Staaf Magic

Första föreställningen  av Staafs helaftonsföreställningar i Motala är avklarad och Staaf-familjen gjorde ett toppen jobb!  Jag är väldigt stolt över dem. Jubel och stormade applåder från publiken. Hörde endast bra kommentaren efter föreställningen. Önskar att många trollkarlar kunde se föreställningen. En mycket professionell show!

Föreställning nr 2 gavs den 28 oktober klockan 19.00 - Kultur Akademin i Motala.

http://www.mvt.se/kultur-noje/magisk-forestallning-av-motalafamilj-om4870361.aspx

Text och foto Tim Star

Mystique

Tredje upplagan av Mystique i källaren på Scalateatern i Stockholm ska precis börja. De sista gästerna blir insläppta av artisterna genom huvudingången i den smala lilla salongen och när alla sitter på plats görs sagda entré om till kvällens scen.

Fyra välbekanta ansikten dyker upp. Välbekanta såsom i frekvent synliga på det numer stängda Magic Bar och i andra magisammanhang runt i landet.

Det hela börjar med någon form av ensemblenummer där artisterna trollar fram och bort saker i högt tempo. Det hela slutar med ett rör med Singoalla-kex.

Tre av de fyra artisterna lämnar den fjärde ensam och solonumrena kan börja.

John-Henry gör en liten duk och myntrutin med publik uppe i rampljuset. Tom Stone avlöser och ger oss en liten lektion om Stewart James och dennes livsverk i form av tre massiva böcker och ensemblen framför sedan en rutin från dennes stora repertoar.

Ett nytt ansikte dyker upp. Det är kvällens enda gäst (förra showen hade två) men detta är internationellt besök i form av Alexandra Duvivier från Le Double Fond i Paris. Hon bjuder bokstavligen på franska karameller och publikens enda barn får ta del av numrets rekvisita efteråt.

Martin Hansson följer med en boll och bägarrutin.

Efter detta kommer Leif Olberius och visar sina fingerfärdigheter med multiplicerande bollar.

Efter detta är det återigen dags att ta del av John-Henry som den här gången gör sin mim-akt. Paus följer.

Efter pausen är kakorna tillbaka och John-Henry och Tom gör en liten akt med dessa.

Alexandra återvänder med rep och kort i ett längre gästspel.

Stewart James dras upp igen och Tom gör en mentaleffekt där två av åskådarna väljer ord eller bilder som Tom sedan avslöjar.

Leif trollar med dukar och sätter extra krydda på sin final.

Tom kör slutligen lite frågesport med givet resultat innan kvällens gäst Alexandra avslutar det hela med att producera fyra stycken ess från oöppnad blandad kortlek samt en avslutning till musik där kortlekens framsidor helt plötsligt matchar orden i en sång och bildar en affisch i slutet.

Applåder och visslingar avslutar kvällen med hela tre applådtack!

Så skulle jag kunnat nöja mig med att beskriva kvällen men det tänker jag inte. För Mystique förtjänar mer än att jag bara rabblar en tricklista. Det är inte helt polerat men vad herrarna i gruppen Stockholm Magic försöker göra med Mystique är inte att bunta ihop ett gäng trollkarlar som en stå-uppklubb buntar ihop komiker utan det finns ett tema, en röd tråd som ändå håller ihop föreställningen trots att det är uppenbart att det alltid inte repats supermycket på de gemensamma numrena. Däremot är detta rutinerade artister som lutar på mångårig scenvana och det känns som om de har kul ihop för det mesta! Det är också imponerande att temat förändras från gång till gång och hur övergångarna mellan numren ändå fungerar och binder samman alla småakter till en helhet.

Än mer hedrande är den plats som lämnas åt gästartisterna och det är en fröjd att se nya ansikten såväl som bekanta från resten av landet (tidigare gäster är Gaston, Arkadia och Mikael Hedne, nybliven norsk mästare i trolleri).

Sammanfattningsvis är detta något helt annat än vad Magic Bar var. Och det är något annat än vad Spellbound i Göteborg var. Det är mer känsla av en trollerivarieté som blandar och ger och levererar något unikt för en trängandes publik varje månad. Ta chansen och gå och se något fräscht under hösten. Det är inte dyrt och det känns som en helkväll när jag går därifrån.

Jag hoppas att det fortsätter att vara trångt och att biljetterna tar slut till höstens föreställningar – det är Mystique och personerna bakom det hela värda!

Stefan Eriksson

Norsk Tryllemuseum står utan lokal

1997 startade Terje Nordheim Norsk Tryllearkiv, som 2001 blev Norsk Tryllemuseum. Samlingen byggdes upp efter mönster av Sveriges Magi-Arkiv. De första tio åren hade Terje ingen hjälp utan han själv fick göra det mesta ”“ samla material, ordna utställningsmontrar och utställningar, upphängning och montering av affischer och foton m.m. Lokalerna ”“ en våning på tredje våningen utan hiss ”“ ställdes gratis till förfogande av trollkarlen Dana ”“ Dag Nathan. Ingen trodde då att detta skulle bli ett så imponerande trollerimuseum som det med åren blivit ”“ med öppet för allmänheten på söndagarna med trolleriföreställningar.

Efter Danas död fortsatte sponsringen av lokalen av sonen Einar Nathan, men nu är huset sålt och den nye ägaren ser inget intresse i att sponsra ett trollerimuseum. Så under oktober har allt trollerimaterial packats ner i kartonger och placerats i en lagerlokal. Detta ovärderliga materials framtid är oviss. Terje Nordheim har sedan flera år på grund av ålder dragit sig tillbaka, och frågan är om någon yngre eldsjäl finns som kan och vill engagera sig?

Tyvärr är det föga intresse hos de nordiska trolleriföreningar för trollerimuseer. Finns de ideella eldsjälar som vill hålla i det så OK, men mer blir det inte, verkar det.

Foton från vårt besök i Norsk Tryllemuseum 2008, då Terje guidade oss grundligt i museet. Vi var riktigt imponerade!

Michael Mendoza i Kvarnen, Mölndal 14 oktober

Illusionisten Michael Mendoza, 50 åskådare, längd 85 min, biljettpris 295.-

Jag redogör för mina intryck från Mendozas 10-årsjubilerande trollerishow i Mölndal. Efersom jag sett och recencerat den för ett par år sedan göra jag även några jämförelser.

Insläppet skedde punktligt till salongen som tog c;a 400 åskådare. Producenten Mattias Bergendahl hälsade välkommen och efter bra introduktionsmusik dämpades ljuset, en magisk basstämma presenterade showen och ridån delade sig. På scenen stod en manshög glaslåda som rökfylldes, varefter Mendoza uppenbarade sig i boxen. Därpå trollades en assistent fram ur tigerburen.

Ett stort bord med en låda på rullas in. Assistenten ställer sig i lådan som täcker henne till midjan. Medoza slänger upp ett skynke framför henne så att hon försvann när det föll ner. För mig var det magiskt, tills Medoza öppnade frontluckan och visade flickan. Luckan sattes tillbaka igen och ett antal spjutspetsar på en platta penetrerade lådan, som nu visade sig vara tom. Luckan stängdes och flickan producerades sittande ovanpå densamma. Inte nog med det utan ytterligare en kvinna trollades fram ur lådan. En bra öppning helt till häftig musik.

Mendoza berättade om den maskerade trollkarlen som introduktion till ringspelet med sex ringar.  Till musik länkade trollkarlen ihop två ringar sakta och separerade dem. Bra. Sedan slog han ihop ringarna och drog isär dem. Nu räknade han tre ringar, som slängdes upp i luften och de var sammanlänkade vid nedkomsten. Det var bra tyckte publiken. Dessa tre ringar lämnades till en åskådare. Tre lösa ringar i handen  blir två länkade som bytes med åskådarens tre. Fjärde ringen länkas uppifrån och succesivt ned på de tre. Det såg övertygande ut. Han återtog paret och länkade ihop det med de andra. Bra. Han avslutade med en kedja av sex ringar som hölls mellan händerna,varpå han bara samlade ihop dem i en bunt. Bunten med sex ringar blev ett litet antiklimax efter kedjan. En bra rutin utfört skickligt.

Mendoza lurar upp en kvinnlig åskådare på scenen. Hon drar ett jättekort och han misslyckas med att rita av kortet, men till slut stiger det rätta upp ur den ritade kortasken. Inget fummel med avrivningen av den ritade teckningen.

Sedan placerades assistenten i en låda som penetreras med två stänger. Inte så inponerande tänkte jag tills väggarna togs bort och boxen visades tom. Pang hördes från salen och flickan uppenbarade sig mitt bland publiken. En stark effekt.

Efter passande introduktionsföredrag om Houdini utfördes substitution trunk med snabbt byte. De gjorde dock samma misstag som jag gjorde i början av min karriär, baksidan av lådan visades ej.

Äggpåsen tillsammans med en dam från publiken presenterades med standardrutinen för vuxen publik.

Kändistesten med kort, som Häckner presenterar suveränt, fick även Medoza publiken att skratta.

Streatchingmaskinen med två assistenter, såg bra och rolig ut. Bra trovärdigt föredrag om egna krämpor som introduktion. Påföljande trick, lådan över huvudet som vreds runt flera varv var en kul uppföljare.

Bägarspelet presenterades  med lite för mycket upprepade handgrepp, men en bra avslutning. Vita kulor skulle ha synts bättre mot konstnärens svarta klädsel, men i denna föreställning syntes de bra ändå tack vare storbildsvideon.

Iförd kimono svävade Medoza upp mellan tvenne stänger för att ta ner kärlekens låga från toppen på ena stången. Här fanns ett tydligt motiv till svävningen som såg bra ut.

En mycket vacker, rispapperskista står på scenen och en romantisk presentation följer. En flicka med en framtrollad ros lägger sig i lådan och en lampa tänds så att man ser en siluett av henne med rosen. Siluetten blir mindra och mindre tills att den slutligen försvinner och när lådans front öppnas är hon borta. Det såg bra ut, men något otydligt då nummret utfördes nära fonden.

Gag med flaskan i påsen som låtsas borttrollas tills påsen knycklas ihop och flaskan är borta på riktigt. Något för lång presentation med tanke på den korta effekten.

Ambisious card effekt med endast fem kort, där ett vänder sig upprepade gånger satte myror i huvudet på åskådarna, då det var lätt att följa med på storbildsskärmen.

Som final utfördes ett bra och snabbt utbyte i en låda på en piedestal. Det var en värdig avslutningseffekt. Som extranummer gnuggade Mendoza sina händer vid scenkanten varpå det började ”snöa”. Sedan satte sig Mendoza på en stol och övertäcktes med ett stort skynke och försvann för att möta publiken i vestibulen efter showen för atografskrivning.

Föreställningen bar på tydlig Laberoinspiration med proffsigt ljud, ljus och fina illusioner. En bra blandning mellan stora illusioner, salongs-och  micromagi. Den starka illusionen där den borttrollade kvinnan kommer in bakom publiken borde enligt gängse bruk ha placerats bland finalnummren. Om framförandet och publikkontakten blir ännu bättre förtjänar showen en betydligt större publik än dagens. 

Delgado

Missa inte föreställningen den 21/10 på Möllan!

Svensk succé – i USA.

