Lite om Nyköpings bardskärare, fältskärer och herrfrisörer under 450 år

Lite om Nyköpings bardskärare, fältskärer och herrfrisörer under 450 år

Åren 1548-1553 ägde bårdskärare Valentin en tomt i Nyköping, “liggande öster om ån”. Han titulerades även bardskärare eller barberare (av tyska Bart, latinska Barba = skägg). I bardskärareämbetets åligganden ingick att förbinda sår, företa åderlåtningar, behandla benbrott etc. Alltså var verksamheten avgränsad till behandling av yttre skador, men de inlät sig ej sällan på försök att kurera även invärtes sjukdomar. Under krig tjänstgjorde flera av dem som fältskärer. Fältskären tjänstgjorde som fältläkare, och det är från dennes tid frisörsymbolerna den polkagrisrandiga staven och den runda skålen härstammar. “Polkagrisen” symboliserar den ombundna blödande armen, som fältskären skött om, och skålen symboliserar det bäcken, som såren tvättades i och som blodflödet samlades upp i. Alltså minnen från fältskärens blodiga värv i fält. Men i deras åtaganden ingick även att “avskära hår”, alltså utföra vanligt barberarearbete. S.k. badare höll badstugor men sysslade vid sidan om med ungefär samma uppgifter som barberarna – till dessas stora förtrytelse. Bardskärareämbetet inrättades i Sverige 1571, medan badarna erhöll skrårättigheter först 1657.

Thomas Bårdskärare var anställd på Nyköpingshus 1582, och Barberare Philipus Seitz var verksam där från 1585 och in på 1590-talet. (Om dennes verksamhet går att läsa i t.ex. Sörmlandsbygden 1963.) En annan av Hertig Karls (Karl IX:s) barberare och fältskärer var Hans Raab. Under åren 1600-1611 var han stadigvarande förlagd i Nyköping, men redan 1571 hade han antagits i Hertig Karls tjänst. (Om hans verksamhet kan man läsa i t.ex. Sörmlandsbygden 1969.)

Jacob Grassman, som tidigare varit Gustaf II Adolfs livbarberare, erhöll det första privilegiet att driva apotek i Nyköping. Han innehade detta under åren 1634-1641. Då övergick privilegiet till Valentin Viereck, som dittills varit badare och stadskirurg.

Ett närbesläktat skrå till barberarens var perukmakarens. Under 1700-talet var det snarare en sed än ett mode att bära peruk. Enligt en förordning av 1743 skulle var och en som bar peruk erlägga en skatt av 3 riksdaler silvermynt. Här i Nyköping lär på 1700-talet ha funnits tre perukmakare, och på den nu kallade Westerlingska gården (hörnet V. Storgatan/Hospitalsgatan) låg ett stärkelsebruk, som bl.a. tillverkade puder till peruker – en viktig vara under denna tid. En vid namn Plò mer meddelades privilegium på detta puder- och stärkelsebruk år 1729. Detta övertogs 1751 av Mårten Westerlings änka Juliana von Porten, som flyttade det till Ånga, där det snart nedlades.

Den första fältskärs- och rakstugan jag funnit är förtecknad i Nyköpings Läns kalender för år 1852. “Rakstuga hålles av Hr L. L. Sundblad, som betjenar allmänheten med allt hvad Badareyrket tillhörer, såsom Rakning, Koppning, Åderlåtning, Blodiglars applicerande m.m. äfvensom dragning af Rakknifvar, Hårklippning och Vaccination.” Detta var Stads-Fältskär och Vaccinatör Ludvig Leonard Sundblad, badare och barberare och verksam fram till 1883 i Nyköping. Detta var Nyköpings första fältskärs- och rakstuga, och den öppnades år 1850.

I denna kalender (1852) anges också som “hårfrisör” Hr Carl Edvard Dahlgren, Hautboist.

Vid Friluftsfrämjandets gård Söra finns ett hus, som byggdes på 1860-talet som fältskärbostad. (1999 invigdes detta som vandrarhem.)

År 1879 fanns i Nyköping L. L. Sundblad samt Badaremästare, barberare och hårfrisör Alfred Andersson Walldenborg. Den senare hade varit elev hos Sundblad sedan 1863.

