Nu vet jag hur en trolleriföreställning kan börja utan en rökfull scen – utan “spelande”,
skarpa spotlights och en öronbedövande musik. Jag har nämligen sett Julien Dauphins uppsättning “The Magic of Julien”.
Redan hans publikknipande välkomnande ord till publiken, kändes som en inbjudan
till ett litet party hemma hos honom! Man fick intrycket av vi var gamla bekanta.
T.o.m. de 10-15-tal barn i förskoleåldern, fick känna av detta, genom att Julien gick
in i bänkraderna och pratade och skojade med dem. Tillbaka på scenen började föreställningen med att en lång man med uppspänd paraply men utan huvud, spatserade över scenen, åtföljd av ett par “tomma” byxor!!
Nu tänker jag inte recensera hans program. För oss som trollare var det inget direkt
nytt det han gjorde, men själv tänkte jag vid ett par tillfällen – javisst, så kan man
också göra det.
De andra medverkande, Tintin Anderzon och Ricky Dee, var goda medhjälpare
med sina humoristiska inlägg.
Efter finalen gick Julien ut i foajen och skrev autografer så pennan glödde, och
delade ut små trollstavar till barnen. När raderna av fotografer och autografjägare tunnade ut passade jag på ett prata ett par ord med Julien, gratulerade till en strålande föreställning inför en knöfull salong, och så bytte vi visitkort. Vi var ju kolleger, trots att en jädrans massa år skilde mellan oss.
Rune ”René” Anebring
Se även https://magiarkivet.se/?p=12004
