Arbetet med Per Eklunds bok går framåt och han har nu nått 1800-talet. Boken har arbetsnamnet “Sköna konster och skådespel – Trolleri som konst och kultur”. Med utgångspunkt i den internationella trollerihistorien belyses utvecklingen i Sverige ur ett socio- kulturellt perspektiv.
I kapitlet ”Trollerikonstnärer i Sverige under 1700-talet” har Per hittat ett 15-tal trollkarlar som gästat Sverige. Här återfinns inte någon svensk trollerikonstnär. När Per kommer in på 1800-talet väntar ytterligare cirka 20 namn på trollerikonstnärer i vårt land, som hittills varit i stort okända! Min förhoppning är att där ska finnas några svenska! Â Jag har fått förtroendet att citera några lösryckta rader ur vad som Per skrivit om 1700-talets trolleri:
Den 28 januari 1733 kunde Stockholmarna läsa reklamen inför en märklig föreställning. En 46-årig man, född utan fötter och med endast två fingrar på vänster hand skulle ”spela 100 rara konststycken ur taskan”. Trollerikonsterna var huvudattraktionen för kvällen men Johannes Grigg(1688 – dödsår okänt) skulle också utföra flera akrobatiska konster.Â
Lion (levnadsår okänt) benämns ”holländsk konstmästare” som presenterar ”äfvensom trollkonster” och uppträdde bl. a med en trollerikonst som beskrivs som ”en regnbåge av tobakspipor”. Han trollade fram pipor som sedan en och en placerades mellan fingrarna, likt en regnbåge.Â
Johan Friedrich Albertus införde ett nytt knep i marknadsföringen. I samband med en föreställning i Lundins Kaffehus den 29 oktober 1777 berättar annonsen att han även lärde ut sina konster. Detta är första gången som det finns belagt att en trollerikonstnär i Sverige lärt ut sina konster till allmänheten.Â
Philip Jonas kallades ”den kortspelande trollande juden” och använde en egen trollformel som löd: ”Presto, passa, largo, mento, cocolorum, yaw”. Det finns också dokumenterat hur Jonas presenterade en av sina trollerikonster, en kortkonst. ”Jag är inte någon vanlig taskspelare; den vanlige taskspelaren gömmer sina föremål i rockärmarna och får er att tro att deras fingrar lurar era ögon. Nej, mitt herrskap, ni ska dra ett kort, två kort, tre kort, fyra kort, fem kort, ett halvt dussin kort; ni tittar på kortet på den här sidan, och jag säger att ni ska blåsa; ni blåser, kortet är bortfluget: och nu, mitt herrskap, skall jag göra det en gång till, för att se om mina fingrar än en gång kan lura era ögon. Jag ska skänka vem som helst tio tusen pund om han kan göra detsamma.”
I boken kommer att finnas källhänvisningar och en omfattande litteraturförteckning.
Det kommer att bli spännande läsning och jag ser verkligen fram mot utgivningsdagen.
Kul Per! Vi ser alla fram mot den färdiga boken!