I våras gjorde Leif Olberius och Johan Ståhl ungefär 900 trollerilektioner för skolelever i Uppsala. Det är riktigt många lektioner.
Det hela började med att Johan Ståhl, några dagar efter vinsten i Talang, våren 2021 får ett besked att hans projektförslag för “Skapande Skola” gått igenom. Han mindes inte ens att han skickat in detta.
Vi backar bandet lite.
Ett politiskt kulturbeslut 2007 ledde till att “Förordning (2007:1436) om statsbidrag till kulturell verksamhet i skolan” utfärdades. Inte en lag i egentlig mening, men så nära man kan komma i alla fall.
Detta blev 2008 startskottet till vad som sedan dess har kallats för “Skapande skola”. Kulturrådet, som är en av kulturdepartementets förvaltningsmyndigheter är den som beslutar om det statliga bidraget som utgår för denna verksamhet.
Men som alla andra bidrag utgår detta i flera led, kräver budgetplanering etc, så måste detta sökas långt i förväg. Typ ett år i förväg. Minst.
Så det här bidraget sökte alltså Johan Ståhl redan 2020. Mitt i pandemin när allt annat var så mediokert, dimmigt och avlägset.
Men nu, våren 2021 kom alltså beskedet. Det skulle trollas på lektioner “i lagens namn”, eller i alla fall förordingens.
Johan insåg ganska snart att han inte kunde ro detta i land själv. Det skulle helt enkelt inte finnas tid. Han tog hjälp av en riktigt erfaren trollkonstnär, Leif Olberius, som bl.a. gjort en massa teater och tusentals trolleriföreställningar på Östersjöfärjor.
Så tillsammans tog de sig an Uppsalas elever. Eleverna fick inte bara en lektion i trolleri, utan även lite trollerirekvisita. Det var en utmaning i sig, bara att få tag på 900 uppsättningar med skumgummibollar, rätt gummiband, osv, men med Steen Peganis hjälp gick det också vägen.
Leif berättar att det stundom var arbetsamt när han hade tre, kanske fyra lektioner på en dag. En trollerilektion med barn som går på mellanstadiet kan vara ganska intensiv.
Johan var själv mest nöjd med sitt besök på den skola han själv gick på som liten. Han minns så väl när fotografen Mattias Klum kom på besök och barnen då tänkte, och sa: — Har du verkligen gått här? Kan man bli känd, duktig fotograf när man går på den här skolan? Att då få komma tillbaka och förhoppningsvis göra samma intryck på dagens barn var känslosamt.
Man kan tycka olika om huruvida bidragsfinansering är positiv eller negativ för kulturen, men så länge Skapande Skola finns där, borde det vara en självklarhet att det finns trollerikonst med i mixen.
Hur söker man? Själva uppdraget sköts av en s.k. huvudman, oftast kommunen, som många gånger samlar möjliga, av dem godkända förslag på ”projekt”. Alltså: Det finns olika processer i olika kommuner för att ’komma med på listan’ över möjliga projekt. Sedan skall alltså listan ut och skolan skall välja bland dessa projekt. Men: Eftersom förordningen finns, så måste skolorna alltså välja.
Vissa skolor lägger dessutom mer än en lektion per klass. Johan berättade att ett par klasser fick dubbellektion, och då blev det ju ganska lyxigt.
Att ens drömma om att få 30 elever att begripa några grunder på 45 minuter är för mig ganska magiskt.
En liten bok från Sverige har gjort ett stort intryck bland kortmagiker internationellt. Vi pratar med upphovsmannen Peter Gröning.
Peter, du har skrivit boken Resigned to Miracles som släpptes 2020 och blev vida populär. Skulle du lite snabbt kunna sammanfatta vad boken handlar om, samt vad det är för något du kommit på?
Gärna! I min bok introducerar jag en metod för att komma i besittning av åskådares signaturer på baksidan av spelkort, helt utan deras vetskap. Dessa hemliga kort, vilka är genuint signerade av åskådarna själva, används sedan i andra rutiner, vars effekter är omöjliga att åstadkomma på annat sätt. Exakt hur detta händer är lite svårt att förklara utan att beskriva alla detaljerna, men i korthet så börjar man med en specifik korteffekt – och när den effekten är klar, så har man som bieffekt fått ett par hemliga signerade kort som ingen känner till existensen av.
