Johnny Lonn Memorial

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Recension av Mystique – Ett hål i himlen

Mystique – Ett hål i himlen
Teater3
Stockholm 2019-05-28

Recension av Ottar Kraemer
Foto av Arto Airaksinen

Vad borde oddsen vara att FISM-vinnaren Miguel Muñoz skulle vilja åka till ett regnmulet Sverige och uppträda som gästartist i en experimentell trolleriföreställning på en obskyr liten teater en tisdagkväll i maj?
Det låter närmast helt osannolikt, men i likhet med mycket annat som får publiken att häpna på Mystique visar sig oddsen för detta vara 1:1.
Säsongsfinalen av Mystique börjar med att föreställningen slutar och vi glatt tackar hela ensemblen (Tom Stone, John-Henry Larsson, Leif Olberius och Martin Hansson) plus gästartisten för en fin kväll och önskas god natt av artisterna.
När applåderna dalar och artisterna försvinner ut från scen blir John-Henry, klädd i labbrock och försedd men en mystisk manick i handen, kvar i rampljuset. Han gör en snabb inställning på sin uppfinning, en temporär fluxstabilisator blinkar igång och en klocka börjar gå baklänges två timmar – och vips så är det dags att börja föreställningen!


Den något förvirrade publiken klappar glatt in ensemblen i deras klassiska öppningsnummer med klädrollers, och allt verkar till synes ha återgått till det normala efter en kort tidsresa. Konceptet med tidsresor utforskas ytterligare av John-Henry och Tom, som flera gånger försöker påbörja ett trick med tändsticksaskar men hela tiden får börja om eftersom John-Henry ideligen låter tiden gå bakåt och rekvisitan går upp i rök i Toms händer.
Ett till hopp i tiden bjuder herrarna Hansson och Olberius på i form av en parallellrivning av två tidningar som genom ett trollslag plötsligt är hela igen. Numret, som har setts på Mystique tidigare, får denna gång en lustig twist genom att det inte bara blir ett magiskt trick utan en logisk följd av att det finns en tidsmaskin på scenen.


Även finfrämmandet Miguel Muñoz ger sig in i leken med tiden. Hans rutin med bollar som ideligen återfinns i hans hatt efter att gång efter annan ha försvunnit på olika fingerfärdiga sätt sågs senast under hans gästspel på Magic Weekend i Lund 2018. Här ges numret idel nya twister och man hör en eller annan trollkonstnär som tar sig för pannan i publiken när Muñoz hittar nya illistiga sätt att smyga ner bollarna tillbaka i hatten. Applåderna, som varit något tröga efter den okonventionella starten på showen, blir raskt mer entusiastiska och Muñoz strålar mot publiken med sitt ”buspojke-leende”.

Efter ungefär halva första akt rör sig föreställningen bort från tidsrese-temat och återigen bjuder Mystique på en riktig skrattfest. Tom Stone briljerar med sin underfundiga humor i ett nummer där två deltagare från publiken får turas om att dra frågor ur en påse i en slags frågesport som redan efter ett par turer har svårt att överrösta publikens skratt. De två åskådarnas egen förundran och glädje får komma i första rummet och Stone fungerar mest som en moderator i kaoset som uppstår när den ena åskådren hela tiden får frågor som är hur lätta som helst medan de andre får bita i frågor som ”I Sverige finns 9 miljoner invånare. Räkna upp allihop.”. Rutinen, som kommer från Toms sedan länge utsålda bok Maelstrom, visar verkligen sin styrka i händerna på sin skapare.
Tom visar också framfötterna i en finurlig twist på “näsduk till ägg”-tricket som utförs tillsammans med en åskådare. Utöver den fiffiga manipulationen som gör ticket möjligt – och väldigt övertygande – är det ett bra exempel på att låta publikmedlemmen ta plats och dela segern när äggen till sist knäcks. God showmanship är ett signum.


Leif och Martin följer upp sina sönderrivna tidningar med ytterligare en rutin där de får agera ”Mystique-gubbar” med bravur: ett scenario där Martin försöker slå in en bukett rosor i ett pappersark men Leif hela tiden på magisk väg fyller pappersstruten med blommor som långsamt fyller golvet framför trollkonstnärerna. Numret växlar från förunderligt till komiskt och – mot slutet – romantiskt när vi nä-ä-ä-ä-ästan får se en kyss på scenen innan pausklockan plötsligt ringer och Leif blir lämnad mitt i blomhavet när Martin distraheras och annonserar paus.


