Fredrik Schwarz, tidigare president i SMC, har tyvärr lämnat oss. Han var mycket uppskattad som president, men var också aktiv som semiprofessionell. Han var en lågmäld person, som alltid gav uppskattande och vänliga ord till juniorer och nya medlemmar.
Fredrik började trolla på 50-talet men höll upp för att ha tid med barn och karriär. När sonen Niklas började första klass tog Fredrik upp trolleriet igen för att trolla för Niklas och hans klass. Efter att ha tagit upp trolleriet gick han med i SMC. Niklas anslöt strax därefter och Fredrik och sonen trollade tillsammans. Fredrik var drivande bakom trollerikongressen i Skänninge och fick många goda vänner genom SMC och Magiska bröderna.
Under hösten förlorade vi trollkarlen, skådespelaren och frisören Ismo Nurmilehto.
Ismo Antero Nurmilehto gick, efter en kort tids sjukdom, bort den 2022-09-02, bara 68 år gammal. Han efterlämnar närmast hustrun Anna, dottern Liisa och sonen Johan.
Min magiska vän som jag har känt i över 25 år, att skriva detta känns så tungt och sorgligt. Jag vill hylla Ismo som en fantastisk magisk kollega och vän som inte finns mer. Livet är inte rättvist det har jag lärt mig, men att Ismo har lämnat oss känns så enormt orättvist.
Ismo var en otroligt duktig trollkonstnär med mycket annorlunda idéer vi hörde av oss ett par gånger i veckan och bolla olika effekter. En del idéer som vi diskuterade har jag i min show idag.
Ismo var frisör också där han hade en frisörsalong Klippman i Norberg.
Han var också en skådespelare av yppersta klass – här gjorde han Yngve Frej på Hembygsgården i Karlberg för utsålda hus.
Förra veckan tänkte jag det var länge sen Ismo ringde, jag ringer upp honom… Nej, jag kommer aldrig höra hans röst mer, inte se hans finurliga skratt och energi. Aldrig mer, aldrig mer, men jag tänker varje dag så mycket roligt vi har haft tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma!
Mats G. Kjellström besöker Makeriet i Örebro och ser Daniel Kanes senaste show.
3 november 2022 klockan 19.00 så var det dags för en magisk show på den exklusiva restaurangen Makeriet i Örebro med trollkonstnären Daniel Kane. Daniel utförde 4 slutsålda shower på 3 dagar. Ca 100 personer i publiken.
Showen startade med en mycket magisk duvakt: Framtrollning av en duva, streamers, framtrollning av ljus, framtrollning av duva, duva trollas fram ur rök, flash – duk, ljus produktion, duv produktion, duva ur kastrull, borttrollning av duvor, framtrollning duvor, borttrollning av duvor, framtrollning av en stor papegoja. Ringspelet med 6 ringar, 3 ringar svävar, svävande bordet, streamer ur mun, tråd in i mun ut ur ögat, kort i ballong.
Paus ca 15 minuter.
Hela publiken dansar, Publiken gör ett trick med sina händer, reptricket professor nightmare, slå sönder en lånad mobiltelefon som försvinner och dyker upp i en försluten pringle förpackning, förutsägelse på en larmbricka, uppstigande kortet på ett stort anteckningsblock, framtrollande käppar, magisk lysande stav, svävande rosen med en åskådare, 3 lånade ringar sammanlänkas, en ring trollas bort och återfinns i en presentförpackning som innehåller en klocka som ringen ligger i, 3 st olika rubikskub trick. Tom corona flaska blir full med öl, svävande damen med en åskådare, framtrollning av snö, framtrollning av bowlingklot, stark förutsägelse på en tavla som stått på scenen hela tiden, papegojan flyger runt i rummet. Slut.
Daniel signerar autografer på vykort uppe på scenen. Trollerishowen var mycket bra och underhållande, många fina och starka nummer.
Ottar Kraemer tog sig ut i höstmörkret för att se Mystiques första höstshow. Detta är vad han såg.
Medverkade: Tom Stone, Leif Olberius, John-Henry Larsson, Martin Hansson Gästartist: Hanna Günther Mystique 25/10, 2022 Teater Tre, Stockholm
Lite passande är det årets första frostnatt som nalkas när teaterfoajén på Rosenlundsgatan fylls med magisugna besökare. På sedvanligt manér kommer de medverkande ut i foajén innan föreställningen och hälsar på publiken, kramar om vänner och får alla att känna sig välkomna. Kylan ute på gatan lämnas utanför och när ridån går är stämningen varm, både av förväntan och trevnad.
