ZARRO-ZARRO - trolleriartist och magisk journalist

I varje nummer av Pegasus - utom 3-4 stycken - har det funnits en, ibland flera, artiklar signerade ZARRO-ZARRO. Vem är denne man, frågar sig säkert många läsare? Låt mig försöka berätta lite om honom. Jag har haft kontakt med honom, till och från, i över trettio år. 1968 publicerade jag som redaktör för Svensk Magisk Cirkels tidning Trollkarlen den första artikeln från Zarro-Zarros skrivmaskin. Sedan var han i denna tidning en flitig och uppskattad medarbetare ända till jag avgick som redaktör 1989. Men Zarro-Zarro har även skrivit och delat med sig av sina synpunkter, kunskaper, idéer, referat i flera andra trolleritidskrifter. Han har skrivit i Leo Topps Topp Nyt, i Kurt Flemings Scandinavian Magic Info, i Axel Rasmussens TrylleJournalen, i Le Journal de la Prestidigitation, i Kaskade.

Han har även skrivit två böcker: "Gatutrolleri" och "Professionella attityder". Den första innehåller tips och råd till den som vill uppträda på gatan, den andra är ett koncentrat av Zarro-Zarros samlade erfarenheter som artist. Och när Max Dif gjorde sitt fantastiska verk l´Histoire de la Prestidigitation, som ger oss biografier över kända trollkarlar från hela världen, så skaffade Zarro-Zarro honom allt material om trollkarlar i Skandinavien och Finland.

Varför skriver du så flitigt?

Det är av flera skäl. En önskan är att dela med mig av mina erfarenheter, och detta hänger säkert samman med min verksamhet som lärare - det må vara positivt att dela med sig av det man fått förmånen att lära sig. Hela vår civilisation är baserad på vidaregivande av kunskaper. Jag vill också ge information från Paris, där talrika element av trolleri förekommer inom ramen för det stora utbud av underhållning, som bjuds den stora, vanliga publiken. Paris är den enda stad i Europa där man löpande kan se trolleri och cirkus under hela året - med en viss nedgång under juli-augusti. Dessutom vill jag bredda vyer och perspektiv genom att ge information, som kommer från en annan sida än den skandinavisk/anglo-saxiska språk- och kulturkretsen. Den som inte finner mina inlägg intressanta, får bara läsa något annat! You can not please everybody!

***

Du heter egentligen Rolf. R. Wollert och är född i Stockholm den 26 november 1932.

Hur började ditt intresse för trolleri?

Jag fick i en kiosk se ett häfte "Hur man lär sig tankeläsning och buktaleri". Det innehöll också några trolleritrick, vilket jag vid 12 års ålder fann ytterst intressant. Jag upptäckte sportaffären Swings Hobby, som även sålde trollerirekvisita - faktiskt en hel del fina scentrick och diverse småting. Här tillbringade jag många timmar, till förfång för min skolgång, men till fördel för mitt trolleriintresse. Till Swings kom kunniga, professionella trolleriartister, och jag minns speciellt Mills. Här kunde man lära sig något om trolleri som underhållning - och det gjorde jag.

Senare fick jag kontakt med Harries, och jag besökte alla de tivolivarietéer, som fanns på den tiden - Mills hade en och Mystikern Eugén en annan. Truxa uppträdde på numera nedlagda Nöjesfältet i Stockholm. Här såg jag också muskelfenomenet Abdullah. Hans show inspirerade mig - det var spänning, förvåning och en stor attraktion, när han sprängde kedjor med biceps och låg på en spikbräda med en plattform med 10 man på sig. Detta tyckte jag var underhållning! Och kom ihåg, att man lär sig ofta mer av att se andra artisters akter än av trollkarlars!

