 
Cirkus Wictorias entré. Karin Jonsson säljer biljetter.
 
GaoChen säljer program. Bluffo i bakgrunden. Cirkusdirektör Lars-Åke Jonsson. Foto: Hans Silfverberg
Cirkus Wictoria hade premiär 27 mars, traditionsenligt i Heby i Uppland, och inledde därmed sitt 30-årsjubilerande turnéår med delvis ny cirkusorkester samt nyputsade och nymålade bänkar och orkestervagn. Värmeaggregaten gjorde att tältet var tillräckligt uppvärmt när vi steg in från svala 4 plusgrader ute.   I år finns inga höghöjdsnummer eller trapetsartister, utan allt sker i marknivå. Några ”säkra kort” finns med, till exempel familjen Tarantini som numera är veteraner i denna familjecirkus samt gruppen Gao Chen, som inledde programmet med diabolorutiner. Gao Chen var även med Cirkus Wictoria säsongen 2008 då Åke Skogh ägde företaget samt 2013. Nuvarande ägarna Karin och Lars-Åke Jonsson köpte cirkusen 2009.   Återengagerade professor Bluffo och Maria gjorde därefter entré med ett nummer om en bitande krokodil. Fördelen med Bluffo och Maria är att paret har osedvanligt mycket rekvisita med sig. En verkligt mångsidig artist; Sångare, musiker, trollkonstnär och clown. Nu uppträdde han endast som clown och pausunderhållare. Dock tveksamt när han stänkte vatten på oss och kramade till en dam i publiken lite väl närgånget. Jag minns att Pekka von Cräutlein (han hette tidigare Kärkkäinen) framträdde redan i slutet av 1960-talet som 17-åring i ett finskt TV-program för barn som hette CirkusPapegojan.    Jasmina Tarantini, 14, är yngsta medlemmen i familjen Tarantini och hon har även i år tre dresserade och underhållande getter. Med på turnén är också två killingar som redan fått viss scenvana och kan roa publiken.   Nästa programnummer är, som jag ser det, årets verkliga höjdpunkt. En försynt ung kvinna kommer in i manegen, börjar med lite orientalisk dans och övergår till balans- och kautchuknummer av vigaste sort. Hon heter Ugqun Guzalnur och är ormmänniska samt balanskonstnär utöver det vanliga. Assistenten bär in en kandelaber med brinnande ljus som hon sedan balanserar på foten. Fler kandelabrar bärs in och till slut balanserar hon totalt sex kandelabrar med brinnande ljus, en på vardera foten, två på händerna, en på hakan och en kandelaber på pannan. Att samtidigt balansera och göra olika poser och vändningar”¦Â vi i publiken ser men förstår inte hur människan bär sig åt och otroligt att inte hennes kläder fattar eld?   Trevligt att en magiker finns med i år och det är österrikaren Sandro Rivoli. Han är väl inte precis ”magiens mästare” men helt i klass för god cirkusmagi. Publik på alla sidor kräver speciellt urval av nummer och kortmanipulationer med kortproduktioner och förminskningsleken är kanske inte helt lämpligt i manegen. Men han kunde ”fylla scenen” med sina skickliga kortmanipulationer och han är en stor charmör som kan fånga publiken. Egentligen gjorde han bara tre nummer, men det var helt tillräckligt. Hans andra nummer var kinesiska ringarna med en rätt komplicerad och välgjord rutin på slutet. Tredje numret var svärdsboxen, med assistent Monica Rivoli. Denna illusion gick bäst hem hos premiärpubliken.   Anthony  Tarantini visade en vacker hästdressyr med en stor brunte och en ponny. Professor Bluffo och Maria återkom med nya clownnummer och avslutade första avdelningen.    Efter paus och gratis kaffe fick vi en ny högklassig balansuppvisning av akrobaten och ormmänniskan Ugqun Guzalnur, vilket innebar full valuta för biljettpriset. Bluffo hoppade in ånyo och nu med den stora isbjörnen Boris, som slutligen fängslar Bluffo i en bur. Gao Chen tar över manegen igen tillsammans med det klassiska kinesiska lejonet som har hyss för sig och lockar publiken till skratt. Alla fyra i gruppen Gao Chen är viga som katter och de två flickornas smajl är obetalbart. De fyra är med två ord, gemytliga underhållare.   Tarantinis två frejdiga kameler gjorde så entré. Anthony Tarantini är mångsidig inom dressyr och kamelerna är hela tiden med på noterna, från intåg till sorti. Jag kan också meddela att friska och välväxta kameler luktar starkt på nära håll när de får upp flåset!   Nästa attraktion är barnens favoriter; Fem glada pudlar med spring i kroppen och Monika Sielska från Polen har fullt sjå med att hålla styr på de vesslesnabba vovvarna. Hennes man Sandro assisterar elegant i den fartfylla och livliga showen. Jag har alltid undrat över hur det kommer sig att cirkushundar aldrig börjar ”sjunga” med till den höga cirkusmusiken? Jag har själv haft hundar och de ville gärna yla då de hörde musik.   Därmed är vi framme vid kvällens andra riktiga höjdpunkt, Gao Chens klädbytarnummer. Detta är en gammal teaterkonst i Kina, men som vi inte sett mycket av i våra omgivningar förrän Gao Chen visade sitt nummer för två år sedan på samma cirkus. Jag har ännu inte helt klurat ut hur den blixtsnabba ansiktsmasken skiftas eller hur kläderna byts så snabbt att ögat inte hinner med. Mina gamla illusionistkunskaper är otillräckliga.   Premiären gick bra, även om scenarbetarna verkade ha det lite svettigt med alla snabba växlingar mellan akterna. Artisterna gjorde väl ifrån sig och den enda lilla miss som jag märkte var en jongleringsduk som for all världens väg då den skulle landa på en av flickornas tåspets hos Gao Chen-gruppen. Jag skulle ha växlat kautschukkvinnans två akter så att kandelabrarna hade kommit senare, men det är upp till varje cirkusdirektion att avväga så att alla akterna sinsemellan får en logisk och vettig ordningsföljd.   Alltnog, de två cirkustimmarna gick fort. Jag beundrar dessa cirkusarbetare som efter slutapplåderna har ett strongt arbete några timmar framför sig med att riva tältet samt plocka ihop alla bänkar och attiraljer, åka till nästa ställe och bygga upp allt igen för att följande kväll genomföra en ny föreställning. Från slutet av mars till mitten av september med 28 speldagar per månad. En kulturgärning som kräver tålamod och ihärdighet.
HASSE SILVER
 
Professor Bluffo med isbjörnen Boris. Ugqun Guzalnur.
 
 
 Gao Chen. Monika Sielska.
Sandro Rivoli. Foto Cirkus Wictoria.
