Stadra Teater den 17 augusti 2023
Stadra Teater fyller 25 år och firar bland annat med en trolleriföreställning. De körde ju trollerifestivaler vart och vartannat år under tio års tid och nu var det dags att återuppliva den traditionen för en kväll.
De som stod för den magiska underhållningen var Robert Jägerhorn från Finland och den ljuva Malin Nilsson från Skåne. Båda minns vi från de tidigare festivalerna på Stadra.
Först ut är Robert och han börjar med att producera ett shotglas med en vitaminshot i ur en tom röd duk som draperats över hans ena hand.
Sedan får han en sked och en gaffel att byta plats utan att vi ser hur det går till.
Efter ett litet gag med skeden på näsan där han försöker likna en myrslok tar han fram ett vitt papper som rullas ihop till en tub i vilken han stoppar två vita sidendukar. Dessa blåses ut ur röret men är då en röd och en är blå. Röret rivs i bitar och av de vita dukarna syns inte ett spår. Med ett föredrag om faran att hålla känslor inom sig stoppar han ned en röd duk i ett glas och täcker det med en blå duk som hålls på plats med ett gummiband. För att demonstrera hur man släpper ut sina känslor får han den röda duken (som han för övrigt slog en knut på) att visuellt penetrera den blåa duken – nu utan knuten.
Han tar sedan upp två barn och berättar en historia om hans son som ville få snö en sommardag. Han demonstrerar detta med att riva en vit servett så den blir en snöflinga. Sedan får han den att byta plats med en hel hopknycklad servett i barnens egna händer. Rutinen avslutas med en vit throwstreamer – snö!
En kortrutin följer där han demonstrerar världens snabbaste kort som lämnar leken och hamnar bakom hans ena ben, men det är fel kort. Det upprepas flera gånger och plötsligt försvinner hela leken och han har bara ett kort kvar i handen. Det är också fel kort men men en strykning förvandlas det till det rätta.
Nu tar han upp två åskådare på scen och ger den ena ett glas och den andra tre silvermynt. Mynten flyttar sig på magiskt vis mellan åskådarens hand och glaset i den andra åskådarens hand flera gånger. Som avslutning har Robert även stulit den ena åskådarens armbandsur.
Två barn får hålla ett sidenband på vilket Robert knyter fast fyra olikfärgade dukar. Barnen får sedan välja en duk i taget och de lossnar från sidenbandet och faller till golvet.
Efter att ha dragit ett gummiband genom halsen tar han fram buktalardockan Ellie som hittar ett valt kort genom att hugga det med munnen när Robert sprutar kortleken upp i luften.
Avslutningsnumret består i att fem personer får signera en vit näsduk som trollas bort varpå den återfinns inuti ett äpple som en åskådare hållit i handen hela tiden.
Efter en fikapaus då vi satt och njöt av utsikten över sjön grecken och Stadranejden var det dags för andra akten med Malin Nilsson.
Efter en entré genom ett guldlamédraperi till musik och konfetti gjorde hon sin vackra ringspelsrutin till musik som avslutades med lite hattjonglering.
Ur den tomma hatten dyker en repkanin upp. Den knytes upp och en reprutin utförs till musik.
Hon tar upp ett barn som får hjälpa henne då hon blandar en stor hög strumpor på ett bord. Barnet väljer två strumpor osett och får upp två olika. Malin utbrister självsäkert att hon har hittat två som matchar… matchar de Malin har på sig alltså!
Robert får komma upp på scenen och han och barnet får hålla varsin ände på ett rep där åtta par strumpor hänger. Publiken får via ballonger välja två tal och de räknar fram till de två strumporna på talens plats. Två udda strumpor som matchar… Roberts strumpor!
Nu utför hon en av mina favoriter bland hennes rutiner: tesilsmanipulationen. En gul duk tas ut ur en tesil, trollas bort och hamnar i tesilen igen. Detta upprepas ett par gånger och sedan får Malin fem tesilar fastklämda på bägge händernas fingrar à la biljardbollstricket. Tesilarna sätts i ett glas och formar en kaninfigur – en callback till den tidigare reprutinen.
Nu gör hon en variant på Winston Freer’s puzzle med tre bitar och en ram som följs upp av hennes version av ring to gumballmachine där en lånad ring försvinner och dyker upp i en tuggummimaskin som stått vid sidan av scenen hela kvällen.
Mer vacker magi till musik: gypsy thread med heliumballong.
Finalnummer där Robert får hjälpa henne. Hon trollar fram två glas och en flaska med dricka i och häller upp. Sen dyker det upp en av de där tesilarna som hon doppar i ena glaset och börjar blåsa såpbubblor med. Både hon och Robert plockar glaskulor i olika storlekar bland de svävande bubblorna. Kulorna trollas sedan bort en och en tills det bara är en kvar. Den sticker hon hål på med sin trollstav så vattnet skvätter på scengolvet! En mycket vacker rutin!
Det var underbart att åter få uppleva levande magi på Stadras tiljor och till alla ni som INTE var där: ni missade något!
Tack till Malin, tack till Robert och Tack till Stadras konstnärlige ledare Magnus Wetterholm som tack vare sin kärlek till den magiska konsten gör denna föreställning möjlig!
Micke Johansson
Örebro Magiska Cirkel
Fotograf: Dragan Popovic
