På kryssning med The Gallos

Vem har inte önskat att få åka på en kryssning som trollkarl? Tänk att äta gott, bo flott, se hela världen - och göra en och annan föreställning? Men är det så i verkligheten? Jag tror vi ska ta reda på det, och vem är lämpligare att fråga än Jahn Gallo - kanske inte Skandinaviens enda - men utan tvekan den mest anlitade kryssningstrollkarlen. Fast låt oss ta det hela från början...

Jan Persson (född 1940) blev intresserad av trolleri som 12-åring. Under yrkesutbildningen till typograf och några år framåt fick han emellertid andra intressen, men så en dag såg Jan Johnny Hart uppträda, och då tog trolleriintresset fart igen. Det tränades hemma i lägenheten i Landskrona, rekvisita inköptes, och snart var en akt klar. Engagemangen började droppa in, de blev fler och fler. Och idéer saknades inte! En dag träffade Jan konstskytten Victor och konstellationen konstskytte-trolleri föddes. Det blev en annorlunda akt, som ett par säsonger uppträdde på High Chaparall. Akten visades även internationellt, bl.a. vid en av Supreme Magic Co:s kongresser. Den sågs också i programmet "Den gyllene pilen" i dansk TV. Jans fru Gun tyckte inte alls om akten - det var nämligen skarpa skott från början till slut!

1974 kom det stora genombrottet för Jahn Gallo. En japansk agent hade uppmärksammat den svenske artisten och bokade honom till en halvårslång turné på fashionabla nattklubbar i Fjärrran Östern. Hustrun och assistenten Gun fick lämna kontorsstolen och åka med - för nu började det riktigt professionella artistlivet för paret. Efter denna upplevelse, som skilde sig ganska väsentligt från festvånings- och folkparksjobben hemma i Sverige, fortsatte den magiska karriären.

Det blev framträdanden t.ex. på Liseberg, Skara Sommarland, Casino Marienlyst, Brazilia Club Oporto, Casino Estoril, Valencia i Köpenhamn, Casino Madeira, TV Stars of Magic i England, Blue Sky i Bangkok, två säsonger på Sans Souci - Danmarks underbara sommarvarieté i Kolding. För att inte tala om ett tre månaders engagemang i Jugoslavien, som blev till sju månader på grund av succén eller de 290 halvtimmesföreställningar paret gjorde i Gulliver´s Kingdom i Japan...

1988 reste Jan och Gun med "Svensk Sommarvarieté" i de svenska folkparkerna. Då visades förutom trolleriakten även Jans fartfyllda jonglörakt med snurrande tallrikar. Ett nummer som Jan numera ej gör. Men ballongakten, som kom redan på 1970-talet finns med än idag, liksom det uppskattade barnprogrammet Petra Panda. Här hjälper - och ibland stjälper - Gun i en pandaklädsel Jan i hans trolleri till barnens stora förtjusning. Petra Panda har uppträtt för svenska, norska, danska, finska, tyska och japanska barn, och överallt fastnade namnet direkt, så att barnen kom ihåg det och ropade "Petra Panda" under programmets gång. Utom i Japan där de ropade "Panda San" (ungefär: högt ärade fru Panda).

Givetvis blev det också engagemang på legendariska varietén Hansa Theater i Hamburg, dit de reengagerades inte mindre än 6 gånger. Och det var här The Gallos´ akt med mystik, komik och publikmedverkan samt mångårig showerfarenhet i bakgrunden blev sedd av en person som ansvarar för kryssningarnas underhållningsprogram.

Och hur gick det sen?

"Agenten tog kontakt med oss och frågade, om vi kunde göra mer än det vi visade på Hansa och om vi hade någon erfarenhet av att arbeta på fartyg. Eftersom vi då hade arbetat för Stena Line med deras sommarunderhållning under ett tiotal år, varit tre sommarsäsonger på Viking Lines MS Mariella och gjort julshower på Silja Lines TS Finjet, så kunde vi ju lugnt säga, att fartyg hade vi stor erfarenhet av! Och sen dröjde det inte länge förrän vi - ganska nervösa - satte oss på ett flygplan till Singapor för vårt första riktiga kryssningsjobb. Detta var 1993 och kryssningen förde oss till Singapore, Malaysia, Indonesien, Thailand, Sri Lanka, Yemen, Egypten och slutligen Italien.