Andra halvlek börjar med vad som nog måste beskrivas som bland det underligaste Mystique någonsin har bjudit på i form av komiska fyrmannarutiner. Martin gör entré som elitidrottstränare åt en sportklädd Leif (nåja, sportklädd i hans fall involverar fortfarande hatt, dandystrumpor och lackskor…) som gång på gång får rusa runt i salongen jagandes tillfället då han skall få riva målsnöret och gå i mål. Målsnöret, som hålls upp av funktionärerna John-henry och Tom, är dock för långt och måste rivas av i allt kortare längder… …innan det plötsligt är helt igen och ensemblen får börja om! I slutändan snuvas den arme Leif på sin pay-off även i detta nummer när Martin till sist är den som rusar genom målsnöret och i triumf lämnar scenen med de övriga. Kvar blir ”förloraren” som i sin ensamhet gör målsnöret helt en sista gång.

John-Henry är i toppform och bjuder oss kvällen till ära på sin omtalade akt med tennisbollar som via manipulation, jonglering och dynamiskt trolleri dyker upp och försvinner i rasade takt för att återfinnas under tre små bleckhinkar – en helt unik variant på koppar och bollar som drar maximal nytta av hans talanger som både jonglör, trollkarl och kreatör av originell rekvisita. Numret hör verkligen hemma i en show där världsmästaren snart skall äntra scenen med sin bollakt – John-Henrys tennisbollsrutin är alltid bland det första en ny åskådare nämner efter en föreställning! Slutfasen – när tennisbollarna en efter en förvandlas till halvfyllda cognacskupor och bollröret genom ett trollslag blir en flaska whiskey – är i världsklass och måste ses.

Under kvällen levereras också det efterlängtade beskedet att det blir en fortsättning på Mystique i höst, något som röner glada hurranden och hejarop från läktaren. Föreställningarna kommer att flytta till onsdagskvällar, vilket förhoppningsvis kan stimulera fler att komma. Nog för att “normalläget” för en Mystiqueföreställning är att det är fullsatt, men att kunna locka ut folk på “lillelördag” är sannolikt lättare än på en tisdag.

Om Tom Stones hantering av medhjälpare ur publiken inbjöd till munterhet i första akt tar Martin Hansson konceptet till nya höjder när han fyra gånger (!) drar upp samma tjej ur publiken. Efter en första lyckad rutin med ett komiskt boktest (samma som Shawn Farquhar presenterade på Fool Us för något år sedan fast med Hanssons brutala humor som röd tråd) återkommer han efter varannat nummer med ett korttrick som alltid har samma uppbyggnad men där kortet i slutet dyker upp på allt omöjligare ställen. Den arma medhjälparen drar dessutom gång på gång samma kort ur kortleken och får signera sagda kort om och om igen tills kortet ser ut som ett anteckningsblock – något som gör serien med trick till en skrattbomb av format.


I takt med att stämningen stiger under föreställningen infinner sig också en slags spänning. Den kräsna publiken i salongen vet vad som komma skall – och som sista nummer äntrar Miguel Muñoz scenen med sin FISM-vinnande akt med vatten och kristallkulor. Magin flödar likt vattnet mellan Muñoz fingrar och den priviligierade känslan av att få uppleva ett sådant skådespel på mindre än halva avståndet gentemot normalt när det uppförs på stora scener är enorm. Den sirliga hanteringen av de glasklara bollarna till tonerna av drömsk musik är en njutning, och även den som sett akten flera gånger sveps med och jublar när den sista kristallkulan förvandlas tillbaka till en skur av vattendroppar som får regna ut mot första raden.

När så föreställningen är slut för andra gången denna kväll varar applådåskorna ovanligt länge och har ett omisskännligt tryck bakom sig. Mystique har en kräsen publik som vet vilken kvalitet som levererats dem – och vilken ynnest det är att kunna gå och se en föreställning i världsklass som bara spelas en gång. På en tisdagskväll. På en obskyr teater. I lilla Stockholm.
Det är unikt.

/Ottar Kraemer

Publicerat i Sett, hört och hänt | Etiketter | Lämna en kommentar

Succé för Tillenius

https://www.ekuriren.se/kultur-noje/succ-for-trolleriet-i-lurad-sm5162058.aspx

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Hector El Necos bibliotek

Tim Star fick ett väldigt trevligt samtal för några dagar sedan. Det var från Hector El Necos son Clarences gode man,  som var på jakt efter ett lämpligt ställe att bevara Hector El Necos bibliotek. Efter att han hade läst en artikel om Tim Star och Sveriges Trollerimuseum förstod han att han träffat rätt.

Det gällde alltså Hector El Necos privata trollerisamling av böcker som hans son Clarence Hector hade tagit hand om efter El Neco och dennes pappa D.S. Hector.  Han  var kemist och amatörtrollkonstnär och han utgav flera böcker som ”Magins Värld”, ”Experimentboken” samt många andra.

Det visade sig att detta var en enormt stor samling av både Hector El Necos och hans pappas böcker. Men Tim Star skulle bara ta hand om trolleriböckerna – allt annat skulle till Uppsala.

Tim Star trodde att han hade sett det mesta när det kommer till trolleriböcker, men där hade han fel. Det blev cirka 15 hyllmeter med antika böcker, inga nya böcker utan endast böcker från förr. Dessutom ingick affischer och massor av personligt material, fotoalbum, tidningsurklipp osv.

Tim Star har börjat att gå igenom lite av materialet men det kommer att ta tid, det finns trolleriböcker från hela världen i massor av olika språk.

Bilden kan innehålla: 2 personer, personer som ler, personer som sitter, tabell och inomhus
Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Joe Labero

Ny Sverigeturné för The Magic Master
Han är tillbaka – precis sådär oväntat som bara Joe Labero kan!

Unexpected Visit är en intim och exklusiv föreställning där du får komma närmare magin och mystiken än någonsin tidigare, hela vägen in i The Magic Masters innersta krets. Det bjuds på högklassig fingerfärdighet och oförklarlig magi som garanterat får dig att häpna.

Så låt Labero ta dig med på en fängslande upplevelse där det omöjliga blir möjligt – helt enkelt ett oväntat besök för alla sinnen.

Hitta din närmsta ort i turnéplanen nedan.
Biljettpris 495 kr. Showlängd 80 min, ingen paus.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Mystique den 29 maj

Foton Arto Airaksinen

Publicerat i Sett, hört och hänt | Etiketter | Lämna en kommentar

Magiska utställningen i Kristianstad

https://24kristianstad.se/magisk-utstallning-intar-museum_5f47e3f5

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

“Avskalat” av och med David Persson

Det finns ett talesätt som de flesta av oss magiker som har kommit en bit på vägen i vår utveckling mer eller mindre köper; det är inte så mycket vad du gör, utan hur du gör det.

De senaste tjugo åren har det också kommit flera nya unga magiker som också är intresserade av frågan vem som gör det och varför. Det som egentligen är skådespelarens frågor.

David Persson, skånepågen, har ett bättre grepp än de flesta av oss om vem han är, varför han gör saker, vad han gillar att göra och hur. Enkla starka effekter, med högklassiga metoder, presenterade av en energisk, uppriktig och charmig personlighet som man bara måste älska.

Den här instinkten och mognaden kring trolleriets grundfrågor slår igenom tydligt i Avskalat, Davids första soloföreställning, som hade premiär på Slagthuset i Malmö den 11 /4-2019.

Föreställningen är 70 minuter lång, med en tydlig röd tråd till honom själv och den större värld han lyckas bygga upp på scenen och genom hela föreställningen ger oss glimtar ifrån.

Därför kan ett David-trick bestå i att han funderar högt kring kass inledningsmusik, eller gör ett standard-trick från Pegani, absolut oklanderligt utfört och med stark blås-effekt, men framförallt med en presentation som låter oss kika in i en för publiken hemlig värld; trolleributiken, där David interagerar med en fiktiv dansktalande säljare som är obetalbar, och med en knorr som är genialisk.

Våghalsigt att börja med Rocky Racoon! hinner jag tänka innan jag gapskrattar, ger upp motståndet och förundras över hur mycket han får ut av denna mer än lite utslitna tvättbjörn som finns i alldeles för många trollisars repertoar. Men här kvittar det, David Hur, vem och varför lyfter Rocky till medaljplats.

Jag tänker inte säga mer, gå och se den här föreställningen. Den är inte färdig, vilket David är den förste att hålla med om, det fanns småskit att gnälla på för den som ville det, men det mesta var riktigt bra och genomtänkt, och framförallt på ett spännande och självklart sätt inplacerat i det David-universum David Persson bygger upp.

