Recension: Mystique-Konstnärliga Knep

Mystique-Konstnärliga Knep
Teater Tre den 26 februari 2019
Medverkande: Tom Stone, Martin Hansson, Leif Olberius och John-Henry Larsson
Gästartist: Fay Presto
Fotograf: Olav Holten

Det här var tredje gången som jag såg de här fyra ”pojkarna” och deras gästartister. Dock var Teater Tre en ny bekantskap. Bra scen och gradäng så alla ser perfekt. Dessutom bekväma stolar vilket är ack så viktigt.
Det är ett fantastiskt bra jobb de gör att skapa nytt material och en ny show en gång i månaden för att sedan lägga den i träda. Några nummer känns igen och har använts i tidigare föreställningar, men det gör ingenting, de tål att ses om.

Inledning med alla fyra på scen i ett nummer jag har sett tidigare. De kallar det ”Bröder Borstar Bäst”. Ett kul inledningsnummer där alla borstar varandras ryggar samtidigt som borste efter borste försvinner och Martin får borsta med t ex en sko. Bra start med bra musik.

Sedan följer Multum in reverse dvs mjölk i litet glas får plats i ett större och ett större osv. Gammalt nummer som känns fräscht.

Soloframträdanden växlas med nummer där hela gruppen medverkar.
Tom gör ensam ett nummer med ett hänglås och en nyckel på ett snöre.

Kvinnlig trollkarl Fay Presto
Efter detta kommer då gästartisten Fay Presto från England in på scen. Denna 70-åriga energifyllda dam äger scenen och gör vatten i tidning och ringspel där allt trasslar in sig i t ex mikrofonsladden. Kul och proffsigt. Inte hennes första dag på jobbet.

Efter det kommer Tom in och visar sin fantastiska rutin Quantum Logic. Jag läste rutinen i Genii magazine 2014. Nu såg jag den live för första gången. En mycket underhållande rutin som även är väldigt smart konstruerad. Lite av Schrödingers katt över presentationen.

En duell i trolleri mellan Martin och John-Henry följer därpå. Kreativt och kul med kammar, nålar, kuber och citroner. Måste ses!

Samspelet mellan alla aktörer fungerar mycket bra och det är kul att se hur de hela tiden strävar efter att utvecklas och bli bättre och det lyckas de också med överlag.

Vad får vi se mera?

Jo – Kort/kortlek i fickan med Martin

Reptrick med Leif och John-Henry där ändarna på ett rep sticker ut från alla tänkbara håll i kläderna.

Vi får se det klassiska numret med tumbindning.

Bägarspel och korttrick

John-Henry förvandlar ett glas till en flaska genom att snurra runt sin kropp. Lurade mig fullständigt och det är en skön känsla.

Fay Presto kommer tillbaka och kör en kul rutin med en tillsynes levande kanin i hatt. Fullt med prylar dyker upp hur hatten.

Sedan följer glasögon en masse, Anders Modéns Healed and sealed, Pelle Kanin i en morbid tappning.
Martin och Tom gör ett ”tankeläsningsnummer” på japanska där Martin har en påse på huvudet. Jag har sett numret tidigare och det är kul. Martin berättade efter föreställningen att det satt två japaner i publiken som måste ha undrat varför Martin sa just de där orden på japanska (för det var riktiga ord).
Fay Presto dyker upp två gånger till och gör ett bra jobb och det är väldigt underhållande.

Vi får också se John-Henrys rutin med kaffekopp, sked och sockerbit. Har sett den tidigare. Det bara händer en massa saker runt om kring honom.

Tom gör Out of this world. En åskådare lyckas separera de röda och svarta korten i en blandad kortlek.

