Författare: Per Eklund

I sin bok Det hemlighetsfulla mötet, analyserar professor Ingrid Millbourne förhållandet mellan publik och artister. ”Artister vet att publiken kommer för att känna, för att bli förflyttad till någonting helt annorlunda, för att bli förvandlad” hävdar hon. Med detta citat som utgångspunkt ska vi studera en affisch från 1938. Den gör reklam för utbrytardrottningen Miss Hilden (Hildegard Neureiter-Olsson, 1909–1994). Hon hör till dem som kom att imitera Houdini efter dennes död 1926.

Den förvandling Millbourne talar om innebär att föreställningar om begrepp som etnicitet, klass och kön ifrågasätts i mötet mellan artist och publik. Hildens affisch är ett exempel på detta. I en tid då mannen var norm visar Miss Hilden på att kvinnor kan vara starka. Att ta sig loss från kedjorna som fjättrar blev därför en symbolisk handling.

Iklädd dåtidens baddräktsmode och invirad i kedjor och handfängsel betraktar Miss Hilden oss från affischen. Hennes blick genomskådar betraktaren. Enligt texten på affischen ska hon utföra en utbrytar- och fängelseakt iförd handbojor och insnörd i en brinnande säck. Akten ska dessutom utföras under vatten.

Affischen uppmanade dåtidens kvinnor att flytta fram sina positioner på mansdominerade områden. Miss Hilden var på detta sätt både utmanande och lockande. Hon utmanade publikens könsidentitet. Dåtidens kvinnor kunde, medvetet eller omedvetet, genom affischen identifiera sig med möjligheterna till ett mer självständigt liv. Männen hamnade i limbo. Vad var de själva om de inte kunde utgöra normen?

Tankegångarna känns igen från den dåtida idrotten som skulle fostra män, forma manliga kroppar och dugliga soldater. Idrottande kvinnor var också avvikare som utmanade föreställningar om manligt och kvinnligt. Därför var de ständigt ifrågasatta utom i estetiskt kodade sporter som gymnastik och konståkning.

Andra världskriget kom att bidra till att kvinnor blev eftertraktade på arbetsmarknaden. J. Howard Millers affisch We Can Do It! (1943) och Dr. William M. Marstons superhjälte Wonder Woman (1941) visade på samma tankegångar. I Wonder Woman, nr 6, 1943 bryter hon sig ut efter att ha kedjats och sänkts ner i en vattentank, precis som Miss Hilden.

En utbrytardrottning utmanade alltså den gängse normen om ”kvinnlighet”. Hon trängde sig in på en mansdominerad arbetsmarknad. I de nordiska länderna, där Miss Hilden främst kom att uppträda, förknippades utbrytarkonster annars med Harry Houdini, Harry Harries och Uno Sunell.

Miss Hilden var även lockande. Hon klädde sig i det senaste baddräktsmodet som under 1930-talet skulle framhäva kroppens former, inte minst midjan. I intervjuer berättade Miss Hilden att hon vid unga år tvingats gifta sig med en persisk köpman, växt upp i ett harem men lyckats rymma därifrån och därefter upptagen i ett gycklarband. På detta sätt upphävde även hennes affisch ”seendets tabu”. Att betrakta affischen skulle även främja lockelsens intimitet och den upphävde även på detta sätt dåtida gränser och tabun.

Bara genom att betrakta affischen förvandlades publiken på många plan, precis som Millbourne hävdar i det inledande citatet ovan. Men trots att nutida tolkningar inte nödvändigtvis behöver överensstämma med hur affischen tolkades av sin samtid, blir slutsatsen ändå att Miss Hilden bröt mot det gällande genuskontraktet, de generella sätt som respektive kön förväntades bete sig på och som bekräftade de då gängse normerna.

Källor

• Augustsson, Elin, De kuvade kvinnorna, Karlstads universitet, 2016. (Hämtad 2022-12-31).
• Conway, John, The Noise and Silence of the Archives, föreläsning i samband med The Magic Circle History Day, 2022-10-09.
• Larsson, Marianne, Från badkostym till bikini, Nordiska museets årsbok Fataburen, Uddevalla 1988.
• Forskning och Framsteg, Kvinnornas väg till idrotten, 2016-06-20.(Hämtad 2022-12-31).
• Miss Hildens klippbok åren 1937–1945 (privat ägo).
• Millbourne, Ingrid, Det hemlighetsfulla mötet – publik och gycklare, Estland 2012.
• Nilsson, Christer, Trollare och andra underhållare, Halmstad 1990.
• Sharp, Gwen, PhD, Sociological Images, January 4, 2011. (Hämtad 2022-12-31).

En av vår konstarts mest omtyckta rekvisita är bollpokalen. Den har tillverkats sedan slutet av 1700-talet och återfinns än idag i många trollerilådor. Men kärt barn har många namn. Du har säkert hört att den också kallas bollvasen. Men har du hört talas om doktor Morisons pillerburk?

Låt oss förflytta oss till Scotland och staden Aberdeen i det sena 1830-talet. I staden uppträdde då den franske trollerikonstnären Philippe (Jaques Talon, 1802–1878). Akten han presenterade innehöll såväl trolleri som komiska nummer. I ett av numren trillade Philippe omkull på scenen och låtsades skada sig. Publiken kunde höra honom ropa: ”Ge mig några av Doktor Morisons piller!” En assistent kom då ut med en låda biljardbollar. Publiken skrattade gott. Men vad var det som var så roligt?

Doktor James Morison (1770–1840) var en kvacksalvare från Aberdeen som i början av 1820-talet fick stor framgång med sina vegetabiliska piller. ”Morison-piller” blev kända över hela Storbritannien och sades kunna bota det mesta. ”Doktorn” blev en förmögen man. Att Philippe tog upp ett stort piller, låtsades svälja det för att därefter bli helt frisk, blev alltså komiskt utifrån denna bakgrund. Att komma på en presentation där en biljardboll kunde föreställa ett piller låg Philippe nära till hands. Han var nämligen utbildad konditor.

Presentationen med biljardbollen som piller blev mycket populär bland dåtidens trollerikonstnärer. Samtidigt kom konstruktionen av bollpokalen att utvecklas. Dels fanns den ursprungliga version som än i dag finns i trollerilådor, dels utvecklades en version där det lösa skalet i stället satt fast i pokalens lock och kunde lösgöras med hjälp av ett knapp-tryck på locket. En biljardboll kunde då läggas i pokalen och när skalet lösgjordes så bytte bollen färg. Ofta såldes dessa pokaler i par, där en röd och en svart biljardboll på så sätt kunde byta plats. Så konstruerades också en version där en hel biljardboll producerades.

Var och en av dessa konstruktioner fick också namn. Dessa namn lever kvar idag. Vår bollpokal kallas på engelska ”Ball-Box”. Versionen där en röd och en svart boll byter plats heter ”Red and Black Ball Vase”. Versionen där en hel biljardboll produceras kallas ”Morison Pill Box”. Illustrationen visar skillnaden i konstruktion. Men även formen hos dessa tre rekvisita har en bakgrund. Dåtidens apotekare använde en svarvad pokal för att tillverka piller. När ingredienserna till pillret knådats samma lades detta i pokalen, som sedan snurrades. På detta sätt fick pillret sin runda form.

Bilderna visar en samling av Ball-Boxes samt en Morison Pill Box som tillhört Professor Norris (1822-1904). Denna rekvisita finns i Magic Circles i London museum. Den svarvade pokalen för tillverkning av piller tillhör en privat samling.

Trollerifirman Harries (grundad 1910) gav genom åren ut en rad olika kataloger. Katalogernas framsidor kom att locka kunderna att ta klivet in i firmans magiska värld. Men vem skapade dessa suggestiva bilder? Under ett besök hos Tim Star i Åby fick jag möjlighet att studera förlagorna till flera av katalogerna, men också många andra grafiska tryck med varierande motiv kopplade till Harries verksamhet. I denna artikel lyfts några av de tidigare fram.

Identiteten på flera av illustratörerna är fortfarande höljd i dunkel, men tre namn är kända. Harry Harries gjorde själv flera illustrationer. Den blå affischen föreställandes en trollerikonstnär med klassisk rekvisita från 1920-talet och den ”gröna” katalogen från 1930-talet är ett par exempel.

Trollerikonstnären Rani (Bruno Oskar Wilhelm Nord) ägnade sig åt måleri efter avslutad karriär. Han målade flera tavlor åt familjen Harries och gjorde förmodligen även illustrationer till katalogerna. Det återstår att identifiera den grafik han skapat, då så många av de grafiska bladen är osignerade.
Ytterligare ett intressant namn är den lokale konstnär som signerade sina verk med Appel. Han har bland annat gjort framsidan på de klassiska jubileumskatalogen för åren 1921–1946.

Men vem Appel var vet inte ens konstmuseet i Norrköping, som jag kontaktat. Det finns även flera tavlor utan trollerimotiv som Appel signerat och som sålt på auktion. Nu återstår det för mig och museet att forska vidare.

Det finns mycket mer att skriva om Harries grafik, inte minst om de affischer som artisterna Harries producerade. Du förknippar säkert Harries med någon av framsidorna på de senare katalogerna. De väcker fortfarande förundran och bevarar minnet av en magisk tid.

Det finns många trollerikonstnärer som vi känner till från 1700-talet. En del finns dokumenterade genom sina föreställningar under turnéer genom Europa. Andra är dokumenterade via sina föreställningar i Sverige. Kanske var de svenska trollerikonstnärer, men detta kan vi endast spekulera om.
En av dessa artister, vars verksamhet finns dokumenterad i Sverige, var Johann Friedrich Albertus (levnadsår okänt). Jag blev intresserad av hans verksamhet då jag hittade ett exemplar av tidningen ”Dagligt Allehanda” från den 3 oktober 1777. Dagligt Allehanda var Sveriges första dagstidning. Den utgavs dagligen i Stockholm åren 1769–1849. I mitt tidningsexemplar annonserar Albertus om sina föreställningar. Där står: ”Eqvilibristen och mekaniske konstmästaren samt holländske luftspringaren Albertus ordnar hädanefter alla dagar (—) på kaffehuset vid källaren Stjärnan å Österlånggatan i huset nr: 31, klockan 5 precis, allehanda nya och vackra konster (—).”
Kaffehusen hade växt fram som en europeisk nymodighet där intellektuella möttes för att byta åsikter och samtala men också som en plats där ett brokigt nöjesliv erbjöds stadens befolkning. Albertus framträdanden i Sverige finns dokumenterade mellan åren 1777–1791. Trollerikonster som han bland annat utförde var: ”Skär han huvudet av en duva att hon bliver död och gör duvan åter levande. Slår han tvenne ägg i en hatt, håller den över ljuset, vilka bliva efter tvenne minuters förlopp bakad pannkaka. Gör han inom två minuter persilja växande”.
Att ta bort och sätta tillbaka huvudet på en fågel är en känd trollerikonst genom historien. Denna konst utförde redan den förste trollerikonstnär vi känner namnet på, den egyptiske artisten Djedi. Han finns dokumenterad från 1700-talet f.v.t. Moderna versioner har presenterats av David Copperfield i programmet ”The Magic of David Copperfield X: The Bermuda Triangle” från 1998. David Blaine utförde den samma år i programmet ”David Blaine: Magic man”.
I en annan annons inför en föreställning i Lundins Kaffehus den 29 oktober 1777 står att läsa att Albertus även lärde ut sina konster. Detta är första gången som det finns belagt att en trollerikonstnär i Sverige lärt ut trollerikonster till allmänheten. Albertus uppträdde också med cirkusnummer, bland annat gick han på lina. Därför kallade han sig ”luftspringare”. Att han kallade sig ”mekanisk konstmästare” berättade för läsarna av tidningen att han även var trollerikonstnär. Så kallade sig nämligen trollerikonstnärer vid den här tiden.
Från Sverige gav sig Albertus av mot Norge. Där uppträdde han bland annat i Christiania (Oslo) i april 1791 då han uppträdde på Rådhussalen. Albertus gjorde även privata föreställningar. I mitt exemplar av Dagligt Allehanda skriver han avslutningsvis i sin annons: ”De respektive herrskaper som enskilt i sina hus åstunda se hans konster, behaga därom underrätta honom (—)”.
Vi kan se hur trollerikonsten vid denna tid var en erkänd underhållningsform för de breda samhällslagren. Den var en naturlig del av underhållningskulturen och Albertus – Den mekaniske konstmästaren kom att bidra till detta.

