Jag har sällan förväntningar på saker pga benägenheten att bli besviken. Trots detta kan jag inte låta bli att hoppas lite när jag sitter i källaren på Scalateatern och Leif Olberius, Martin Hansson, Tom Stone och John-Henry Larsson kliver in.Â
Varför hoppas jag då? Jo för gång på gång under hösten och våren har det levereras något nytt varje gång. Och jag har ju sett samtliga förut under hundratals kvällar på Magic Bar men det märks att de använder den här ytan för att utveckla varandra kreativt. Även gästerna de varje månad tar in i ensemblen är fantastiskt varierande och tillför alltid något till spelet mellan karaktärerna som presenteras.Â
I tisdags var det Gisell Estrada från Peru som bjöd på saker vi trollisar kanske sett förut men att hon skolats av den spanske Gabi Pareras märks eftersom det handlar mer om ett känslostyrt framträdande än tekniska mästerverk. Med det sagt så satt tekniken precis var den skulle och hon hade en märklig men oerhört underhållande scenkaraktär som många verkade gilla mycket baserat på snacket i pausen.
Herrarna i den ursprungliga konstellationen bjöd på några solonummer men det är som ensemble det sprakar till och blir något nytt! Det är också en ynnest att som publik veta att det är en unik föreställning som aldrig kommer tillbaka!Â
Nu i maj, mer exakt torsdagen den 24:e, så är de tillbaka med en grand final på Scalateaterns stora scen. En chans för oss som varit där förut att se ensemblen med gäst på en ny scen och en möjlighet för er som aldrig kommit till skott – gå och se!!Â
Biljetter finns på den proffsiga webbsidan http://mystique.nu/
Stefan Eriksson