För mig var det viktigt att den inledande effekten inte bara var ett krystat sätt att i hemlighet få tillgång till signaturer, utan att den stod som en stark effekt på egna ben, vilket jag anser att jag lyckats med. Själva effekten är min variant av en nu välkänd och populär rutin, som dock var i stort sett okänd när jag skapade min metod tidigt 80-tal. Även om jag naturligtvis talar i egen sak, anser jag att min version är den bästa i genren, och att den är väl värd att göra enbart för sin egen skull, även om naturligtvis tillgången till signaturerna är en rejäl bonus. Metoden kräver inte något annat än en kortlek, några extra spelkort och en penna, samt hyfsat flinka fingrar.
Jag ska inte bli för långrandig, så om någon vill ha mer ”kött på benen”, har amerikanen Madison Hagler publicerat en opartisk och utförlig recension av boken.
Du har ju hållit denna signatur-hemlighet hemlig under många år. Hur kommer det sig att du helt plötsligt delade med dig av den?
Faktum är att jag började skriva på boken redan 1983, så startsträckan har varit lång och var inte en plötslig ingivelse. Det här var innan ordbehandlare gjorde entré, så skrivarbetet skedde med papper och penna. Dock visste jag ingenting om hur man skriver och publicerar en bok, så under många år utgjordes materialet av ett växande antal handskrivna anteckningar i ett ”lösbladssystem”. Med tiden blev bokprojektet ett av alla mina oavslutade projekt – något som jag jobbade med när lusten infann sig, eller när Tom Stone, som jag lärde känna tidigt 90-tal, tjatade hål i huvudet på mig om att jag måste komma till skott. Runt millenieskiftet slutade jag trolla med kort, för att istället ägna mig åt jobb och familj, vilket medförde att boken hamnande ännu längre ner i högen ”saker att göra nå’n gång”. Dessutom råkade jag åt för ett antal datorkrascher, så materialet, som vid det laget fanns digitalt, försvann på cyberkyrkogården. De första gångerna det hände, försökte jag att ur minnet återskapa det material som gått förlorat, men efter ett par gånger tröttnade jag. Merparten är dessvärre borta för alltid.
Jag är övertygad om att boken aldrig blivit färdigställd och än mindre publicerad, om jag inte kommit i kontakt med Stephen Minch. I skrivande stund slår det mig att det var nära att boken gavs ut kring millenieskiftet. Jag var då aktiv på ett nätforum för korttrolleri som hette The Second Deal, som startades och drevs av Jason Alford från New Orleans – en trevlig och omtänksam person, med ett brinnande intresse för korttrolleri. Jason publicerade 1999 en bok med titeln Cyber Sessions, till vilken jag bidrog med några effekter. Han är en av väldigt få som jag anförtrodde mitt koncept, och när jag berättade för honom om min idé erbjöd han sig på stående fot att skriva och publicera den åt mig, men det hela rann ut i sanden.
Det är bokförlaget Hermetic Press som har gett ut boken. De har ju tidigare bland annat ligger bakom Books of Wonders och Mnemonica. Hur hittade förläggaren dig?
Bakom Hermetic Press står ovan nämnde Stephen Minch. Att jag kom i kontakt med honom var en ren slump. År 2011, när stod Tom Stone i begrepp att publicera sin bok Maelstrom på just Hermetic Press, gav han Håkan Berg förtroendet att skriva bokens förord. Håkan skrev sin text på svenska, och Tom frågade mig om jag ville översätta den till engelska. (Tom själv ville inte läsa förordet förrän det gått i tryck.)
