Månad: november 2013

China-Varietén i Stockholm

Idag 26/11 kom följande kommentar om min och Jan B A Janssons artikel om China-Varietén i Stockholm och dess artister https://magiarkivet.se/the-china-variety-theatre-stockholm-1937-1963/

“Super! Fantastic! Thank you! Wittus Witt, Tyskland” 

Sådant gläder – speciellt när det kommer från en sådan kännare av magihistoria m.m.

Idag 27/11 skrev Magic Christian: What a nice information about fantastic performers!

Veckans bild nr 90 ur Magi-Arkivet

”Copenentro”, ”Visible coins in glass” är två namn på tricket där mynt trollas bort och framkommer i ett glas under ett annat glas som står upp och ned över detta. Uppfanns cirka 1937 av Jack Hughes. I Magi-Arkivet finns två versioner: en Jack Hughes-version och en som Mr Miller konstruerade själv. Den svenska manipulatorn Mr Miller (1908-1996) var mycket händig, och det är en ganska finurligt uttänkt platta, täckt av en duk,  som glasen står på.

DSC_9597  DSC_9595

Jack Hughes´ version, Mr Millers version

Simsalabim nr 211

Den finska magiska cirkeln Taikapiiri´s eleganta tidning Simsalabim nr 211 har just utkommit. På 28 sidor finns uppgifter om Robert Jägerhorns show ”Waiting for Hitchcock”, ett långt referat av Christina Nyman om Kouvolan Taikapäivät ”“ trollerikongressen i staden Kouvola (som mina läsare kunde läsa här https://magiarkivet.se/2013/trollerikongressen-i-kouvola-finland-3/ redan den 3 april) med många Arto Airaksinen-foton, en niosidig artikel om Kenny Quinn & Joan – också rikt illustrerad. Den är skriven av Timo Kulmakko som hade gott om tid att intervjua ficktjuvsparet eftersom de alla tre turnerade tillsammans hela säsongen med Cirkus Finlandia. Bland diverse nyheter fann jag bl.a. uppgiften att den finska trolleriföreningen Soumen Taikurit har godkänts som kandidat i valet om plats för FISM:s världskongress  2018.

Illusionistens Assistent

illusionistens assistent

På Örebro stadsbibliotek låg en lapp. “Illusionistens assistent – En föreställning om väntan och självförtroende för döva och hörande. Assistenten hälsar välkommen men Illusionisten verkar inte komma till den magiska föreställningen. Hur länge väntar man innan man frångår sin roll? Nöjer sig barnen med den mediokra Assistenten? Är Illusionisten speciell eller är alla magiska?”

Jag antecknade tid, plats och datum och tog sedan med mig min sjuåriga dotter för att besöka föreställningen.
Jag hade förväntat mig en teaterpjäs med trolleritema. Man ser oftast bra trolleri eller bra teater och väldigt sällan förenas de båda. Men Kalle Nilsson, skådespelare på Länsteatern i Örebro som själv skrivit föreställningen visade sig vara en trollkarl av klass.
Kalle tar emot publiken och visar alla tillrätta, trollkarlen är bara lite sen säger han och väntar. Fixar till Illusionistens rekvisita, testar ljuset och väntar. Någon kommer, men det var bara en familj som var sen, väntar.  Han börjar lite stressad förklara vilken fantastisk trollkarl Illusionisten är genom att visa hur han brukar trolla med en tom hink och plötsligt är den inte tom längre, utan fylld med en stor gosedjurskanin, ballonger och dukar. Sedan fortsätter föreställningen i ett lite högre tempo när assistenten axlar rollen som trollkarl gradvis vågar sig på svårare och svårare Illusioner. Han trollar bland annat in en telefon i en ballong och svävar helt suveränt en zombiekula, med och utan duk. Ett valt kort stiger av sig självt upp ur kortleken och även belysningen trollas det med. Vi får se papper bli till sedlar som blir större sedlar och sedan svävar helt magiskt.
I trettiofem minuter trollbinder Illusionistens Assistent oss och visar att om man vill så är allt möjligt.
Detta är en väldigt välspelad och fin föreställning som fångar barnens uppmärksamhet med dramatik och skickligt utförd magi, hoppas verkligen den spelas offentligt fler gånger så fler barntrollkarlar får se detta.

Läs även Sveriges radios recension här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3379&artikel=5656560

Jonas Århammar