Close-up legenden Michael Ammar på Magic Center

Ett sextiotal magientusiaster hade samlats hos Birgitta och Gay Ljungberg lördagen den 30 augusti för att avnjuta close-up legenden Michael Ammar ”“ en 58-årig gentleman som seglade upp i världseliten redan som tonåring. Effektiv, professionell, pedagogisk med en pondus påminnande om en tuff militärstrateg i US Army; Pang på! Inget smussel! Inga tveksamheter!

Vid den inledande buffén hamnade jag och Bo Karlén tillsammans med Michael Ammar och vi pratade gamla minnen från ett möte i USA för ca 40 år sedan. Michael är en öppen och intressant person med smått filosofiska tankar. Bl a berättade han att trolleriet är på väg att mista sin popularitet i USA, eftersom publiken har tröttnat på att bara sitta och titta på en ensam artist. Av den anledningen är idag discjockeys de högst betalda underhållarna i USA, eftersom de får folk att röra på sig, stå upp, gå, dansa osv. Även svenska trollkarlar påstår sig ha mindre jobb idag än tidigare, så tendensen är uppenbar!

Ammars lecture startade som Mike Tyson med en direkt knock-out ”“ en blixtproduktion av en tombutelj där ett mynt fick penetrera (”slås in i flaskan med handkraft”) och sedan plockas ut för att undersökas. Ett välkänt trick för magiker men wow så direkt och rent ”“ som en rak Tysonhöger.
En imponerande korteffekt följde sedan passande både ett litet intimt sällskap lika väl som en större publik med flera hundra personer. I korthet: en åskådare får kortleken, blandar och väljer fritt ett kort som sedan signeras ”Felix” i vårt fall. Kortet stoppas tillbaka in i leken av Felix, därefter placeras korten i kortasken. Ammar blåser sedan upp tre olikfärgade ballonger och en av dessa väljs ut av Felix. Pang! Och där dyker Felixkortet upp ur resterna av ballongen. Snabbt och dramatiskt effektfullt, inte en massa avräkningar eller broderande snickarglädje. En knalleffekt som mästaren klarar med en helt vanlig kortlek och normala ballonger, utan trådar eller andra gimmicks.
En trekorts-effekt följde, en genial kombination av Mike Skinner och Trevor Lewis.

   En videosekvens visades också där Ammar besökte David Lettermans Show. Succé givetvis med den krävande men klart imponerade Letterman. (du kan se hela intervjun på www.youtube.com/watch?v=ptGQb7NQp0w. En effekt som gjorde störst intryck fick programledaren att utropa: ”Det var det mest bisarra jag skådat!” ? Jo, det var den rörliga miniminihanden som materialiserades inuti Ammars ena hand som förevisades (kan köpas hos Gycklaren).
Kavajservanten ”Top it” demonstrerades med Ammars design, ett hjälpmedel för experterna med egenskapen: omedelbar borttrollning av vad-som-helst mindre än en sko. Ett universalmedel som få utnyttjar.
Seminariet avslutades med ”œCups and Balls”; tre bägare och tre små bollar manipulerades och fyra större objekt dök upp i finalen ”“ två bollar, ett äpple och en potatis. Starkt på känt Ammarvis, direkt och rakt på sak.
Minnen från Magic Castle berördes med nestorn Dai Vernon tillsammans med psykologiskt tankegods och lagom magifilosofi.

För ca fyrtio år sedan gjorde jag (Åke) en USA-tour tillsammans med Egelo och Perino från Norge och jag lyckades videofilma vissa celebriteter, t ex Dai Vernon, Ed Marlow, Daryl, Paul Harris och en 18-årig entusiastisk och självsäker Michael Ammar som med en impromptu akt lät oss ana den blivande världsauktoriteten i close-up.
Summa summarium: Ett stimulerande och lärorikt seminarium i absoluta världsklassen!

Text och foto: Åke Hallberg och Lennart Green