Tom gav mig Minchs kontaktuppgifter, och jag mejlade honom mitt förslag, vilket kom att bollas några gånger fram och tillbaka. Vid något tillfälle sköt jag från höften och frågade om han möjligen skulle var intresserad av att titta på mitt material. Minch, som är väldigt upptagen men även en sann gentleman, avböjde vänligt men bestämt. Min första impuls var naturligtvis att inte framhärda utan att ge upp tanken, men likväl skickade jag över utkastet till det första kapitlet (grundkonceptet). Morgonen därpå fick jag ett mejl från Minch som löd ungefär ”Let’s write a book together!”. Som kuriosa: Min fru har vid flera tillfällen jobbat i i Seattle, Washington, varför även jag har tillbringat mycket tid där. I Seattle bor dessutom Minch med sin fru Jackie, så under de år Minch och jag arbetat på vårt gemensamma projekt, har jag vid flera tillfällen haft nöjet att träffa dem båda.
Många av oss känner ju igen dig som verksam inom genren mentalmagi, hur kommer det sig då att du har skrivit en bok om… kortmagi?
I mitten av 70-talet blev jag som åttaåring intresserad av magi. Till skillnad från de flesta andra juniorer, som var mer upptagna av scenmagins spatserkäppar, biljardbollar, sidendukar och liknande, drogs jag istället till close-up trolleri, företrädesvis med spelkort.
Sixten Beme introducerade mig tidigt för Paul Harris magiska universum, något som kom att få ett stort inflytande på min syn på trolleri. Kortmagi var således min första passion, och intresset för mentalism (eller tankeläsning som jag kallar det) väcktes först långt senare.
Förutom att lära ut metoden i så delar du med dig av ett antal effekter i boken. Är det någon effekt som ligger dig lite extra varmt om hjärtat och som du kan berätta om?
Som jag tidigare nämnt är själva metoden i mitt tycke en väldigt stark rutin och en av mina favoriteffekter. Bokens övriga rutiner har alla passerat Minchs kunniga och granskande öga, så jag vill gärna tro att samtliga har sina förtjänster.
Men om jag ska nämna några som tilltalar mig lite extra, väljer jag att lyfta fram Bit by Bit, Gifted och Bizarre Assignment. Jag är även väldigt förtjust i Signed, Sealed, and Delivered, även om principen med signerade duplikat inte används i den effekten. För mer detaljerade effektbeskrivningar, se Madison Haglers ovan nämnda recension. Jag är övertygad om att många starka effekter ligger och väntar på att upptäckas av dem som läser boken och får tillgång till konceptet med ”secretly signed cards, och är därför oerhört nyfiken och förväntansfull på att få se vad andra skapar med metoden.
Hur lång tid tog det att skriva Resigned to Miracles?
Skrivprocessen kan ju knappast beskrivas som konstant pågående. Den påbörjades 1983, men fick sin ordentliga struktur först när samarbetet med Minch inleddes 2011. Boken färdigställdes i augusti 2018, men publicerades inte förrän augusti 2020.
Svaret på frågan är därmed att det tog sisådär 35 år – alltså bara ett år längre än Richard Wagner behövde för att påbörja och slutföra Ringen – ingen jämförelse i övrigt.
Boken fick ju till exempel priset Book of the year på Penguin Magic Awards 2020. Hur känns det att den har blivit så uppskattad internationellt?
Även om jag talar i egen sak, är det min uppriktiga åsikt att grundidén är svinbra – den som använder materialet och konceptet väl, belönas med extremt starka effekter, veritabla mirakler. Trots det känns det väldigt märkligt att se och höra trollkarlar från hela världen uttrycka sig uppskattande om boken och dess innehåll. Men vad fasen, det är ju naturligtvis skitkul att boken blivit både uppmärksammad och uppskattad!
Vart kan man få tag i boken?
Den går att beställa hos flertalet handlare, men om man köper man direkt från Penguin, så får jag själv några kronor extra. På Penguins hemsida kan man även ta del av opartiska omdömen och utlåtanden från tidigare köpare, liksom se en ”fräsig film” där kända trollkarlar säger snälla saker om boken.
Kommer det att komma fler böcker från Peter Gröning i framtiden?
Hade du frågat för ett eller ett par år sedan, hade svaret blivit ett tydligt nej. I dag har det månne svängt till ett ja, eller åtminstone ett kanske, för även om mina döda datorer innehöll rätt mycket kul material som är borta för alltid, har jag en hel del nya tankar och idéer – främst mentalism för scenen – som kanske kan vara värt att publicera. Om jag börjar skriva under hösten och fortsätter spotta ur mig material i samma takt som hittills, kommer den nya boken finnas i boklådorna redan någon gång 2057.
