Snart börjar Fenomen med Uri Geller i svensk TV. Det är en TV-show som många har synpunkter på – både lekmän och trollkarlar. Men hur är det egentligen att medverka i ett sådant program? För att få svar på det intervjuade jag Hayashi som är en veteran i sammanhanget. Hayashi, bosatt i Mannheim, Tyskland, har nämligen deltagit i inte mindre än fyra omgångar av programmet.
 Hayashi, som har sin dagliga gärning som lärare på universitetet i Mannheim, säger blygsamt att trolleri bara är hans hobby. Det kan så vara, men hans stora intresse för trolleri och hans fallenhet för språk har gjort honom till ett proffs på tävlingar. Han har deltagit i över 20 stora tävlingar och nationella mästerskap och ofta framträtt på landets språk. Många gånger har han kammat hem första platsen i olika grenar.
 Hayashi, ge oss en kortfattad beskrivning av din trolleri bakgrund!
– Jag är född i en mindre stad i Kanada. När jag var åtta år fick jag, som så många andra, en trollerilåda. Jag blev genast fascinerad och läste alla trolleriböcker jag kunde komma över. Trots att jag inte hade någon kontakt med andra trolleriintresserade och aldrig haft tillfälle att besöka en trolleributik fortsatte jag enträget att öva. År 1992 flyttade jag till Ottawa för att studera. Jag hade alltid en Bicycle kortlek i fickan. Trots att jag var blyg tyckte jag om att uppträda, och förutom trolleri ägnade jag mig också åt skådespeleri, breakdance, sång m.m.
 När jag var 25 år flyttade jag till Tokyo och arbetade som lärare i engelska. En av mina studenter tog mig med till en trolleriförening, och för första gången i mitt liv mötte jag andra trollkarlar. Den förste jag blev bekant med var Shoot Ogawa, och jag trodde då att alla som trollar var på hans nivå. Det fick mig att träna ännu mer.
 Efter att jag hade flyttat till Europa år 2000 insåg jag snart att Shoot Ogawa snarare var ett undantag än en regel. Jag började då testa mina egna gränser genom att delta i olika trolleritävlingar i bl.a. Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien, Frankrike, England och USA.
 Du har också deltagit i flera omgångar av TV-showerna med Uri Geller. I vilka länder?
 – Tyskland, Holland (säsong 1 och 2) samt Turkiet. I samtliga program har jag uppträtt på landets språk.
 Vad motiverade dig att delta i dessa program?
 – Min första kontakt med dessa TV-program var 2007. I samband med att jag tävlade i grenen mentalmagi i Tyskland blev jag inbjuden till en casting för programmet The Next Uri Geller. Jag tyckte inte att jag hade något att förlora. Jag var inte professionell trollkarl och var inte känd bland den breda allmänheten. Dessutom ville jag återigen testa mina gränser och se hur långt jag kunde gå.
 Vilka var de grundläggande skillnaderna mellan programmen i de olika länderna?
 – Det är stora skillnader mellan programmen i olika länder, och det beror helt på produktionsbolagen och vilken budget de har. I Tyskland var budgeten väl tilltagen och större rekvisita kunde köpas in. Allt var mycket effektivt och noga planerat steg för steg. I den tyska serien fanns två coacher tillgängliga, en för teater och en för magi. De hjälpte till att ta fram material, att utveckla metoder och att få det hela att se snyggt ut i TV.
 I Holland var budgeten mindre och i Turkiet ganska så begränsad. Detta påverkade förstås hela produktionskedjan. Sättet att kommunicera på var också mycket olika i de olika länderna.
 Motsvarade dina erfarenheter dina förväntningar?
 – Eftersom jag knappt hade någon tidigare erfarenhet från TV hade jag inga särskilda förväntningar.
 Vilka positiva effekter har TV-showerna haft för dig på kort och lång sikt?
 – Direkt efter programmen började jag få mycket fler bokningar. Den långsiktiga nyttan är den erfarenhet jag har fått av TV som media. Showerna var en intensivkurs i att framträda i TV. Jag har nu vad som krävs för att delta i andra program – och inte minst viktigt – jag har en diger katalog med videomaterial att visa upp för andra producenter.
 Vilken typ av reaktioner fick du från andra trollkarlar och från lekmän?
 – Jag upplevde många blandade reaktioner. Man måste vara lite hårdhudad för att ge sig in i en sådan situation som en TV-show innebär. Du blir igenkänd överallt. Plötsligt blir du en offentlig person som alla kan ha synpunkter på. Så fort du har medverkat i ett program dyker det också upp diskussioner i olika fora där man försöker avslöja dina trick.
 Hur mycket kunde du själv bestämma över din TV-profil och ditt material i programmen?
 – Det varierade. Men jag hade turen att jag kunde presentera en profil – samuraj looken – och mängder av material som fungerade för TV. I andra fall blev deltagare tilldelade en roll baserad på deras utseende och sätt – t.ex. skämtaren, charmören, aristokraten, hip-hop-killen, den skrämmande mystikern. Även här spelade förstås budgeten in. Om produktionsbolaget hade mycket pengar att röra sig med kunde de lättare skapa material för deltagarna.
 
Hur var det att trolla för kändispanelen i programmet? Kände du att de förstod sig på trolleri/mentalmagi?
– Kändisarna hade inga kunskaper i trolleri. De visste själva inte vad som skulle hända innan de var i direktsändning. Du kunde bara hoppas på att få goda reaktioner från dem.
 Vad skulle du säga är risken med att delta i dessa program?
 – Det är förstås en risk att något går fel med ditt framträdande i direktsändning och att du får negativa utlåtanden från Uri Geller eller kändispanelen.
 Om du skulle få chansen, skulle du ställa upp igen?
 – På det svarar jag tveklöst – JA! Om jag teoretiskt skulle få ett samtal från kanal 5 om att de vill ha en utländsk deltagare i programmet skulle jag ställa upp igen.
 Tack så mycket, Hayashi, för att du delade med dig av dina erfarenheter!
 Intervjun gjord av Christina Nyman