1945 såg jag i en svensk veckotidning en annons för Nordeuropeisk Trylleapparatfabrik, Valby, Köpenhamn. Jag skrev och fick en katalog, som jag har ännu idag. Det var min första kontakt med danska språket - men det var inga problem, jag var ju intresserad! Från denne Chevalier Nic köpte jag världens bästa produktionsbox Kartotekasken, numera känd som Drawer Box, och jag har använt den i alla år. Senare fick jag kontakt med Poul Zika Olsen, som tillverkade trollerirekvisita i hög kvalitet. Han var en fantastiskt duktig hantverkare/konstruktör med stor förståelse för det han gjorde.

Grunden till att jag började trolla var att jag tyckte det var roligt. Troligen den bästa anledning man kan ha till att börja med en aktivitet. Så fann jag att folk tyckte mitt program var roligt - men inte komiskt eller clownaktigt. Jag trodde mig då vara på god väg med att producera underhållning, inte steril trolleriteknik. Men det gick inte så bra att kombinera trollandet och studier, så jag lyssnade till visa röster, som rådde mig att fullfölja gymnasiet med studentexamen, och det har jag aldrig ångrat. Det gav mig en solid bakgrund. Efter universitetsstudier kom jag till Göteborg, där jag undervisade, tidvis som lektor i franska.

Året var 1964, och jag kunde återupptaga mitt trolleriintresse. Familjen Harries hjälpte mig att komma igång igen. Jag hade också studerat en del försäljningsteknik, och jag lyckades sälja mitt nummer, 15 minuter långt, till fritidsgårdar, pensionärshem, julfester och andra festligheter av de mest skiftande slag. Som extra bonus upplevde jag miljöer, som jag aldrig annars skulle fått se. Obeskrivligt - men roligt! - var det t.ex. på "Gammeldansens Vänner", där jag ofta var engagerad. Så sålde jag numret till Restaurant Trädgår´n i Göteborg. Det var lättarbetat med allt tekniskt på plats och en orkester, som kunde läsa mina noter. Gymnasieskolorna var en marknad, för det fanns då något som hette "timme till förfogande", där allehanda program kunde presenteras. Jag gjorde ett föredragsprogram om diverse företeelser, som hängde samman med vidskepelse och diverse svindel. Texten löpte 30 minuter, och samtidigt demonstrerade jag enkla, visuella trick. Praktiskt taget alla Göteborgs gymnasier köpte programmet, och ibland ville de ha en debatt efteråt.

Under årens lopp inspirerades jag av otaliga artister, deras nummer, idéer och presentation, och väl att märka långt ifrån endast trolleriartister. Goda artister har en ödmjuk attityd till sin konstart och själv har jag en känsla av tacksamhet att det förunnats mig att sprida glädje, munterhet, vederkvickelse och - kanske - nytt hopp och nya krafter hos ett antal människor.

Under tiden 1965 och framåt var käre vännen Jonnie Casino en stor källa till hjälp, inspiration och uppmuntran. Leo Topp var också en inspirationskälla. Jag tänker ofta på hans ord: "Trylleri skal helst vaere lidt muntert, lidt uhøjtideligt og upretentiøst." Jag tror han har rätt. En sådan attityd skapar sympati för artisten - en absolut förutsättning för succé. Jag kan också citera ett uttalande av Harry Harries: "Tricken kan vara bra, men rutinen är huvudsaken. Även dåliga trick blir bra med god rutin."

Men 1970 fann Zarro-Zarro "stugan för trång". Han fick kontrakt som lärare i Zambia. På väg dit var han i juni engagerad på Kursaal, Lido di Jesolo, nära Venedig - ett slags casino med mest brittisk publik. I Zambia fanns att göra - både som lärare och inom underhållningsbranschen. Det brittiska undervisningssystemet med tre månaders arbete och en månads ledighet tillämpades, och var fjärde månad kunde Zarro-Zarro sätta sig, sin familj och rekvisitan på planet och avverka engagemang på cabareter i Lubumbashi, Congo, Beira, Mocambique, på välkända Star Light Night Club i Nairobi, på beachhotels i Mombasa, Kenya, Margot´s Night Club i Dar Es Salam, Tanzania och på många andra exotiska platser och ställen.

