MINNEN OCH SOUVENIRS – PARIS och en del annorstädes, allt hänger samman !! Här kommer en del MINNEN, vilka kan ge en viss bakgrund:
Jag har alltid försökt att samtidigt använda 2 stolar, som undervisare och trolleri-artist, vilket gjort att det blivit kollisioner – allt passar icke samman !
En del glimtar ur en brokig artist-karriär: jag hade en klassisk akt som passade egentligen bäst för vuxna, var det barn tillstädes – gjorde det ingenting, det var sund och munter entertainment, utan pretentioner.
Innan Paris hade jag uppträtt: GÖTEBORG, AARHUS, KÖPENHAMN, ITALIEN etc … och kommit hederligt ur situationerna.
Jag fick, den möjligtvis tokiga idéen att söka en miljö där min akts kvalitet kunde bedömas – rättvist! Pris-tävlingar avvisade jag eftersom det icke finnes fasta, konkreta regler, vilka man kan mäta med exakta villkor, de förblir subjektiva.
I Paris fann jag platsen framför MUSEE POMPIDOU, BEAUBOURG kallad, varest envar kunde pröva lyckan inför en blandad publik, vars reaktioner jag hade studerat: om programmet och artistens person icke behagade … gick publiken .
Det var den bästa skolan – kontant avräkning och klart besked !
Min akt, 10 minuter, fick publikums OK, vilket resulterade i en ny tmaning: CABARET I PARIS.
Jag hade studerat även denna miljö: drinks, show till levande musik, dans, en viss /diskret/ prostitution förekom, man hade 10 min. max att uppträda eftersom det skulle säljas champagne etc, vilket gav inkomster, till skillnad mot artister.
Gaget var ringa, men man fick RUTIN inför ett i regel tacksamt publikum, mellan kl. 22 – 02. Artisterna gjorde klokt i att vara diskreta, de var en nödvändig dekor, men ekonomiskt ointressanta, dock nödvändiga för benämningen CABARET, turist-grupper som var glada att uppleva PARS BY NIGHT, stämningen i salonger var – alltid – god !
Detta var 1975 – 1985, varje AUGUSTI hade jag gigs, de ordinarie artisterna hade ferie, och även jag eftersom min tjänst som undervisare i ABIDJAN, ELFENBENSKUSTEN, stängde under sommaren.
ABIDJAN visade sig vara en god marknad : Européer, mest fransmän av historiska/koloniala grunder- hade ett stort behov för ENTERTAINMENT och vi, min dotter MADELEINE och jag uppträdde vid festligheter /större hotell, kommersiella events och – ofta skolor, där vi kom igen varje säsong, vi hade egentligen ingen konkurrens, vi presenterade DET SPIRITISTISKA KABINETTET, Madeleine hade en egen akt, aldrig assistent till mig.
Vi turnerade vid de talrika helgdagar vi hade 40 % muslimer, 40 % kristna i landet, aldrig minsta problem: till andra afrikanska länder — men det är som RUDYARD KIPLING sade: en annan historia!!!
Nu när jag ser skuggorna falla, sakta men ganska behagligt, är jag djupt tacksam för ALLT jag förunnats uppleva och i all ödmjukhet vill jag säga THANKS FOR THE RIDE !!!
ZARRO-ZARRO
Vilken fin avslutande krönika. Och från en som följt dina skriverier i Trollkarlen från början; THANKS FOR ALL THE STORIES!
Tack Rolf för dina många intressanta stories. Jag återfann nyligen en bunt gamla
Trollkarlen tidningar och återläste alla dina stories jag kunde finna med största
Intresse.
Jag kommer ännu väl ihåg dina uppträdanden här i Finland på 70-talet.
Trevligt att läsa några rader om dina minnen eftersom det var evigheter sedan vi träffades. Tack för alla åsikter om trolleri som du har publicerat till gagn för trolleri för vanligt folk ( vilket ofta skiljer sig från vad trollkarlar gillar).
MVH Delgado