Kategori: Show
Nyheter om shower och föreställningar inom magi och trolleri.
Alexx Alexxander på Liseberg
Recension: Overklighetens Vardagsbestyr
Ottar Kraemer gav sig ut i vinterkylan för att se Mystique på Stockholms Stadsteater. Detta är vad han såg.
Kilenscenen, Stadsteatern, Kulturhuset, Stockholm
7-10 dec 2023
De vaknar som ur en torpor. Fyra kalla strålkastare skapar fyra illuminerade cirklar i vilka de alla står, som väckta ur en dvala från tiden när vi blev bortskämda med en ny Mystique varje månad.
De skarpa silhuetterna känns omedelbart igen; Tom i sin svarta kostym, Leif i sin blåa. Martin i sin persona som den depressive clownen och John-Henry redo att träda in i rollen som sin uppgivne servitör. Premiärpubliken vräker på med generösa applåder redan från start medan musiken skapar drama från första slag. Detta är efterlängtat.
Stadsteatern har inte för vana att bjuda in skådekonst, och mig veterligen är detta första gången någonsin trollerikonstnärer har erbjudits scenplats. Konceptet år så nytt att garderobspersonalen på Kulturhuset tror att föreställningen är en konsert när vi säger att vi skall på Mystique! I foajén är blandningen av folk i publiken glädjande nog väsentligt mer blandad än den brukade vara på TeaterTre, där 70-80% av salongen bestod av trollerikonstnärer; nu trängs kulturfolk med folk i varierade åldrar och bakgrunder!
Efter den dramatiska inledningen på showen slår ensemblen an tonen omedelbart; detta är en greatest hits-föreställning och den börjar med en uppdaterad variant av “Den försvinnande näsduken” – ett normalt sett trivialt trick som här ges ett sammanhang, en motivation och – till sist – en avslutning som fick undertecknad att bli rejält mystifierad. Martin försöker följa en skylts uppmaning och få en näsduk att försvinna om och om igen, efter ett tag assisterad av Leif och Tom. Idel misslyckanden följer på varandra, men till sista försvinner alla dukar utom en, som plötsligt blivit gul. Allmän förvirring uppstår, till dess att herrarna ånyo tittar på skylten, som nu visar sig ha ett annat meddelande skrivet på sig! För den som tidigare sett denna återkommande rutin fick det uppdaterade slutet (där finessen ligger i en snillrik teknisk uppgradering) en att nästan hoppa högt i teaterstolen! Gruppen har inte legat på latsidan!
Ett pärlband av välbekanta Mystique-rutiner följer på detta: John-Henry tampas återigen med att lyckas dricka morgonkaffe i en fulländad version av hans trollerikoreografi från Mystiques tidiga år. Till tonerna av Black Coffee försvinner kaffet, teskeden, sockerbitarna, kaffemuggen och trollkonstnärens kvarvarande vett och dyker upp igen när man minst anar det och på väldigt oväntade platser. Trots rutinens lugna tempo anas en febril aktivitet hos artisten för att få alla märkliga vändningar och konstgrepp att sitta där de skall – och det gör de!
Leif – som vi får se välgörande mycket av i den här föreställningen – har en sammanhållande roll som något slags kosmisk tidtagare och trollar ur sin förnicklade klocka fram sidendukar och flaggvimplar i långa banor innan han väcker den åter insomnade John-Henry och förmår honom att gå sin väg.
Martin och Tom framför ett av de roligaste och mest förbryllande numren ur Mystiques repertoar; att hälla ett litet glas mjölk i allt större bägare som likväl blir fyllda till brädden till dess att de har en hel tillbringare med mjölk framför sig – och som slutkläm visar det sig att den den kan fylla samtliga tidigare använda glas och bägare! Ett klassiskt trick som nästan aldrig ses numera, här briljant framfört som en maktkamp mellan två starka viljor som till varje pris skall överträffa varandra. Varje gång undertecknad ser detta nummer framföras är reaktionerna alltid väldigt starka och hörbara i publiken – både bland lekmän och mer erfarna trolleriintresserade. Innovationen i tricket – signerat Mephisto Huis – sätter myror i huvudet på de som trott sig ha genomskådat illusionen och herrarnas sätt att förstärka skeendet genom agerande, avledningar och ledande blickar ut i publiken gör numret ett av de mest magiska i kvällens utbud. Man tycker att man med ögonen ser exakt vad som händer, men ändå sker det omöjliga. Definitionen av trolleri!
Den röda tråden i föreställningen är – som titeln antyder – att alla trollerikonstnärerna hela tiden får kämpa med magin snarare än njuta av den. I en magisk värld finns det minst lika många vardagsproblem som i den gråa vardagen, och magisk diskbänkssurrealism har aldrig varit mer underhållande än här.
Man brukar säga att en clown inte kan existera utan ett problem. Här ser vi fyra exempel på att detsamma gäller för den som kan trolla också! Martin kämpar med en fläck på sin väst, John-Henry med missunnsamma snyltare, Tom med att han blir rånad och misshandlad och Leif med att försöka hålla uppe skenet av en “only sane man” i en vanvettig omgivning.
Ingen Mystique-kavalkad skulle varit komplett utan ett restaurangbesök hos John-Henrys sure kypare, där stackars Leif får se sitt beställda kaffe, muffins och hårdkokta ägg trollas fram ur servitörens ymniga skägg i en rutin som definitivt placerar händelseförloppet i ett helt surrealistiskt universum! Publikens skratt när den arme Leif får betala för kaffet genom att stoppa sedlar i skägget går inte att ta miste på.
Leif får dock lite upprättelse senare under aftonen, då romansen spirar mellan honom och Martin, varvid en lång sekvens av framtrollningar av rosor tar vid. Från en enda ros i numrets början får vi se en pappstrut agera ymnighetshorn och blommorna vräka ner över golvet i hundratal Här ser vi ytterligare ett exempel på ett tidigare Mystique-nummer som nu fått ett slags “slutgiltig” form och presenteras med teknisk finess och gott skådespeleri.
En enda åskådare plockas upp på scen under kvällen – naturligtvis för att om och om igen bli klappad av ensemblen i deras till lika delar berömda och ökända nummer “Meet:oo”, en tänkvärd betraktelse av kontakt och samtycke. Stycket – som i Sverige visserligen är mindre kontroversiellt än under gruppens föreställningar i USA – är egentligen en magisk bagatell rent tekniskt, men inramningen och den lätt sinistra stämningen går inte att ta fel på när det står klart vad åskådarens roll är: att sitta fint, inte veta var de skall titta och till sist finna sig i det ideliga klappandet. Den som sett detta tidigare kan med fördel fokusera på resten av publiken som med cirka en minuts mellanrum kollektivt byter sinnesstämning varefter det som sker på scen börjar kännas mer och mer obehagligt och klaustrofobiskt, den “gulliga” inramningen till trots.
Som allra bäst är Mystique när de alla är på scen samtidigt. Meet:oo ovan och ett senare följande nummer kallat “Slå Tom” är utmärkta exempel på denna tes. När ensemblen samlas runt ett litet bord och påbörjar en sittande danskoreografi kring en ensam liten röd boll på bordet är gruppens rörelser och bollens försvinnanden, uppdykanden och teleportationer får man hänga med för att inte bli borttappad! I detta nummer är det Toms tur att vara den det är synd om; ideligen får han däng av utflugna händer från kamraterna i koreografin, och när numret är slut och bollen återfunnen är Tom helt utslagen i sin stol – allt till publikens jubel.
Jubel blir det också när gubbarna mot slutet av showen blandar en cocktail i en champagnekylare och, när blandningen visar sig smaka gräsligt, Tom på magiskt vis åter separerar de kraftigt färgade vätskorna från varandra, en efter en. Alan Wakelings trick från nittiotalet har fått en rejäl ansiktslyftning och imponerar stort i denna tappning. En av undertecknads vänner ägnade en kvart av bilfärden hemåt efter föreställningen med att tala om hur komplett omöjligt det tedde sig!
Innan vi tar farväl till Mystique och herrarna återvänder till sin magiska dvala tar de dock avsked med ett av de tidigare öppningsnumren från de senare säsongerna; en komisk ‘choreografie d’enfer’ där de alla har varsin klädroller och ystert rollar sina kostymer tills alla rollers börjar försvinna en efter en och desperationen ökar efter att hitta något att borsta sig med innan musiken börjar om igen.
Till sist står Martin ensam kvar med en roller och se – clownen får sin lilla seger i livets kalla vågor när han med den kan bekämpa fläcken på västen som han kämpat med hela föreställningen igenom.
Det är talande att en så ambitiös föreställning slutar med en sådan liten seger. Mystique har aldrig varit bättre; allt från ljus, ljud, scenografi och manus är långt mycket mer utvecklat än någonsin tidigare eftersom denna show skall spelas flera föreställningar i rad. Showen spelas på en centralt belägen scen och är den första i sitt slag som bjuds in till Stadsteatern. Det som visas är en liten del av guldet som vaskats fram genom åren med Mystique – stundtals banbrytande trolleri med en unik twist.
Och payoffen blir att en clown kan få bort lite damm från sin väst.
Livet inom kultur- och scenkonstvärlden är tufft. Det erbjuder mängder med svåröverkomliga hinder och berg att klättra över.
Att trolleri bjuds in ett par dagar på en fin scen är en liten vinst.
Vi behöver sådana vinster och vi får fira dem med samma entusiasm som publiken firar clownen vars kläder blev marginellt renare.
På hemvägen ställer en medresenär frågan “Vilka är dina favoritnummer från Mystique?”
Jag svarar.
Blir avbruten efter en timme av min vän som säger “Ottar, vi är hemma nu. Du får fortsätta en annan gång.”
Text: Ottar Kraemer
Foto: Olav Holten
Fullt program inklusive historik bakom varje nummer och musiklista: Mystique Program
Mystique på Stockholms Stadsteater
Ett gästspel med föreställningen “Overklighetens Vardagsbestyr” Stockholms Stadsteater.
Nästa vecka, den 7-10 December, har gruppen Mystique bjudits in till ett gästspel på Stockholms Stadsteaters fria scen. Så vitt vi vet, så är det första gången som trollkonstnärer bjudits in där.
För mer info och biljettköp: Mystique::Overklighetens Vardagsbestyr.
Johan Ståhl – I Sanningens Gränsland
Douglas Nordenbelt besökte Uppsala och gick på föreställning
Jag hade det stora nöjet att få uppleva Johans föreställning ”I sanningens gränsland”. Jag hade egentligen andra ärenden men hade vägarna förbi precis samma stund som Johan skulle göra en av sina föreställningar för en gymnasieskola, Johan hade en plats över och var snäll och bjöd in mig. Tack Johan!
Föreställningen spelas på Uppsala Stadsteater i lokalen Ettan. Ettan tar 99 personer och är perfekt för den typ av magi som Johan gör. Alla sitter nära och ser tydligt och även om jag sitter på salongens sämsta plats så ser jag i princip allt.
Jag har sett Johan flera gånger tidigare, på MW, UMC och hans tidigare show Vackra Lögner, jag vet vilken duktig trollkarl han är. Det är med stora förväntningar jag sitter i salongen och väntar på att föreställningen ska rulla igång.
Det är jag och cirka 95 gymnasieelever och lärare som sitter i publiken och endast ett fåtal platser är lediga. På förhand känns det som en rätt svår publik, min egen erfarenhet säger att gymnasiet är en svår ålder, men Johan löser det galant. En liten ”hysch” efter 2-3 minuter in i föreställningen är det enda som behövs och därefter sitter publiken i princip knäpptysta och njuter.
Johan öppnar med en väldigt stark effekt. Det är inte ofta jag blir riktigt lurad nu för tiden, men det blev jag här, det är en fantastisk känsla. Jag tänker inte berätta vad som sker för de som ska se föreställningen, men det var en väldigt vass inledning och en öppning jag inte såg komma.
Jag tänker inte gå in på detalj på vad för trick Johan gör men det är mycket som händer. Det är mentalism, det är oerhört skicklig fingerfärdighetsmagi, det är klassisk magi med en egen touch och det är en del unika saker jag aldrig sett innan. Det är verkligen variation.
Även om det är fullproppat med material så upplevs inget stressat och all magi får sin plats i de 85 minuter som föreställningen är.
En liten miss är det i mitten och det är kanske den enda delen där det blir lite stressat, men inte ens det gör publiken besviken. Personen i fråga som får vara med om ”missen” sitter bredvid mig och efter hans medverkan på scenen sitter han i minst 15 minuter och pratar om effekten tyst för sig själv.
Jag sitter längst fram till höger, vilket gör att stora delar av publiken sitter bakom mig. Det är mycket ”wow”, ”Hur fan gick det där till?” ”Shit!” som hörs från raderna bakom mig.
Ljud och ljus är en annan grej som är väldigt bra genom hela föreställningen, framförallt ljuset. Det är stor variation och det varieras på passande sätt under alla nummer, väldigt snyggt. Musiken känns väldigt mycket Johan Ståhl och passar bra in i den känsla som är i salongen. Det enda jag saknade med musiken var kanske lite mer hjälpande musik när åskådare plockades upp från publiken till scenen.
Föreställningen toppas med ett väldigt fint avslut. Jag har sett många liknande slut tidigare, men Johan har en egen touch på det och får ihop allting väldigt fint.
I sin helhet är det en fantastisk föreställning som det märks att det jobbats hårt med, det är genomtänkt och väldigt skickligt. 85 minuter känns som 45 minuter och jag har ett stort leende på läpparna och massor av inspiration när jag går därifrån.
Grymt jobbat Johan och all kredd för att du gör egna föreställningar så att Sverige får uppleva trolleri LIVE.
Text & Foto: Douglas Nordenbelt
Get Ready For My Close Up
Stefan Odelberg är äntligen tillbaka som trollkarl i Göteborg. Efter att hållit svenska magi-fanan högt i Bingolotto och lyckats få med flera av sina trollande kollegor i det programmet står han nu på scen där allt började . På Elite Park Aveny visar han nu sin egen close-up show.
Vi kom tidigt och passade på att ta lite bubbel i baren, och strax innan showen välkomnas vi av Stefan in i ett av de mindre rummen. Endast 60-talet får vara med i publiken för det här är trolleri på riktigt nära håll. Från start är det fart och skratt. Inget trevande velande och tyst i publiken här inte. Här är det istället värmande humor från start. Stefan bjuder verkligen in oss i publiken direkt. Han lägger möda på att komma ihåg allas namn och var de kommer ifrån. Efter en stund känns det som hela publiken känner varandra och har träffats förut. Det är Vallda, Mölnlycke, Karlstad, Stockholm, Australien och Stefan i samma soffa.
Trolleriet är semestercharmören blandat med knasig mystik och familjeshow samtidigt som mentalmagi. För mig som trollkarl är inte tricken det viktiga. Känslan jag får när publiken tjuter av skratt värmer och bevisar att just detta är vad publiken vill ha. När världen är tung utanför rummet får Stefan oss att glömma det och bara leva tillsammans. Han plockar blixtsnabbt upp kommentarer ifrån publiken och gör det till humor. Det är inte plumpt och krystat utan det känns som hela publiken är med i manuset från början. Ingen blir bortgjort eller förlöjligad utan det är en varm rolig stund för alla. Åldrarna i publiken varierar och Stefan hanterar detta med bravur. Det är inte ofta artisten får med sig publiken så snabbt i varje vändning av föreställningen men här syns hans erfarenhet från shower tillsammans med att svara i luren i Bingolotto och skapa en trevlig stund för de som är med.
Get Ready For My Close Up spelar i november och december så passa på att boka biljetter. Man går ut på Avenyn fnissig och varm i själen. Tack Stefan!
/Densloe