Vad vi bjuds på under kvällen är en trivsam mix av en del helt nytt material blandat med äldre nummer från tidigare Mystique-årgångar; en del som kära återseenden, en del som det uppenbarligen har slipats vidare på och som nu nått nya höjder. Tom spatserar in och börjar utan vidare ett av de bekanta tricken; truppens komiska hantering av Försvinnande Mjölkglaset, där publiken tycks få veta hur tricket går till fram till att man inser att – nej, så var det inte! En perfekt inledning som tematiskt banar väg för Toms hantering av silkesnäsduk till ägg tillsammans med en åskådare. Rutinen har setts flera gånger på Mystique, men den hör definitivt till de “kära återseendena” och versionen av effekten – signerad Tom Stone själv – är den definitiva tolkningen av tricket.
Om öppningen av showen var lite abrupt utan de sedvanliga öppningskoreografierna till musik med hela gänget så kompenseras det för när kvällens gästartist, Hanna Günther, gör entre till glammig musik och med paljetter och gulddetaljer som ger en Las Vegas-känsla på nolltid.
Under kvällens gång visar Hanna upp ett brett spektrum av rutiner, däribland en elegant bollmanipulation och ett väl framfört konststycke där en lånad ring försvinner och sedan dyker upp innerst i ett gytter av trälådor – trolleri presenterat på klassiskt vis i klassisk tappning men som har samma glans och lyster som det hade vid sekelskiftet, dessutom lyft av Hannas strålande glädje på scen!
Mystique-showen rullar på som en ångvält med ständigt nya odditeter och märkliga påfund. Vi får se den mest otänkbara varianten någonsin av kinesiska ringspelet när John-Henry, Martin och Leif alla blir handfängslade på olika vis men ändå lyckas trassla ihop sig med varandra; en vanvettig tolkning av tumbindning och utbrytarkonst i kombination. Vid flera tillfällen får ensemblen vänta in publiken för att ge folk en chans att skratta färdigt innan de går vidare med nästa galenskap i ett pärlband av tokigheter.
Bland all humor hittas också riktigt, riktigt bra trolleri i en del av de nya rutinerna som har publikpremiär under aftonen; efter att Tom framfört den senaste versionen av sitt konststycke med postlådor på scenen (som – i teorin – ett signerat vykort skall teleporteras mellan) tar han och Martin idén med vykortshälsningar vidare i en märklig och mycket magisk rutin där ett signerat vykort rivs i småbitar medan herrarna filosoferar kring hur mycket som kan bytas ut av något innan man inte kan säga att det är något kvar av ursprunget. I slutändan har alla bitarna av det sönderrivna vykortet bytts ut men trots detta återfinns åskådarens signatur på baksidan av det nyskapade kortet när de vänder på ramen. Till tonerna av publikens bifall ger de dessutom bort hela ramen med det nyskapade kortet i till åskådaren – en mycket snygg gest i kontrast till hur många trollkonstnärer “ger bort” signerade kort till åskådarna “som minne” för att slippa ta med sig sitt skräp från ett bord till nästa.
Ensemblen röner också stor uppskattning för ett sprillans nytt skådenummer där skedar och koppar till synes gör en märklig teleportationsdans på ett bord herrarna sitter runt. I samma anda som boll-och-papperskopp-numret i den tidigare föreställningen “Inspektören kommer” för tre år sedan är det här en sinnrik koreografi liknande den man ibland ser flinka magiker göra med mynt som flyttar sig runt i en “matris” på bordet. En uppsjö av sinnrika tekniker och tight koreografi måste ha använts för att förvirra och grundlura även oss på första bänk så redigt som sker.
Kvällens största skratt och applåder landar dock hos en vidareutvecklad version av Leif och John-Henrys “Spela schack med döden”, här framfört med ett hysteriskt öppningsdrama och ett rappt manus under det att schackpjäser dyker upp, försvinner, förvandlas och misshandlas – allt medan Bergmancitaten haglar och publiken tar sig för pannan mellan de snabba skeendena och försöken att hinna klappa i händerna mellan alla konststycken.
Leif hinner även med att läxa upp Tom, som ideligen försöker komma undan med att göra alltför gammalmodigt trolleri och som reprimand får göra ett korttrick med grytvantar på händerna. Här hörs det åtskilliga förvånade flämtningar bland den trollerikunniga publiken när Tom i slutändan drar av sig grytvantarna och de valda korten återfinns i hans händer!
Truppen avslutar med en “glimt från forntiden” där de som avslutningsnummer framför sin öppningsrutin från de tidigaste Mystique-föreställningarna där trollkarlarna kastar saker mellan sig och det kastade objektet ideligen förvandlas. En trevlig och uppskattad avslutning på en föreställning med något nytt, något nött och något helt oförklarligt.
I myllret på väg ut ur teatern hörs flera röster som alla säger samma sak; vad bortskämda vi var när Mystique körde varje månad!
