Magic Christian

Luxemburgs trollkarlar med bl.a. Christina Nyman har haft besök av superstar Magic Christian.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Truxa-priset

 TRUXA-priset har delats ut till två välförtjänta danska artister – Michael Fredriksen och Benny Schumann. TRUXA skulle ha fyllt hundra år i november. 

Johan Ahlberg

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

GMK-auktion 4 november 2019

Med spänning, förväntan och med fem föremål i en påse i handen, öppnar jag dörren och går in till årets auktion i den fina lokalen som Göteborgs Magiska Klubb sedan några år har som träffpunkt vid föreningskvällarna.

Ett tjugotal medlemmar hade mött upp, bland dessa Lennart Green, som var vid god vigör och hade dessutom med sig attraktiva föremål. Det låg spänning i luften, medan vi gick runt och tittade, kollade, vände och vred på det som var till salu.

Budgivande spekulanter på magiska saker.
Budgivande spekulanter på magiska saker.

Efter obligatorisk inledningen med aktuell information, bland annat att Trollando begravs den 15 november, och att klubben då skänker motsvarande en årsavgift till Cancerfonden, var det dags att börja årets auktion.

Anton, Leif, Anders och Martin höll i auktionen.
Anton, Leif, Anders och Martin höll i auktionen.

Nu var vi förväntansfulla på kvällens värdar, Martin Rosvall som svängde klubban med bravur, och Leif Densloe som demonstrerade, ledsagade och stöttade Martin, samt kassören Anton Franzon, som ilade runt till köparna och såg till att det blev kontant betalning, Vid större belopp gick det även att swisha i år. Sekreterare för auktionen var Anders Sylvan, som hade fullt upp med att hålla koll på säljare, köpare och pris.

Martin håller låda som vanligt.
Martin håller låda som vanligt.

Det var ett varierat utbud, och priserna var överkomliga. Bland det
som hamnade i nya hem var klassiska effekter med tärningar, det var dukar i olika storlekar och färger, trollstavar i olika utföranden, flera mynttrick, bland annat ett som Lennart Green köpt i Kina plus att han sålde sitt trick Stolen Cards i originalupplaga.

Förutom det medlemmarna lämnat, var en del rekvisita från en tidigare medlem, Conny Skoog, bland annat illusionen itusågade damen, två buktalardockor och Nested Boxes.

Leif visar antika mystiska saker.
Leif visar antika mystiska saker.

För att vi skulle orka med kvällen, satt den obligatoriska fikapausen fint, med baguetter, småkakor och dricka, som smidigt serverades av Mario och Stefan.

I sedvanlig ordning vid dessa auktioner får det gamla strävsamma paret Martin och Leif jobba hårt med glada tillrop, dåliga vitsar och uppmuntrande kommentarer för att få upp priserna, och de lyckas bra. Dessutom får de till en bra stämning i lokalen.

Som vid alla auktioner i GMKs anda, tillfaller 10% klubben, och denna kväll blev kassören glad över det fina tillskottet på 1380 kronor.

Några lämnar kvällen med nyförvärv, andra med stärkt handkassa, men samtliga med ett leende på läpparna.

Text: Conny Ray. Foto: Jonas Schönemann

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Brynolf & Ljung

https://m.trending.network/view/ySmNQHkC3wI

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Max Carling

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Talangfinalister ger magisk show för fullt hus

Foto: Jörgen Klinthage
Douglas Nordenbelt och Vilgot Michelin bjuder på en fullmatad magikväll.

13-årige Vilgot Michelin från Älvsjö är juniormästare i kortmagi. Nu trollar han under tisdagskvällen för utsålt hus. Och tillsammans med idolen Sölvesborgsmagikern Douglas Nordenbelt.

På frågan om det känns nervöst svarar Vilgot Michelin: – Nej, faktiskt inte. Det känns bara som det kommer att bli kul och gå på scenen, säger han.

Båda har gått till Final i Talang. Och nu står de på samma scen och trollar.

Hur kom det sig att du började intressera dig för trolleri?

– Jag har alltid varit intresserad av trolleri, men tog nog riktig fart när jag en ju l när jag var åtta år fick en trollerilåda, säger han.

Vad kommer ni att bjuda på?

– Det blir en timmes föreställning och vi startar upp med en gemensamt nummer och slutar med ett gemensamt. Däri mellan blir det lite variation och överraskningar. Tricken kommer även att visas på storbildskärm, säger Douglas Nordenbelt.

Douglas Nordenbelt är magikern och underhållaren som fick sitt stora genombrott när han tog svenska folket med storm efter sin succé i TV-programmet Talang där han blev tokhyllad.

Hur känner ni varandra?

– Jag såg honom trolla precis efter min medverkan i Talang 2018 och tipsade då Tv4 om honom och de tände på idén, säger Douglas Nordenbelt.

– Detta fick Sparbanken i Sölvesborg reda på att jag hade tipsat honom och de valde att boka oss båda till den här föreställningen. Väldigt kul tycker jag.

Blir det fler gemensamma uppträdanden?

– Varför inte, men inget är planerat, säger Douglas Nordenbelt.

Sydöstran

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Recension av Mystique:: Tingens Anarki

Mystique – Tingens Anarki
Teater Tre, Stockholm. 30 Oktober 2019
Gästartist; Jacob Schenström

Recension av Ottar Kraemer
Foto: Olav Holten

När Mystique är som bäst bryter de helt med alla förutfattade meningar om vad trolleri är. Ingrodda vanemönster bryts och även de mest stereotypiska trick kan stöpas om i helt nya gjutformar.
Om herrarna själva tvingas bryta sina egna mönster och jobba utanför de – låt vara ytterst suddiga – ramar som de själva satt kring sig blir ofta resultatet ännu intressantare och går nästan utanpå trollerikonsten och blir ett slags metakonst; en betraktelse av processen i sig.

Den röda bollen dyker upp i Leifs mun
Öppningsnumret i “Tingens Anarki” gör det direkt uppenbart att Mystique tvingats till nya banor i och med att John-Henry Larsson inte medverkar denna kväll. Det vanliga öppningsnumret med klädrollers uteblir och istället utförs en bisarr slow motion-koreografi där Martin Hansson, Leif Olberius och Tom Stone kommer “inspringande” i ultrarapid och alla sliter efter samma röda skumgummiboll. På trollkonstnärers vis försvinner förstås bollen upprepade gånger och dyker upp där man minst anar det. När herrarna kämpat om att vara herre på täppan en stund och publiken fått skratta loss dyker det till sist upp tre bollar samtidigt; bollar som visar sig vara clownnäsor som får pryda herrarna när de till sist lämnar scenen och bara lämnar Martin Hansson ensam kvar.

Martin fortsätter med tyst trolleri till härlig musik – konceptet “signerat kort hittas på omöjligt ställe” dras till sin spets när han får kortet att dyka upp i sin ficka flera gånger i rad – men när publiken applåderar och Hansson går av scenen har denna rutin knappt börjat. Emellan övriga nummer i föreställningen återkommer han flera gånger till samma musik, tar upp samma åskådare och låter henne dra ett slumpvis valt kort som hela tiden visar sig vara samma signerade kort(!). Medan skratten haglar får åskådaren oförtrutet signera samma kort om och om igen innan kortet teleporteras till ännu en omöjlig plats; först trollkonstnärens sko och till sist hans mun. Den här typen av “running gags” som kombineras med väldigt effektiva, visuella trollerieffekter lyfter ett vanligt korttrick till något alldeles speciellt. Att rutinen är helt tyst ger en ytterligare spets till det hela i och med att Hanssons mimande är så uttrycksfullt.

Även Tom Stone trollar med kort i “Tingens Anarki” och presenterar ett mysterium där tio kort som tydligt räknas in och ut ur en åskådares händer hela tiden blir nio stycken, och ju fler kort Tom ersätter den krympande korthögen med desto mer snurrig blir rutinen. Åskådarens signerade kort återfinns till sist på den enda plats där Tom INTE förefaller ha varit framme; i resten av kortleken! Ett riktigt kortmysterium med okonventionella grepp som görs ännu mer perplext av det faktum att Martin halvvägs genom rutinen vill jävlas med Tom och trär en papperskasse över huvudet på honom..!
Tom Stone trollar med rep
Leif dansar med ballong
Under Mystiques bejublade gästspel under Magic Weekend i Lund i början av oktober kommenterade någon i publiken efteråt att ensemblen lyckas “ta gubbighet till en egen nivå av konst”; något som undertecknad endast delvis kan skriva under på. Ja, givetvis finns det ett visst mått av gubbighet när ensemblen består av fyra medelålders män (och de leker friskt med just denna klyscha) – men lekfullheten och den grace de lyckas väva in i en del nummer är slående och bryter helt mot gubbighetsnormen. Kvällens föreställning bjuder på två sådana nummer mitt bland all komik; dels en rapp, förbluffande och stilren repkonst av Tom, dels en pièce d’animation där Leif tar ett helt nytt grepp om det annars ganska slitna numret “ballongslukning” och lyckas få hela publiken genuint fascinerad av relationen mellan trollkonstnär och rekvisita när han plötsligt utför en hel koreografi med figurballongen innan han utan ens en anstrykning av de invanda skämt som alltid åtföljer sagda nummer slukar ballongen. Nummer av denna typ bryter upp föreställningen och gjuter nerv i rutiner som annars med lätthet hade kunnat avfärdas som “marknadstrick”. Skicklighet i utförandet och en medvetenhet inte bara kring formen för hur tricket skall förnyas utan även kring vilka klyschor som skall brytas sönder är goda byggstenar.
Sax i huvudet på Leif
Elegans och fingerfärdighet i all ära, men Leif får också utlopp för sin komiska ådra i flera andra nummer; bl.a. när – kvällen till ära – Martin bestämmer sig för att demonstrera hur duktig Leif blivit på att utstå smärta efter att ha gått på en fakir-kurs. Glatt ignorerandes Leifs tafatta försök att förklara att det var tankeläsning han studerat drar Martin en duk över huvudet på Leif och stöter därefter en vass sax rakt genom duken på så sätt att den blir sittande rakt i fontanellen! Nå, ingen skada skedd – när duken tas av ser Leif visserligen stinksur ut men är oskadd. När duken än en gång sveps om honom figurerar dock plötsligt ett kålhuvud som Leif inte verkar “hinna” stoppa in under duken innan Martin än en gång drämmer saxen i pannan på honom och publiken samfällt utbrister i ett “Ajjeh!” när kålhuvudet faller till golvet samtidigt som Martin inser sitt misstag…
Den gode Olberius står dock snart på scenen igen och tampas med ett udda problem; hur gör man kortmanipulationer när man precis nyst ut flera deciliter snor som fastnar över korten?! En stor del av skrattsalvorna denna kväll hittar hem till Leif – och det är välförtjänt.
Börje Kawasaki
Många roliga nummer hinner passera revy under de välspäckade två timmar som vi spenderar i Mystiques sällskap – till och med pausen i föreställningen blir en höjdare när det visar sig att det nu finns caféservering i foajén – och vi får bland annat avnjuta ett bejublat återseende med “Börje Kawazaki”, det japanska mediumet/pizzabudet (Hansson) som under ledning av Tom förutsäger svaren på publikens frågor som via ihopknöglade papperslappar har ställts till “kosmos”. Svaren är av det humoristiska slaget (god improvisation från Martins sida!) men ändå omisskännligt anpassade till de specifika frågor som ställts. Mentalism utförd av ett katanabeväpnat, pizzaätande medium klädd i hakama… …nämnde jag att det finns en del normbrytande inslag i showen? Numret blir inte mindre komiskt av att Hansson och Stone båda två får en fnissattack som efter bara ett par sekunder spridit sig över hela publiken. Det är härligt att inte bara få skratta åt utan även stundtals med artisterna.
Jacob Schenström
Kvällens gästartist är Jacob Schenström, som briljerar med flinka kortkonster och sedan går över till salongsmagi då bl.a. hans tekniskt väldigt avancerade version av en kopp, glas och bollar-rutin får bra respons av publiken innan han avslutar med en “bookends”-rutin där flera ur publiken lånade objekt dyker upp på omöjliga platser och i synnerhet Schenströms påfund att trolla bort sina egna skor röner stort gillande i salongen. Kontrasten mellan hans artisteri, där fokus ligger på den tekniska skickligheten, och Mystiques experimentella stil där även karaktärsspel och humor har en ständig närvaro är påtaglig och publiken är inte alltid i fas med applåderna, men när kvällens ensemble till sist står och tackar för applåderna i finalfinalen ropas de in flera gånger och det går inte att ta miste på att Stockholm än en gång har begåvats med en flyktig scenupplevelse utöver det vanliga.
För när är något “vanligt” i Mystique?

/Ottar Kraemer

Publicerat i Sett, hört och hänt | Etiketter | Lämna en kommentar

Mystique: Oväntat Besök

Sista Onsdagen i November. På Teater Tre, Stockholm.

Några av Europas mest hemmablinda trollkonstnärer sammanstrålar och får oväntat besök. Varje månad skapar de besynnerliga herrarna i Mystique (Tom Stone, Martin Hansson, Leif Olberius & John-Henry Larsson) en splitter ny experimentell magishow i två akter och kryddar den med gästinslag av favoritartister från Sverige och Europa. Föreställningen spelas en gång, pensioneras direkt därefter, varpå skapandet av nästa föreställning påbörjas. Varje föreställning blir nära, lustfylld och fylld med både andlös förundran och riktiga gapskratt.

Gästartist i Novemberföreställningen Oväntat Besök är Reggie Simon.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Tumtippen nr 97

Senaste numret av Tumtippen – Magiska Brödernas facktidskrift – har just utkommit. Redaktören Crillo har fått ihop 18 välmatade sidor, rikt illustrerade. Crillos comment påminner om Johnny Lonn Memorial som hålls den 24 november på Norra Brunn i Stockholm. De rekvisitahandlare som kommer dit presenteras tillsammans med några av de trick de kommer att sälja. Steen Pegani, Mr Dannyman, Jimmy Svärdhagen.  Referat från Brynolfs & Ljungs seminarium vid Svensk Magisk Cirkels månadsmöte den 1 oktober. Tricksidorna består av “Rough and smooth”, “Mentalt med fyra kuvert”, “Den late trollkarlens korttrick”.

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar

Trollkarlen var bäst!

http://www.mynewsdesk.com/se/skara_kommun/pressreleases/familjekvaellar-paa-biblioteket-hela-veckan-2935257

Publicerat i Sett, hört och hänt | Lämna en kommentar