Trollerikongressen i Kouvola, Finland

Kouvolan Taikapäivät 

Hur många av Magiarkivets läsare har någon gång besökt Finland? Hur många vet var orten Kouvola ligger? Hur många vet vad Taikapäivät betyder? Jag gissar att det inte är särskilt många som svarar jakande på samtliga tre frågor.

Vet ni vad, ni har missat något! Denna trollerikongress i Finland är ganska så välkänd bland artister som har hela världen som arbetsfält. Artister som en gång har bokats att uppträda på Kouvolan Taikapäivät återkommer mer än gärna. Efter att under flera år ha hört så mycket gott om denna kongress blev jag själv till slut så nyfiken att jag blev tvungen att åka dit.

Kouvola ligger ca 140 kilometer öster om Helsingfors. Tågresan mellan dessa båda orter tar ungefär 1,5 timme. Jag anlände till Kouvola på morgonen den 30 mars och tog en uppfriskande promenad till hotellet. Hotellpersonalen pratade förstås svenska (Finland är ju tvåspråkigt) och kongresspråket var till största delen engelska.  Detta är en liten gemytlig kongress vad gäller deltagarantalet – ca 180 deltagare – men en stor kongress när man ser till programmets innehåll. Jag hade så roligt, så roligt!

Luttinen – familjeshow

Första programpunkten på lördag förmiddag utgjorde ett undantag så till vida att hela föreställningen var på finska. Jarmo Luttinen bjöd nämligen på underhållning för hela familjen, och det var många barnfamiljer i Kouvola med omnejd som hade köpt biljetter till showen. Luttinen hade färgglad rekvisita huvudsakligen i rött, blått och gult, och det såg riktigt trevligt ut på scen. Han samspelade fint med barnen som helt var med på noterna i målarboken, mutilated parasol, six-card repeat och de andra tricken. Ett trevligt inslag, som säkert gladde många föräldrar, var att Luttinen har ett genomgående tema i sin föreställning. Tandborstar i jätteformat används t.ex. som trollstavar och vikten av att hålla tandtrollen borta betonas på ett lekfullt sätt.

 Luttinen familjeshow – här med små duktiga publikassistenter. Lägg märke till att pojken och en av tvillingflickorna håller i jättelika tandborstar i stället för trollstavar.

Outsider – teaterföreställning 

I kongresskortet ingick en teaterbiljett till Kouvola Teater. Vilken trevlig idé! Vi fick se en enmansföreställning av och med komikern, trollkarlen, excentrikern etc Janne Raudaskoski. Föreställningen The Outsider är en experimentell multimediateater med inslag av magi, film, specialeffekter, clowneri, realism, absurd humor och romantik.

Det må vara en enmansföreställning men Raudaskoski fördubblas, tredubblas, fyrdubblas när han omväxlande smälter in i och flyter ut ur plasmaskärmar och spelar mot sig själv. En dörr ingår också i scendekoren och när han öppnar den kastas han in i olika scenarier som spelas upp på skärmarna. Föreställningen börjar i nog så realistisk anda. Raudaskoski kämpar t.ex på med ett enformigt arbete, tjänar sina första pengar, upptäcker alkohol och dess effekter, blir förförd av fagra damer och finner så småningom kärleken.

Nu  skruvas föreställningen upp åtskilliga grader, ett flygplan flyger över publiken, påven får sätta livet till, räddaren i nöden är en Michael Jackson figur och scenen fylls av såpbubblor. Med uppmaningen “Make bubbles not war” återvänder vi till kongresslokalerna.

 The Outsider

Close up tävlingen

Close up tävlingen ägde rum på eftermiddagen. Nivån var generellt mycket god, och det var intressant att följa tävlingarna på riktigt nära håll från “domarbåset”.

Tredjepris gick till Miika Pelkonen, som här på hemmaplan inte var lika övertygande som när han 2011 vann första pris i kortmagi i FISM Europe. Hans tävlingsakt hade två vitt skilda avsnitt. Det hela inleddes med tre pappkulor och en hatt samt produktion av ett isblock à la Max Malini. Sedan lånade han en kortlek från publiken och gick över till en av sina egna kortkreationer.

Juha-Matti Ristiharju knep andra priset med ett klassiskt framförande. Iklädd blå kavaj ledsagade han oss lugnt och sakligt igenom en fin rutin med kort som åskådare hade pekat på, tittat på och slutligen endast tänkt på. Korten steg självmant upp ur kortasken, därefter glaset, etc.