Blott en timme från Örebro ligger Motala. Där har familjen Staaf skapat ett eget universum. Vi går in i en anonym lagerlokal belägen i ett industriområde vid utkanten av den lilla industristaden. Här förvandlas vår värld från betong till teater. Det är utsålt och nästan 100 sittande gäster har slagit sig ned på salongens bekväma teaterstolar. Lokalen är fint upplyst av lyxiga kristallkronor och i luften finns en doft av popcorn och förväntan.
Daniel Staaf hälsar välkomna och genom att trolla fram Tove och Albin drar han igång den 75 minuter långa föreställningen. Detta är blott de första av en lång rad illusioner vi kommer att få se denna kväll.
Den magiska rosen är namnet på föreställningen och det tema som binder ihop de olika delarna.
De tre artisterna både samarbetar i rutinerna samt har helt egna nummer. Den fjärde huvudpersonen Gittan, för kvällen ansvarig för ljud, ljus, biljetter, smink, garderob och allt annat mellan himmel och jord är även hon med på ett hörn. I det numret har vi hela familjen på scenen samtidigt och deras glädje att göra detta tillsammans går inte att missa.
En höjdpunkt är svävande bordet med Albin och Tove framför i en fantastisk version. Detta är förmodligen föreställningens mest magiska stund. En personlig favorit är när Tove väser en replik om sin snåla pappa lite för högt med tydlig irritation i rösten samtidigt som hon sneglar ut bakom scenen. En kommentar som lägger grunden för temat i hennes soloparti.
Det verkligen unika med denna föreställning är att vi bjuds på illusioner utförda på hög nivå i en teater skapad av en familj som brinner för sin magi i en svensk småstad. Mängden av arbete, tid, pengar och dedikation som har lagts ned av familjen för att lyckats med detta måste vara enormt.
Uppmanar er alla med intresse för konstformen trolleri eller ni som bara vill uppleva en väldigt fin magiföreställning att hålla ögon på familjen Staaf och sedan se till att besöka deras nästa föreställning.
För tredje året har trollkonstnärer från hela världen samlats i Sigtuna för att gå kursen Conjuring. Deltagaren Martin Cederbom berättar om upplevelsen.
Efter min ganska sena återförening med trolleri för ca 7 år sedan har jag konsumerat otroligt mycket trolleri: poddar, lectures, köpta trick, Youtube och Tarbell för att nämna några. Min fru skulle nog kalla mig besatt, själv föredrar jag passionerat intresserad. Men hur tar man ett sådant passionerat intresse vidare? Hur kan jag som (hobby-)trollkarl lyfta min magi, utveckla egna akter och fördjupa mina kunskaper? En bra start är Tom Stones Conjuring!
I livet före pandemin såg jag en notis om öppen scen på Sigtuna Folkhögskola. Flera av mina nyfunna trollerivänner var där och jag bestämde mig för ett kort besök. Jag förstod att det var en kurs där samtidigt och efter showen fick jag följa med på något otrolig häftigt: kursdeltagarna hade sessions, övade på nya akter, visade varandra, delade feedback och var i en kreativ och vänskaplig bubbla som gjorde mig nyfiken. Det här ville jag verkligen uppleva!
Conjuring är en 5-dagars hands-on workshop i trolleri anordnad av Tom Stone tillsammans med Leif Olberius. Kursen bedrivs i samarbete med Sigtuna Folkhögskola under en vecka i augusti. Det var en grundkurs och en fortsättningskurs. I år hade jag förmånen att få delta tillsammans med 30 andra; vissa fullblodsproffs och andra hobbytrollare – alla med viljan att lära sig mer.
Målet med kursen är:
Att kunna öva och tillämpa vilseledning (misdirection), dramatiska tekniker och icke-linjära metoder.
Att med trygghet kunna arbeta med brainstormingprocessen oavsett tema.
Att få ett förbättrat språk för att underlätta diskussioner, efterforskningar och experiment tillsammans med kollegor inom såväl trolleri som andra relaterade konstarter.
Formerna för Conjuring är ganska enkla. Tom och Leif går igenom teori, presenterar och exemplifierar och ger sedan ut övningar. Inte sällan känns det helt omöjligt vid första anblicken: “Skapa en akt med 2-3 olika trick och knyt ihop dessa med både foreshadowing och callback – tid för detta är 40 min och ni jobbar i en ny grupp om 3. Vi ses snart!”. Det är omöjligt, det var åtminstone den initiala gemensamma reaktionen.
