2002 skrev Ulla Sirén häftet ”Pauline Rsmussen f. Schmidt. 1864-1944. Vad jag minns, läst och hört” ”“ ämnat för de närmaste anhöriga och för en del andra som var intresserade av att få fram fakta om Paulines liv. På 68 sidor beskriver Ulla hela historien om ”Nordens största konstnärinna i Magi Pauline Wilhelmine Schmidt”.
Pauline var Ullas Bestemor och det var inte förrän man började släktforska, som Paulines karriär kom fram. Den hade hon, när hon gifte sig, helt tystat ner och förstört alla foton och tidningsklipp från trolleritiden, så barn och släkt hade ingen aning härom. Märkligt tycker vi, eftersom alla recensioner höjde Pauline till skyarna. Men så var det ofta på den tiden ”“ artistkarriärer var inget att skryta med.
Häftet ger en mycket tydlig bild av Paulines trollerikarriär men även hennes föräldrar och syskon beskrivs utförligt med antavlor liksom den man hon gifte sig med och alla uppgifter är noga kontrollerade ”“ man kan lita på vad som står i häftet. En mängd tidningsuppgifter, annonser, recensioner från turnétiden 1883-1888 finns medtagna.
I år gav Elisabeth Sandelin ut romanen ”Pauline Wilhelmine ”“ trollkonstnärinna”. Elisabeth är Paulines sons dotterdotter, och det som hon skriver i denna roman bygger på de fakta som finns i Ulla Siréns häfte ”“ MEN då det är en roman så skriver Elisabeth hur hon tror att Paulines liv kan ha sett ut. T.ex. låter hon Max Alexander bli Paulines lärare och hon skriver om vad han säger och tänker ”“ fast hon inte har en aning om detta! Man måste alltså hålla i minnet att i Elisabeths bok är det mesta påhittat. Visserligen har research gjorts grundligt om platser och hur det gick till på den här tiden.
Elisabeth Sandelins bok är på 206 sidor. Den har fått stor uppmärksamhet i Elisabeths hemland Finland (boken är skriven på svenska).
Ulla Sirén skriver till mig: ”Det är en helt fiktiv berättelse baserad på de fakta jag redovisat i min lilla skrift “Pauline Rasmussen f. Schmidt: Vad jag minns, läst och hört”. Sandelin har aldrig träffat Pauline och hennes efterlevande som minns henne är av naturliga skäl angelägna om att framhålla att boken inte är en dokumentär i
ordets egentliga betydelse. Jag föreslog därför författaren att inte använda
Paulines namn men hon avvisade förslaget. Enligt de uppgifter jag fått fram
är det tillåtet att skriva vad som helst om en avliden person så länge det inte
rör sig om förtal. Bilden hon ger av Pauline är positiv men bygger på rena
fantasier. Inget illa med fantasier – men det bör framgå att de inte beskriver
Pauline och hennes liv såsom det i verkligheten var.
Bara ett exempel: På sid 65 i min skrift om Pauline framför jag en hypotes, en
gissning om att Pauline möjligen i unga år kan ha upplevt Prof Max Alexander och
blivit inspirerad av honom. Jag påpekar uttryckligen att “läsaren ska vara
medveten om att det rör sig om gissningar och spekulationer” (citat). Sandelin
har utifrån denna gissning fantiserat vidare – utan att nämna att det rör sig om
spekulationer – och återger t o m hans repliker. Är jag för petig då jag tycker
att även hans efterlevande borde ha tillfrågats?”
Hej. Läste Ullas Siréns inlägg. Jag säger nog i bokens företal tydligt att jag skriver om Paulines liv som det kunde ha varit. Kunde ha varit… Väl medveten om att hon inte fick sin utbildning av Max Alexander ville jag fantisera detta för att få mera spänning i romanen. Boken är en roman en fiktiv berättelse men jag kunde ju inte använda något annat namn eftersom det handlar om Pauline, fadern Niels Rasmussen som också är mina anfäder fast Ulla Sirén kanske vill ha monopol på Pauline.
Hoppas boken fallit i smaken den har nog inte fått en så stor uppmärksamhet som man tycks tro. i vilket fall som helst ger den en viss tidsskildring och jag är ju inte den första som skriver fiktion om folk som levat.
Ännu en sak de repliker som Max Alexander säger har jag naturligtvis hittat på. vad skulle jag annars göra. han är också fiktiv men har nog forskat i hans person och familj
Förlåt lapsus- Vill rätta inlägget
Boken Handlar om Pauline Schmidt, fadern Laurids Schmidt och också Niels Rasmussen som Pauline gifte sig med.
Alla borde förstå att personer som upplevt och älskat Pauline har en annan känsla för henne än de som bara kan hålla sig till andrahandsuppgifter. Jag förstår utmärkt att min syster Ulla Sirén och några av våra kusiner, som har upplevt Pauline, tycker att det är ledsamt att vår Bestemor beskriv så i detalj både vad gäller humör, utseende och karaktär. Vi har i rätt hög grad en annan uppfattning om hur det kunde ha varit. Ingen kan väl ha monopol på en person men det borde mycket tydligare framkomma i Elisabeth Sandelins bok vad som är fakta och vad som är fantasier. Eventuella hänvisningar till källmaterialet, då fakta framkommer, hade varit på sin plats. Det blir svårt att få barn och barnbarn att förstå och minnas att det här är en bok som inte är sann, de vill ju gärna veta hur det verkligen gick till och det får troligen varken vi eller de aldrig veta!
Maria. Härmed är diskussionen för min del avslutad. Jag har skrivit en bok en roman fiktion inte en människa i världen tror väl att det stämmer i detalj det jag skrivit och att boken skulle kunna användas om man forskade i Paulines liv. Nu poängteras det också för mycket att jag använt mig av Ullas bok. Har framför mig Heikki Nevalas bok med ett långt kapitel om Pauline. dessutom finns det en hel del på nätet också. Om du läst boken har jag använt följande av Ulla.
Var Pauline föddes vem fadern var att han hade en Laterna Magica och skjutbana att familjen flyttade till Levanger att Max Alexander var Paulines lärare (vilket inte stämmer men kunde ha varit) att familjen flyttade till Luleå att hon uppträdde i Sverige att Niels Rasmussen var en kringresande fotograf
Platserna där hon uppträdde i Finland har jag fåt av Ulla men dem hittar man ju numera på nätet också…. och de exakta datumen och recensionerna hon samlat
För övrigt är min text min med alla vaganter, påsa-ryssar. clairvoyanter, tatarer teatrar Helsingforsskildring Viborg St Mickel och personerna där möte med Teuvo Pakkala, eolusharporna Robert Houdin, Therese Rombello, Niels Rasmussens atejlé Wictor sömmerskor, kläder mina påhitt och bör betraktas som fiktion.
Har inget använt av de personliga minnena Ulla har av sin mormor. Hennes minnen överensstämmer inte med mina och som jag skriver i slutet av boken om mina egna minnen så var Pauline en cirkusprinsessa … det trodde vi under vår barndom från Söderhavsöarna Ja att hon följde med Mette på cirkus kanske men det kapitlet är också fiktion..Boken är nu skriven och härmed har jag sagt mitt