Avslutningsvis vill jag tacka dig Jakob, för frågorna du formulerat kring boken. Jag hoppas att jag i någon mån kunnat belysa innehållet i boken och hur arbetsprocessen har sett ut. Om någon läsare har några följdfrågor, får de gärna ställas i tråden om boken på The Magic Café. På så vis får även andra ta del av era frågor och mina svar, samtidigt som tråden lyfts ur sin nuvarande slummer för att kanske återigen hamna i blickfånget.
Stort tack för att du deltog, Peter! Jag passar på att önska dig en glad midsommar!
Tack Jakob. Detsamma önskar jag dig och alla läsare – glad midsommar allihop!
Röster från nätet
Red: Det har även gjorts videos om Peters bok. Här är ett litet axplock.
Under många år har ett gäng artister tillsammans med kurator Susanna Lovén på Torekällberget ägnat sig åt att återskapa folklig underhållning från förra sekelskiftet.
Värd för detta är friluftsmuseet Torekällberget i Södertälje. När pandemin slog till 2020 valde Torekällberget att lägga resurser på en sommarlovslång satsning med varietéartister varje dag. Eftersom det är ett museum utomhus med stora gräsytor och publikområden gick det förträffligt. Detta projekt har nu fortgått och för tredje året i rad kan du se oss underhålla varje dag kl 11:30, 13:00 och 14:30. Showerna är 30 minuter långa och är anpassade att passa alla åldrar. Projektet varar från den 11 juni till den 14:e augusti. De artister du kan få se är:
Trollkarlen, jonglören & lindansaren Arkadia Trolleri, jonglering och balanskonster från den regerande Svenska Mästaren i såväl Scentrolleri som Barntrolleri. Rapp tunga och skoj trix med mycket interaktivitet med publiken.
Ekvilibristen & gentlemannajonglören Gaston Gaston framför jongleringtrick som fordom framförts av svenska trollkarlar. ”Jonglering ala Topper Martyn, balans ala Johnny Lonn och porslinsekvilibrism ala Jahn Gallo”.
Fakiren & loppcirkusdirektören Conny the Conman En loppcirkus med dresserade cirkusloppor som gör konster du inte trodde var möjliga! Dessutom fakirkonster så som du aldrig sett förr – och aldrig vill se igen!
Spåmannen & tankeläsaren Turbani Nu har du chansen att inte bara få din framtid läst i tarotkort, dessutom får du se när undergöraren Turbani, men hjälp av sina magiska kristaller, tycks läsa dina tankar och vilda fantasier. Vågar du titta?
Dockteater med Hanna Vagant En dockteater packad i en väska som med sång, musik och äventyr hänför hela sin publik. Alla får vara med och vara den de är – inners inne.
Den äventyrliga vagabonden Caligari En show för hela familjen där det bjuds på knäpp jonglering och lekfullt trolleri. Se halsbrytande nummer som knappt ens Caligari själv vågar se.
Trollkarlen, estradören & spektakulören Mr. Dannyman Missa inte denna unika chans att livs levande live (och i FÄRG) få träffa en av de få trollkarlar med just det artistnamnet som är på plats just den dagen och kanske få DIN högsta önskan uppfylld. (Naturligtvis inga garantier och vi förbehåller oss rätten att lura er helt.)
VEM UPPTRÄDER NÄR Med reservation för förändringar på grund av sjukdom.