1883 hade L. L. Sundblad överlämnat sin Fältskärs och Rakstuga till Fältskärmästare Waldemar Edvard Knut Öberg, hos vilken Knut Wilhelm Löfström sedan den 2/6 1882 var elev.

År 1884 var två frisörer verksamma i Nyköping: Hårfrisör W. E. K. Öberg och C. O. Englund samt fältskären C. G. Lundmark.  En fältskär och riddare vid namn Oscar Wilhelm Iwan Egerström avled den 12 februari 1882 i S:t Nicolai församling i Nyköping (gravsten nr 31).

Enligt Sveriges Handelskalender 1889-1890 så fanns i Nyköping två frisörer: ovannämnde Englund samt Gustaf Vilhelm Thunström (1840-1913). Den sistnämnde drev frisersalong från 1890 under adress Slottsgatan (nuvarande Västra Trädgårdsgatan) nr 39.

1891 fanns bland yrkesidkare upptagna två barberare: A. V. A. Lindfors och D. J. Nauclér

1893 lär en fältskär Lindman ha funnits i staden.

De första rakstugorna har troligen tillkommit omkring år 1800. De tidigare medlemmarna av Figaros skrå gick antagligen omkring till kunderna och betjänade dem.

Om man tittade in i en rakstuga i slutet av 1800-talet, såg man schaggsoffan (där gesällen sov om natten), rakkoppsskåpet, spottkoppen, den fladdrande gaslampan, kokskaminen och arbetstolarna. De hade ett höj- och sänkbart nackstöd men ryggstödet var ej nedfällbart och stolen var givetvis ej höj- och sänkbar. På den tiden gick man till frisören för att bli rakad, och intvålning var det lärlingen fick börja med. Ofta färgades raklöddret rött av blod från handens insida, som nöttes mot de stela skäggstråna. Frisörernas öppettider har alltid varit generösa. På 1880-talet hade rakstugorna öppet från klockan 07.00 till klockan 21.00 på vardagarna året runt, på söndagarna till 16.00 – på sommaren till 15.00. Tvålpojkar och tvålflickor kom alltså oftast inte i säng före midnatt, för i deras åliggande ingick inte bara intvålning av skäggiga hakor utan även att efter dagens rusch värma skurvatten och skrubba golvet rent. Det gällde också att vika om rakhanddukarna. Alla kunder fick ej rena handdukar på den här tiden, utan det fanns tre sorteringar. Rena till de “bättre kunderna”, mindre rena till de “enklare människorna” och en tredje sortering till friktion. Arbetstiden för ett frisörbiträde var 68 timmar per vecka – längre än för andra grupper av arbetstagare. Ett utlärt frisörbiträde hade cirka 15 kronor i veckan i lön. En rakning kostade 12 öre och en klippning 30 öre, och dessa priser höll sig en bit in på 1900-talet. Var man stamkund kunde man teckna “abonnement på rakning pr månad”. Rakning 2 gånger i veckan per månad kostade 65 öre, 3 ggr 1 krona, hvarannan dag 1:25 och hvarje dag 2:15.

“Undertecknads Rak- och Frisérsalong rekommenderas vördsamt. C. O. Englund. OBS! Rakknifvar emottagas till slipning och rakning hos C. O. Englund, Barberare, Bankgården vid Stora Torget.” Så löd en annons i Södermanlands Läns Tidning den 18 februari 1885. Carl Oskar Englund hade sin salong inne på gården vid Stora Torget, kallad bankgården. Efter Englunds död (cirka 1889) gifte sig det där anställda frisörbiträdet Per Johan Emanuel Lindqvist (1870-1942) omkring 1890 med änkan Maria Charlotta Englund, och rörelsen fortsatte under namnet P. J. Lindqvists Rak- och Frisérsalong.

Vid pilen ses en skylt med texten: P.J.Lindqvists Rak- & Frisérsalong. Bilden tagen före 1902.

Sörmlandsbankens fastighet före 1916.

1902 flyttade firman till just då byggda Sörmlandsbankens hus V. Storgatan 34, för att 1916 (då banken byggdes om) flytta över gatan till V. Storgatan 29, och där den sedan dess legat. (Detta hus byggdes 1906.) Lindqvist hade två mycket vackra döttrar, som arbetade i rörelsen. Han kallades för “Den ondes besegrare” medan den bittre konkurrenten Thunström kallades “Hin Håle”. Hösten 1925 såldes rörelsen till en herr Björkkvist, som kom från Stockholm och som innehade den till den 1 juli 1926, då Sten Nilsson övertog.

Salongen med personal 1927. Fr.v. Sven Westling, Gösta Nyman, Helge Hansson, Allan Blom, Gösta Johansson.

Den 1 juli 1929 såldes affären för 17.000:- till Carl Nilsson (1894-1987). Han kom från Karlskrona och var inte släkt med Sten Nilsson. Affärens namn var nu Carl Nilssons herr- och damfrisering. Den 1 juli 1963 inköpte Christer Nilsson (f. 1931) salongen av sin far. Christer Nilsson hade börjat i frisöryrket 1947. Han drev affären till 1994 – från 1973 tillsammans med hustrun Gertrud (f. 1932). Hon hade gått på Norrköpings frisörskola 1969-1972. När Christer Nilsson övertog rörelsen lades damfriseringsdelen ned. Denna hade drivits sedan mitten av 1920-talet, då damerna började klippa sitt hår och shinglingen blev högsta mode. Inredningen gjordes om under 1945 för 6.300:-. 1967 inrättades i stället en toupé- och perukavdelning i den delen av lokalerna. Herrfriseringens inredning, som än i dag är delvis bevarad, beställdes 1934 av Carl Nilsson hos Nordiska Kompaniets Verkstäder i Nyköping, känt för sina kvalitetsarbeten. En tysk arkitekt, Edvard Spring, hade just då börjat sin anställning på NK, och att rita denna inredning blev hans första större arbete. Ritningen daterades den 16 december 1934. Denna godkändes, och inredningen levererades någon gång under 1935. Monteringen gjordes så snabbt under en lördagsnatt-söndag, att salongen inte behövde hållas stängd! Inredningen är gjord av flammig, mörkbetsad björk och jakaranda/macassarebenholts. Lådhandtagen är av en rödtonad konstmassa, och för att följa upp denna färg användes till bänkskivorna marmor med röda inslag från Palestina. Ett större glasskåp för exponering av försäljningsvaror kombinerat med tidningshyllor liksom en väntrumsmöbel bestående av soffa, stolar och ett runt bord med glasskiva ingick i inredningen. Samtidigt installerades Nyköpings första höj- och sänkbara frisörstolar. Den vägg som ej täcktes av inredningen målades med en idag ej använd teknik, där ytan blev marmorerad och ojämn. Målningen, som gjordes 1935, är fortfarande i gott skick! Ett rakkoppsskåp för 72 rakkoppar tillverkades samtidigt och finns bevarat med rakkopppar. Hatthylla med glasskiva och kassaapparatsbord ingick också. Skyltfönstret byggdes in med bl.a. etsat glas, och i fönstrets botten fanns firmanamnet i intarsia.

Inredningen 1935

Inredningen visades i TV-programmet “Antikrundan” den 1 december 1993 och kommenterades av Bo Knutsson och Jesper Aspegren, vilka konstaterade att “en hel inredning av det här slaget finns inte kvar i landet – fullständigt unik!” Den 27 november 1994 såldes verksamheten till Ernst Albin Sax, en frisörfirma som redan var verksam i staden. Mindre än tre år senare – den 30 augusti 1997 – sålde Ernst Albin Sax´ ägare lokalerna till kvarterskrogen Mickes Skafferi, som var verksam i lokalen intill. Glädjande nog så var Ernst Albin Sax mycket rädda om inredningen och kallade t.o.m. affären för “Den Antika Salongen”. Mickes Skafferi förstår också värdet av den gamla miljön och har bevarat alla väggskåp med de gamla frisörföremål, som samlats under åren, den unika väggmålningen, lampetter och en av de första neonrörsarmaturerna m.m. Det här är alltså en av landets mer originella krogmiljöer. Frisersalongen var verksam under minst 113 år – längre tid än någon annan liknande verksamhet i Nyköping.

