Månad: maj 2019

“Avskalat” av och med David Persson

Det finns ett talesätt som de flesta av oss magiker som har kommit en bit på vägen i vår utveckling mer eller mindre köper; det är inte så mycket vad du gör, utan hur du gör det.

De senaste tjugo åren har det också kommit flera nya unga magiker som också är intresserade av frågan vem som gör det och varför. Det som egentligen är skådespelarens frågor.

David Persson, skånepågen, har ett bättre grepp än de flesta av oss om vem han är, varför han gör saker, vad han gillar att göra och hur. Enkla starka effekter, med högklassiga metoder, presenterade av en energisk, uppriktig och charmig personlighet som man bara måste älska.

Den här instinkten och mognaden kring trolleriets grundfrågor slår igenom tydligt i Avskalat, Davids första soloföreställning, som hade premiär på Slagthuset i Malmö den 11 /4-2019.

Föreställningen är 70 minuter lång, med en tydlig röd tråd till honom själv och den större värld han lyckas bygga upp på scenen och genom hela föreställningen ger oss glimtar ifrån.

Därför kan ett David-trick bestå i att han funderar högt kring kass inledningsmusik, eller gör ett standard-trick från Pegani, absolut oklanderligt utfört och med stark blås-effekt, men framförallt med en presentation som låter oss kika in i en för publiken hemlig värld; trolleributiken, där David interagerar med en fiktiv dansktalande säljare som är obetalbar, och med en knorr som är genialisk.

Våghalsigt att börja med Rocky Racoon! hinner jag tänka innan jag gapskrattar, ger upp motståndet och förundras över hur mycket han får ut av denna mer än lite utslitna tvättbjörn som finns i alldeles för många trollisars repertoar. Men här kvittar det, David Hur, vem och varför lyfter Rocky till medaljplats.

Jag tänker inte säga mer, gå och se den här föreställningen. Den är inte färdig, vilket David är den förste att hålla med om, det fanns småskit att gnälla på för den som ville det, men det mesta var riktigt bra och genomtänkt, och framförallt på ett spännande och självklart sätt inplacerat i det David-universum David Persson bygger upp.

Publiken älskar det. Liksom undertecknad. Peter Rosengren

Referat från Moderna Illusionisters Cirkels sommarfest den 25 maj

Redan en timme innan mötet började folk strömma till för att beskåda den
spännande rekvisitan som stod uppställd inför eftermiddagens auktion och
det syntes direkt att Ulf Kjell-Berger hade lagt ner en hel del möda på
att plocka ihop och märka upp väl utvalda trick, som dessutom
fotograferats för att kunna beskådas via internet veckan före och det
ryktades om att det redan inkommit en hel del förhandsbud till flera av
utropen.

När mötet startades kl. 12:00 var vi ett 20-tal trollkarlar samlade och
det inleddes med att styrelsen hälsade välkommen och presenterade dagens
program.

Första punkten på programmet var en gemensam lunch, där vi också fick
tid att prata av oss lite med varandra och kika lite extra på rekvisitan
inför auktionen. Köket var fyllt av tallrikar med god sommarmat och en
massa tillbehör, och det är alltid trevligt att ladda upp med lite
energi inför en spännande eftermiddag.

Sedan var det dags för dagens huvudartist – Kim Gordon, som kommit hela
vägen från Västerås för att underhålla oss och han bjöd på ett givande
interaktivt seminarium baserat huvudsakligen på 3 olika, välbeprövade
och kommersiella rutiner, där vi i varje steg tillsammans fick vara med
att analysera för och nackdelar med olika metoder och hur man bäst
anpassar tricket för olika situationer. Grundeffekterna var att trolla
fram en flaska, göra ett fritt valt osynligt kort synligt och och att
ändra valören på en lånad sedel. Han gav flera tips på hur man kan göra
för att få tricken att verka mer spontant och äkta, genom att t.ex. låta
åskådarna få behålla det man trollar fram.

Efter en fikapaus, med påskgodis och kakor var det sedan dags för
auktionen.

Jag och Ramondo fick förtroendet att demonstrera tricken och hålla i
budgivningen, medans Ulf Kjell-Berger var sekreterare och höll redan på
bokföringen. Totalt var det nästan 60 utrop, så det tog nästan 3 timmar,
trots ett hyfsat högt tempo. Tyvärr uppstod det dock en del förvirring
efter auktionens slut, då köparna skulle hämta sina trick. Trots ett
smart system med dubbla listor och numrerade lappar som användes av de
budande, havererade systemet så att det inte gick att se vem som hade
bjudit på vad och efter flera timmars budande på dussintals saker är det
svårt att minnas vad man vann och inte i början. (Dessutom finns det
alltid en risk att någon får med fel saker när alla rusar fram samtidigt
och ska börja packa i olika kartonger.) Det får vi se till att styra upp
till nästa gång. Allting köps ju iof. i befintligt skick, men skulle man
i efterhand upptäcka att det finns dolda skador som borde ha
poängterats, att något saknas i till synes slutna förpackningar (som
sålts som kompletta), eller som i ett fall att något man bjöd på i tron
att det var ett exklusivt original, sedan visade sig vara en piratkopia,
måste det finnas visst rum att överklaga och göra återköp. På det hela
taget tror jag dock att de flesta lyckades göra en hel del bra fynd.