11 juni – 17 juni: Gentlemannajonglören Gaston 18 – 23 juni: Den äventyrlige vagabonden Caligari 24 – 29 juni: Trollkonstnären och lindansaren Arkadia 30 juni – 5 juli: Dockspelaren Hanna Vagant 6 – 7 juli: Fakiren och loppcirkusdirektören Conny the Conman 8-9 juli: Trollkarlen Dannyman 10-11 juli: Fakiren och loppcirkusdirektören Conny the Conman 12-17 juli: Gentlemannajonglören Gaston 18 – 24 juli: Spåmannen Turbani 25 – 31 juli: Trollkonstnären och lindansaren Arkadia 1 – 7 augusti: Den äventyrlige vagabonden Caligari 8 – 14 augusti: Dockspelaren Hanna Vagant
”You don’t know how spoiled you are, having this show put on every month!”, sa Fay Presto från scenen efter sista applåden vid sitt gästspel hos Mystique för ett par år sedan. Föga anade vi HUR lite vi visste om hur bortskämda vi blivit, vi som satt där varenda gång. En pandemi senare finns det något hungrigt – nästan svältfött – i blicken hos oss i publiken när vi samlas i foajén på Teater Tre och kan krama om varandra igen inför säsongens enda Mystique under första halvåret 2022. Det blir därför extra hjärtliga applåder när ensemblen äntrar scenen och låter sitt öppningsnummer med klädrollers och hurtig musik göra comeback, kvällen till ära. Man ser även på gubbarna själva att det lyser lite extra i blicken, och några av dem släpper spontant lite på ”karaktären” och avfyrar ett stort leende mot publiken när taktklappningarna börjar komma igång.
Kvällens gästartist, Nikola Arkane, sällar sig till den mycket lilla skara som fått gästa Mystique mer än en gång (de tidigare varande Arkadia, Gaston och Håkan Berg) – och hennes gästspel denna gång är utan tvekan det mest integrerade med den övriga ensemblen vi sett hittills.
Det är tydligt att Nikola haft tillfälle att studera Mystique’s sceniska uttryck väldigt väl under lång tid, för när hon börjar dyka upp i allt fler nummer under kvällens gång är det inte utan att man får intrycket av att hennes figur skulle kunna vara en del av Mystiques universum; stirrandet, hälsandet, blickarna och tempot är mitt i prick. Trots att flera av herrarna i ensemblen tornar över henne rent fysiskt har hennes karaktär något ”storasysterligt” över sig som gjuter in energi i interaktionen med – i synnerhet – Leif Olberius och Martin Hansson. Först bjuds vi dock på hennes ambitiösa variant på klassikern Bägarspelet – väl bekant från TV4 och Talang ett par månader tidigare. I en mycket väl koreograferad och stundtals mycket teatralisk rutin gör Nikola ett bägarspel som få andra. Hennes sätt att närmast jonglera runt kopparna över de handknutna bollarna är en teknik som få eller ingen annan drar så till sin spets som här. Applåderna indikerar att den mycket insatta publiken förstår och uppskattar svårighetsgraden i det som framförts.
Hela kvällens föreställning präglas av en känsla av lekfullhet och cirklar som sluts (namnet till ära). John-Henry Larsson – som under pandemin gjort ett bejublat uppdykande på Fool Us i amerikansk TV – ger oss dels en välkommen repris på sin dockteater med handdockor, dels hamnar i ett kreativt ”peka-långfinger-krig” med Martin. Det senare blir en ständigt skrattframkallande running gag under kvällen, då allt mer ambitiösa och underliga rutiner ständigt utmynnar i ett fulfinger. Skämtet andas Umbilical Brothers, men har här fått en magisk inramning och helt originell gestaltning.
Lekfullt blir det också när Martin tar upp en åskådare på scen och gör ett komiskt boktest där han och åskådaren står rygg mot rygg och publiken kan se att han plockar fram en extra bok och ”fuskar” – fram tills boken visas vara blank och mysteriet tätnar. Shawn Farquhar populariserade detta nummer för ett par år sedan, men Martins tolkning av det – där rutinen inte dränks i en flod av mer eller mindre krystade one-liners – sätter trolleriet mer i fokus och förhöjer numret. Vi får också återse Mystiques inofficiella maskot, den finlandssvenske samurajen, mediet och pizzabudet Börje Kawazaki (Martin), denna gång hårt prövad av Tom Stone som gjort en voodoo-docka av Börje. Tom rör sig runt i publiken och låter åskådare sticka dockan med en elak nål, och på till synes övernaturligt vis reagerar mediet på scenen på vartenda nålstick, inklusive kramper på ställen som överensstämmer med var dockan blev plågad. Originellt och väldigt välspelat – ett nummer av en typ som väldigt sällan ses men som lockar både till gapskratt och förvirring.