Inför kursen kände jag mig ganska nervös. Trots ett “passionerat intresse” har jag inte mycket flygtid på scen när det gäller just magi. Hur skulle jag passa in bland alla de andra erfarna magikerna? Jag kan ju inget, de andra är mycket bättre. Känslan och oron gnagde i mig, men till min lättnad kunde Toms och Leifs attityd och approach skingra oron direkt. Vid de första övningarna repeterade Tom för oss: “det är ingen tävling, gör bara övningen och försök inte vara originella”. Genom mantrat “det är ingen tävling”, som genomsyrade hela kursen, skapades en otroligt fin gemenskap, en trygg plats för gemensamt lärande och möjlighet att öppna upp och bjuda på sig själv utan att bli dömd. Genom många historier visade det sig att ungefär alla i gruppen hade liknande känslor; det var nervöst att uppträda för andra magiker och man jämförde gärna sina enkla idéer med andras genomarbetade idéer. Men som Tom förklarade för oss: “Var snälla mot er själva – en idé är vare sig bra eller dålig. Det är bara en idé. En ide blir bra först när man jobbat med den.”
Det visade sig också vara nyckeln till att skapa nya akter på 20-40 minuter – välj en idé snabbt och bara kör. Sätt timern på 3 minuter för att brainstorma och enas om idén – fyll sedan idén med innehåll från de verktyg vi fått med oss. Och oj vad många spännande, originella och roliga akter vi lyckades trolla fram på väldigt kort tid! Tidspress, enkla instruktioner och ett gemensamt språk om de olika teknikerna (crossing the gaze, foreshadowing/callback, think face, etc) och samarbetet med andra gjorde det möjligt.
Uppdelningen på kursen var ungefär 50/50 mellan trolleri och teater, vilket kändes mycket bra. Vi insåg ganska snabbt att många av oss trollkarlar inte är skådespelare, men vi behöver bli bättre på själva framförandet – långt bortom tekniken i tricken. En av alla övningar som gav en aha-upplevelse gick ut på att ta regi. Plötsligt kunde ett självfungerande trick från en trollerilåda bli något underhållande och spännande! Helt magiskt!
Sigtuna folkhögskola erbjöd för mat och logi till samtliga deltagare. Dagarna började med frukost klockan 8 och schemat rullade på till klockan 18 då det var dags för gemensam middag. På schemat fanns ytterligare aktiviteter även på kvällarna, som en lecture av Ondrej Pšenicka ang. Butterfly-korten och av Håkan Berg om resan med King of Birds. Det var även ett speciellt event enbart för kvinnliga magiker en av kvällarna, samt såklart öppen scen. Först efter klockan 20 på kvällarna började de planerade aktiviteter att lugna ned sig. Men precis som när jag först fick en inblick Conjuring, före pandemin, så fortsatte utbytet även på kvällarna/nätterna: sessioning, fortsatta övningar och diskussioner över något gott att dricka!
Jag har lärt mig otroligt mycket under veckan. Utöver alla övningar och all teori som finns i huvud och i anteckningsböcker, tar jag med mig följande från kursen:
Jag har fått en ny verktygslåda där det finns redskap och tekniker som snabbt kan förbättra trolleriet – det går i princip att tillämpa utan att tänka.
Samarbete med andra är både roligt och givande
Var snäll mot dig själv och dina idéer – gör bara arbetet!
Vårda det magiska ögonblicket och bjud in publiken: look, think, look, act!
Det är ingen tävling! (Men om det vore det hade vi alla varit vinnare!)
Till sist vill jag bara säga till dig som också är lätt besatt av trolleri, oavsett om det är på hobbynivå eller som heltidsproffs: vill du utvecklas och få nya verktyg kan jag verkligen rekommendera Conjuring av Tom Stone & Co! Under 2023 kommer det att erbjudas både grundkurs och påbyggnadskurser, så håll utkik!
I våras gjorde Leif Olberius och Johan Ståhl ungefär 900 trollerilektioner för skolelever i Uppsala. Det är riktigt många lektioner.
Det hela började med att Johan Ståhl, några dagar efter vinsten i Talang, våren 2021 får ett besked att hans projektförslag för “Skapande Skola” gått igenom. Han mindes inte ens att han skickat in detta.
Vi backar bandet lite.
Ett politiskt kulturbeslut 2007 ledde till att “Förordning (2007:1436) om statsbidrag till kulturell verksamhet i skolan” utfärdades. Inte en lag i egentlig mening, men så nära man kan komma i alla fall.
Detta blev 2008 startskottet till vad som sedan dess har kallats för “Skapande skola”. Kulturrådet, som är en av kulturdepartementets förvaltningsmyndigheter är den som beslutar om det statliga bidraget som utgår för denna verksamhet.
Men som alla andra bidrag utgår detta i flera led, kräver budgetplanering etc, så måste detta sökas långt i förväg. Typ ett år i förväg. Minst.
Så det här bidraget sökte alltså Johan Ståhl redan 2020. