Zarro-Zarro berättar

En detalj, men viktig:  ALDRIG ge ett afrikanskt barn något att äta eller  dricka även om det är en del av ett trick t.ex. TROLLERITRATTEN. Alltid stor succé med både svarta och vita barn.
Ett antal icke diagnosticerade sjukdomar florerar därstädes, om barnet hastigt avlider efter show, tror alla att den vite trollkonstnären har förgiftat barnet !!! Förgiftning är i AFRIKA ett diskret sätt att bli av med sina rivaler och fiender, the bush är plentiful med giftiga vegetalier, dem känner afrikanerna, men inte vi expatriates.
De känner sin miljö/omgivning, ser en orm i ett träd in the bush, där vi inte ser …. Jag var aldrig rädd när MADELEINE, 3-6 år, lekte med afrikanska barn/mina kollegors/ utomhus,vi såg sällan en orm, de är skygga och skyr människor.
Sålunda att undvika, det finns andra DONTS –  i avlägsna villages and townships – är tron på WITCHDOCTOR well alive and kicking – trots skolgång / i bästa  fall med SCIENCE – traditionerna sitter och ligger djupt.

MINNEN OCH SOUVENIRS

MINNEN OCH SOUVENIRS – PARIS och en del annorstädes, allt hänger samman !! Här kommer en del MINNEN, vilka kan ge en viss bakgrund:

Jag har alltid försökt att samtidigt använda 2 stolar, som undervisare och trolleri-artist, vilket gjort att det blivit kollisioner – allt passar icke samman !

En del glimtar ur en brokig artist-karriär: jag hade en klassisk akt som passade egentligen bäst för vuxna, var det barn tillstädes – gjorde det ingenting, det var sund och munter entertainment, utan pretentioner.

Innan Paris hade jag uppträtt:  GÖTEBORG, AARHUS, KÖPENHAMN, ITALIEN etc … och kommit hederligt ur situationerna.

Jag fick, den möjligtvis tokiga idéen att söka en miljö där min akts kvalitet kunde bedömas – rättvist! Pris-tävlingar avvisade jag eftersom det icke finnes fasta, konkreta regler, vilka man kan mäta med exakta villkor, de förblir subjektiva.

I Paris fann jag platsen framför MUSEE POMPIDOU, BEAUBOURG kallad, varest envar kunde pröva lyckan inför en blandad publik, vars reaktioner jag hade studerat: om programmet och artistens person icke behagade … gick publiken .
Det var den bästa skolan – kontant avräkning och klart besked !

Min akt, 10 minuter, fick publikums OK, vilket resulterade i en ny tmaning: CABARET I PARIS.

Jag hade studerat även denna miljö:  drinks, show till levande musik, dans, en viss /diskret/ prostitution förekom, man hade 10 min. max att uppträda eftersom det skulle säljas champagne  etc, vilket gav inkomster, till skillnad mot artister.

Gaget var ringa, men man fick RUTIN inför ett i regel tacksamt publikum, mellan kl. 22 – 02. Artisterna gjorde klokt i att vara diskreta, de var en nödvändig dekor, men ekonomiskt ointressanta, dock nödvändiga för benämningen CABARET, turist-grupper som var glada att uppleva PARS BY NIGHT, stämningen i salonger var – alltid – god !

Detta var 1975 – 1985, varje AUGUSTI hade jag gigs, de ordinarie artisterna hade ferie, och även jag  eftersom min tjänst som undervisare i  ABIDJAN,  ELFENBENSKUSTEN, stängde under sommaren.

ABIDJAN visade sig vara en god marknad :  Européer, mest fransmän av historiska/koloniala grunder- hade ett stort behov för  ENTERTAINMENT och vi, min dotter MADELEINE  och jag uppträdde vid festligheter /större hotell, kommersiella events och – ofta skolor, där vi kom igen varje säsong, vi hade egentligen ingen konkurrens, vi presenterade DET SPIRITISTISKA KABINETTET, Madeleine hade en egen akt, aldrig assistent till mig.

Vi  turnerade vid de talrika helgdagar vi hade 40 % muslimer, 40 % kristna i landet, aldrig minsta problem: till  andra afrikanska länder — men det är som RUDYARD KIPLING sade: en annan historia!!!

Nu när jag ser skuggorna falla, sakta men ganska behagligt, är jag djupt tacksam för  ALLT  jag förunnats uppleva och i all ödmjukhet vill jag säga   THANKS FOR THE RIDE !!!

ZARRO-ZARRO