Till vår oförställda glädje har det sedan dess blivit många härliga kryssningar till spännande och intressanta länder och fler lär det bli, om allt går som planerat. Inbokat i år är 105 dagars kryssningsjobb med besök i Västindien, USA, Kanada, Irland, England, Frankrike, Spanien, Portugal, Island, Spetsbergen och Ryssland - med start i april. Nästa år kryssar vi under tre månaders tid i Medelhavet.

För att lyckas i den här branschen räcker det inte med att kunna sitt jobb, man måste ha tur och träffa de rätta personerna och för en gångs skull var vi på rätt plats vid rätt tidpunkt! Erfarenheten har lärt oss att det spelar ingen roll hur många dörrar man öppnar, det finns alltid en dörr till att ta sig igenom och bakom den ytterligare en osv. Men för oss var dörren till kryssningsvärlden den bästa dörr vi någonsin passerat!

Så det här med kryssningstrolleri, det är ett riktigt drömjobb?

"Allt är relativt! Det stora jobbet har man innan man kommit iväg - sex - sju olika program måste repeteras - och de skall göras på tyska! Resan till och från båten kan vara mycket jobbig. Först med bil till Frankfurt och därefter 14 - 15 timmar på flyg till tex. Singapore - tidsskillnad och allt vad det innebär. Men när man väl är ombord är det ett rent nöje. På en kryssning förväntas det ett 50 - 60 minuters program och fem, sex kortare inslag i andra shower - kanske 10-15 min varje gång, ibland mindre. En kryssning kan vara allt mellan 15 - 30 dagar lång. Gästerna reser hem, vi stannar kvar, och nya kommer ombord, och så börjar allt om från början!

Man måste vara social, eftersom man inte kan undvika att träffa sin publik även på fritiden. Men det är inte frågan om att springa runt och trolla i tid och otid. De dagar man inte jobbar är man turist och kan njuta livet. Vi har samma rättigheter som gästerna. Trots det måste man alltid tänka på, att man representerar företaget. Det duger inte att komma i shorts till middagen t.ex. eller att tränga sig före i bussen på utflykterna i land!

Den stora pressen man har på sig är att det måste gå bra varje gång man jobbar! Man äter ju frukost med sin publik dagen efter och om det inte funkat, ja då är det inget kul. En annan press man har på sig är frågeformuläret! Vid kryssningens slut fyller gästerna i ett frågeformulär och där ingår frågorna: Vilken artist tyckte ni bäst om? Vilken tyckte ni sämst om? För många kryss i "sämst om-rutan" och man hamnar hastigt och olustigt på landbacken igen! Jag tror att för att klara av kryssningsjobb måste man ha rätt ålder - minst 45 år. Gästerna är oftast i "50 års- till ett ben i graven-åldern". Om åldersskillnaden blir för stor mellan underhållare och gäster fungerar det kanske inte så bra, när det gäller fritiden. Det är oundvikligt, att man blir personligt bekant med många av gästerna, och då är det bra, om man har vissa referenspunkter gemensamt.

Man måste också ha massor av effekter. Det räcker inte med en akt! På en kryssning kan vi presentera sex olika föreställningar utan att upprepa ett trick. Jag har också ett program kallat "Crooked gambling" - ett kåseri om falskspelare och marknadssvindlare, där jag demonstrerar hur lätt det är att bli av med sina pengar, om man spelar på gatan. Three Card Monte, Nötskalen och ärtan, Lucky loops, falska blandningar och kuperingar, second and bottom deal. Inga avslöjningar, endast demonstrationer av hur man kan fuska i spel. Detta är mycket uppskattat på kryssningsfartyg – speciellt om man har flera sjödagar i följd. Då måste man ju bjuda på underhållning även på dagtid, och ett sådant här kåseri kan ju upprepas ett flertal gånger för en publik på 25–50 personer vid varje föreställning. Att korsa Atlanten t.ex. tar oftast fem–sex dagar, och då krävs det mycket show och underhållning, för att hålla gästerna på gott humör!

Om man sedan tycker om utmaningar är det nog ett plus. Plötsligt kan The Cruise manager få för sig, att man en kväll skall ha en arabisk afton, och kan man då göra ett trick i arabisk stil, så är det ju ett extra plus. Risskålarna med sand t.ex. och i Milkpitchern kan man ju ha olja (svart mjölk). Vi är jätteglada för denna möjlighet att få resa och se världen - allt tack vare Hansa Theater.

I många år trollade ni med fåglar - har ni dem med på kryssningarna?

"Ja, det var tider det, då man for land och rike runt med nymfparakiter, undulater och en kakadua. I dag har vi inga fåglar kvar. Vi insåg aldrig när vi höll på med fåglarna hur mycket jobb det egentligen var. Det blev normalt att leva så. Först när vi efter stor vånda beslutat oss för att sluta jobba med djur, insåg vi att vi fått ett nytt liv. Vi kan numera resa i väg på semester när vi vill, vi har fått betydligt mer lättstädat här hemma osv.

Kryssningsjobben skulle inte vara möjliga om vi skulle ha fåglarna med oss. Man gör ju olika shower ombord under resans gång och att ha alla dessa burar och djur med sig för att kunna göra numret en gång per kryssning skulle vara totalt opraktiskt. Men visst - det var bra effekter med fåglarna. Och visst händer det att vi saknar dem. Speciellt papegojorna för de blir som familjemedlemmar och är stora personligheter."

Ni har under era år som professionella artister besökt ett 40-tal länder. Vilket land har varit intressantast att besöka?

"Svårt att välja - men Indien slår nog allt annat. Speciellt vårt besök i en indisk trolleriaffär eller rättare sagt taxiresan dit genom Bombays kåkstad - adressen fick vi av Billy McComb. Utanför ett museum i Bombay såg vi ett gäng svindlare i färd med att spela Three Card Monte! Verkligen ett internationellt svindlarspel! Vackrast måste Maldiverna vara! Mest imponerande Amazonfloden som bara måste ses - den går inte att fånga på bild. Det blir så "futtigt" - den är ju mer än sexhundra mil lång, en av de största vattenlederna på jorden. Vi kryssade uppför floden och såg anacondor och papegojor i träden och rosa delfiner i vattnet. Allt detta tack vare trolleriet! Jag säger som Gentleman Jack alltid sade: Har vi det inte gott??!!"

Sluteffekten i en av era akter är Spiritistiska Kabinettet, och i er version blir det en verklig pangeffekt. Hur kom den illusionen med?

"Jo, den förärade Tommy (Gentleman Jack) och Maylis oss för 25-30 år sedan. Vi har lärt oss en hel del om olika kavajtyper genom åren... Och det är fortfarande lika roligt att göra "Jackebindningen", som Tommy kallade tricket. Under årens lopp har vi kommit på vårt sätt att presentera effekten - och i dag känns det som VÅRT trick!

I september 1999 var du engagerad till trollerikongressen Magic Volongo i Portugal. Förutom att du medverkade med stand up - och scenmagi samt ingick i galashowen, så gav du din lecture "Jazz Magic". Berätta lite om detta!

"Ända sedan vi första gången hade nöjet att arbeta på Casino Esphino i norra Portugal har vi haft ett mycket gott förhållande till de portugisiska trollkarlarna. Under lång tid hade vi varje år engagemang i Portugal, och då träffade vi alltid våra trollarvänner i klubben Fenianos. Men tiderna förändras, och på senare år har vi inte arbetat i Portugal. Kontakten har vi emellertid hållit, och när vi fick en förfrågan att medverka vid deras kongress, så slog vi till direkt. Mycket trolleri, god mat, goda vänner, lite sömn - som vid alla trollerikongresser. Beträffande min lecture så har jag ju gjort sådana tidigare och alltid tyckt det vara trevligt att dela med sig av idéer och erfarenhet. Och jag måste säga, att jag är inte främmande för tanken att fortsätta och kanske även utöka denna del av vår verksamhet."

Vad har du för fritidsintressen? Kan man ha trolleri både som yrke och hobby?

"En gång fick jag följande råd av en klok man: "Välj aldrig det du tycker bäst om i livet som ditt yrke, för du kommer då att finna, att du kanske inte tycker lika mycket om det som du gjorde tidigare". Förmodligen menande han att det kommer in helt andra aspekter, när man har sin hobby som yrke. För snöd vinnings skull måste man kanske ibland ta ett engagemang, som man skulle kunnat tacka nej till, om man hade magin som hobby. Trots det - magi är fortfarande efter alla dessa år min största hobby! Andra intressen är framställning av videofilmer från våra resor och på senare år "hemsidessnickeri" för internet. (The Gallos hemsida hittar ni på www.gallos.cjb.net)

En avslutande fråga: Vad är hemligheten med The Gallos framgångar?

"Helt enkelt - att alltid prestera lite mer än förväntat!

Och glöm aldrig att trolleri i sig självt inte har något värde. Men kombinerat med artisteri, komik och publikmedverkan kan det - med lite tur - ta även dig världen runt!"

Christer Nilsson/Sveriges Magi-Arkiv

Denna artikel har varit publicerad i den skandinaviska trolleritidningen Pegasus nr 69 (maj 2000).