Zarro-Zarro skriver:
Kære kulturelle CHRISTER –
Tack för dina write-ups om cirkus – synnerligen intressant, då dessa shows bringar glädje och gamman till en allmänhet som möjligtvis inte har en strålande festlig vardag.
Detta är vad UNDERHÅLLNING skall göra – skapa en – visserligen efemär lycka hos – många …
FISM var tydligen, såvitt jag kan se av referaten, I only skimmed them — inte någon succé.
Jag förstår icke att NÅGON som är i show-bizz – ids att ägna detta pseudo-event – något intresse. Pristagarna får ju icke flotta och välbetalta kontrakt, möjligtvis med något undantag.
MARKO KARVO, som jag intervjuade för 10-talet år sedan, då han började på LIDO DE PARIS, 6 år varje afton !!! – är ju en världs-artist, behöver inga priser från en tävling, som förbliver diskutabel – hur tävlar man i något som icke är möjligt att mäta exakt ? Det förbliver subjektivt – ENTERTAINMENT VALUE kan ju icke mätas …. det är helt subjektivt.
Jag har frågat ett antal lekmän = vanligt folk – vad de synes att trolleri är.
I samtliga fall fick jag svaret: Antingen är det en attraktiv underhållning — eller också ingenting alls. Detta förtjänar att noteras.
Totalt ointressant och utan real connection till show-bizz – där TROLLERI SOM UNDERHÅLLNING har en alltmer ringa plats. Man kan fråga sig varför.
Dariel Fizkee skrev omkring 1940 att “magic has no important place in entertainment ” /fritt återgivet/. Intet har sedan dess ändrats.
JAN MADD MAGIC THEATER OF PARIS METAMORPHOSIS har stängt – innan det blir olönsamt att fortsätta. Paris mister en stor attraction – den har fungerat i 22 år! Han öppnar ett museum i sin barndoms by BARFLEUR, Normandie, med titeln LES AMUSEURS = the ENTERTAINERS, inkluderande alla performers, Maurice Chevalier, Edith Piaf etc — inte endast trolleriartister.
Trolleri-bubblan har inte nog kontakt med den omgivande verkligheten. Alla magic events förbliver inom en liten krets. Som jag kan läsa skriften på väggen: utan intresse för den kvinnliga publiken, med några undantag.
Gatu-trolleri Stockholm – hälsningar till min unge kollega Charlie Caper från
gamle kollegan ZARRO ZARRO som haft en karriär i Paris till priset av blod, svett och tårar – such is life !!!!
Nu tager jag till staden Besancon för att återse franska kollegor från mina tio år på Elfenbenskusten. De bästa åren i mitt liv… Undervisning av studerande som var den första generationen som fick högre utbildning, föräldrarna var illiterata . Massor av shows samman med dottern Madeleine. Om aftonen hos den libanesiske butiken fick jag en kall øl – och såg den tropiska natthimlen, svart och mjuk som sammet – det syntes jag var vackert, särskilt när palmkronorna avtecknade sig i månskenet ”“ vackert! Och på hemvägen följde mig edflugorna hela vägen hem. Jag är glad att ha upplevt detta —- unikt, fantastiskt.
ZARRO-ZARRO
Vore väldigt intressant att få ta del av din intervju med Marko Karvo. Är det möjligt?
Mja, är inte rätt mycket inom showbiz egentligen “pseudoevents”? T.ex. Schlagerfestivalens premiss att det på något sätt skulle handla om landets bästa musik och bästa kompositörer har ju inte speciellt mycket med verkligheten att göra, ändå är det publikt framgångsrikt.
Likaså, att få omkring tretusen människor att vallfärda till en håla i England, och spendera en förmögenhet under en vecka – även det måste betecknas som en stor framgång ur både publikt och kommersiellt perspektiv. Även om galashowerna var usla, så spelades de ju inte för tomma lokaler.
…Till skillnad från Dariel Fitzkee som du citerar. Han turnerade ju 1939-40 med en högst miserabel föreställning “Magic in the Air – International Magicians in action”, som fick genomgående negativa recensioner i showbiz-press, och spelades inför tomma eller halvfulla lokaler. Även om han själv framhåller sina shower som fantastiska i sina böcker, så säger ögonvittnesskildringar raka motsatsen; det var förfärligt usla shower. Och med detta fiasko i ryggen, skrev han sin trilogi. Därefter gjorde han ett nytt försök att sätta upp en produktion, för att tillämpa hans teorier, vilket blev ännu värre, varpå han lämnade trolleriet helt och hållet och ägnades sig åt en framgångsrik karriär som akustisk ingenjör.
Jag begriper inte varför folk fortfarande citerar Fitzkee, när hans böcker är så genomgående taffliga. Nästan varenda exempel från sina egna shower han tar upp som “exemplariska” är utan undantag röriga och obegripliga. T.ex. hans första exempel i “Showmanship for Magicians” börjar onekligen bra (tror David Copperfield baserade en jättebra rutin på den inledande idén), men inom en minut blir exemplet ett mish-mash av genuint dåliga idéer.
Nästan alla samtida recensenter sågade trilogin, med all rätt. Stanley Collins sa det bäst, när han 1948 skrev ett brev till Sam Sharpe: “Fitzkee is a man with the mind of a double-entry book-keeper, the precision of a clerk, and the impudence of a Burling Hull. His dissection of the conjuring body corporate tells us as much about the ART as the dissection of a wax effigy would tell us of the life principle of homo sapiens. I have his trilogy complete. Showmanship for Magicians and Magic by Misdirection to me are just flapdoodle..”
Och Tom Bowyers recension avslutades: “The obvious (or what every magician knows) is further tediously – and at times asininely– reiterated on page after page, with the percentage of contradictions usual in this author’s particular brand of cerebration. He says he has waited many years to write this book. It seems to us there would have been nothing lost had he restrained himself for a century or so longer.”
Det är dags att sluta citera Fitzkee som något som har relevans för professionella artister. Det finns så enormt mycket bättre litteratur nu för tiden.
Zarro-Zarro skriver även “Totalt ointressant och utan real connection till show-bizz ”“ där TROLLERI SOM UNDERHÅLLNING har en alltmer ringa plats.”
Skulle vara intressant att höra vilka belägg han har bakom detta påstående. För vad jag upplever, så är det raka motsatsen.
– Daniel Karlsson har gjort fyra (!) säsonger av “Den itusågade kaninen”, och den senaste säsongen fick t.o.m. utökad sändningstid.
– Serien “Helt Magiskt” sändes på bästa sändningstid under tio veckor i höstas.
– I nästan varje säsong av programmet “Talang” har det varit trollkarlar med i finalen, och Charlie Caper t.o.m. vann en gång.
– Allt fler hittar till Magic Bar i Stockholm. Bra publiksiffror varje fredag och lördag.
– Carl-Einar Häckner har kört varieté under högsäsong på Liseberg i en massa år nu.
– Derren Brown turnerar just nu med en mycket framgångsrik show i England, efter att ha gjort ett flertal säsonger med tv-shower och specialer.
– En brittisk serie med magikern “Dynamo” startade för några veckor sedan, och minst 4-6 piloter med andra trollkarlar är under produktion.
I allt vad jag ser och upplever, så är det just nu raka motsatsen. Trolleri som underhållning har långt ifrån en ringa plats.
Håller till 100% med Tom i det han skriver ovan.
Noterar dessutom att Marko Karvo själv uppenbarligen värderar VM-titeln annorlunda än Zarro-Zarro. Annars skulle han såklart inte avbryta sitt pågående kontrakt med Sirkus Finlandia (som också måste värdera VM-titeln högt, annars hade han inte fått ledigt) och underkasta sig det tidskrävande och hårda förberedelsearbetet som jag vet låg bakom hans succé i Blackpool.
Det är roligt och viktigt att så många av världens bästa magiker är tillbaka i FISM WCM efter flera års bortavaro (troligen pga av rykten om mygel och unfair play?).
re: comments utan intresse … hade jag tydligen skrivit utan direkt klargørande.
Sålunda: jag är väl på det klara med att trolleri-artister idag har ett antal one-night-gigs, vilka förbliver sådana även i form av serier.
Detta gäller även TV, som är världens farligaste antropofag – den är omättlig i sin konsumtion.
Jag refererade till alla de långa engagemang, vilka tidigare gav artisterna brød på bordet.
Facts: följande etablissemang gav alla månadslånga engagemang, de har /nästan/ alla nu försvunnit eller ändrat policy.
Gröna Lund och CHINA, Stockholm, i Göteborg: Liseberg, Cabarethallen, Lilla Varietéen, 2 friluftscener, med program hela säsongen, inte endast Juli.
KBH hade minst 6 restaurant-varietéer, Paris hade cirka 20 mindre cabareter där man kunde få engagemang i åratal.
De stora i Paris: LIDO, Moulin Rouge etc har få attraktioner, sällan en trolleriartist /jag känner till Karvo, har intervjuat honom, men det var undantaget.
Casino de Paris, Folies Bergère har diverse shows, inte trolleri.
Crazy Horse som i decennier hade 4 attraktioner, mest trolleri – skrotade detta för flera år sedan.
Frankrike, Italien, Spanien, Portugal hade talrika night-clubs, de flesta stängda.
MIDDLE EAST – flotta och välbetalta shows, ofta via Paris /av koloniala – historiska skäl/ fanns i Beirut /Casino de Liban/, Bagdad, Damascus, Teheran, Tel Aviv – allt omöjliggjort på grund av krig.
Detta gäller också Abidjan, Elfenbenskusten, även om det nu är fred, och vi som var där – hoppas …..
Det var Afrika’s Paris – en stor potential.
Listan är fragmentarisk och kan kompletteras.
Det var långa engagemang.
Dock en ljuspunkt: Tyskland har ett antal dinner-shows, och flera varietéer, med eller utan trolleri, långa engagemang.
Lalandia och BAKKEN, DK, har Plys resp Kurt Flemming Pjerrot sedan åratal.
Cirque PINDER har en storartad illusions-show med Sophie Edelstein och 5 male acrobatic dancers, flera säsonger.
Denna redogørelse omfattar icke aktiviteter på kongresser, tävlingar etc , ej heller turnéer med lectures inför föreningar- vilka jag icke känner till.
Räknestycket torde ge facit: många one-night-gigs men relativt få långa engagemang.
Alla info enl ovan kan verifieras.
Med respekt och högaktning,
ROLF R. WOLLERT PHD
ZARRO ZARRO in magic as entertainment – but now less and less so ….
Att varietéscenerna minskat i antal och omfång är onekligen ledsamt, och vi önskar alla att trenden var omvänd på det området.
Det var dock inte det som som sades, och som ifrågasattes. 🙂