Jag hade det stora nöjet att få uppleva Johans föreställning ”I sanningens gränsland”. Jag hade egentligen andra ärenden men hade vägarna förbi precis samma stund som Johan skulle göra en av sina föreställningar för en gymnasieskola, Johan hade en plats över och var snäll och bjöd in mig. Tack Johan!
Föreställningen spelas på Uppsala Stadsteater i lokalen Ettan. Ettan tar 99 personer och är perfekt för den typ av magi som Johan gör. Alla sitter nära och ser tydligt och även om jag sitter på salongens sämsta plats så ser jag i princip allt.
Jag har sett Johan flera gånger tidigare, på MW, UMC och hans tidigare show Vackra Lögner, jag vet vilken duktig trollkarl han är. Det är med stora förväntningar jag sitter i salongen och väntar på att föreställningen ska rulla igång.
Det är jag och cirka 95 gymnasieelever och lärare som sitter i publiken och endast ett fåtal platser är lediga. På förhand känns det som en rätt svår publik, min egen erfarenhet säger att gymnasiet är en svår ålder, men Johan löser det galant. En liten ”hysch” efter 2-3 minuter in i föreställningen är det enda som behövs och därefter sitter publiken i princip knäpptysta och njuter.
Johan öppnar med en väldigt stark effekt. Det är inte ofta jag blir riktigt lurad nu för tiden, men det blev jag här, det är en fantastisk känsla. Jag tänker inte berätta vad som sker för de som ska se föreställningen, men det var en väldigt vass inledning och en öppning jag inte såg komma.
Jag tänker inte gå in på detalj på vad för trick Johan gör men det är mycket som händer. Det är mentalism, det är oerhört skicklig fingerfärdighetsmagi, det är klassisk magi med en egen touch och det är en del unika saker jag aldrig sett innan. Det är verkligen variation.
Även om det är fullproppat med material så upplevs inget stressat och all magi får sin plats i de 85 minuter som föreställningen är.
En liten miss är det i mitten och det är kanske den enda delen där det blir lite stressat, men inte ens det gör publiken besviken. Personen i fråga som får vara med om ”missen” sitter bredvid mig och efter hans medverkan på scenen sitter han i minst 15 minuter och pratar om effekten tyst för sig själv.
Jag sitter längst fram till höger, vilket gör att stora delar av publiken sitter bakom mig. Det är mycket ”wow”, ”Hur fan gick det där till?” ”Shit!” som hörs från raderna bakom mig.
Ljud och ljus är en annan grej som är väldigt bra genom hela föreställningen, framförallt ljuset. Det är stor variation och det varieras på passande sätt under alla nummer, väldigt snyggt. Musiken känns väldigt mycket Johan Ståhl och passar bra in i den känsla som är i salongen. Det enda jag saknade med musiken var kanske lite mer hjälpande musik när åskådare plockades upp från publiken till scenen.
Föreställningen toppas med ett väldigt fint avslut. Jag har sett många liknande slut tidigare, men Johan har en egen touch på det och får ihop allting väldigt fint.
I sin helhet är det en fantastisk föreställning som det märks att det jobbats hårt med, det är genomtänkt och väldigt skickligt. 85 minuter känns som 45 minuter och jag har ett stort leende på läpparna och massor av inspiration när jag går därifrån.
Grymt jobbat Johan och all kredd för att du gör egna föreställningar så att Sverige får uppleva trolleri LIVE.
Text & Foto: Douglas Nordenbelt