Därefter lite kortare avrundning och tillönskan om en trevlig sommar. Allt som allt ett väldigt givande möte och väl värt 2 timmars bilresa i
vardera riktningen. Ha det så bra allesamman, så ses vi i höst!

Daniel Risman (Mr. Dannyman)

Caroline Ravn på TEDx

Caroline Ravn -“Revelations”
TEDx Stockholm
Hotel@SIX, 2019-05-25
Recension av Ottar Kraemer

När Caroline Ravn äntrar scenen på Hotel@SIX sällar hon sig till en ytterst liten skara trollkonstnärer som fått äran att hålla mer än en TED-föreläsning. Hennes första föreläsning – “Childlike wonder” – hade i huvudsak samma innehåll som hennes helaftonsföreställning “Where the magic happens” från 2018 och fokuserade på varför hon ville bli trollkonstnär efter att ha inspirerats av sin farfar. Nu spänner hon dock ögonen i de cirka 450 publikmedlemmarna och berättar en mörkare historia; en berättelse om mobbing, trakasserier och att ifrågasätta sig själv. Om att våga möta sina inre och yttre demoner med ett nyfunnet självförtroende. Om att – i slutet – kunna titta omvärlden i ögonen och unna sig själv att acceptera ens egen triumf.
Även om TED-dagens övergripande tema är uppenbarelser är det tydligt att den röda tråden, med ett par undantag bland föredragen, är hur utsatta kvinnor är i samhället. Från könsuppdelande produktdesign till #metoo målas det upp en tydlig bild av hur långt vi – våra fina ord om jämställda samhällen till trots – har lång väg kvar att vandra. För undertecknads sida skall det erkännas att omfattningen av situtationen är en uppenbarelse vid dagens slut.

Carolines tunga ämne med trakasserier och misogyni från bl.a. klasskompisar blandas förstås upp med trolleri – noga utvalda rutiner som alla tydligt innefattar mycket humor och starka sluteffekter för att kontrastera med temat och förebåda det upplyftande slutet. En publikmedlem får bestämma antalet kort som skall räknas av från en kortlek för att slumpa fram ett kort som sedan blandas in i kortleken och likväl efter ett par sekunder kommer skjutandes ut ur kortleken igen – en väldigt renodlat korttrick som utförs rappt och utan krusiduller. Publiken har dock redan tagits in av stämningen och svarar mycket bra när det flygande kortet snappas upp i luften och hålls upp.

Tom Stones “Of Dice and Men” följer när nästa publikmedlem skall välkomnas på scen, ett pålitligt, humoristiskt nummer som håller på att bli en modern klassiker. Det vana ögat observerar dock en intressant skillnad mellan hur tricket spelar när det är en kvinnlig konstnär som föreslår en kram med en manlig publikmedlem istället för tvärtom. Här hade Ravn kunnat göra en stor poäng helt i linje med temat för dagen, men tiden är knapp och numret är bara en öppning för en “Smart Ass”-rutin där skrattsalvorna avlöser varandra när medhjälparen på mycket övertygande sätt får slumpa fram ett namn på en kändis vars bild (efter en obligatorisk fejk-triumf) återfinns i ett kuvert publikmedlemmen suttit på under hela tricket. Tricket som sådant brukar inte imponera, men Ravns “stand-uppiga” prat och den oväntat ärliga metoden att slumpa fram namnet på kändisen (kortleken hanteras genomgående av åskådaren, vilken fick recensenten att klia sig i huvudet rejält) lyfter numret ordentligt.

När tiden börjar lida får en medhjälpare hålla en mugg med vatten över huvudet och härma Carolines blundande koreografi för att förhoppningsvis trolla bort vattnet i muggen. Publiken leds att tro att det inte kommer att fungera, men tji fick vi – när muggarna vänds uppochner förblir båda damerna torra och en konfettiskur ramar in dem medan applåderna ekar.

Risken att få en kalldusch innan man konstaterar en triumf blir också postscriptum till föreläsningen. Nästan som en eftertanke kommer sista delen av Ravns berättelse, och när den avslutas med att hon frankt och rakryggat accepterar sin personliga triumf blir de stående ovationerna lika mycket ett firande av berättelsens slut som ett erkännande för Ravns berättarförmåga.

Påpekas bör att trots att Ravn går upp på scen gott och väl 45 minuter in i dagens program är teknikproblemen fortfarande omfattande, både med ekon, mikrofonnivåer, högtalarsprak och bångstyrig närbildskamera. Bättre hade man gott kunnat vänta när eventet i övrigt är så välproducerat och man enligt arrangörernas sociala mediabild haft en repetitionskväll innan själva dagen. Svindyra LED-väggar och lyxiga omgivningar är klena plåster om tekniken inte hanteras professionellt när kvalitén på det som visas på scen genomgående för dagen är högklassigt.

TEDs devis, “idéer värda att sprida”, tas verkligen till heders denna lördag på Hotel@SIX. Utan att någonsin gnugga politik eller feminism i ansiktet på oss åhörare fylls man onekligen av mycket beaktningsvärda berättelser och tankar.

Vid någon punkt måste vi kollektivt sluta tala om “kvinnliga trollkonstnärer” som om det var en subkategori till trolleri i allmänhet. Att konferencieren till och med på detta event ändå använder just det epitetet när han annonserar på Caroline – innan han nämner SM- och NM-placeringar eller utsålda hus runt om i världen – är tänkvärt.

/Ottar Kraemer