamnet kommer förresten just från Eve and Alan och ska skrivas Eve´n Alan, men det blir ofta Even Alan i annonser, program och liknande. De arbetar mest på varietéer, nattklubbar, hotell, kasinon men också i folkparker, cirkusar och på kryssningsfartyg. Akten framförs till specialarrangerad musik med en till sex illusioner mellan vilka förekommer korta, visuella och spektakulära trick - t.ex. rakbladstricket, duk i ballong, brinnade ljus genom armen, genomborrad ballong, ringspelet, svärd- och eldslukning. Den illusion som Eve´n Alan blivit mest kända för är deras svävande dam på svärd. Den illusionen, som är den enda Alan inte tillverkat själv, har följt dem under hela karriären, och parets version imponerar storligen på både fack- och lekmän. Chair of Doom, som användes på Cirkus Scala, och Vanish from Table, som används i Musketör-akten, är t.ex. Eve´n Alans original. Originellt är också parets "trolleribord", som består av en jättebok, som slås upp och ur vilken den eleganta rekvisitan hämtas.

Eve´n Alan har uppträtt i Belgien, Chile, Danmark, Egypten, England, Frankrike, Holland, Israel, Italien, Japan, Marocko, Norge, Portugal, Schweiz, Senegal, Spanien, Sverige, Thailand, Tjeckoslovakien, Tunisien, Tyskland, USA, Österrike. Några av de intressantare engagemangen tycker de ha varit: Tour Eiffel, Paris; Hansa Theater, Hamburg; Florida Park, Madrid; Magic Castle, Los Angeles; Royal Casino & Hotel, Las Vegas; Casino Cap Verte, Dakar; Casino Estoril, Lissabon; Crown, Tokio; Bernhard Theater, Zò rich.

1974 blev Eve och Alan svenska medborgare, och 1977 gifte de sig. De trivs här i Sverige - även om de oftast är på resande fot utomlands. För det ges tyvärr inte så många möjligheter till engagemang här i landet för en akt av detta slag. 1974 ställde de upp på Folkparksforumet, men även om det blev mycken god press och många applåder från folkparkscheferna, så blev resultatet bara 12 folkparksjobb. 1976 fick de däremot se betydligt fler parker, för då reste de med den kända Malmstenstruppen från norr till söder i vårt avlånga land. 1986, 1987 och 1991 hade de långa engagemang på Liseberg i Göteborg, 1988 turnerade de med svenska Cirkus Scala och 1992 med Cirkus Skratt. På Stena Line har de arbetat sammanlagt fyra månader osv. Några TV-jobb har de aldrig strävat efter att få, men det har blivit en del ändå. Tre i svensk TV plus en TV-film "Man och Amanda", tre i Chile, två i Spanien, ett i Japan och så "Good Old Days" i England.

Men även en artist måste ju ha en fast punkt, och Malmö har visat sig passa bra. Här har de artistvänner - och fler träffar de på Magisk Weekend, som de inte vill missa om de är lediga då.

I flera nummer av den skandinaviska trolleritidningen Pegasus har diskuterats om de professionella vill eller inte vill hjälpa amatörerna på vägen till "professionalismen". Har du Alan några råd att ge en amatör som vill ta steget ut i den svåra artistbranschen?

Några generella råd vill jag kanske inte komma med, för sådana är ganska svåra att ge. Därmed inte sagt att jag inte skulle ge råd och hjälp till någon, om jag blev direkt tillfrågad. Tvärtom anser jag att vi äldre, i den mån vi kan, bör hjälpa nya, lovande anhängare av konstarten, som har gett oss så mycket. Fast allt har sina gränser - sitt levebröd kan man ju inte skänka bort, eller hur? Inläggen i Pegasus nr 53 i den här debatten har träffat huvudet på spiken, och det finns inte mycket att tillägga från min sida. Här följer en del reflexioner i alla fall.

Om jag idag vore en ung trollkarl med en bra akt och vore villig att ta risker, så skulle jag först och främst ta en kurs i marknadsföring. Idag räcker det inte med en bra akt - du måste kunna sälja den, eftersom det numera finns mycket få "riktiga" artistagenter. Sedan skulle jag försöka utröna vilken typ av trolleri, som passar mig bäst, och som jag själv tycker bäst om samt mycket noga analysera arbetsmöjligheterna på alla de områden, som skulle kunna bli möjliga. Till sist skulle jag göra en lista över alla dem, som enligt min mening lyckats i branschen, och studera hur och varför de lyckats. Allt detta är mycket viktigare än vilka trick man har i sitt program. Fast det är klart - ju originellare man är, desto lättare är det att få produkten såld.

När vi började 1972 såg världen annorlunda ut. Det fanns ganska många artistagenter och massor av arbetstillfällen över hela världen för den typ av trolleriakt vid hade. Men den tiden är förbi. Marknaden har krympt väsentligt, och idag skulle jag inte satsa på den. Även vi har varit tvungna att bredda vår repertoar och söka nya målgrupper för att kunna överleva i branschen. Däremot finns det idag betydligt fler trollerikongresser än förr, och det är en växande marknad som försörjer en hel del magiker. Förutsättningen är att man är tillräckligt kreativ och har gjort sig ett namn bland trollerientusiasterna. En annan gren, där det enligt min mening finns utrymme, är restaurangbranschen. Table-hopping är stort i USA och det mesta därifrån kommer ju hit förr eller senare.

Tack Alan för de synpunkterna, vilka jag hoppas ungdomar, som har en önskan att bli professionella, ska ta till sig!

 

Eve´n Alan avled den 21 januari 2002.

 

 

 

Christer Nilsson/Sveriges Magi-Arkiv

Denna artikel har varit införd i den skandinaviska trolleritidningen Pegasus nr 59 (juli 1999).