Jore och Nora Sohlman, far och dotter, tog hem första priset med en akt som var allt annat än klassisk. Det började dock helt normalt – Jore Sohlman inviterade en åskådare att ta plats på scen. Åskådaren drar ett kort och får behålla ett avrivet hörn. Resten av kortet går upp i rök med ett flashpapper. Jore kastar tankspritt ner kortasken i en lervas. Han inser snabbt sitt misstag och tänker ta upp asken…men ajaj vasen har en trång öppning och han sitter fast med hela handen.

Lyckligtvis finns hans dotter Nora i publiken och hon kallas in för att ta över. Nora har tillfälligtvis en likadan vas i sin ryggsäck, men ja, hon ser ju inte heller upp och sitter genast ohjälpligt fast med vänster hand. Som tur är sitter Jore fast med höger hand så tillsammans har de två fria händer. De blandar, kuperar och utför korttrick med sina “tandemhänder”. Det ser mycket lustigt ut.

Till slut stoppar Jore handen med vasen i en genomskinlig plastpåse och knackar sönder vasen med en hammare. I den förseglade kortasken finns ett kort med ett avrivet hörn. Det hörn åskådaren har passar förstås som hand i handske, eller i detta fall som hand i kruka. Applåd!

Med denna akt blev Jore och Nora Sohlman inte bara förstapristagare i close up men också Finska Mästare i trolleri 2013.

 Jore & Nora Sohlman – Finska Mästare 2013

Close up show 

Efter tävlingarna följde mera close up. Showen började i Nordisk anda, men inte med en finsk artist utan med vår egen Tom Stone. Som den mästare han är i misdirection kollrade han som vanligt bort oss med mynt, pennor, dukar, mera mynt under en korkbit inuti en tub och så givetvis cups & balls och den där skon som vi alla älskar att bli överraskade av.

 De två följande close up akterna var från USA, och de är båda ganska så sällsynta på trollerikongresser i Europa. Steve Beam trollade med kort. Även om jag har ett par av hans böcker var detta första gången jag såg honom live. Jag kunde konstatera att han har massor av humor.

Paul Vigil var mycket elegant i en tredelad kostym och utförde en ren och snygg Malini egg bag rutin med åskådare.

Close up showen var liten men naggande god, och vi förflyttade oss snabbt tillbaka till hotellet för kongressens första seminarium.

Seminarium med Paul Vigil 

Det första seminariet blev en naturlig uppföljning på close up showen då vi genast fick träffa Paul Vigil igen. Hans namn uttalas förresten Vee-hill.

Paul är sedan drygt tio år hemmahörande i Las Vegas och har de senaste tre åren uppträtt med sin egen Magic, Mindreading and Mystery show på Mirage hotel. Det är en sofistikerad, välpolerad föreställning. Rekvisitan är minimal; mestadels mynt, kort, kanske ett snapsglas och en lokal telefonkatalog. Efteråt är åskådarna övertygade om att Vigil har förmågan att läsa deras tankar och påverka deras beslutsprocesser.

Under seminariet i Kouvola bjöd han verkligen på sig själv då han gick igenom flera rutiner från sin show. Han gav också en inblick i hur han bygger upp en föreställning. Inledningen måste alltid vara idiotsäker, här får man inte ta några risker. Sedan är det dags att visa musklerna med teknisk fingerfärdighet. Avslutningstricket bör ha en metod som är mer eller mindre självverkande men med stor effekt så att man kan ta åt sig äran ordentligt.

Paul gav exempel på en avslutningsrutin han har använt sig av. I korta drag: ett korttrick ger ett antal kort som resultat. Värdet på vart och ett av dessa kort bildar nu en nummerserie. En åskådare knappar in nummerserien på sin mobil. Det är dödstyst….och så ringer en telefon i lokalen. Ja, ni förstår säkert att det är Pauls egen telefon som blir uppringd och han svarar och avslutar föreställningen med “My name is Paul Vigil”.

Det var fullsatt på Paul Vigils seminarium

Ett trevligt seminarium! Om ni har turen att möta Paul Vigil, be honom inte enbart att visa ett korttrick utan ge honom för allt i världen också tillfälle att dela med sig av sina fantastiska historier. Under en middag trollband han bokstavligen hela sällskapet med anekdoter om sina nära trollkarlskolleger som tyvärr inte längre finns bland oss. Men Paul berättade så levande att ingen runt bordet hade blivit det minsta förvånad om dessa trollkarlar plötsligt hade klivit in genom dörren – vi såg dem redan framför oss.