Den magiska världen har sorg. Vår nestor Christer Nilsson, Christer el Ricco, har lämnat oss. Våra tankar går till hustrun Gertrud och övrig familj. Christers trolleriintresse väcktes då ha som barn fick ”Charles Hogans trollerilåda”. Det förstärktes när han kunde köpa rekvisita från trollerifirman Harries och en dag satt i publiken och såg Hector El Neco uppträda. Christer berättar om upplevelsen i sin bok ”Trollare och andra underhållare”: ”Vilken upplevelse det blev, då jag fick se en riktig trollerikonstnär uppträda! (—) Tänk att kunna plocka pengar ur luften, att låta en kanin spårlöst försvinna eller att trolla fram massor av dukar ur en tom hatt… Det var trolleri!”
Så blev Christer en trollerikonstnär och han arbetade semi-professionellt, först mellan åren 1949–1975 och därefter från 1995 då trolleriverksamheten återupptogs. Till vardags arbetade Christer som frisörmästare i Nyköping. Genom åren har Christer genom sina framträdanden, ofta tillsammans med hustrun Gertrud, bidragit till att trollerikonsten fått sprida glädje, förundran och mystik. År 2001 utsågs Christers akt till bästa individuella akt vid Stadsmästerskapen i trolleri i Västerås. Christer arrangerade också flera magikongresser, till exempel ”Nyköpings Magiska Gästabud” 1(961, 1972, 1984) samt ”Nordisk Magi-kongress i Nyköping 1989”.
Christers insatser och engagemang för trollerikonsten resulterade i att han verkade som redaktör för Svensk Magisk Cirkels tidning ”Trollkarlen” i 23 år. Han skrev också böckerna ”Trollare och andra underhållare” (1990) och ”Sveriges trollkarlar” (2007). Böckerna utgör ovärderliga källor till trollerikonstens historia i Sverige. Christer skapade också ”Sveriges Magi-Arkiv” där hans samlingar av rekvisita, memorabilia och affischer är unika i sitt slag. Genom hemsidan ”Sveriges Magi-Arkiv” fick läsarna inte bara nyheter från den magiska världen. Hemsidan blev även det fönster där vi fick ständiga inblickar i hans gedigna kunnande om trollerikonstens historia via rekvisitan i Magi-Arkivet. Vi är många som har varma minnen från spännande möten i Christers arkiv i källaren under huset där han drev sin frisörsalong, men också från hemmet och det rum där han bevarade hyllmeter av arkivmaterial.
Christer fick många utmärkelser för sina kunskaper och sitt artisteri. Han utsågs till Magins Trofaste riddare 1977. 1995 fick Christer Nyköpings kommuns kulturstipendium för värdefulla forskningsinsatser inom magin och för sitt arbete som trollerikonstnär. 2006 fick han Landstinget Sörmlands honnörsstipendium för kulturella insatser inom trollerikonsten. Christer var hedersledamot i Svensk Magisk Cirkel och innehade föreningens förtjänsttecken samt förtjänsttecken med blå-gult band. Christer var medlem i Juniorernas Magiska Klubb, Moderna Illusionisters Cirkel, Göteborgs Magiska Klubb, The Magic Academy of Sweden samt Svensk Magisk Cirkel. Han var även territorial och International Vice President i International Brotherhood of Magicians.
Vi är många inom den magiska världen som har personliga minnen av Christer. Låt oss dela dem nedan i kommentarsfältet och minnas. Christer, vila i frid!

---

Minnesord i DN

En tidskapsel brukar definieras som ”en behållare där det placerats samtida föremål som ska bevars inför för en framtida upphittare”. Att hitta en tidskapsel ger alltså en spännande inblick i historien. För fem år sedan sedan hade jag möjligheten att förvärva en tidskapsel kopplad till trollerikonsten. Det skulle visa sig vara en låda med en komplett trolleriföreställning, orörd sedan 1920-talet.

Jag fick en dag ett tips att den småländska auktionsfirman Järnforsens auktionshall skulle auktionera ut en ”trollerilåda”. Så stod det i beskrivningen. På bilderna som visade lådan kunde jag direkt se att detta var något speciellt. Bilderna visade en mängd trollerirekvisita med rötter i det sena 1800-talet. Många såg egentillverkade ut, andra inköpta. Även lådan såg hemsnickrad ut och jag bestämde mig för att lägga ett bud. En rad frågor dök upp? Vem hade ägt lådan? Varifrån kom trollerirekvisitan? Hur kunde lådan vara så orörd?

När jag vunnit auktionen och burit hem det stora paketet från posten, öppnat det och lyfte på lådans lock förstod jag att detta verkligen var något unik. Det var som att blicka in i en svunnen tid, en tid där trollerikonsten i hög grad präglades av det vi idag läser i Sibyllans hemligheter. Jag fotograferade noga allt som togs upp. På bilden kan du se föremålen uppställda på lådan. Men vad är det för trollerikonster?

Det jag direkt såg var att det mesta inte var tillverkat av en trollerifirma. Det var egentillverkad rekvisita. Vid tiden skulle föremål av denna kvalité kunna beställas från Konradi Horster i Berlin eller Janos Bartl i Hamburg. Även firman F.a Harries & Hofzinser tillhandahöll rekvisita från 1922 och i namnet Harries från 1924. De flaskor du ser på bilden är dock med största sannolikhet tyska. Men varifrån hade lådans ägare hämtat inspiration att tillverka alla saker? Låt mig strax återkomma till detta.

I min iver att spåra lådans ursprungliga ägare gjorde auktionsfirman ett undantag. De berättade vem som lämnat in trollerilåda och varifrån den kom. Trollerilådan var hemmahörande i Figeholm. Den och merparten av innehållet tillverkades i början av 1920-talet av fotografen Herman Sage (1893-1954). Lådan kom att ställas undan på ett bord i fotoateljéns lager. Jag lyckades få tag i Sages son Bo (1932-2019) som tog över efter sin far. Bo berättade att fadern uppträdde i samband med julgransplundringar i den fotoateljé Herman öppnat 1914. Bo kunde dock inte minnas att han sett något fotografi som visade då fadern uppträdde som trollerikonstnär.

Varifrån hämtade då Herman inspiration till att bygga sin rekvisita? Med största sannolikhet från Sibyllans hemligheter. Jag bifogar de bilder som finns i förstaupplagan från 1905. (Bilderna i Sibyllans hemligheter är sin tur kopierade från Hopkins Magic, Stage Illusions and Scientific Diversions från 1897). Du hittar också effekterna i Professor Hoffmanns böcker. Herman har lagt ner stor omsorg och hantverksskicklighet på att erbjuda publiken en underhållande föreställning. Hela föreställningen både trollades fram och bort genom att lådan också fungerar som en tip-over trunk. Studera nu rekvisitan från lådan en gång till. Jämför därefter med bilderna. Välkommen att fascineras av myntförvandlingen, förvandlingssleven, den hemlighetsfulla tratten, kinesiska ringspelet och sandramen!