Tom ser vi även i flera andra av kvällens höjdpunkter, bland annat ett nummer där två åskådare gemensamt får göra ett korttrick utifrån en liten instruktionsbok som ligger på bordet. ”Kort till omöjligt ställe” är en klassiker inom trolleriet, och när i slutändan det signerade kortet visar sig vara inbundet som instruktionsbokens sista sida gapar de allra flesta i publiken av överraskning! Klassiskt trolleri av Tom blir det även i samverkan med Leif när de båda herrarna på fumligt vis skall baka en kaka i Leifs hatt. Skratten blir många under resans gång när känslan av hemkunskapslektion på mellanstadiet blandas med försök till klassisk trollerielegans – och jublet blir stort när det till sist lyckas och en fin kaka dyker upp ur hatten!
Mer komik med Leif blir det när han och Nikola gör en väl koreograferad version av det klassiska paddeltricket – dock ”fyrhändigt” och med flera roliga infall som troligen inte har setts tidigare.
Cirkeltemat understryks återigen när Nikola också visar upp sin semifinalakt från Talang och gör en bländande vacker rutin med en mässingsring som byter storlek, går tvärs genom ett tygstycke och till synes svävar längs tyget. Elegansen i numret är bländande, och den kreativa kollaborationen mellan Nikola, Tom och Tim Star lyser i en akt som med heder skulle kunna framföras på vilken stor scen som helst.
Någon gång under kvällen blir det för många kockar kring samma soppa, som till exempel när samtliga medverkande skall blanda en kortlek som Tom försöker trolla med. Trots ”förvirringskomiken” som uppstår myllras den magiska effekten bort och numret faller lite platt. Betydligt bättre blir det när andra akten inleds med en komisk och aningen surrealistisk rutin med en tavla och ett bord. Även här medverkar samtliga, men där tjänar numret på upprepningen och de individuella insatserna hos samtliga medlemmar i gruppen – plus Nikola, som i slutklämmen av numret överraskande plötsligt dyker upp från att ha varit gömd under bordet sedan ridån gick upp!
Listan över guldkorn kan göras lång – i slutändan kan jag bara agera eko åt Fay Presto: Vi visste inte hur bra vi hade det när Mystique körde en gång i månaden!
Utmärkelserna duggar tätt i magisverige! Östra Göinge Kommun delade igår ut sitt Kulturstipendie för ungdomar till Noah Selg, med motivationen:
Noah Selg, 14 år Östra Göinges egna magiker! Noah började så tidigt som i 5 – års åldern med magi och har haft en fantastisk utveckling under åren. Scenerna han har uppträtt på har blivit större och större och få i kommunen har missat hans deltagande i tv-programmet Talang tidigare i år. Noah får årets kulturstipendium för sitt fantastiska trolleri.
I likhet med andra med kulturella och kreativa jobb var Janne Näsström tvungen att hitta något annat att göra under pandemin. Han arbetar idag som produktionsledare i verkstaden på Sveriges tredje största fängelse, Anstalten Västervik Norra.
Janne Näsström– De intagna listade ut vad jag sysslade med tidigare, så det har blivit en del trollande innanför murarna. Det är mycket uppskattat, säger Janne.
Från insidan ser han också möjligheter för trollande kolleger att få uppdrag. Kriminalvården har en del kulturella aktiviteter på avdelningarna, men det är i huvudsak musik.
– Det borde finnas uppdrag även för trolleri. Kriminalvården har närmare 50 anstalter över hela landet, så det är värt ett försök att erbjuda sina tjänster, tipsar han.
Anstalterna ordnar även fritidsaktiviteter. Helt klart skulle en kurs i trolleri uppskattas, särskilt med kort. Dock varnar Janne för att det kan vara svårt att få gehör, eftersom kortlekar kan leda till spel om pengar.
– Men även här är det värt ett försök. Det kostar inget att fråga, säger Janne Näsström.
Ett fantastiskt program hade annonserats annonserats till Magic Weekend i höst, men den 18 Februari i år kom den ledsamma nyheten att inte bara årets kongress ställdes in, utan att det inte skulle bli nån mer kongress.
Under 33 år tog Magic Weekend magivärldens stjärnor till lilla Sverige, och formade mer än en generations uppfattning om vad bra trolleri kan vara. Magic Weekend var även i framkant med att inte bara reflektera dagens trolleri, utan strävade efter att forma morgondagens trolleri, genom att boka mer experimentella och ovanliga akter. Magic Weekend satte t.ex. som mål att boka så många kvinnliga trollkonstnärer som möjligt, många år innan alla andra.
Magic Weekend har varit ett viktigt inslag i framväxten av svenskt trolleri, och det är med sorg och saknad vi tar farväl.
Efter 33 fantastiska Magic Weekends har vi tvingats att ställa in Magic Weekend 2020 och 2021 pga pandemin. Vi såg verkligen fram emot en återstart 2022 i Halmstad.
Det är med stor sorg vi nu har beslutat att ställa in Magic Weekend 2-3 september 2022 i Halmstad och därmed sätter en definitiv punkt för vårt arbete med att arrangera magikongresser efter 33 lyckade Magic Weekends.
Birgitta blev plötsligt allvarligt sjuk för en tid sedan och kom hem för några dagar sedan efter en vecka på sjukhus. Vi kan konstatera att hon inte kommer att orka arbeta med Magic Weekend och jag måste själv dra ner på min arbetsinsats för att stötta hennes hälsa.
Vi vill ta tillfället i akt att tacka er alla deltagare som givetvis utgör kärnan i konceptet Magic Weekend. Utan ert stöd och deltagande hade inte Magic Weekend ansetts som en av världens bästa magikongresser.
Hjärtligt tack!
Om du har nån anekdot eller favoritminne från Magic Weekend, posta det gärna i kommentarerna nedanför!
VD:n Daniel Glasman och initiativtagaren Janne Broman. Foto: Pamela Taivassalo I April öppnade ett nytt upplevelsemuseum i Stockholm, under namnet Paradoxmuseum.
Man kan se massor av optiska illusioner allt från klassiska till moderna. I trollkarlsgrupperna på Facebook har det meddelats att ”paradoxerna” håller en ganska ojämn nivå, men konsensus verkar vara att det är värt ett besök.
Inte alla vet att Stefan Eriksson, förutom att vara skicklig magiker och illustratör, även är en mästare på att bygga Lego. Han har även lyckats kombinera sina passioner så att han kan framföra maginummer med Lego.
De skriver: Stefan Eriksson kommer och besöker Klossfestivalen i Örebro! Stefan är den bästa LEGO-magiker ni någonsin träffat och han kommer att trolla med Lego för besökarna! Han var även med i tv-programmet LEGO Masters Sverige säsong 1 och är en erkänt duktig LEGO-byggare och LEGO-stop-motion-filmskapare. Stefan kommer också att hålla i separata LEGO-Workshops med fokus på Stop-motion som man kan anmäla sig till på plats.
Vill man uppleva bägarspelet i sitt rätta habitat så besök Slottshagen i Helsingborg i morgon Lördag den 4 juni. Varietésällskapet Karneval bjuder på balanskonster, trollerier, loppcirkus och fakirism hela dagen mellan kl. 10.00-17.00.
Om man missar dem i morgon, så har man en ny chans den 11 Juni.
Kulturnämnden i Uppsala meddelade i går, 2 Juni, att Johan Ståhl hade tilldelats Uppsala kommuns stipendium till Gösta Knutssons minne. Ett stipendie på 30 000 kr, med motiveringen ”…för sitt outtröttliga engagemang i att stärka barns självkänsla och skaparkraft. Generöst har Johan Ståhl under många år sett till att de mest utsatta barnen fått ta del av hans och kollegernas konster.”
Elisabeth Ståhle (MP), sammankallande i kulturnämndens stipendieutskott, förklarade: ”Johan Ståhl ger barnen kraft och framtidstro i den magiska världen. Han låter dem för ett ögonblick lämna verklighetens begränsningar, förundras och få känna att det omöjliga är möjligt!”
Gösta Knutsson var en svensk radioman, översättare och barnboksförfattare. Han var bl.a. upphovsman till bokserien om Pelle Svanslös, och en stor förespråkare för både barnkultur och barnens rättigheter.