Publiken älskar det. Liksom undertecknad. Peter Rosengren

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Referat från Moderna Illusionisters Cirkels sommarfest den 25 maj

Redan en timme innan mötet började folk strömma till för att beskåda den
spännande rekvisitan som stod uppställd inför eftermiddagens auktion och
det syntes direkt att Ulf Kjell-Berger hade lagt ner en hel del möda på
att plocka ihop och märka upp väl utvalda trick, som dessutom
fotograferats för att kunna beskådas via internet veckan före och det
ryktades om att det redan inkommit en hel del förhandsbud till flera av
utropen.

När mötet startades kl. 12:00 var vi ett 20-tal trollkarlar samlade och
det inleddes med att styrelsen hälsade välkommen och presenterade dagens
program.

Första punkten på programmet var en gemensam lunch, där vi också fick
tid att prata av oss lite med varandra och kika lite extra på rekvisitan
inför auktionen. Köket var fyllt av tallrikar med god sommarmat och en
massa tillbehör, och det är alltid trevligt att ladda upp med lite
energi inför en spännande eftermiddag.

Sedan var det dags för dagens huvudartist – Kim Gordon, som kommit hela
vägen från Västerås för att underhålla oss och han bjöd på ett givande
interaktivt seminarium baserat huvudsakligen på 3 olika, välbeprövade
och kommersiella rutiner, där vi i varje steg tillsammans fick vara med
att analysera för och nackdelar med olika metoder och hur man bäst
anpassar tricket för olika situationer. Grundeffekterna var att trolla
fram en flaska, göra ett fritt valt osynligt kort synligt och och att
ändra valören på en lånad sedel. Han gav flera tips på hur man kan göra
för att få tricken att verka mer spontant och äkta, genom att t.ex. låta
åskådarna få behålla det man trollar fram.

Efter en fikapaus, med påskgodis och kakor var det sedan dags för
auktionen.

Jag och Ramondo fick förtroendet att demonstrera tricken och hålla i
budgivningen, medans Ulf Kjell-Berger var sekreterare och höll redan på
bokföringen. Totalt var det nästan 60 utrop, så det tog nästan 3 timmar,
trots ett hyfsat högt tempo. Tyvärr uppstod det dock en del förvirring
efter auktionens slut, då köparna skulle hämta sina trick. Trots ett
smart system med dubbla listor och numrerade lappar som användes av de
budande, havererade systemet så att det inte gick att se vem som hade
bjudit på vad och efter flera timmars budande på dussintals saker är det
svårt att minnas vad man vann och inte i början. (Dessutom finns det
alltid en risk att någon får med fel saker när alla rusar fram samtidigt
och ska börja packa i olika kartonger.) Det får vi se till att styra upp
till nästa gång. Allting köps ju iof. i befintligt skick, men skulle man
i efterhand upptäcka att det finns dolda skador som borde ha
poängterats, att något saknas i till synes slutna förpackningar (som
sålts som kompletta), eller som i ett fall att något man bjöd på i tron
att det var ett exklusivt original, sedan visade sig vara en piratkopia,
måste det finnas visst rum att överklaga och göra återköp. På det hela
taget tror jag dock att de flesta lyckades göra en hel del bra fynd.

Därefter lite kortare avrundning och tillönskan om en trevlig sommar. Allt som allt ett väldigt givande möte och väl värt 2 timmars bilresa i
vardera riktningen. Ha det så bra allesamman, så ses vi i höst!

Daniel Risman (Mr. Dannyman)

Publicerat i MIC | Lämna en kommentar

Caroline Ravn på TEDx

Caroline Ravn -“Revelations”
TEDx Stockholm
Hotel@SIX, 2019-05-25
Recension av Ottar Kraemer

När Caroline Ravn äntrar scenen på Hotel@SIX sällar hon sig till en ytterst liten skara trollkonstnärer som fått äran att hålla mer än en TED-föreläsning. Hennes första föreläsning – “Childlike wonder” – hade i huvudsak samma innehåll som hennes helaftonsföreställning “Where the magic happens” från 2018 och fokuserade på varför hon ville bli trollkonstnär efter att ha inspirerats av sin farfar. Nu spänner hon dock ögonen i de cirka 450 publikmedlemmarna och berättar en mörkare historia; en berättelse om mobbing, trakasserier och att ifrågasätta sig själv. Om att våga möta sina inre och yttre demoner med ett nyfunnet självförtroende. Om att – i slutet – kunna titta omvärlden i ögonen och unna sig själv att acceptera ens egen triumf.
Även om TED-dagens övergripande tema är uppenbarelser är det tydligt att den röda tråden, med ett par undantag bland föredragen, är hur utsatta kvinnor är i samhället. Från könsuppdelande produktdesign till #metoo målas det upp en tydlig bild av hur långt vi – våra fina ord om jämställda samhällen till trots – har lång väg kvar att vandra. För undertecknads sida skall det erkännas att omfattningen av situtationen är en uppenbarelse vid dagens slut.