Västra Storgatan 29 år 1950

Enligt Handelskalendern för år 1900 fanns Barberare Fröken Matilda Carlsson i Nyköping. Hon hade öppnat salong på Strömgatan (nuvarande Slottsgatan) nr 8 någon gång mellan 1891 och 1900. Hon flyttade därifrån någon gång efter 1908 till Östra Storgatan 5, men 1915 flyttade hon rörelsen än en gång till – då nybyggda Folkets Hus, Östra Kyrkogatan 20.

Rörelsen övertogs omkring 1920 av Ivar Bergqvist (1885-1932). Han kom från Vadstena. Ivar Bergqvists Raksalong var, namnet till trots, både herr- och damfrisering. Ingången till damavdelningen var från gården. Omkring 1925 flyttades affären tvärs över gatan till nr 11. När Bergqvist avlidit, drevs affären några månader av dödsboet, varefter Bertil Stenström (1904-1958) tog över 1933. Han hade lärt yrket hos P. J. Lindqvist och därefter flyttat till frisörmästare Eric Halling i Norrköping, där han träffade blivande makan Margareta Halling (1900-1985). De kallade firman Stenström & Halling. 1941 flyttade affären in i nuvarande lokaler Ö. Kyrkogatan 18, där herrfriseringen drevs i en lokal och damfriseringen i en annan. 1943 köpte Nils Gunnarsson (1911-1975) och Elis Blomqvist (1909-1996) herrdelen, och kallade firman Gunnarsson & Blomqvist. Elis hade börjat i yrket hos Carl Oscar Helin 1923. År 1945 övertog Blomqvist affären ensam. 1967 kom sonen Tommy Blomqvist (1943-2007) in som delägare i firman, och sedan år 1976 drev han den ensam under namnet Tommy Blomqvists Herrfrisering till sin död.

Carl Oscar Helin (1877-1947) kom från Stockholm och öppnade 1908 frisörrörelse på Bagaregatan 18. Flyttade så till Bagaregatan 40 i det där då nybyggda huset. Ture Lindhe (1901-1991) hade anställts här som tvålgosse omkring 1916, och i mitten på 1920-talet började Sven “Mulle” Ericsson (1911-2004) i firman. De övertog affären efter Helins död 1947. Fastigheten revs 1969, och då pensionerade sig Ture, och Mulle flyttade tvärs över gatan till nr 39 (i ett f.d. bageri), där han var verksam till och med 1976.

1914 öppnade Gunnar Gylfe (1890-1921) Raksalong i nybyggda Standard Hotell, Fruängsgatan 22. Affären övertogs 1932 av Nils Kindahl, som lärt yrket hos Carl Oscar Helin. Jean Hallberg (1910-1997), som börjat som tvålpojke hos Kindahl, övertog Kindahls affär den 1 juli 1938. (Senare var bl.a. Gösta Liljeberg (1922-1992) och Johan Uldbjerg (1921-1992) anställda hos Jean). Jean drev salongen till 31 januari 1984, då den blev Karlssons Klipperi, Fruängsgatan 22, med ägarna Liselott Karlsson och Marie Karlsson (ej släkt med varandra).

1915 startade Sven H. Andersson (d.1971) på Ö. Storgatan 5. Han flyttade in i den lokal, som Matilda Carlsson flyttat ifrån. Hon protesterade och åberopade en paragraf i stadgarna, som sa, att man skulle se till, att det ej blev för många frisersalonger. Efter en besvärlig tid blev emellertid Sven Andersson kvar – ända till 1955, då Kurt (1927-1997) och Siv Norberg köpte rörelsen. När 5:an skulle rivas 1959, fick de en provisorisk lokal på Slottsgatan 14 (i en f.d. fiskaffär), där de var verksamma i två år. 1961 kunde de flytta tillbaka till Ö. Storgatan, nu i nr 7. Kurt slutade i yrket juli 1970, då Siv tog över rörelsen. Siv slutade p.g.a. arbetsskador den 31 december 1981 och sålde lokalen till ett antikvariat.