Paul Vigil 

Comedy Night Show 

Paul Vigil gick faktiskt som en röd tråd genom hela lördagskvällen då han efter avslutat seminarium inledde the Comedy Night Show. Kanske inte så mycket komedi men väl ett snyggt njutbart framförande med cocktail shaker, oliver och lime.

Därefter äntrade en glatt leende Timo Marc scenen. Han visade sin tidigare akt (den före Blue Vision) samt ett gulligt inslag av loppcirkuskaraktär. Jag hoppas att det är något vi kommer att få se mer av framöver.

 I slutet på denna sekvens viker Timo Marc ihop affischen och plockar ut kvinnans pistol, blus och BH. När han öppnar affischen igen har hon hans skjorta och slips. 

Nu var det dags för ett viktigt och speciellt moment under kongressen. John Houdi blev kallad upp på scen för att motta ett Honorary Membership Award från Soumen Taikapiiri (Finsk Magisk Cirkel). Den tjusiga utmärkelsen överräcktes av föreningens president Timo Kulmakko.

På så sätt fick vi se John Houdi i showen också. Han underhöll med six card repeat och duk genom mikrofonstativ.

 

John Houdi och Timo Kulmakko 

Mera svenskt skulle det bli. Tom Stone hade med sig ett par stavar med tofs för att kalibrera publiken. Om man inte har sett ett dåligt trick kan man ju inte jämföra för att veta om ett bra trick är riktigt bra. Enligt Toms definition kännetecknas dåliga trick av att de är tofsprydda.

Efter den kvalitetskalibreringen bjöds en åskådare upp på scen. Hon fick avgöra sitt eget öde genom att slå en tärning. Trots att oddsen borde ha varit emot henne slutade det hela mycket lyckligt. Tom avslutade med en frågesport mellan en man och en kvinna. I tur och ordning drog de papperslappar med frågor ur en påse. Kvinnan vann med hästlängder då hon drog alla buslätta frågor medan mannen inte kom någon vart med de lappar han drog.

Ett fullblodsproffs på underhållning avslutade showen – Michael Finney från Arizona/USA. Han körde den populära optiska illusionen med skivan med den svart-vita spiralen. Han framförde också professors nightmare och en av sina absoluta signatureffekter Card on Forehead. 

Michael Finneys version av Card on Forehead har blivit en riktig klassiker

Söndag 31 mars 

Seminarium med Steve Beam 

Steve Beam är författaren bakom åtta volymer i serien Semiautomatic Card Tricks,  och han var under 15 år redaktör för tidskriften The Trapdoor. Han har ägnat sig åt kortmagi i över 30 år. Han har så mycket material att välja bland att jag har känslan av att det skulle räcka till att fylla ett hundratal seminarier. Här fick vi många matnyttiga idéer serverade i ett seminarium på en och en halv timme. Seminariehäftet har för övrigt den passande titeln “Steve Beam serves up Gourmet Card Magic”

På menyn stod korteffekter av många olika slag. Vi fick t.ex. se en intressant uppföljning till Out of this World och liknande rutiner där korten avslutningsvis är separerade. Packen med de svarta korten fördes halvvägs in i kortasken – ögonblickligen ändrade de färg till rött. Beam knäppte med fingrarna över den andra kortpacken på bordet, och dessa kort ändrade lika snabbt färg till svart.

För den som inte alls ägnar sig åt korttrick fanns ett  korttrick utan kort, och för den som däremot älskar fyra-ess-trick fanns en variant på en snabb produktion. För mentalisterna i publiken ingick en presentation av en förutsägelse i dåtid, och för den som vill vara korthaj utan att helt vrida fingrarna ur led visades en halvautomatisk effektfull lokalisering av fem valda kort m.m.

Steve Beam är slipad, snabbtänkt, oerhört professionell och underhållande. En och en halv timme gick alltför fort.

 

 Steve Beam  

Scentävlingen 

Startfältet i scentävlingen var betydligt mer ojämnt än i close up tävlingen, men så var det t.ex. också vid de Svenska Mästerskapen i år.

Tredjepriset gick till Marcus Alexander. Hans akt är ett work in progress med god potential. Temat var kort och drycker. En åskådare fick t.ex. välja ett jumbokort. På korten fanns bilder av glas. Det kort åskådaren valde visade ett glas med röd dryck, medan alla övriga kort hade en bild med ett glas med vit dryck. Ett fyllt rödvinsglas producerades, och som avslutning på ett korttrick återfanns kortet i glaset.

Nobody Jr. fick andra pris med en akt som kombinerade trolleri, jonglering, visuella effekter med en skärm, m.m. Nobody gjorde entré med en städvagn och en mopp. Temat var lokalvårdaren som under ensamma jobbnätter drömde om att stå på en scen.

Första pris i scenmagi i Finska Mästerskapen 2013 gick till Katleena Kortesou som blev jublande glad. Katleena har många strängar på sin lyra – hon bloggar, är entreprenör, skriver böcker, gestaltar en medeltida figur – och definierar sig nog inte som trollkonstnär. Katleena har en stark personlighet och en utpräglad känsla för showmanship. Hon presenterade en välregisserad akt – där scenariot var en kontaktförmedling – och det höll hela vägen. Det verkade dessutom som om både de finsktalande och de som inte förstod ett ord av vad som sades hade lika roligt – rena trolleriet!

Seminarium med Finn Jon 

Det här var ett sådant där hederligt, klassiskt, pålitligt, nostalgiskt feel good seminarium. Finn Jon är Finn Jon, och han fyllde sitt seminarium med allt sådant vi förväntade oss av honom. För att nämna några exempel; tennisbollar som förökar sig, nyttan med och användningsområden för Thread Loops, idéer med kort, papperslappar som förvandlas till sedlar, och naturligtvis en uppvisning i hur man bäst blåser såpbubblor med och utan rök och får dem att lyda på scen. Det är alltid trevligt att se Finn Jon!

Även när Finn Jon inte stod på scen i en show eller ett seminarium spred han magisk atmosfär omkring sig. Åtskilliga gånger såg jag ett kort spinna i luften alldeles i närheten av honom.

 Finn Jon

Seminarium med Michael Finney 

Michael Finney började sitt seminarium med att berätta om sin bana inom trolleri. Han jobbade en gång i tiden som bartender och lärde sig några trolleritrick för att öka kvällens dricks. Med tiden upptäckte han att trolleri öppnade fler och fler möjligheter, och till slut blev hans blandning av trolleri och komedi en biljett för att resa över hela världen på heltid och få folk att skratta.

Innan han gick över till att visa oss sin knorr på six card repeat och hur han arbetar med åskådare i en reprutin poängterade han att det inte är själva tricken du arbetar med som kommer att avgöra om du får framgång eller inte. Det viktiga är huruvida publiken gillar dig eller inte och om du kan kommunicera och skapa kontakt med publiken. Ett gott råd från Michael Finney: Bry dig inte om vad dina trollkarlskollegor har för synpunkter på din repertoar utan fokusera på din publik. Och glöm inte att alla människor tycker om att skratta! 

Som Michael Finney sa: Om du får den åskådare du arbetar med att skratta, kommer alla i publiken att skratta då de ser att hon/han har roligt och trivs på scen.

Christopher Carter Show 

Härefter följde en mycket ovanlig programpunkt på en trollerikongress: en fullständig mentalistshow. Det är onekligen härligt med galashower med många olika artister, men jag uppskattar också att mellan varven få se en hel show från A till Ö med en artist – en show som är skapad mer med lekmän i tankarna. Det här var material som Christopher Carter använder när han uppträder på högskolor och företag runt om i USA. Christopher Carter är bl.a. vice president i PEA, Psychic Entertainers Association, och trots att han har varit verksam som mentalist i drygt 20 år var detta första gången någonsin som han uppträdde utanför Nordamerika. Kul att detta skedde just i Kouvola!

“I’m here to play with your minds” inledde Christopher föreställningen. Han började lite lätt med en kortlek och nummerserier och övergick sedan till att identifiera föremål iförd en ganska avancerad ögonbindel. En Question & Answer rutin följde och därefter rysk roulett med hätfpistol. Vi fick se ett Book Test där den sida åskådaren trodde sig ha sett inte existerade i verkliga livet. En av Christophers signatureffekter involverar ett lysrör. Lysröret har alltid inhandlats i förväg av en oberoende, icke invigd person för att “garantera dess äkthet”. För avslutningseffekten fick jag lov att lämna anteckningsblocket på min plats och stiga upp på scen. Vi var sju personer. En åskådare blandade bokstavskort och delade ut dem till oss övriga. Christopher hade hela tiden ryggen mot oss. Efter diverse olika instruktioner stod vi slutligen sida vid sida och bildade ordet MIRAGE.

 Christopher Carter utför ett Book Test med Miika Pelkonen

Måndag 1 april 

Seminarium med Tom Stone 

Måndag morgon inleddes med en auktion och  kl. 12 intog Tom Stone scenen för sitt seminarium.

