Gycklarens självkänsla

Ett litet utdrag ur Per Eklunds kommande bok: Sköna konster och skådespel – trolleri som konst och kultur. Text och bild har Per ensamrätt på ”“ men publiceras här med tillstånd.

Bildtext: I By kyrka utanför Avesta finna ett mycket intressant altarskåp där vi återfinner en av få bevarande skulpturer av gycklare från senmedeltid. Altarskåpet består av en triptyk där den vänstra bilden visar hur Jesus hånas inför folket, en scen som återfinns i Bibelns Nya testamente, Matt. 27:27-31, Mark. 15:16-20 samt Luk. 22:63-65. Den gestalt som, förutom Jesus, är framträdande i bilden är en gycklare. Gycklaren dansar, grimaserar och räcker ut tungan. Anletsdragen går inte att se utifrån utan upptäcktes i samband med en restaurering då man plockade bort den lilla skulpturen. Altarskåpet, som tillverkats i Flandern under tidigt 1500-tal, vill förmedla att gycklaren är en hädare, en gudsförnekare, en som man aldrig ska lita på. I Nya testamentet återfinns givetvis inte någon gycklare men konstnären anknyter till gycklarens tvivelaktiga status för att förstärka innehållet i bilden.

Här följer ett utdrag ur boken, som sätter in bilden i sitt sammanhang.

Hur uppfattade då de kringresande gycklarna sig själva och sin status? De var givetvis medvetna om att de konster de framförde kunde vara provocerande för vissa i publiken och att deras status som underhållare i det dåtida samhället var mycket låg. I en värld som fortfarande bestod av små isolerade byar och där det var långt mellan städerna, levde legender och tron på det övernaturliga kvar. Det var viktigt att man som gycklare iakttog försiktighet. Befolkningen visste inte vad de skulle tro, varken om trollerikonsterna eller också den som utförde dem. Det finns en medeltida fableau från 1200-talet bevarad som heter ”Sankte Per och jonglören”. Eftersom texten översatts från franskan används ordet jonglör, men syftar alltså på en gycklare. En fableau är en kort, skämtsam saga skriven på vers. Författarna till dessa fableauer kom från Frankrike och de var kringvandrande gycklare som framförde fableauerna i olika sammanhang. I berättelsen om Sankte Per och jonglören berättas om en jonglör som kommer till Helvetet. Där möter han både tjuvar, präster och munkar. En dag lämnar djävulen hela Helvetet och alla dess själar i jonglörens vård medan djävulen och alla smådjävlar drar iväg efter nya själar. Så stiger Sankte Per in i Helvetet och vill spela tärning med jonglören. Eftersom jonglören inte har några pengar får han satsa själarna där istället. Det slutar med att sankte Per vinner tillbaka alla själar till Himlen. Djävulen återvänder och blir rosenrasande. ”Jonglör, bort genast ur mitt hus. Ditt gyckleri är rent fördömt, mitt hela helvete det tömt. Bort genast, lyd, vad jag befaller. Slikt folk mig ej behagligt faller. Och aldrig mer, på det jag svär, jonglörer skola mottas här. De kunna dra till himlens höjd. Till Gud som älskar spel och fröjd. Gå du till Gud, det mig ej bryr”. (Översättning Axel Ahlström). Fableaun visar på detta sätt att jonglörerna, trots att de var illa ansedda i alla fall alltid utifrån sitt eget sätt att se, kunde räkna med att komma till Himlen.

Per Eklund