1923 började på Slottsgatan 21 en kooperativ frisersalong – Kooperativa föreningen Frisören u.p.a.- i protest mot barberarnas “höga” priser. Andelar kunde tecknas till ett pris av 10:- st. Den startades av fackföreningar i staden, men övertogs 1 juli 1932 av Svenska Frisörarbetareförbundet. Nu hette affären Nyköpings Kooperativa Rak- och Frisérsalong. Då fanns 12 kooperativa affärer i landet. Helmer Jansson (1894-1985), som lärt yrket hos Thunström och varit anställd hos Sven Andersson, var med från början och blev senare föreståndare. I maj 1936 upphörde KFF u.p.a och Helmer Jansson tog över salongen och drev den i privat regim. Salongen flyttade år 1941, på grund av att huset revs för att Tempohuset skulle byggas, till V. Kvarngatan nr 13. När så detta hus skulle rivas 1960, så flyttade man tillfälligtvis till Gamla Tempohuset på Slottsgatan (som Tempo lämnat för att flytta in på V. Storgatan). Här ordnades lokaler under cirka 1 1/2 år för Firma Frisören m.fl. husvilla affärer. Helmer Jansson flyttade åter firman till V. Kvarngatan 13 i det nybyggda huset. 1962 tog sonen Bo Jansson (1925-2006)) över, och i mars 1983 såldes friseringen till Monica Nilsson, numera Gustavsson.

Följande händelse lär ha inträffat i den kooperativa herrfriseringen, Slottsgatan 21, en julafton i mitten av 1920-talet enligt vad Harris Kedbrant har berättat och också nedskrivit. Jag har inte lyckats få händelsen verifierad, så ta den med en nypa salt. – En halvtimme före stängningsdags kommer en nersnöad man in och berättar att han varit till Gropen (Systembolagets utskänkningslokal en trappa ned i Stora hotellets källare vid Västra Storgatan) och köpt en kagge brännvin, som han varit runt och bjudit julsupar ur. “Nu ska jag bjuda er på var sin, önska god jul och så ska jag rakas.” Frisören tvålar in och striglar rakkniven. Mannen, som hunnit ta åtskilliga supar ur kaggen, tar fram en pistol ur fickan och säger “Om det kommer den allra minsta blodsdroppe, så skjuter jag skallen av dig! Du kanske inte tror att den är laddad?” Mannen avfyrar ett skott rakt upp i taket. Frisören rakar lugnt och metodiskt. När rakningen är slutförd säger mannen “Nu var du allt bra rädd att du skulle skära mig?” “Nej då”, svarar frisören “i så fall hade jag skurit halsen av dig…” En äldre dam iklädd fotsid kjol och bärande en korg med en stickning i kommer in genom bakdörren. “Vem är det som skjuter här på julaftonen?” “Det är jag” svarar kunden lite ängsligt. “Titta här”, fortsätter damen, “kulan har gått genom kjolen och genom korgen, så nu är både kjolen och stickningen förstörda. Jag kan tala om att det är jag som äger fastigheten, och jag har min lägenhet ovanpå frisersalongen, och jag vill inte veta av sådana här dumheter!” Kunden ber om ursäkt för sitt tilltag och vill ersätta damen med en större sedel, vilket accepteras. Nu kommer poliskonstapel Gustafsson in genom affärsdörren. “Här har varit skottlossning, har jag fått veta”, säger han. “Vem var det som sköt?” Kunden erkänner än en gång. På frågan om han har licens på vapnet, nekar mannen, varvid han får följa med till polisstationen. “Jäklar”, säger frisören, “han betalade inte för rakningen.” “Det gör inget”, säger den andre frisören, “han glömde kaggen, så nu tar vi vår välförtjänta julsup!” Pistolmannen blev utsläppt från finkan klockan 10.00 på juldagen med åtskilliga kronor i böter och en månads förverkande av motboken.

1934, samma år som huset byggdes, öppnade Blom & Lindqvist frisersalong på Brunnsgatan 44. 1938 gick Allan Blom ur firman, och Helge Lindqvist (1901-1976) blev ensam ägare. Sonen Rune Lindqvist (f. 1925) började arbeta här i maj 1940. 1954 ändrades firmanamnet till Lindqvist & Son. Efter att Helge lämnat yrket fortsatte Rune i samma lokal och med originalinredningen (mörkt ädelträ med intarsia, marmorskivor, tidstrogna vattenkranar m.m.). Han lade ner rörelsen den 31 december 1990. Lokalen stod tom tills huset revs i september 1992.

1935 hade Gustaf Schuenbäck (1902-1974) kommit från Sparreholm, där han drivit affär i nio år, och öppnat Schuenbäck Rak- & Frisersalong på Ö. Storgatan 30. Han sålde salongen 1945 till Nils Gunnarsson. I november 1949 öppnade Schuenbäck en affär på V. Kvarngatan 38. När Cityhuset, V. Kvarngatan 32 byggts 1959, flyttade han rörelsen hit. 1966 lades frisersalongen ned, och Wilsons Guld använde lokalen som verkstad till 1971, då den åter blev frisersalong – Salong Rödskägg.

Nils Gunnarsson köpte Gustaf Schuenbäcks affär Ö. Storgatan 30 år 1945. Gunnarsson hade då lämnat samarbetet med Elis Blomqvist. 1964 arrenderade Eivor Bruhn en stol hos Gunnarsson. Denne slutade som frisör i oktober 1974, och rörelsen övertogs av Ann-Christine Johansson, som drev Ankis Herrfrisering till 1978.

C. E Carlsson startade 1939 en frisersalong på Borgaregatan 14. Denna övertogs 1946 av Bernt “Löparn” Andersson (1914-1990), som lärt yrket hos Ivar Bergqvist och varit egen företagare sedan 1941 i Eskilstuna. 1950 öppnade Andersson en filial – Oppeby Herrfrisering, Smålandsvägen 4. Denna sålde han år 1952 till Hjalmar Johansen (1920-1997), som kom från en anställning hos Elis Blomqvist. Johansen upphörde med firman år 1975. 1956 sålde Andersson affären på Borgaregatan 14. 1958 öppnade Bernt en ny salong i Oppeby, nu på Regeringsvägen nr 7. Efter cirka 20 år lades denna ner. Ett halvår under denna tid lämnade Bernt Regeringsvägen för att driva herrfrisering intill lasarettets psykavdelning. Samtidigt som Andersson drev affären vid Regeringsvägen och efter firmans nedläggning var han verksam som lasarettsfrisör.

Dagmar och Harry Frentz (1913-1966) köpte 1956 frisersalongen Borgaregatan 14 av Bernt Andersson. Efter Harrys död drev Dagmar (Haglund) firman vidare ensam i cirka 4 år, varefter hon sålde den till Per Sjösten 1970. Han hade firman 4 månader, varpå Christa Nilsson (Silverling) övertog, och den blev herr- och damfriseringen La Petite. 1982 sålde hon den i sin tur till nuvarande ägarinnan Eva Gabrielsson, som börjat som elev hos Christa.

Bertil Ramhammar (1912-1964) drev herrfrisering vid Skavsta, där flygflottiljen F11 fanns. Han började här år 1942 och slutade 1963, då han gick in som delägare tillsammans med Christer Nilsson i Nilssons och Ramhammars herrfrisering, V. Storgatan 29. Efter några månader blev han sjuk och avled i december 1964. Vid sidan av F11-salongen arbetade Ramhammar extra bl.a. hos Gunnarsson & Blomqvist och Carl Nilsson.

Gunnar Larsson öppnade år 1942 en herrfrisering på Ö. Storgatan 17. 1946 lämnade han yrket, och Sven Moberg (f. 1922) och Rune “Gottis” Johansson (f. 1912) övertog affären. När huset revs 1954 flyttades affären från Storgatan till Skjutsaregatan 13. Sven blev 1968 ensam ägare, då Rune lämnade yrket. År 1972 blev firman ett familjeföretag då hustrun Inez, som gått på frisörskolan i Norrköping, gick in som delägare i firman. Dottern Ann-Christine Sjöwall gick i frisörskola i Borlänge 1984-87, flyttade sedan till Nyköping och började i familjeföretaget. Dottern Johanna Sjöwall gick en intensivfrisörkurs i Oslo och blev lärling i företaget och tog gesällbrev 1995. Sven Moberg, som började sin frisörbana som 14-åring hos Gustav Schuenbäck med en lön av 6:85 i veckan, slutade i yrket 1991 efter 55 verksamma år.

En kombinerad herr- och damsalong öppnades på Ringvägen 1945 och upphörde 1947.

Karl-Georg Lindberg (1918-1999) lärde yrket och arbetade hos Helge Lindqvist till år 1946, då han öppnade sin salong på Brunnsgatan 29 B. Den drev han till 30 april 1983, då lokalen såldes till en optiker. Därefter expedierade KG gamla kunder i källaren hemma i villan på Hållstavägen 21.

Harris Kedbrant (1917-1998) började som lärling hos Nils Kindahl 1932. År 1947 startade han tillsammans med Abel Öhgren (1915-1987) salongen Kedbrant & Öhgrens herr- och damfrisering på Stockholmsvägen 6. Harris var då också ett antal år lasarettsfrisör. Abel Öhgren var kompanjon till 1953. 1982 övertogs Kedbrants herr- och damfrisering av Kedbrants dotter Irene Eriksson samt Marianne Wallin, vilka kallar affären Salong Hårmakarna. Harris var ordförande för Sv. Frisörföreningens Nyköpingssektion i 18 år.

Sven-Olov Ericsson (1927-2002) startade en herrfrisering på Västra Trädgårdsgatan nr 46 år 1952. Åren 1955-56 drevs firman i kompanjonskap med Gunnar Larsson, som efter ett antal år vid Oxelösunds Järnverk återgick till frisöryrket. Efter dessa två år återvände han till Järnverket. Eriksson drev firman till och med 1990, då den köptes av Marguerite Franzén, som kallar salongen Klippoteket. I januari 2000 lades frisörverksamheten ned.

Abel Öhgren drev herrfrisering på Ringvägen 54 åren 1957-59

Ivan Pettersson (1920-1995) öppnade år 1964 Stenkulla Herrfrisering med adress Jupitervägen 25. Louice Eriksson övertog denna den 9 maj 1985. När hon slutade, tog Anita Aronsson vid den 14 oktober 1996 och kallar nu firman för Stenkulla dam- och herrfrisering.

Ingemar Berg (1923-2004), som drivit herrfrisering i Kumla och tävlat i både SM och VM, övertog år 1964 Nordhs Damfrisering, Fågelbovägen 1, tillsammans med sin fru Margareta. Där arbetade Ingemar både som herr- och damfrisör. Firmanamnet var Bergs Salonger. Efter några få år övergick affären helt till att bli damfrisering. Ingemar Berg tillhörde många år Svenska Frisörföreningens huvudstyrelse. Däri satt egendomligt nog ytterligare tre personer, som hade anknytning till eller arbetat som frisörer i Nyköping, nämligen Helge Hansson, Ryno Höglund och Evert Karlsson. Bergs Salonger övertogs 1989 av Ewa Andersson och Eva Helander.

Alf Eriksson (f. 1922) drev under åren 1964-66 herrfrisering på Nytorgsgatan 1. Han hade under åren 1950-60 varit verksam i Oxelösund.

Majken Gröndal startade 1971 Salong Rödskägg i den lokal i Cityhuset, som tidigare Schuenbäck haft. Efter bara något halvår var hon tvungen att sälja p.g.a. sjukdom. Köpare blev Håkan Gustafsson (f. 1946), som lärt yrket hos Bo Jansson, Firma Frisören, och sedan arbetat hos S. O. Ericsson. Den 12 september 1972 öppnade Håkan i Cityhuset, V. Kvarngatan 32 Maxim Herrsalong. I maj 1978 togs “steget ut i dagsljuset” genom att byta till större lokal ute vid gatan. Då inträdde även hustru Lena (1946-2006) i verksamheten efter utbildning vid frisörskolan i Norrköping. Den 1 mars 1982 övertogs Carinasalongen i Domushuset, Brunnsgatan 40, och salongsnamnet ändrades till Salong Maxim. Den 1 februari 1988 öppnades Hårakuten på V. Storgatan 18 (Sixten Nyholms gamla vind), vilken övertogs av dottern Jeanette Persson den 1 oktober 1994. Numera är yngsta dottern Åsa Larsson delägare i AB Salong Maxim, och i familjen finns alltså fyra samtidigt verksamma frisörmästare.