Det var en intressant tid, förmodar jag?

Verkligen! Lärorikt, spännande, roligt - och lönande! Jag betalade flygresorna själv - det var ju min ferie - men väl på platsen var direktionerna glada att få en för deras publik ny artist. Under denna tid medverkade jag i TV i Lusaka och Nairobi. Men TV är ett medium som jag alls inte behärskar. Jag såg aldrig resultaten, men det torde varit ganska förskräckligt...

Lärarkontraktet med Zambia var färdigt 1973, och Zarro-Zarro återvände till Göteborg och gymnasietjänsten där. Men trolleriet ville du väl också fortsätta med?

Jodå, och mitt föredragsprogram kunde fortfarande användas. Nu hade det också öppnats diverse sexklubbar, som var mer eller mindre tvungna att dryga ut det vanliga strip- och live shows-programmet med annan underhållning, och jag var engagerad i åtskilliga månader på Cabaret Geisha. Arbetsförhållandena var ypperliga, och publiken som kommit för något annat än trolleri, uppskattade faktiskt den omväxling ett varieténummer kunde ge.

1975 fick Zarro-Zarro ett nytt lärarkontrakt, denna gång på Elfenbenskusten. Första posteringen blev i Dimbokro, där det inte gavs många möjligheter till engagemang. Här fanns en lokal nattklubb och några hotell, men den ekonomiska huvudstaden Abidjan ligger bara fyra timmars bilkörning härifrån, eller hur?

Ja, och det är asfalterad väg! Och här i Abidjan fanns en stor möjlighet till engagemang, vilken jag tog väl vara på. Jag trollade på alla skolor, hotell, nattklubbar och alla festligheter, som det är ett stort antal av här. Ännu flitigare uppträdde jag här, när jag efter två år i Dimbokro kom hit som lektor på Lärarhögskolan. Arbetsförhållandena varierade mycket, engagemangen var välbetalda, temperaturen var 34 grader och luftfuktigheten 90% i stort sett hela året - så man var ju tacksam när det fanns luftkonditionering, som fungerade. Jag hade fantastiska upplevelser inför en mycket internationell publik. 1981 drabbade den ekonomiska krisen Elfenbenskusten, och allt blev annorlunda. Jag ville emellertid inte ge upp, utan fortsatte här till 1985, då jag avslutade mitt kontrakt.

Under dessa tio år hade du ju emellertid varje år semester under juli-september, vilken jag vet att du tillbringade i Paris - trollande.

Ja, jag uppträdde med gatutrolleri, mest tillsammans med min dotter Madeleine, som var medium i Spiritistiska Kabinettet, men också med annat trolleri. Jag gjorde säkert Ringspelet 1000 gånger! Detta har jag beskrivit i mina böcker, som jag hänvisar till. Madeleine lärde sig mycket under denna tid och hon uppträdde även med annat trolleri, men förutsättningen var att hon själv tyckte det var roligt och att hon själv fick bestämma. På kvällarna uppträdde jag på olika cabareter och på s.k. "diners spectacle", vilket betyder middag med show. Ibland hade jag två-tre uppträdanden per kväll. Ringa betalning men lärorikt, rutingivande och roligt, roligt!

***

Du tog ett sabbatsår i Paris 1985-1986, som du klarade med trolleriengagemang, men så måste du tillbaka till lärartjänsten i Göteborg.

