MAGINI - DEN TROLLANDE VAGABONDEN


Det är nu åtskilliga år sedan MAGINI (Gösta Petersson-Maginius) gick bort. Sedan dess har den nordiska magin aldrig varit sig riktigt lik. Namnet Magini var synonymt med originellt, bra trolleri, spralliga infall, ungdomligt sinne och ett aldrig sinande intresse för magin.

13 år gammal såg Gösta Petersson en kall decembersöndag Hector El Neco trolla i ett skyltfönster. Snabbt var beslutet fattat – Gösta skulle också bli trollkarl. De första stegen dit togs genom att studera några häften Sibyllans hemligheter. 30 år senare infördes i Helsingborgs Dagblad en annons med följande lydelse: ”En fantastisk afton med Hector El Neco och Helsingborgs egen berömde trollkarl Magini”. Så kan det gå om viljan finns! Men det var en lång väg Gösta vandrat under dessa 30 år.

   

Efter att ha studerat trollerihäftena och prövat många av de beskrivna tricken hände inte så mycket förrän Gösta fick kontakt med ”Trollkarlen från Nilen”, som tipsade om trollerifirmor som Harries, Swings och Bartl. Malockotärningen och Ringspelet blev de första inköpen, och 1936 gavs den första riktiga trolleriföreställningen med dessa och andra trick. En nöjespappa vid namn Carl Nilsson blev den förste artistagenten, och han ordnade engagemang både här och där.

Men Magini ville inte trolla som alla andra. Han hade vid sidan av sin verksamhet som arkitekt spelat revy på 1940- och 1950-talen, mest komiskt, och så småningom växte vagabondakten fram. Denna komiska akt, som blev klar 1950, går ej att beskriva, man ska ha sett den, men det förekom bl a en uppstigande stav i flaska, en kaninproduktion genom hål i hatt och bordsplatta, kulfångst med tratt i munnen. Och det var med denna akt Magini blev mest känd, men han hade många olika akter. Trollerikupletten, Duv- och musakten, barnvänliga program och så vidare. I många akter var han en mycket korrekt trollkarl, klädd i elegant frack, smoking eller artistisk kavaj och fez. I Barakten var det vit frack och kvinnlig assisten till och med. Magini var dessutom en mycket flitig close-up-trollare. Det fanns nog förresten inte mycket inom magin, som Magini inte prövade på.

   


Tidigt började han tävla i trolleri. Första framträdandet med vagabondakten skedde vid Magisk Cirkel Danmarks tävlingar 1950. Och det blev Äespris – i stark konkurrens med Edeling och de andra stjärnorna. Vid världskongressen i Geneve 1952 erhöll Magini tredje pris i presentation och andra i originalitet. 1954 fick han åter Grand Prix i Köpenhamn, i Stockholm 1956 gick både ett första och ett andra pris till honom. Grand Prix (Guldringen) tog han i Köpenhamn 1958 – och så fortsatte det.

Jag tror att Magini är den som tävlat mest av alla svenskar och vunnit de flesta priser genom åren. 1971 beslöt Nordisk Magi-Union att vid varje nordisk kongress utse en ”Magiens Trofste Riddare” till en person som deltagit i kongresserna i många år och jobbat för magin. Den förste som utsågs var Magini!

1955 var Magini på en månadslång turné i Ryssland för folkparkerna. Premiären var i Gorkiparken i Moskva med 15000 sittplatser! En månadsturné gick i dåvarande Öst-Tyskland 1963. En halv turné med den svenska folkparksvarietén Tempo-Tempo. 1971 blev det en Norgeturné, som skulle gå i tre månader, men arrangören försvann, och det blev istället en förlust på åtskilliga tusenlappar för Magini. Men han hade roligt i Oslo med Dana, Sörum med flera….1974 trollade han hela sommaren på High Chaparall, och året därpå turnerade han med Cirkus Scala. Detta för att bara nämna några få av Maginis engagemang.