Brandkärrs Herrfrisering, Brandkärrsvägen 18, drevs under ett halvår 1972 av Henry Wallgren.

Malou, Ö. Kyrkogatan 44, öppnades 1975 av Britt-Marie Lundkvist (Arespång), som även klippte herrar. 1994 lades salongen ned efter att hon förgäves försökt sälja. Britt-Marie, diplomerad Rosenterapeut, drev sedan damsalongen BIM i Odd Fellow-huset.

Sivs damfrisering, Brages väg 3, Svalsta, startades 1970. Siv Råström fick mästarbrev i herryrket 1988 och ändrade då firmanamnet till Sivs Dam- o Herrfrisering.

Kickis Salong, Jordgubbsvägen 2, drevs under åren 1982-1994 av Christina Björck-Netterström.

Carina Gustavsson (Malm) som arbetade hos Firma Frisören och sedan hos Salong Maxim, öppnade Klippstudion, Bagaregatan 58, 16 mars 1985. 1994 flyttade hon firman till Bagaregatan 39.

1986 -1988 hette en frisering vid Oppeby Torg Hårverksta´n.

1988 fanns Firma Budklippning (Hårvård i ert hem), Kerstin Andersson.

Klipp-it (Peder Blom) gjorde entré i Nyköping på Repslagaregatan 16 (i f.d. charkuteributiken) i december 1988. Det var Marguerite Franzén som nappade, när Klipp-it annonserade efter någon som ville förestå en salong i Nyköping. Klipp-it System AB, som hade kontor Fruängsgatan 3, var en franchisingkedja inom frisörbranschen, en idé kläckt 1955 av Olle Blohm, som haft affär på Bondegatan 38 i Stockholm. Man tog 65:- för en klippning, när övriga frisörer tog 105:- Efter något år var det fyra flickor, som hyrde sin egen stol av Marguerite. I augusti 1989 beslutade Nyköpings tingsrätt om förhandling om offentligt ackord för Klipp-It System AB (556316-3749, Huddinge) Då hade Marguerite Franzén redan sagt upp kontraktet med Klipp-it. Hon drev emellertid firman vidare till juni 1990, då Josef Nadasdi köpte den och döpte om salongen till Hair Team. Dottern Annie Grabyel arbetade där 5-6 år innan hon övertog firman. (Nadasdi drev innan dess herr- och damsalong – Annies Salong – på Esplanaden i Oxelösund cirka 1988-1990). 1 december 1999 övertog Julia Ödun, Sonya Tongur och Hulja Bayru från Norrköping affären och kallar den Salong Kalufsen.

Kirsten “Kicki” Marie Bälldal Andersson (och maken Stefan Andersson) öppnade sin dam- och herrsalong Ernst Albin Sax den 1 december 1992 i Västerport. Den 28 november 1993 invigdes den utbyggda salongen. Den 27 november 1994 övertogs Nilssons – frisören i centrum, V. Storgatan 29. Den drevs som filial tills den lades ner den 30 augusti 1997.

Arnö Herrfrisering, Siv Järsäter, Mejramvägen 44, startades 1992.

Salong Håret, Ö. Storgatan 4, öppnades den 1 februari 1993 av Tommy Bäckman (f. 1948) och Stina Sjöberg. De kom från Södertälje, där de drivit frisersalong.

En frisör, som haft salong i Oxelösund, öppnade i slutet av 1980-talet frisering på S:t Annegatan 4. Som lockbete hade han mycket låga priser. När han blev sjuk övertogs den av en polska, som kallade salongen J&J Frisör. 1994 bytte firman namn till Samirs Frisör.

 

Skrivet av: Christer Nilsson

Denna dokumentation slutfördes den 16 december 1999.