Fay Presto
Sammantaget så hade jag riktigt trevligt och kul och det är en underhållande föreställning. Motsatsen till att bli underhållen är ju att ha tråkigt och jag hade inte tråkigt någon gång. Tittade inte ens på klockan. Jag blev dessutom rejält blåst vid ett tillfälle.
Om jag ska nämna några saker som kan förbättras så är det ljussättningen. Det är för mörkt på scenen. Fay Presto insåg det och bad om att scenen skulle lysas upp under hennes framträdande.
Under några nummer ser jag att tiden för träning av teknik (dvs det vi inte som publik ska se eller känna till) har varit för kort och det ligger ju i föreställningen grundidé/natur att skapa nytt och det fungerar inte alltid perfekt. Små skavanker som kanske bara jag ser, men vill ändå nämna det.
Det känns väldigt bra att ha en fast punkt i tillvaron som jag kan besöka en gång i månaden och bli underhållen i magins tecken. Ser fram emot nästa föreställning.

I publiken och vid tangentbordet var Lars-Peter Loeld

Carl Tillenius föreställning ”Lurad”

Recension i EskilstunaKuriren av CATARINA NITZ:

Foto Veronica Karlsson

”Guuud så treeevligt!” Rösten i huvudet är min egen och helt utan ironi. Vi är något tiotal minuter in i Carl Tillenius föreställning ”Lurad”. Det känns bekvämt, lugnt och tryggt och jag skrattar. En mjukt, snällt skratt som gör gott. Jag litar på att få slippa ångestgarva åt grova smaklösheter och ducka för jobbiga frågor från artisten.

Carl Tillenius tycks nämligen inte vilja omvända mig politiskt, få mig att känna mig dum eller sälja något till mig. Möjligen vill han varna för äckliga stycksaker längst ner i livsmedelsmbutikernas godishyllor. Agendan är uteslutande att roa och få publiken att gapa av förvåning när rätt spelkort återfinns på de mest oväntade ställen och grönsaker dyker upp från ingenstans.

Carl Tillenius är Eskilstunas ”egen” trollkarl och komiker. Stammis på scenen i Biografbarens nedervåning, där han ofta fungerar som konferencier hos Svenska Humorklubben. Där har jag själv sett honom i aktion som komiker ett flertal gånger, men hans trolleri har jag bara sett enstaka prov på. Nu är jag sjukt imponerad.

I föreställningen ”Lurad”, som hade premiär i helgen på hemmascenen, blandar han disciplinerna. Den röda tråden är någon sorts retrospektiv i ljuset av att Carl Tillenius fyllt 40 år i dagarna. Vi får till exempel se en variant på det korttrick som Carl Tillenius tävlade med i tv-programmet ”Talang” och senare vann SM i Trolleri med. Vi får historien om hur Carl Tillenius som ung trollkarlsaspirant gick i lära hos ”Mr Colland” och undervisning i hur man trollar med näsdukar och sönderrivna trycksaker (naturligtvis utan att fatta någonting alls).

Precis som föreställningens titel ”Lurad” säger blir publiken lurad, dubbelt upp och gång på gång. För just som vi tror att tricket är klart och vi har hyfsad koll på vad som har hänt, dyker det upp något nytt som får oss att inse att vi är totalt blåsta. Flera gånger hör jag personer i publiken utbrista ett frustrerat ”Näe!”.

För en vecka sedan var jag på en påkostad magishow med världsartisten Joe Labero. Carl Tillenius småskaliga trolleriföreställning är minst lika underhållande och mycket trivsammare. Den lilla lokalen och närheten till artisten bidrar förstås till den varma känslan. Men mest handlar det om att Tillenius har skapat en scenpersonlighet som är omöjlig att inte tycka om. Det är en ”the boy next door”- karaktär, en snubbe som gärna får titta in på grillfesten eller låna ens grästrimmer. Hans skämt är byggda på berättelser om egna tillkortakommanden och oförmåga att hävda sin åsikt. I kombination med roligt och skickligt trolleri ofta i interaktion med publiken bjuder Carl Tillenius på en kväll i bästa feel good-anda.

TROLLERI- OCH HUMORSHOW ”Lurad” av och med Carl Tillenius. Biografbarens nedervåning, Eskilstuna

Talang den 22 februari

Unga Lorena och pappa Jailton i Cirkus Unik gick vidare med ett trapetsnummer. Lika så lettiske Slava med ett poledancenummer. Vidare kom inte Banan Arvid och Natur Oscar med sitt udda kortttrolleri.

