Författare: Jonas Århammar

Kalle Nilssons föreställning “Tidnappad, förlåt att jag är sen!” hade premiär den 21 mars i Fröviskolans gymnastiksal och spelades sedan på turné i och omkring Lindesberg i ett par veckor. Efter det har Kalle bl.a spelat “Ful kan du va’ själv, sa Ankungen” 63 ggr i Sörmland och nu var det därför hög tid att ge Tidnappad en äkta Örebropremiär.

Platsen är Teater Martin Mutter på Norr i Örebro.
Cecilia Lundh hälsar välkomna och bjuder på bubbel och chips i Foajén.
Cecilia står även för manus (med hjälp av Kalle) samt scenografi och regi.

Paret hälsar välkomna in i salongen och föreställningen kan börja.

Detta är Kalles fjärde enmanspjäs som blandar teater och magi. Tidigare har han och Cecilia skapat Illusionistens Assistent, Mäster skräddare och redan nämnda, Ful kan du vara själv sa Ankungen.

Föreställningen är självbiografisk och vi får träffa den berömda Trollkarlen Fantassio. Karaktären tolkar jag som en blinkning till oss som väntade på Trollkarlen Fantastico som inte lyckades dyka upp i Illusionistens Assistent. Vi träffar även Io som är en yngre, 11 årig version av honom.

Han är sen, läxan ska göras och lämnas in men det går ju inte när pennan har ett eget liv och bara inte vill till pappret.
När han till slut kommer till skolan håller han dessutom på att bli träffad av en meteorit.

Nytt försök nästa dag men läxan rivs sönder, förvandlas, äts upp, trollas fram.

En tomhet finns i 11 åringens liv, först anar vi den bara sen släpps vi in i hans värld och meteoriten som hindrade honom att komma till skolan får sin förklaring.

De magiska effekterna avlöser varandra den är en självklar del av berättelsen. Med Kalles vanliga fingertoppskänsla så tar de inte fokuset från berättelsen och agerar som en självklar del av den.

I sömnen kan de båda prata med varandra och vi som var där och hörde vad de sa lämnar föreställningen med en bra känsla, det kommer att bli bra till slut och är det inte bra, då är det inte slut.

Målgruppen här är mellanstadiet men har ni möjlighet att gå och se Kalle med Tidnappad så rekommenderar jag varmt detta.

Daniel Kane var finalnumret när Barnkalasfestivalen stannade till i Humlehagen utanför Örebro. Daniel bjöd på en högklassig magishow, personligen älskar jag att han bjuder barn- och familjepubliken på en show som inte är barnslig. Utöver hans fina fågelakt fick vi se hans version av Symphony of the rings, svävillusioner och mycket mer. Allt i fin interaktion med publiken.

Barnkalasfestivalen rullar nu vidare så ta chansen och besök den om ni har möjlighet. Utöver Daniel så var Annika Herrlitz i högform och barnen gillade även Mamma Mu, Kråkan, Pettson och Findus.

Biljetter och info.

Blott en timme från Örebro ligger Motala. Där har familjen Staaf skapat ett eget universum.
Vi går in i en anonym lagerlokal belägen i ett industriområde vid utkanten av den lilla industristaden.
Här förvandlas vår värld från betong till teater. Det är utsålt och nästan 100 sittande gäster har slagit sig ned på salongens bekväma teaterstolar.
Lokalen är fint upplyst av lyxiga kristallkronor och i luften finns en doft av popcorn och förväntan.

Daniel Staaf hälsar välkomna och genom att trolla fram Tove och Albin drar han igång den 75 minuter långa föreställningen. Detta är blott de första av en lång rad illusioner vi kommer att få se denna kväll.

Den magiska rosen är namnet på föreställningen och det tema som binder ihop de olika delarna.

De tre artisterna både samarbetar i rutinerna samt har helt egna nummer.
Den fjärde huvudpersonen Gittan, för kvällen ansvarig för ljud, ljus, biljetter, smink, garderob och allt annat mellan himmel och jord är även hon med på ett hörn.
I det numret har vi hela familjen på scenen samtidigt och deras glädje att göra detta tillsammans går inte att missa.

En höjdpunkt är svävande bordet med Albin och Tove framför i en fantastisk version. Detta är förmodligen föreställningens mest magiska stund.
En personlig favorit är när Tove väser en replik om sin snåla pappa lite för högt med tydlig irritation i rösten samtidigt som hon sneglar ut bakom scenen. En kommentar som lägger grunden för temat i hennes soloparti.

Det verkligen unika med denna föreställning är att vi bjuds på illusioner utförda på hög nivå i en teater skapad av en familj som brinner för sin magi i en svensk småstad. Mängden av arbete, tid, pengar och dedikation som har lagts ned av familjen för att lyckats med detta måste vara enormt.

Uppmanar er alla med intresse för konstformen trolleri eller ni som bara vill uppleva en väldigt fin magiföreställning att hålla ögon på familjen Staaf och sedan se till att besöka deras nästa föreställning.