 

Trots att Magini tävlade så ofta och med så stora framgångar, så tyckte han inte om trolleritävlingar! I den bok han utgav 1979 med namnet ”Magini minns” skriver han bland annat: ”Hur kan 10 domare sitta och avgöra vem av 30 medverkande som är bäst? Vad avgör den tävlandes kapacitet? Är det stilig scenklädsel, rörelser på scenen, mimik, sminkning, ett nytt aldrig skådat nummer eller fina handgrepp? Nix, mina herrar domare, jag anser att det är underhållningsvärdet, att publiken blir mystifierad och road, som avgör saken. Placera domarna ute bland publiken, låt dem ta hänsyn till publikens reaktioner och applåder. Låt det var två fackmän/professionella trollkarlar och åtta lekmän – givetvis med intresse för trolleri. Då blir det en annan bedömning! Och låt en kommitté granska de akter, som ska vara med i tävlingen. Många som ställer upp och tävlar har ingen självkritik!” Dessa råd håller än idag!

Det finns otaliga roliga historier om och med Magini. Jag slutar denna lilla historik över en stor trollkarl med några av dem.

Magini hade från en trollkarl i Karlovy Vary bytt till sig de outtömliga vattenskålarna, som töms ideligen genom att vattnet dricks upp. När han visade detta trick i en tävling på Hasselbacken i Stockholm hördes en röst ur publiken: ”Det är först gången jag ser Magini dricka så mycket vatten..”

Jahn Gallo berättar: Magini var på kongress i Paris och utanför hotellet där han bodde, stod en del unga trollare och roade sig med att kasta kort – typ bumerang. Magini gick ner och frågade om det var svårt, och fick till svar, att det krävde många års träning. Killarna visade tekniken bakom kastet, och Magini tog ett kort ur sin kortlek och kastade iväg det, så att det försvann över hotelltaket. ”Jaha”, sa Magini och lämnade ett gäng unga trollare med gapande munnar. Att Magini sett killarna genom hotellfönstret och klippt sönder en tobaksburk av plåt och klistrat in plåten mellan två kort och på så sätt skapat ett kort med tyngd i, som man mycket lätt kunde kasta långt och högt – det visste grabbarna ingenting om…

Carboni minns: Vi var i Västerås Folkets Park tillsammans med Magini och den kände radiomannen Bertil Perrolf, som också var en duktig imitatör och trollade med rösten. Vi gjorde alla tre var sitt framträdande, men Magini var så förtjust i att stå på scenen, och han älskade sin publik och hade svårt att lämna stafetten vidare. När han kom upp i varv kunde han inte sluta. Från kulisserna uppmanade vi honom bryta. ”Vill ni att jag skall sluta?” frågade Magini publiken och fick ett härligt ”Nej” som svar, och han fortsatte. Bertil Perrolf åkte något irriterad hem, men Carboni & Carbonita gjorde en kort avrundning av programmet.

Magini trollade en gång med kaniner, men den ena kaninen verkade förkyld, för den hostade. Magini gav den en skvätt av sin universalmedicin whisky. Då började den andra kaninen också hosta, varpå Magini sa ”Nu får det vara slut med kanintrolleri!”

När Magini trollade i Östtyskland fanns ett litet problem. Man måste handla upp gaget i Öst. Gösta köpte porslin och vodka. Spriten packade han ner i soptunnan, som var rekvisita i vagabondakten och så polletterade han den. Porslinet släpade han själv med sig på båten. Efter en tid ringde tullen i Helsingborg och sa: ”Nu har dina trollerigrejor kommit hem.” Magini åkte ner till tullarna, trollade och skojade som han gjorde med alla. När de frågade vad han hade i tunnan, sa han ”Den är full med sprit.”  Då skrattade alla, tog för givet att han skojade, och Magini tog hem sitt gage…

Magini – född den 17 januari 1910 - gick bort den 29 december 1985.

Christer Nilsson

Denna artikel har tidigare varit publicerad i den skandinaviska trolleritidningen Pegasus nr 86.