Carolines tunga ämne med trakasserier och misogyni från bl.a. klasskompisar blandas förstås upp med trolleri – noga utvalda rutiner som alla tydligt innefattar mycket humor och starka sluteffekter för att kontrastera med temat och förebåda det upplyftande slutet. En publikmedlem får bestämma antalet kort som skall räknas av från en kortlek för att slumpa fram ett kort som sedan blandas in i kortleken och likväl efter ett par sekunder kommer skjutandes ut ur kortleken igen – en väldigt renodlat korttrick som utförs rappt och utan krusiduller. Publiken har dock redan tagits in av stämningen och svarar mycket bra när det flygande kortet snappas upp i luften och hålls upp.

Tom Stones “Of Dice and Men” följer när nästa publikmedlem skall välkomnas på scen, ett pålitligt, humoristiskt nummer som håller på att bli en modern klassiker. Det vana ögat observerar dock en intressant skillnad mellan hur tricket spelar när det är en kvinnlig konstnär som föreslår en kram med en manlig publikmedlem istället för tvärtom. Här hade Ravn kunnat göra en stor poäng helt i linje med temat för dagen, men tiden är knapp och numret är bara en öppning för en “Smart Ass”-rutin där skrattsalvorna avlöser varandra när medhjälparen på mycket övertygande sätt får slumpa fram ett namn på en kändis vars bild (efter en obligatorisk fejk-triumf) återfinns i ett kuvert publikmedlemmen suttit på under hela tricket. Tricket som sådant brukar inte imponera, men Ravns “stand-uppiga” prat och den oväntat ärliga metoden att slumpa fram namnet på kändisen (kortleken hanteras genomgående av åskådaren, vilken fick recensenten att klia sig i huvudet rejält) lyfter numret ordentligt.

När tiden börjar lida får en medhjälpare hålla en mugg med vatten över huvudet och härma Carolines blundande koreografi för att förhoppningsvis trolla bort vattnet i muggen. Publiken leds att tro att det inte kommer att fungera, men tji fick vi – när muggarna vänds uppochner förblir båda damerna torra och en konfettiskur ramar in dem medan applåderna ekar.

Risken att få en kalldusch innan man konstaterar en triumf blir också postscriptum till föreläsningen. Nästan som en eftertanke kommer sista delen av Ravns berättelse, och när den avslutas med att hon frankt och rakryggat accepterar sin personliga triumf blir de stående ovationerna lika mycket ett firande av berättelsens slut som ett erkännande för Ravns berättarförmåga.

Påpekas bör att trots att Ravn går upp på scen gott och väl 45 minuter in i dagens program är teknikproblemen fortfarande omfattande, både med ekon, mikrofonnivåer, högtalarsprak och bångstyrig närbildskamera. Bättre hade man gott kunnat vänta när eventet i övrigt är så välproducerat och man enligt arrangörernas sociala mediabild haft en repetitionskväll innan själva dagen. Svindyra LED-väggar och lyxiga omgivningar är klena plåster om tekniken inte hanteras professionellt när kvalitén på det som visas på scen genomgående för dagen är högklassigt.

TEDs devis, “idéer värda att sprida”, tas verkligen till heders denna lördag på Hotel@SIX. Utan att någonsin gnugga politik eller feminism i ansiktet på oss åhörare fylls man onekligen av mycket beaktningsvärda berättelser och tankar.

Vid någon punkt måste vi kollektivt sluta tala om “kvinnliga trollkonstnärer” som om det var en subkategori till trolleri i allmänhet. Att konferencieren till och med på detta event ändå använder just det epitetet när han annonserar på Caroline – innan han nämner SM- och NM-placeringar eller utsålda hus runt om i världen – är tänkvärt.

/Ottar Kraemer

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar