Mystique ”“ Den rostiga trollstaven

På Scalateaterns källarscen spelades den 26 september denna magiföreställning skriven av gruppen Stockholm Magic (Leif Olberius, Martin Hansson, Tom Stone & John-Henry Larsson). Utöver dessa medverkade även Mikael Hedné från Norge samt Arkadia (Anders Sebring).

Så här beskrivs föreställningen i inbjudan:

”Den moderna tekniken läggs åt sidan. Paljetterna och glittret har packats ned. Boken med ordvitsar har stängts. Mystique gräver i vårt inre på jakt efter essensen av trollerikonsten, efter passionen och efter vår själ. Den rostiga trollstaven tas äntligen fram!”

Vi tar plats i den välfyllda lokalen på aningens hårda pallar som inte är så bekväma men som gör att vi redan innan det sätter igång känner och på spänn över vad som ska ske.

Herrarna från Stockholm Magic gör entré och trollar först tillsammans i ett nummer där det inte går något vidare för stackars Martin Hansson som dock trollar fram sin rostiga gamla trollstav som sedan följer med under kvällen och väver ihop akterna som sedan presenteras. Vi får se klassiska nummer som när John-Henry visar fint hur man kan trolla med rep och Leif Olberius sitter till bords och trollar skickligt med mynt. Norske magikern Mikael Hedné hittar stilfullt och elegant kort i kortleken som publiken för hjälpas åt att välja. Vi får se Tom Stone trolla med mynt och glas. Han visar också prov på sin snabbhet när han trollar fram och bort en flaska på rekordtid. Även om det inte var meningen att flaskan skulle försvinna ner i golvet så visar Leif Olberius och Tom Stone prov på sin rutin och räddar upp situationen med en sopborste och ett försiktigt ”Hokus pokus”.

Som avslutning till den första akten får vi se Martin och Leif utföra sitt klassiska nummer där Martin testar Leifs smärttröskel genom att smälla in en sax i huvudet på honom. Många skratt och ett sus av oro går genom publiken.

I den andra akten gör gästartisten Arkadia entré och visar sina nummer. Det märks att han är mycket rutinerad och att han visar upp nummer som han vanligtvis har i sin repertoar. För det håller väldigt hög nivå och publiken älskar det. John-Henry gör en fin akt med såpbubblor och Tom Stone imponerar med en åskådare där de trollar tillsammans i ett fint nummer. Dessutom får vi se Toms version av det klassiska bägarspelet med koppar och bollar.

Stockholm Magic har skapat denna plattformen för att utveckla sitt material och pressa sig att vara kreativa och framföra nya nummer och också förädla sitt material. Eftersom varje föreställning av Mystique endast spelas en gång så blir varje föreställning unik varje gång. Det blir då en del övergångar som inte riktigt sitter till 100%. Hade man haft längre tid så hade föreställningen varit ännu mer tajt i övergångar och rekvisita och bord hade kunnat stå på rätt plats utan att artisterna hade behövt flytta dem fram och tillbaka över scenen.

Uppsidan med att varje föreställning av Mystique är en ny föreställningen är naturligtvis att dessa kreatörer får pressa fram nytt material och vi får mycket magi för biljetten. Tom Stones nummer med en åskådare som trollar med ett ägg är fullkomligt briljant och en fröjd för ögat både för den som är genuint trolleriintresserad och för den  som ser magi för första gången. Att båda föreställningarna som spelats av Mystique har varit utsålda vittnar om att intresset för bra magi finns i Stockholm. Det var en väldigt rolig kväll med fina prestationer av dessa magiker som håller hög klass. Rekommendationen är att köpa biljett redan nu till nästa föreställning i Oktober.

Göran Sjöberg

Foton Olav Holten

Darling

Fick detta meddelande på min blogg:

”Jag bor i Kastrup och det finns en facebook-grupp som heter 2770 Kastrup. Där finns ett inlägg där det beskrivs om en äldre kvinna som tog livet av sig 1989 med gas och gasen exploderade och rev ut en stor del av gaveln på huset. Enligt en kommentar skulle kvinnan ha varit en tryllekunstnær vid namn Darling. Jag sökte på darling och kom till den här adressen där Aage Darling omnämns. Tragiskt slut.”

Någon som kan verifiera detta? Enligt uppgifter jag har så dog Darlings fru och partner Madam Ilka 1948. Hans fru Cleo dog 1955. Aage Darling dog 1987. Var Darling gift en tredje gång?

Leif Olsson avliden

Med stor sorg fick jag idag veta att Leif Olsson tyvärr avlidit i sitt hem. Han var en duktig amatörtrollkarl som fyllde 75 år i juni. Han har varit medlem i Göteborgs Magiska klubb sedan 1988 och även varit medlem i Sällskapet Magiska Bröderna i Göteborg där han var aktiv som sekreterare i styrelsen i många år. Han har vid ett flertal tillfällen fotograferat och filmat magiföreställningar och seminarium som han dokumenterat för klubbarna. Han har även gjort klubbarnas matrikel i ett smidig fickformat tack vare sina färdigheter med datorprogram för detta. Vila i frid.
Leif Densloe

”Resan Bort” av Leif Olberius

 Premiärföreställningen 21 september 2017

När publiken samlas i den intima källarlokalen på Yxsmedsgränd i Gamla Stan är stämningen redan tät och familjär; många förväntansfulla (och i trollerisverige välbekanta) ansikten lyser ikapp med strålkastarna i den lilla salen. Likt Leif Olberius förra trolleriteaterproduktion (”Förlorad Plats”, 2016) domineras rekvisitan man skymtar på scen av antika möbler, koffertar och vardagliga ting – något som skvallrar lite om hur teatralisk uppsättningen som premiärpubliken serveras är. Begreppet trolleriteater är egenligen en något vilseledande term för det Leif presenterar eftersom man lätt får intrycket av att det är en trolleriföreställning med en story runt om när det i själva verket i högsta grad är tvärt om. Berättelsen och skådespeleriet är definitivt i centrum och trolleriet fungerar som analogier till det som handlingen målar upp för publiken.

Förra årets bejublade uppsättning ”Förlorad Plats” var en stundtals halsbrytande historia om resor till exotiska platser och tydliga kopplingar i mellankrigstidens tidsanda med åtskilliga referenser till bekanta städer och historiska händelser. I ”Resan Bort” går Leif Olberius till denna historias extrema motsats; vi tas med till ett café där tiden på ett märkligt sätt tycks stå stilla och där den namnlöse protagonisten utan tydlig kronologi berättar anekdoter kring små händelser som långsat, långsamt sätter ringar på vattnet i ett mikrokosmos där alla livsöden som trängs på platsen långsamt tynar bort.

Ett gudsförgätet café. Ett torg med en ful fontän. Ett träd. En lägenhet. En trasig hiss. En uppsättning märkligt fascinerande karaktärer som i ett slags stasis utgör en form av levande kuliss till varandras livshistorier.

Här träder föreställningens verkliga magi in. Leifs berättarkonst sveper oss in i en värld av omväxlande humoristiska och djupt tragiska anekdoter kring de stereotyper som trängs på caféet och efter bara en kvart är publiken transporterad till en annan värld – en värld av underbara, naiva livsbetraktelser som med trolleriet som krydda får oss att hänga vid varje stavelse som yttras, varje nyans i berättarens mycket uttrycksfulla minspel. Ett av caféets saltkar töms i den namnlöses hand och medan en till synes aldrig sinande ström av salt rinner mellan fingrarna på honom berättar han om de tårar som en av berättelsens karaktärer fäller. En författares besvär med att tygla sin egen historia illustreras genom en i frustration ihopknöglad boksida som förvandlas till en bångstyrig, vit näsduk som jagas runt på scen och som sedan i luften viker ihop sig själv till en origami-fågel som varsamt läggs ner på ett cafébord – och till sist börjar hela bordet sväva och flyger runt på scenen med den olycklige författaren hack i häl. Att beskriva detta som ”appearing silk to dancing hanky to origamagic paper crane to floating table” gör det helt enkelt inte rättvisa. ”Resan Bort” är en teaterupplevelse i ordets bästa bemärkelse långt innan det är en trolleriföreställning, och då är ändå trolleriet som presenteras förstklassigt!

Alla föreställningar har ett slut, och medan ”Förlorad Plats” ständigt tog nya vändningar och hade ett i det närmaste gastkramande tragist slut är ”Resan Bort” en episodisk historia med ett slut som i god tid signaleras och sedan obönhörligt närmar sig, roliga sidosprång till trots. Nu slutar föreställningen i en tänkvärd avrundning snarare än ett crescendo, men allt annat hade varit malplacé på en historia av denna typ. Det här är inte episkt eller storslaget; det är intimt och mänskligt till sista sekund.

Leif Olberius är en multitalang; han har skrivit manus, han trollar, han skådespelar och han berättar. Allt med samma värme och skicklighet. Regisamarbetet med Mikael Lidén är uppenbarligen en särdeles lyckad kombination. Att ha modet att låta skådespelaren hänga upp en hel minut av scentid på att göra grimaser åt publiken under det att en karaktär äter glass kräver sjävlfötroende. Att sedan göra denna scen till en av de verkliga höjdpunkterna i föreställningen kräver något som är bortom mod och skicklighet; det är ett genidrag.

Publiken belönar de 90 intensiva spelminuterna med stående ovationer som måste ha letat sig upp längs källartrappan och ut genom Gamla Stans vindlande gränder.
Förhoppningsvis lockar de till sig en stor publik. Det är den här uppsättningen värd.

Ottar Kraemer

Den Rostiga Trollstaven

Det kom ett email från gruppen Stockholm Magic om deras kommande föreställningar. Intressant att se!

Arkadia och Hedne

26 Sept – Mystique: Den Rostiga Trollstaven.

Sju dagar kvar till föreställningen ”Mystique: Den Rostiga Trollstaven”, en nyskapande magiföreställning i två akter (2×40 min).
Förutom grundensemblen med Tom Stone, Leif Olberius, John-Henry & Martin Hansson, så maxar vi med hela två gästartister: Arkadia och Hedné.
Info och biljettbokning


Med stolthet kan vi nu även avslöja att vi lyckats övertala Alexandra Duvivier, stjärnan från magiteatern Le Double Fond i Paris, att komma som gästartist till oktoberföreställningen ”Mystique: Ett Brokigt Förflutet”.

Besök Mystiques hemsida och se mer.

Invigningen

Det blev en festlig invigning med mycket folk, som visade stort intresse för alla de olika utställningarna. Att så många tillbringade stor tid att läsa, studera och imponeras av alla de olika rekvisitorna i trolleriutställningen gladde mig!

Att Tim Star och Jannet kom var mycket trevligt – och att de fann mycket av intresse. Tråkigt bara att ingen annan trollkarl fann det hela intressant att besöka…

 

T

T.o.m. ett och annat trick förevisades…