I mitt tycke är det få seminariehållare som är så intressanta som Tom Stone. Jag älskar när han berättar och visar hur hjärnan och misdirection fungerar. Vad är det som bestämmer vad vi tittar på? Hur skapar hjärnan mönster och hur kan vi använda oss av den kunskapen i trolleri? Hur gör man en rörelse osynlig genom att utföra en annan rörelse? Vad är vitsen med crossing the gaze och hur tränar man upp det? Tom Stone har studerat allt detta och mycket därtill utan och innan. Och han kan förklara det på ett begripligt sätt också!

Ett underbart moment är när han ger ett typexempel på crossing the gaze. Trots att han berättar exakt vad som kommer att ske i ett givet ögonblick och vi alla vet om det kan hjärnan inte uppfatta hur en boll rör sig från A till B. Det är helt omöjligt – även när rörelsen upprepas flera gånger egentligen fullt synligt framför näsan på oss. Men man måste förstås utföra crossing the gaze lika bra som Tom Stone annars fungerar det inte alls och ser bara stökigt ut.

Seminarium med Christopher Carter 

Christopher Carter gick i sitt seminarium mycket frikostigt igenom de flesta rutiner han utförde i sin show. Se beskrivning av showen ovan (sista programpunkten för söndagen).

Galashow 

Galashowen inleddes som sig bör med den nybakade Finska Mästar-duon Jore och Nora Sohlman (se close up tävlingen under lördagen).

Tom Stone utförde med den äran sin välkända rutin med ett glas, ett mynt, en röd sidenduk och avslutningsvis produktion av en vinflaska. En fin sammanlänkning av tre åskådares ringar följde – och så var det dags för the Benson Burner med en explosionsartad final där ett oräkneligt antal röda bollar väller ut över hela scenen. Helt underbart!  När det gäller Benson Burner tycker jag att förberedelserna är nästan lika imponerande som effekten – så ofantligt många bollar!

 Finalen i the Benson Burner. Go Tom go! 

Timo Marc gladde publiken med sin akt Blue Vision. Det är en akt som alltid bygger upp en feel good stämning. Man känner t.ex. för den lille streckgubben på TV-skärmen som kickar boll och springer in i väggen. Till slut lyckas han kicka bollen rakt ut ur skärmen. Skärmen fylls av fjärilar. När de flyger ut och blir levande fastnar en liten fjäril. Det finns många sådana finurliga moment i den här akten som gör att publiken tittar till lite extra och bryr sig.

Så var det dags för Finn Jon. I hans händer blev papperslappar till 100 euro sedlar, och han manipulerade silverkulor. Men han skulle förstås inte vara Finn Jon om vi inte fick se såpbubblorna – med och utan rök. Han lånade också en slips från en man i publiken och fick slipsen att bete sig som en vajande kobra när en ormtjusare spelar på sin flöjt. Det såg riktigt illusoriskt ut. 

Finn Jon med sina legendariska såpbubblor 

Den regerande FISM Grand Prix segraren i close up, Yann Frisch, gjorde förstås ingen besviken. Hans akt har många tusentals klick på Youtube men den måste ses live för att komma till sin rätt. Under de senaste två åren har jag sett akten live minst sju gånger. Det är stort artisteri att man kan trollbinda en publik såsom Yann Frisch gör utan musik, utan prat och utan att ens titta på publiken. 

Yann Frisch – helt hjälplös inför bollarna med eget liv 

Om Yann Frisch var stum så talade Michael Finney desto mer. Han utförde six card repeat och ett reptrick tillsammans med en åskådare. Reptricket hade en typisk Michael Finney touch. A real entertainer!

Så var vi då framme vid det moment som jag egentligen hade väntat på under hela kongressen – MARKO KARVO och VANESSA! Jag kan se den akten hur många gånger som helst, och nu satt jag på andra raden. Mer stilfullt, elegant och perfekt än så här kan det bara inte bli. Paret fick en välförtjänt standing ovation. Jag sneglade på herrarna på ömse sidor om mig…jodå, vi torkade minsann alla bort en liten tår i ögonvrån. Pure perfection and beautiful magic! 

Höjdpunkten – Marko Karvo och Vanesssa 

Med denna underbara galashow avslutades Kouvolan Taikapäivät 2013 med flaggan i topp. För att svara på en av frågorna i inledningen; Taikapäivät betyder trolleridagar/days of magic. Och nu när du vet det, så finns det ju inte längre något som hindrar just dig från att åka dit 2014. Vartannat år anordnas Taikapäivät under påsken och vartannat år under sommaren, så nästa år blir kongressen garanterat snöfri.

Så här glad var organisatören Markku Purho under hela kongressen. Han var också konferencier för samtliga shower 

Text Christina Nyman