Den 22 februari klockan 15.00 gästade Circus Le Fou Culturum i Nyköping som en familjeföreställning under sportlovet.
Vad jag ogillar den nya trenden med ett ”kaos” på scenen då publiken kommer in i salongen! Alla artister håller på och låtsas förbereda sig och föreställningen”¦ Tacka vet jag en fördragen ridå som går upp och föreställningen börjar. Och då gärna en riktig varieté där den ena artistakten efter den andra presenteras. Den här föreställningen var inspirerad av Cirkus Cirkör och alla akter skulle ha en onödig story”¦
Artisterna i denna cirkusvarieté, som det faktiskt kallas, är det verkligen inget fel på. Rasmus Wurm är den pratsamme cirkusdirektören, som även jonglerar med bollar. En härlig orkester bestående av fem länsmusiker medverkar i produktionen och de är Åsa Karlberg, flöjt, Nils-Åke Pettersson, klarinett, Camilla Arvidsson, violin, Henrik Westerberg, basklarinett och Miriam Oldenburg, dragspel. Man spelar medryckande och framför låtar som det svänger om. Kalle Granberg trasslar in sig i en stege, vilket lockar barnen till skratt. Sara Jane Lundstedt visar akrobatik medan hon läser ett brev (?) samt visar upp sina eleganta luftakter i ring och i tyg. Wurm och Granberg jonglerar med käglor och kastar bl.a. bort en ros i munnen på Sara Jane. Rasmus framför sin fantastiska jojo-akt. Granberg jonglerar med eld.
Det blev rikhaltiga applåder när ensemblen tackade för sig efter en timmes föreställning.
Så här såg scenen ut när publiken anlände
  
Sara Jane Lundstedt i luftakrobatik
  
Rasmus Wurm och Kalle Granberg jonglererar bort Sara Janes ros i munnen. Rasmus Wurm i sitt jojo-nummer
Foto Gertrud Nilsson
En synpunkt av Zarro-Zarro
Jag såg referatet från Cirkus Le Fou (franska = den tokige) och jag instämmer helt med synpunkten att detta med att artisterna låtsas förbereda förställningen under det att publikum ankommer – är ett otyg. Min motivering: det tillför inte deras show någonting alls, folk undrar vad det är för något och det skapar förvirring i salen. Allt detta med NEW CIRCUS där artisterna vill kombinera teater, cirkus och ev andra konstarter blir en hotch-potch-blandning av diskutabel karaktär.
Jag kommer ju mycket ut och runt till många shows i min egenskap av ständigt utsänd reporter för www.cirkus-dk.dk och jag har sett många av dessa försök som är mer eller mindre lyckade – det torde vara omöjligt att uttrycka de känslor och stämningar man kan uppnå på teatern, med ord och gester, — nämligen med visuella medel som cirkus-konst och trolleri dock är. Det finns talrika iscensättningar, där man först förstår desamma — när man läser programmet!!
Detta är en ny utgåva av vår käre H.C. Andersens kejsarens nya kläder – men de som anmäler cirkus bockar och tackar och sväljer det hela rått.
För decennier sedan utgavs i Sverige en diktsamling, kallad Camera Obscura. Det var en utmaning till den abstrakta poesien, som ju ingen förstod – och när diktsamlingen anmälts med vederbörlig respekt och tolkning – meddelade de som gjort densamma – att det var en samling meningslösheter.
Detta sagt, vill jag erkänna att jag sett en del cirkus av “ny” karaktär ”“ men det finns också en ny upplaga av kejsarens nya kläder. Om folk som är väl bevandrade inom cirkus-och varieté-konsten inte förstår – då må det vara något fel — eller inte??
Paris i februari, 2012.
ROLF R. WOLLERT, PhD, skribent, aka: ZARRO ZARRO, i sin tid semi-pro trolleriartist.
Ytterligare en synpunkt:
Mange nycirkusartister betragter sig selv som ”Guds gave til menneskeheden” og tror, at de efter er par år på en artistskole er bedre artister end dem, der har været i ”mesterlære”, og bedre skuespillere end de, der har gået 4 år på en teaterskole. Og de mener, at der skal være et budskab, som de færreste kan forstå, i enhver forestilling. Og at de selvfølgelig skal have kulturstøtte, fordi det de laver er kunst.
Ret skal være ret: der findes også seriøse og dygtige nycirkuskompagnier.
Vh  Ole Simonsen  http://www.cirkus-dk.dk/