Så har det åter varit trollerifestival i landet Stadra utanför Nora i Bergslagens djup. För åttonde året i rad bjuds det på förtrollande konster och årets artistuppbåd bestod av:  Malin Nilsson från Sverige, Kim Andersen från Danmark, Thorsten Andreassen från Sverige samt den långväga gästen           Shane Cobalt från Kanada.

Malin gör entré genom sin klassiska dörram med rök hela tre gånger till publikens ökande jubel och presenterade sedan alla artisterna varpå hon bad om musik vilket scentekniker Dragan Popovic genast tillhandahöll och vi fick njuta av Malins fina fyrringsrutin komplett med hattjonglering. Jag har sett den förr men det är lika vackert varje gång. Jag kan ha fel men jag tyckte det var lite nya delar i den.

Kim Andersen äntrar scenen och börjar med fingergymnastik för hela publiken och trollkarlarna i publiken (jo vi var ett par stycken. T.o.m. Arne Nilsson från Magic Bar var där med sin fru) tror att han ska vrida runt sin arm på det klassiska manéret. Istället bryter han sitt lillfinger med ett ljudligt knak. Men ingen behöver vara orolig, han visar det lilla snapsglas i plast han använt för ljudeffekten och tipsar om att nyttja det när man klappar grannens kattunge…

Nu trollar han fram en burk cocacola ur sin ena sko och häller upp ett glas. Detta använder han sedan till att sterilisera den sked han trycker in i sin ena näsborre. Efter detta tar han fram en förskärare och ska göra samma sak med den men ändrar sig och tar fram en ballong i stället för att utföra vad han kallar ”œthe blowjob of death” (tur att de minsta barnen inte kan engelska…). Han tillverkar ett ballongsvärd som han naturligtvis slukar och sedan sticker hål på med kniven.

Nu kommer alla fyra upp med varsin tidning och under Malins ledning viker de ihop den och häller ett glas vatten in bland sidorna. Alla vänder tidningen runt ett helt varv utan att vattnet rinner ut. Sedan säger Malin ”œhepp” och alla kan hälla ut vattnet ur sin tidning ned i glaset – alla utom Thorsten som står kvar och skakar på sin tidning även efter att de andra lämnat scenen. Till slut ger han upp och visar istället ett sätt att gymnastisera näsmusklerna genom att stoppa två  små pinnar i näsborrarna samt sjunga ”œDet gör ont”.

Malin kommer in och frågar hur det gick med vattnet i tidningen. Thorsten svarar att det gick galant och viftar med tidningen varvid vattnet givetvis rinner ut ned på golvet.

Shane tar upp två åskådare och utför Silent Moras Balls and Net. där tre små bollar förflyttar sig fråm ena handen till den andra för att till slut försvinna helt. En klassisk rutin utförd på ett klassiskt sätt.

Malin tar upp två åskådare som får hjälpa till när hon sätter sin prägel på en effekt av Tony Binarelli där ena åskådaren osett får välja två strumpor ur en påse full med strumpor. Naturligtvis är det ett udda par men Malin har samma udda par på sig. Så långt Binarelli. Nu bygger hon vidare på effekten och stoppar ned ett långt rep med klädnypor på i påsen och skakar om den. Sedan får Shane och Kim dra upp repet ur påsen varpå alla strumporna sitter prydligt fastnypade parvis på repet.

Nu får den andra åskådaren ta bort tio strumpor från repet, fritt val. De återstående strumporna skjuts ihop och bildar då 4 udda par. De fyra artisterna visar sig ha samma strumpor i samma ordning på sig.

Alla fyra ställer sig på rad och med Malin i täten trollar de fram och bort bollar med undantag för Thorsten som givetvis fumlar till det hela tiden till publikens stora förtjusning.

Thorsten presenterar nu sin gummihöna Sixten. Sixten kan balansera på Thorstens näsa samt göra saltomortaler. Det senare visar sig vara när Thorsten jonglerar med två käglor och Sixten!

Kim utför dagens första korttrick där ett av åskådaren valt kort dyker upp på ett minst sagt oväntat ställe. En mycket rolig rutin som visar att det inte är effekten som är det viktiga, det är underhållningen (han stoppar b la kortleken innanför byxorna och blandar den utan att använda händerna – ja man måste ha varit där…).

Malin avslutar första akten med gypsy thread där tråden hänger i en heliumballong som efter effekten stiger upp och lägger sig mot innertaket.

Akt två börjar med att Shane till musik utför sönderrivna och lagade cigarettpapperet som Nate Leipzig populariserade på sin tid (och Martin Lewis i vår). Därefter utför han mycket skickliga kortmanipulationer.

Nu förklarar Malin att de skall göra ett korttrick baklänges. Först får en åskådare hitta ett kort som Malin sätter i hattbandet. Sedan får en annan åskådare välja ett kort och naturligt vis stämmer inte korten överens. De försöker på alla möjliga och omöjliga sätt hitta kortet men alla får fram fel kort, vare sig det är tatuerat på armen på Kim eller fastnar på fondväggen när kortleken kastas på den…

Kim tar nu upp en åskådare och utför fakirnumret att svälja nålar som sedan blir trädda på en tråd han också svalt.

Malin lånar en ring och trollar bort den. Den återfinns i en tuggummiautomat (Gumball machine).

Thorsten kommer ut och utför sin komiska jongleringsrutin med machete, äpple och jongleringsboll fylld med nötkross (jag har nötallergi…). Hans käftande med publiken och vilda ansiktsuttryck gör denna rutin till en skrattmagnet av rang. Mången tår föll där kan jag garantera!

Shane utför åter ett klassiskt trick, multiplying billiard balls varpå ett nytt försök att hitta det valda kortet misslyckas. Som tröst får åskådaren ett pris i latex vilket visar sig varas Thorsten i röda latexbrallor. De drar ned ballongen som alltjämt hänger i taket och i den ligger ett hopvikt kort. Det valda kortet.

Artisterna tackar publiken men naturligtvis kommer de inte undan ett extranummer. Malin trollar fram två glas och en flaska ur tomma luften. Hennes hatt har plötsligt en teklämma fastsatt på brättet som används för att doppa i glaset och blåsa såpbubblor. Var och en av artisterna trollar sedan fram en glaskula från såpbubblorna i olika storlekar samt trollar bort dessa utom den sista stora som Malin sticker hål på och den visar sig vara full av vatten.

Nytt applådtack och nu är det slut.

Jag har sett alla upplagor av Simsalabim-festivalen och säger som jag alltid sagt, vill ni se högklassiskt trolleri och magknipande underhållning får ni inte missa detta. Robert Jägerhorn kunde inte vara med i år men Shane Cobalt var en värdig ersättare. Thorsten drar ned samma skrattsalvor som Markus Zink gjort när han varit med. Kim Andersen var en ny bekantskap för mig (jag har sett honom i Lund men bara som demare hos Pegani) som visade att man kan göra god underhållning med små medel och stora gester. Och Malin, tja hon är Malin – vacker som en älva och fingerfärdig som få. En njutning att skåda helt enkelt.

Återigen ett stort tack till ensemblen med Malin i spetsen samt till Stadras konstnärlige ledare Magnus Wetterholm som fortsätter att ge oss magisk underhållning i Landet Stadra.

För Fantasterier i Bergslagen! www.stadrasommarscen.se  Jag kommer tillbaka nästa år!

Leo Kim, Örebro Magiska Cirkel

 

 

fotograf Dragan Popovic