Ja, men motvilligt! Den goda ordning och framför allt goda stämning, som förr rådde i skolorna, tycktes nu helt avskaffad. På engagemangssidan visste jag nu inte vad man skulle göra, men fick det goda rådet av Gay Ljungberg att satsa på barndaghemmen, som saknade program. Eftersom jag redan hade ett program för de minsta med en fågelmarionett, musik på kornett och concertina, lite jonglering och trolleri, så gick det fyra år med detta. 1990 tog jag ett sabbatsår för att jobba i Paris åt Kurt Flemings firma Scandinavian Magic. Marknaden för underhållning hade emellertid ändrats i Paris. Många cabareter hade stängts, och förresten iddes/orkade/ville jag inte längre stå på scenen klockan två på natten... En del engagemang avverkades dock. Bl.a. var jag med sista månaden innan kända Folies Pigalle stängde som cabaret. 1993 var jag några månader i Göteborg och efter att ha kontaktat Cabaret Chat Noir där, fick jag engagemang hela hösten med uppträdanden fredagar och lördagar. Strax före jul 1993 satt jag emellertid på planet till Paris - med en s.k. garantipension på fickan - och glad var jag!

Så numera bor du stadigt i Paris?

Jag växlar mellan vår lilla lägenhet i Paris och vår större i Arles. I augusti-september besöker jag vänner i Göteborg under en kortare tid och under en längre i Danmark. I Danmark har jag funnit en del skolor som vill ha mitt program samt gör jag en del magic work shops för en publik på 15 år och uppåt. I Paris undervisar jag en del samt fiskar upp ett och annat trollerijobb - Christian Gambin t.ex. behöver mig vid olika tillfällen till sina två trolleriteatrar.

Är du medlem i några trolleriföreningar?

Jag är ingen föreningsmänniska. Jag har funnit ringa intresse inom de magiska föreningar jag sökt mig till. Speciellt har jag saknat en god och kamratlig anda samt ett glatt och vänligt mottagande av en nykommen. Trolleri betyder för mig glädje, entusiasm, lycka över att kunna bereda andra glädje - inte småaktighet, missundsamhet, tristess och ett ängsligt bevarande av så kallade hemligheter.

Menar du att bevarandet av trollkarlarnas hemligheter inte är så viktigt?

Direkta avslöjningar är givetvis förkastliga, speciellt inför dem som inte bett att få veta något. Juridiskt kan man inte göra någonting, det finns ingen copyright på de traditionella tricken. Men mig veterligt har ingen trollkarl fått sin karriär förstörd på grund av avslöjningar. Truxas tankeläsningskod avslöjades i ett antal veckotidningar, utan att Truxas karriär skadades.

Har du tävlingstrollat och vad har du för syn på sådant?

Tävlingar har jag alltid tagit avstånd från, här i gott sällskap med bl.a. många professionella. Det är omöjligt att exakt mäta en konstnärlig presentation. Resultatet blir en slags upprymdhet för vinnaren och nedslagenhet hos förlorarna. De som inte fick pris vet inte varför? De borde få besked och erbjudas en work shop, för att förbättra sin akt. Detta torde vara föreningarnas uppgift. Jag har alltså aldrig tävlat. Däremot har jag medverkat med min akt, dels i Frankrike, dels i Danmark. Vid kongressen i Köpenhamn 1968 gjorde jag stor succé, vid kongressen 1973, även det i Köpenhamn, föll samma akt närmast platt.

Jag har aldrig sett eller hört talas om att du arbetar med close up eller kortmagi?

Nej, jag finner detta ofestligt, begränsat, ointressant och i många fall rent av tråkigt. En skribent frågar sig alltid: "Kan detta intressera en läsare?" Om svaret är nej, så byter skribenten ämne. Jag tror att många intet ont anande människor skulle besparas många ointressantheter om personen med kortleken i handen skulle fråga sig "Kan det intressera min åskådare att dra ett kort, som jag sedan finner?"

Med detta för många kontroversiella svar avslutar jag intervjun med Zarro-Zarro, som är en man med åsikter, bestämda sådana, men som alltid har trolleriets och publikens bästa för ögonen. Fortsätt på den vägen, Zarro-Zarro, och tack för att vi fick lära känna dig lite bättre!

Christer Nilsson/Sveriges Magi-Arkiv

DENNA ARTIKEL HAR VARIT PUBLICERAD I DEN SKANDINAVISKA TROLLERITTDNINGEN PEGASUS NR 84, AUGUSTI 2001