Vid en aktivitetsdag för barn i Lerums Kommun ville man ha en trollkarl för att roa barnen. Valet föll på Trollkarlen Rufus, som just nu bor och studerar i Göteborg. I den stora lokalen var det fullt med aktiviteter för barnen. Ansiktsmålning, sagohörna, fiskdamm, lotteristånd och servering. I ena hörnet fick Rufus plats med sin väska, och där trollade han med stora mynt som hoppade både upp och ner, han jonglerade med röda bollar i olika omgångar, tre, fyra och slutligen fem stycken. När han missade (medvetet) tyckte barnen det var speciellt roligt.
En pappa fick signera ett spelkort, som försvann och dök upp på de mest oväntade ställen. Med sin väska som bord presenterade han bägarspelet, och där fick han med barnen när de skulle hålla reda på vart bollarna tog vägen. Som avslutning jonglerade han skickligt med två bollar och ett äpple, och när han avslutade den rutinen stod han med två bollar och en äppelskrott.
  
En fundering jag har kring många från den nya generationen trollkarlar, är att de framträder i de kläder de kommer resande. För mig känns det främmande, att inte byta om och ta på sig ”trollkarlskläderna” innan man gör entré. Tack vare sin glada framtoning lyckades Rufus fånga den åldersmässigt blandade publiken, och efter en halvtimmes program, fick som avslutning en värmande applåd.
Text och bild Conny Ray