Man hann även med att ta ut de akter som går till semifinal, och glädjande nog blev två trollkarlar uttagna: illusionisten Michael Mendoza och unge korttrollaren Vilgot Michelin. Lycka till!

Gaston på The Concept

Gaston trollar på ”The Concept” i år. Ett showpaket som börjar vid dörren med en burlesk inramning på magi, sång, och muskelmän. Dessutom en avancerad meny för dig som vill prova något nytt och annorlunda. Gaston visar close-up magi redan i baren när man kommer och åskådarna tjuter av skratt och överraskning. Senare på scen mitt ibland borden har han hela publiken i sin hand med humor och värme i en magisk varieté. Kan verkligen rekommenderas om du vill uppleva en showkväll utöver det vanliga mitt i Göteborg. https://theconcept.com/

Densloe

Trolleri i Thailand

Willy och Ylva Fogelkvist har varit i Thailand. Strax före hemresan fick de se en thailändsk trollkarl - James Somkij Malainet – uppträda i Hua Hin. Här skriver Willy om detta:

En typisk apparattrollare som trollade fram duvor från duvkastrull, lådor osv. I övrigt väldigt klassiska nummer såsom parasollillusionen, försvinnande colaflaska , ringspelet med 8 ringar. Vatten i flaska som rann ut på kommando, framtrollning av fjäderblommor. Trolleritratten på ett udda sätt som inte var så roligt. Fick inte så mycket spontanapplåder. Avslutning med den kvinnliga assistenten och en illusion. Allt till musik.
Sålde lite smågrejor efter showen.

Willardo

Informationstidskriften TROLLKARLEN

Svensk Magisk Cirkels medlemstidning TROLLKARLEN nr 3-4 2018 (!) kom i medlemmarnas brevlådor den 22 februari 2019. TK är en mycket vacker tidning, tryckt, mycket färgbilder – många av Arto Airaksinen, fin layout och denna gång på 36 sidor.

”Redaktören (Christina Nyman) har ordet” inleder och hon kan även hälsa över 20 nya medlemmar välkomna till SMC. Dag Lofalk berättar om ”Ett besök på Magic & Mystery School och en intervju med Jeff McBride. Daniel Kvarnlöf, SMCs sekreterare, berättar om när han deltog i en av Jeff McBride´s Master Class och likaså gör Hanna Günter. Äntligen kom ett svenskt referat från FISM-kongressen i Busan – visserligen bara på tre sidor men ändå! ”Att designa ett mirakel” är en sju sidor lång artikel om Stefan Erikssons arbete med att designa kortleken Butterfly. Erik Nordvall tackar för attt SMCs bibliotek växer så det knakar och efterlyser tidningsnummer som saknas. Det första referatet om Magic Weekend i Lund 5-7 oktober 2018 kan läsas här. Det är åtta kongressdeltagare som recenserar vissa av de uppträdande artisterna.  Hade varit trevligt med ett utförligare referat av denna stora svenska kongress! Och varför inte nämna alla andra svenska trollerihändelser som hänt under denna tidsperiod? En del annonser kompletterar innehållet i detta nummer.

Marko Karvo

Marko Karvo och Vanessa uppträder i sju månader på Chuhbecks Teatro i München och hade inbjudit Bonnie och mig komma och se showen. Det var en mycket speciell upplevelse. Bara showen kostar € 100:- plus 4-rätters middag.  Marko bjöd på showen.  Uppträdanden av toppartisterna gavs i mitten av lokalen, utom Markos och Vanessas akt på en egen liten scen som byggdes upp för dem. 
En härlig atmosfär och god mat.  Teatern ligger utanför stan så det var bekvämt för oss att Marko körde oss till hotellet, och tog sig tid att komma upp på vårt rum.  
Här några fotos från showen:

Marko Karvo och Vanessa uppträder sommaren 2019 i Danmark med Circus Nemo. Börjar i Horsens  i april.

Text och foto Arto Airaksinen

Johan Ståhl

Premiär igår på Uppsala Stadsteater för Johan Ståhls föreställning ”Vackra Lögner”.

Det är tyvärr en unik lyx att kunna få se denna typ av föreställning. Trolleri gör sig bäst när man är nära, och här på Intiman är det mycket nära. 30 personer i publiken och ett fåtal föreställningar… Liknande föreställningar fanns på Magic Bar, finns i Hollywood och kanske någon plats till men annars är det Uppsala man ska åka till nu.

Johan glänser, som vanligt, med en fantastisk charm och glädje. Vad han gör och hur han gör med de saker han använder går inte att beskriva utan det är bara att inse att man som publik får njuta av den fantastiska känslan att få se en magisk föreställning.

Oscar Kindbom

Arto Airaksinens foton

Vackra Lögner av Johan Ståhl. Intiman, Uppsala Stadsteater, 2019-02-20 (premiär)

”Trolleri är att ljuga med händerna!”
Johan Ståhl ler ett varmt leende mot sin premiärpublik och inleder sin föreställning med en mästerligt utförd lektion i varför man inte skall satsa pengar på ”hitta hjärter dam”-spel när man ser gatuskojare erbjuda vadslagning. Innan publiken hinner hämta andan har vad som inledningsvis känns som en uppvisning i smidig fingerfärdighet övergått i något som bara inte kan förklaras med något annat än trolleri. Korten tycks lyda hans minsta vink, och närheten till trollkonstnären (ingen i publiken sitter mer än 2,5 meter från hans bord) gör att stämningen på Intiman snabbt tätnar och vi dras in i en förbluffande, mystisk verklighet med Ståhl som ciceron.

Det finns något väldigt kraftfullt att utnyttja den moderna teaterns blackbox-tänkande när man iscensätter en trolleriföreställning. När ljusen dimmas ”finns” bara trollkonstnären, rekvisitan och den magi som skapas. Fokuset blir totalt, och tillsammans med den väl valda musik som emellanåt ackompagnerar showen leder Ståhls avslappnade röst oss genom en serie mysterier, huvudsakligen med tonvikt på close-up-trolleri (ofta direkt i händerna på åskådarna!) och mentalism. Den lilla publiken bjuds ideligen in att sitta med direkt vid bordet på scen, och när föreställningen lider mot sitt slut påpekar Ståhl själv att ”nu har ju alla snart varit fram hit!”. Det är en styrka; att alla som besöker Vackra Lögner får se magin hända på riktigt, riktigt nära håll.

Det ena miraklet efter det andra – i synnerhet med mynt och kort – passerar revy; en rutin där fyra mynt förefaller transporteras på magiskt vis mellan trollkonstnärens händer biter sig fast i minnet särskilt. När Ståhl med bravur har utfört detta klassiska nummer en vända gör han sedan om tricket en gång till direkt i åskådarnas händer – och när de näst sista myntens osynliga språng tvärs över bordet sker så öppet att publiken samfällt drar efter andan lämnas även den mest kräsna trolleripubliken med gapande munnar. Här tas det inga genvägar och hanteringen av den rekvisita som används är lika originell som genomtänkt – och stundtals fräck. Ståhl spelar på publikens uppmärksamhet och avleder den till synes helt bekymmerslöst när så krävs. Att göra en dygd av nödvändigheten och att få det svåra att se enkelt ut är två livsregler som uppenbarligen står tatuerade på insidan av Johan Ståhls ögonlock.

De 75 minuterna går rasande fort, och vi bjuds bland annat på en flyhänt gaffelböjning i samma tappning som Ståhl tidigare visat upp under sitt gästspel på Mystique i januari. Under premiärkvällen får detta konststycke oförtjänt skralt med applåder trots ett gott utförande. Överlag känns Uppsalapubliken lite snål med applåderna trots kvalitén på det som förevisas.

Innan säcken knyts ihop på slutet bjuds vi alla in att delta i ett experiment på mentalismens område. Redan tidigare i showen har vi fått se förutsägelser slå in på spännande vis när en åskådare fått planera en hypotetisk resa tillsammans med en valfri kändis och denna resas detaljer plötsligt visar sig stämma överens med vad som skrivts ner långt tidigare på en papperslapp – men när hela publiken samfällt får hjälpa till med att slumpa fram siffror i sista numret och vi därefter formligen bombarderas av den ena triumfen efter den andra vill applåderna aldrig ta slut. Bakom mig fäller en publikmedlem kommentaren ”Det där var ju faktiskt läskigt. Det går ju inte att förklara!”.

