Peter, du har skrivit boken Resigned to Miracles som släpptes 2020 och blev vida populär. Skulle du lite snabbt kunna sammanfatta vad boken handlar om, samt vad det är för något du kommit på?
Gärna! I min bok introducerar jag en metod för att komma i besittning av åskådares signaturer på baksidan av spelkort, helt utan deras vetskap. Dessa hemliga kort, vilka är genuint signerade av åskådarna själva, används sedan i andra rutiner, vars effekter är omöjliga att åstadkomma på annat sätt.
Exakt hur detta händer är lite svårt att förklara utan att beskriva alla detaljerna, men i korthet så börjar man med en specifik korteffekt – och när den effekten är klar, så har man som bieffekt fått ett par hemliga signerade kort som ingen känner till existensen av.
För mig var det viktigt att den inledande effekten inte bara var ett krystat sätt att i hemlighet få tillgång till signaturer, utan att den stod som en stark effekt på egna ben, vilket jag anser att jag lyckats med. Själva effekten är min variant av en nu välkänd och populär rutin, som dock var i stort sett okänd när jag skapade min metod tidigt 80-tal. Även om jag naturligtvis talar i egen sak, anser jag att min version är den bästa i genren, och att den är väl värd att göra enbart för sin egen skull, även om naturligtvis tillgången till signaturerna är en rejäl bonus.
Metoden kräver inte något annat än en kortlek, några extra spelkort och en penna, samt hyfsat flinka fingrar.
Jag ska inte bli för långrandig, så om någon vill ha mer “kött på benen”, har amerikanen Madison Hagler publicerat en opartisk och utförlig recension av boken.
Du har ju hållit denna signatur-hemlighet hemlig under många år. Hur kommer det sig att du helt plötsligt delade med dig av den?
Faktum är att jag började skriva på boken redan 1983, så startsträckan har varit lång och var inte en plötslig ingivelse. Det här var innan ordbehandlare gjorde entré, så skrivarbetet skedde med papper och penna. Dock visste jag ingenting om hur man skriver och publicerar en bok, så under många år utgjordes materialet av ett växande antal handskrivna anteckningar i ett “lösbladssystem”. Med tiden blev bokprojektet ett av alla mina oavslutade projekt – något som jag jobbade med när lusten infann sig, eller när Tom Stone, som jag lärde känna tidigt 90-tal, tjatade hål i huvudet på mig om att jag måste komma till skott.
Runt millenieskiftet slutade jag trolla med kort, för att istället ägna mig åt jobb och familj, vilket medförde att boken hamnande ännu längre ner i högen “saker att göra nå’n gång”. Dessutom råkade jag åt för ett antal datorkrascher, så materialet, som vid det laget fanns digitalt, försvann på cyberkyrkogården. De första gångerna det hände, försökte jag att ur minnet återskapa det material som gått förlorat, men efter ett par gånger tröttnade jag. Merparten är dessvärre borta för alltid.
Jag är övertygad om att boken aldrig blivit färdigställd och än mindre publicerad, om jag inte kommit i kontakt med Stephen Minch.
I skrivande stund slår det mig att det var nära att boken gavs ut kring millenieskiftet. Jag var då aktiv på ett nätforum för korttrolleri som hette The Second Deal, som startades och drevs av Jason Alford från New Orleans – en trevlig och omtänksam person, med ett brinnande intresse för korttrolleri. Jason publicerade 1999 en bok med titeln Cyber Sessions, till vilken jag bidrog med några effekter. Han är en av väldigt få som jag anförtrodde mitt koncept, och när jag berättade för honom om min idé erbjöd han sig på stående fot att skriva och publicera den åt mig, men det hela rann ut i sanden.
Det är bokförlaget Hermetic Press som har gett ut boken. De har ju tidigare bland annat ligger bakom Books of Wonders och Mnemonica. Hur hittade förläggaren dig?
Bakom Hermetic Press står ovan nämnde Stephen Minch. Att jag kom i kontakt med honom var en ren slump. År 2011, när stod Tom Stone i begrepp att publicera sin bok Maelstrom på just Hermetic Press, gav han Håkan Berg förtroendet att skriva bokens förord. Håkan skrev sin text på svenska, och Tom frågade mig om jag ville översätta den till engelska. (Tom själv ville inte läsa förordet förrän det gått i tryck.)
Tom gav mig Minchs kontaktuppgifter, och jag mejlade honom mitt förslag, vilket kom att bollas några gånger fram och tillbaka. Vid något tillfälle sköt jag från höften och frågade om han möjligen skulle var intresserad av att titta på mitt material. Minch, som är väldigt upptagen men även en sann gentleman, avböjde vänligt men bestämt. Min första impuls var naturligtvis att inte framhärda utan att ge upp tanken, men likväl skickade jag över utkastet till det första kapitlet (grundkonceptet). Morgonen därpå fick jag ett mejl från Minch som löd ungefär “Let’s write a book together!”.
Som kuriosa: Min fru har vid flera tillfällen jobbat i i Seattle, Washington, varför även jag har tillbringat mycket tid där. I Seattle bor dessutom Minch med sin fru Jackie, så under de år Minch och jag arbetat på vårt gemensamma projekt, har jag vid flera tillfällen haft nöjet att träffa dem båda.
Många av oss känner ju igen dig som verksam inom genren mentalmagi, hur kommer det sig då att du har skrivit en bok om… kortmagi?
I mitten av 70-talet blev jag som åttaåring intresserad av magi. Till skillnad från de flesta andra juniorer, som var mer upptagna av scenmagins spatserkäppar, biljardbollar, sidendukar och liknande, drogs jag istället till close-up trolleri, företrädesvis med spelkort.
Sixten Beme introducerade mig tidigt för Paul Harris magiska universum, något som kom att få ett stort inflytande på min syn på trolleri. Kortmagi var således min första passion, och intresset för mentalism (eller tankeläsning som jag kallar det) väcktes först långt senare.
Förutom att lära ut metoden i så delar du med dig av ett antal effekter i boken. Är det någon effekt som ligger dig lite extra varmt om hjärtat och som du kan berätta om?
Som jag tidigare nämnt är själva metoden i mitt tycke en väldigt stark rutin och en av mina favoriteffekter. Bokens övriga rutiner har alla passerat Minchs kunniga och granskande öga, så jag vill gärna tro att samtliga har sina förtjänster.
Men om jag ska nämna några som tilltalar mig lite extra, väljer jag att lyfta fram Bit by Bit, Gifted och Bizarre Assignment. Jag är även väldigt förtjust i Signed, Sealed, and Delivered, även om principen med signerade duplikat inte används i den effekten. För mer detaljerade effektbeskrivningar, se Madison Haglers ovan nämnda recension.
Jag är övertygad om att många starka effekter ligger och väntar på att upptäckas av dem som läser boken och får tillgång till konceptet med “secretly signed cards, och är därför oerhört nyfiken och förväntansfull på att få se vad andra skapar med metoden.
Hur lång tid tog det att skriva Resigned to Miracles?
Skrivprocessen kan ju knappast beskrivas som konstant pågående. Den påbörjades 1983, men fick sin ordentliga struktur först när samarbetet med Minch inleddes 2011. Boken färdigställdes i augusti 2018, men publicerades inte förrän augusti 2020.
Svaret på frågan är därmed att det tog sisådär 35 år – alltså bara ett år längre än Richard Wagner behövde för att påbörja och slutföra Ringen – ingen jämförelse i övrigt.
Boken fick ju till exempel priset Book of the year på Penguin Magic Awards 2020. Hur känns det att den har blivit så uppskattad internationellt?
Även om jag talar i egen sak, är det min uppriktiga åsikt att grundidén är svinbra – den som använder materialet och konceptet väl, belönas med extremt starka effekter, veritabla mirakler. Trots det känns det väldigt märkligt att se och höra trollkarlar från hela världen uttrycka sig uppskattande om boken och dess innehåll. Men vad fasen, det är ju naturligtvis skitkul att boken blivit både uppmärksammad och uppskattad!
Vart kan man få tag i boken?
Den går att beställa hos flertalet handlare, men om man köper man direkt från Penguin, så får jag själv några kronor extra.
På Penguins hemsida kan man även ta del av opartiska omdömen och utlåtanden från tidigare köpare, liksom se en “fräsig film” där kända trollkarlar säger snälla saker om boken.
Kommer det att komma fler böcker från Peter Gröning i framtiden?
Hade du frågat för ett eller ett par år sedan, hade svaret blivit ett tydligt nej. I dag har det månne svängt till ett ja, eller åtminstone ett kanske, för även om mina döda datorer innehöll rätt mycket kul material som är borta för alltid, har jag en hel del nya tankar och idéer – främst mentalism för scenen – som kanske kan vara värt att publicera. Om jag börjar skriva under hösten och fortsätter spotta ur mig material i samma takt som hittills, kommer den nya boken finnas i boklådorna redan någon gång 2057.
Avslutningsvis vill jag tacka dig Jakob, för frågorna du formulerat kring boken. Jag hoppas att jag i någon mån kunnat belysa innehållet i boken och hur arbetsprocessen har sett ut.
Om någon läsare har några följdfrågor, får de gärna ställas i tråden om boken på The Magic Café. På så vis får även andra ta del av era frågor och mina svar, samtidigt som tråden lyfts ur sin nuvarande slummer för att kanske återigen hamna i blickfånget.
Stort tack för att du deltog, Peter! Jag passar på att önska dig en glad midsommar!
Tack Jakob. Detsamma önskar jag dig och alla läsare – glad midsommar allihop!
Röster från nätet
Red: Det har även gjorts videos om Peters bok. Här är ett litet axplock.
Recension av Tom Stone
Brynolf och Ljung har alltid haft briljanta idéer. Ta t.ex. den tävlingsakt de fick pris för i FISM (världsmästerskapen) i Beijing 2009… den innehöll moment som än idag, 13 år senare, ger mig minnesbilder som fortfarande får mig att stanna upp i min vardag och grubbla ”Hur tusan gick det där till?”
