Från andra sidan ridån…
Den 27/2 var det min tur att göra ett gästspel hos Mystique i föreställningen ”Ett Opassande Jobb”. Jag bokade in det här under slutet av förra året och sedan rullade höstens hektiska veckor och januari på och plötsligt var det bara några veckor till premiär. Jag skriver premiär för det fina med Mystique är att varje månad skapas en ny föreställning som pensioneras efteråt, vilket gör varje besök unikt. För egen del var det lite nervöst att gå utanför min normala scen på olika typer av företagsevent och tillsammans med Mystiques kärngrupp skapa en föreställning. Men jag kunde andas ut då all information sköttes exemplariskt och jag hade full koll på vad som förväntades av mig. Som gästartist hade jag själv tre ingångar varav en låg innan pausen och övriga två efter paus. Vi skapade en grupp där jag fick berätta mina tankar om vilka nummer jag funderade på och sedan satte vår regissör Leif Olberius ihop kvällen.
Alla de medverkande läste jag Magi 1 och Magi 2 tillsammans med uppe på DOCH för några år sedan där Tom Stone var kursledare. Han hade nu givetvis tänkt till när han satte namnet på föreställningen, något jag inte alls tänkt på men titeln passade väl in på den akt jag gjorde under min slutredovisning. En ny akt som jag efter avslutad kurs körde en gång på Magic Bar där jag, av misstag, råkade lämna stora delar av rekvisitan. När Magic Bar, tyvärr, fick lägga ner lyckades jag inte få tillbaka allt och akten arkiverades. Men efter några pådrivande samtal med Tom kom suget tillbaka och jag plockade fram akten och började jobba med den igen inför min medverkan på Mystique ”Ett Opassande Jobb”. Det blev flera ändringar men slutresultatet blev bra och jag tackar Tom som pushade på.
Jag anlände med tåg till Stockholm och Martin Hansson mötte upp och vi gick tillsammans till Scalateatern genom ett isande kallt Stockholm. På plats gick vi ner i källaren där Leif Olberius och John-Henry Larsson höll på med kvällens svåraste pussel, att få plats med alla stolar till kvällens fullsatta föreställning. 70 personer får man in i källaren där man vänt spelplatsen helt om. Publiken sitter där scenen brukar vara och scenen hamnar framför ingången vilket skapar en överraskande intim och magisk atmosfär. När stolarna var på plats gick vi igenom kvällen tillsammans med vår eminenta tekniker Pelle Meyer och började förbereda oss inför kvällen. Tiden till insläpp gick snabbt och lokalen började fyllas upp och jag kunde känna förväntningarna som låg i luften. Jag hade väntat mig fler trollkarlar i publiken men tvärtom har Mystique lyckats attrahera en stor målgrupp utanför vår lilla värld vilket är väldigt positivt. Föreställningen flöt för egen del på bra men jag kommer inte skriva något om innehållet utan lämnar det åt någon som såg föreställningen. Det enda negativa var att man väldigt gärna skulle velat kika på övrigas nummer istället för att höra skratt, förundran och applåder från andra sidan. Jag har bara positiva erfarenheter av Mystique från start till mål och den intima magiska känslan som finns i lokalen ligger kvar i publikens surr efter föreställningens slut.
Efter showen blev det trevligt häng med mat och dryck och jag fick en fantastisk svit på Grand-John-Henry Hotell. Det serverades en utmärkt frukost med hembakta bullar och äggröra, fem plus!
Jag uppmanar alla som har möjlighet att besöka Mystique så fort ni får chansen. För egen del hoppas jag det här blir en riktig långkörare så att jag får möjlighet att komma tillbaka igen!
-David Persson
Samtliga foto av Arto Airaksinen
  
  
  
 
 