Jodå, det går. Johan Ståhls recept är lika delar teknisk briljans, kreativa idéer och gott showmannaskap.

Enligt uppgift är samtliga föreställningar redan slutsålda, vilket gör en uppenbar rekommendation att gå och se Vackra Lögner överflödig. Återstår endast att hålla tummarna för att föreställningen får gästspela på fler platser runt om i landet – det är den verkligen värd!

Ottar Kraemer

Ståhls nära magi ger huvudvärk

Recension UNT. Magi i närbild, ett avskalat möte med en trollkarl. Johan Ståhl bjuder på intim publikkontakt när han skickligt och roligt visar sina konster. Hollywood nästa!

 

Man kan säga att Uppsalamagikern Johan Ståhls nya show är ett slags motsats mot till exempel Joe Laberos, utan att lägga några värderingar i det. Där Labero satsar på de stora gesterna ser Ståhl världen i en vattendroppe. Han kommer riktigt nära publiken i Stadsteaterns minsta scen, kallad Intiman. Blott 30 personer per föreställning, där främsta radens besökare kommer ungefär bara någon meter från honom.

Det är vågat, ju närmare man kommer desto större risk att avslöjas, väl. Men Johan Ståhl är lugn och säker och har till och med uppmaningar som ”håll koll på det här” då och då. Ibland visar han ”“ tror man ”“ hur ett trick går till, bara för att man blir lurad igen. Som en i publiken uttrycker det efteråt, ”ibland blir man nästan arg när man manipuleras så här. Han är verkligen duktig”.

Det är bara att hålla med. Mig överraskar han hela tiden, även när jag stenhårt koncentrerad bestämmer mig för att inte följa det uppenbara utan till exempel titta på den hand som inte är upptagen. Jag försöker beräkna sannolikheten hur något ska kunna inträffa och om någon i dem han tar fram ur publiken att assistera är mutad. Eller allihopa?

Men när han knyter samman hela showen på slutet är det bara att kapitulera. Att försöka förstå hur det gått till innebär bara huvudvärk. Då är det bättre att utnyttja den extra livslängd man fått med alla skratt till något annat. Johan Ståhl är duktig på att prata och skämta under det hela, jag skulle nästan enbart kunna lyssna på honom i en stå-upp. Självklart är det ett av de viktigaste verktygen för att kollra bort publiken och det lyckas han bra med.

Han använder som sagt inga stora åthävor i sitt trolleri: kortlekar, mynt, lånade föremål från publiken (min vigselring åker till exempel på villovägar för att oväntat dyka upp i just ett ringtrick) och gafflar. Ta bara ett sådant trick som att han strax efter föreställningens slut tar fram en skål med glass (med gott strössel) och överlämnar till recensenten, med en skylt med dennes namn nedstucken i. Det är magi det!

Det där med Hollywood är dock ingen magi eller skämt. Efter att Johan Ståhl klarat av de förestående föreställningarna på Stadsteatern väntar The Magic Castle i Hollywood, Los Angeles, USA. Kom ihåg var ni såg honom först, han är verkligen bra denne lokale stolthet! (Med eller utan glass.)

Björn G Stenberg

Jim Rawlins´ trollerisamling

När Jim var 9 år började han trolla och det var hans stora intresse till 1994. Då blev han fascinerad av att samla trollerirekvisita. Och han lyckade få ihop en fantastisk samling! Att märka är att han inte köpte andra samlingar utan allt är hopsamlat ett och ett föremål! Nu ska Jim sälja samlingen för att andra samlare ska får glädjas åt föremålen, och det sker i fyra olika auktioner hos Potter & Potter.

Titta på denna film där Jim Rawlings visar och berättar om samlingen https://www.youtube.com/watch?v=KAffwz2Etrk&feature=youtu.be