Axel Adler, Håkan Berg och Tom Stone medverkade vid Genii-kongressen i Orlando Florida.
Axel och Tom medverkade i Close-up showerna på fredag och lördag, där de gick från rum till rum och upprepade sina akter 12 gånger så att alla skulle få se.
På lördag kvällen utgjorde de tillsammans med Håkan första hälften av kongressens galaföreställning.
Axel kommer genom publiken balanserande en kristallkula på huvudet och går upp på scenen där Tom och Håkan väntar.
Kulan överlämnas, Axel & Håkan försvinner.
Axel gör sin Ring & Scarf rutin.
Tom kommer in och gör en rutin med mynt och duk som avslutas med att en flaska dyker upp.
Ridån stängs, och Tom kommer ut framför den och säger föreställningens första ord:
-”Vi kommer från Sverige, på andra sidan jordklotet. I Sverige vet vi väldigt lite om Amerika och amerikaner – vi vet bara det vi ser på FOX News.”
Stort skratt från publiken!
En åskådare bjuds upp till att få lära sig ett trick. Både Tom och åskådaren lyckas trolla en duk till ett ägg. Hemligheten, ett fuskägg med hål i, avslöjas”¦ men ingen blir klokare, för både Tom och åskådaren plockar bort sina äggs hål – de är plötsligt riktiga ägg som Tom och åskådaren knäcker i var sitt glas.
En dov ton hörs, ridån öppnas och på ett hav av tung vit rök glider Håkan in, men dras genast av scenen igen av sina svävande handskar.
Ny entré, och champagne och blommor produceras ur en tidning.
Champagne hälls i tidningen – men rinner ut på andra sidan och ut på golvet.
Tidningen rivs i småbitar som för att bevisa att det inte finns nån champagne gömd där”¦ och plötsligt är tidningen hel igen, och champagne hälls ur tidningen.
En mekanisk duva dras fram, och splittas till två, och nån slags burliknande sak dyker upp”¦
”¦sen påbörjas ett reptrick vars inledning upprepas ett dussin gånger för att det avskurna repet vägrar förbli avskuret.
Håkan trollar bort sina två mekaniska duvor, och plötsligt dyker en hiskeligt stor konstgjord uggla upp.
Otroligt många skratt och applåder.
Ridån stängs, men öppnas genast och Axel släpar sig in med en stol”¦ något har gått snett med Axels anatomi, för han har nu tre ben.
När ridån stängs igen, så kommer Tom in med tre trälådor i cigarrlådsstorlek. Med hjälp av två åskådare sker nu besynnerligheter där en bok och ett spelkort förflyttar sig mellan lådorna.
Ridån öppnas igen och avslöjar en tom scen med ett bord. Bakom bordet dyker Axel upp”¦ med fyra händer. Han har fortfarande problem med sin anatomi, denna gång med armarna.
Håkan kommer in igen och sjunger en låt medan ett rep penetrerar hans kropp.
Galaföreställningens första akt avslutades med att Tom, till musik, trollade med en skål och tre bollar”¦ vilket slutade med att hundratals bollar kom som en kaskad ur skålen.
Hela föreställningen var fylld med skratt och spontana applåder och avslutades med en mycket lång stående ovation från 500 åskådare! En fantastisk upplevelse för mig och jag tror också för Axel Håkan och Tom.
Efter pausen tog Mike Caveney, Jade, Michael Rayner och Guy Hollingworth vid och det kändes avslaget efter svenskarna.
På söndagen höll Axel, Håkan och Tom en tre timmar workshop för 24 deltagare. Den blev mycket uppskattad.
Jag träffade många gamla vänner och fick litet nyheter. David Ben är snart klar med sin bok om Johnny Thompson och nästa år blir han ansvarig för en akademisk kurs med bl.a. Trolleri vid universitetet i Toronto. Alain Slaight har ställt två milj. Dollar till förfogande. Richard Kaufman är också snart klar med boken om DeLand som kommer att intressera alla kortmagiker. Nästa år kommer den andra Larry Jenningsboken. Ser fram mot den!
En mycket lyckad och uppskattad konferens där svenska deltagarna verkligen gjorde en strålande prestation!
Jan BA Janson
Tom Stone, Håkan Berg, Axel Adler och Micke Berg (scentekniker). Foto: Sean Ahern

Axel Adler i Closeup-showen. Foto: Elizabeth O’Keefe-Kaufman

 Tom Stone i Closeup-showen. Foto. Elizabeth O’Keefe-Kaufman

 Håkan Berg är ”King of Birds”. Foto: Elizabeth O’Keefe-Kaufman

 Axel Adler med tre ben. Foto: Elizabeth O’Keefe-Kaufman
Håkan Berg med rep genom kroppen. Foto: Mike Maione

 Tom Stones finalnummer. Foto: Mike Maione

Moderna Illusionisters Cirkel, Kulturnatten i Norrköping

Den 30 september var det så dags för den årliga Kulturnatten i Norrköping och som vanligt var Moderna Illusionisters Cirkel där för att underhålla med sin magi. På plats var detta år Magi Martin, Magic Ramondo och junioren Fabian.

Det var gott om folk som under några timmar på Norrköpings stadsmuseum bjöds på både mingeltrolleri och magiska föreställningar. Vid mingeltrolleriet gick trollkarlarna runt förundrade besökarna med sina closeup-trick. Det trollades med allt från små gummiband till långa rep och det var mer än en gång som man i folkhavet kunde höra någon utbrista -Nej! Det är inte sant! Det där går ju inte!
Efter en stunds mingel var det dags de tre magikerna att ge sin första av två föreställningar. Magi Ramondo var först ut och inför fullsatt publik så trollade han bland annat med näsdukar, kort och rep. När han lyckades att teleportera en åskådares ring till sin egen nyckelknippa så var det många som drog efter andan. 
Efter detta var det dags för en av MICs juniorer att äntra scenen. Elvaårige Fabian har bara trollat ett par år men lyckades ändå med ,att på magiskt vis, reparera sönderklippta rep, förvandla röda kort till blå och läsa åskådarnas tankar.
Sist ut var Magi Martin som också han bjöd på en mängd magiska trick. Publiken var dock inte så imponerade när Martin trollade bort en stor trätärning i sin magiska låda. Vi hörde alla hur tärningen åkte fram och tillbaka när han lutade på den. När en lucka var öppen så befann sig tärningen bakom den andra. Det trodde vi ja”¦ När Magi Martin slutligen öppnade alla luckor så fanns det ingen tärning där. Den låg istället på ett bord längre bort! Med hjälp av två yngre åskådare fylldes även Martins frus paraply av olikfärgade näsdukar utan att någon kunde räkna ut hur det gått till.
Efter showen var det ytterligare en stunds mingeltrolleri innan föreställning nummer två gick av stapeln.
Det blev som vanligt en mycket trevlig kulturnatt och det är roligt att intresset för MIC:s magiska framträdanden är så stort. Kanske satt där någon ung framtida MIC:are i publiken?
 
Ola Niklasson

Magic Weekend, Lund, 2017

Även i år får vi glädjas åt ARTO AIRAKSINENs foton – håll till godo!

Gaia Elisa Rossi, Italien

Nestor Hato, Frankrike

Dani daOrtiz, Spanien

Nestor Hato, Frankrike

Gaia Elisa Rossi, Italien

Luke Jermay, England

Manolo Costa & Mindanguillo, Spanien

Vlad Kryvonogov, Ukraina

Christian Engblom, Finland

Manolo Costa, Spanien

Chris Torrente, Frankrike

Vlad Kryvonogov, Ukraina

Luke Jermay, England

GRATTIS Leif Olberius som tilldelades 2017 års El Duco Award

 Vlad Kryvonogov, Ukraina

Nestor Hato, Frankrike,

Christian Engblom, Finland

Miguel Angel Gea, Spanien

Manolo Costa & Mindanguillo, Spanien

Hannu Juntunen  fick S.M.D.A.´s  stipendium Kr 5000:-
Samtliga foton Arto Airaksinen

Oliver Häggblom med sitt företag Ohmagic blev årets rookie

Boken om stjärnorna på Kronprinsen 1961-1991

”Alla var där” heter den nyutkomna boken som Christer Borg har skrivit om den internationella varietérestaurangen Kronprinsen i Malmö.

Efter starten den 31 oktober 1961 dröjde det inte länge förrän Kronprinsen hade etablerat sig som en av de ledande show- och varietérestaurangerna i Europa. En stor del av framgångarna får man tacka det äkta paret Carlo och Meta Tornedo, när de anställdes som artistchefer. Paret var  en av de största akterna inom trolleri, som Sverige haft, och de arbetade på de allra förnämsta varietéerna och kände alla stora artistnummer. Inte oförtjänt har paret Tornedo fått hela 6 sidor i boken!

På 1960-talet var det renodlade varietéprogram med toppartister som bjöds på Kronprinsen. Jag var nog inte ensam om att med spänning varje månad läsa Kronprinsens nya program. På 1970-talet blev det mera sång och musik, även detta av mycket hög klass. Man tyckte sig ha märkt att varieténummer hade fått ett minskat intresse, men även i fortsättningen fanns ett och annat sådant nummer med. Världsstjärnor som Lena Horne, Josephine Baker och Judy Garland blandades med svenska favoriter som Bosse Parnevik, Sven-Åke Cederhök, Alice Babs och många, många flera.

Jag vill gärna nämna några av de stora trollkarlsnamnen som sågs på Kronprinsen: Los Tornedos, Jag Palmer & Doreen, Viggo Jahn, Viggo Spaar, Wychwoods Johnny Hart, Luxor Gali Gali, Rudy Horn, Michael Allport & Jennifer, Marvin Roy, The Keeners, Gentleman Jack, Johnny Lonn, El Globo.

Boken är på 236 sidor, rikt illustrerad, utgiven av Kira Förlag, www.kiraforlag.se, varifrån boken bl.a. kan beställas till priset 299:-

Christer Borg har gjort en fantastisk kartläggning av Kronprinsens  historia och han skriver roande. De som har det allra lilla minsta intresse för artisthistoria bör läsa boken! Kronprinsen var en viktig del i denna!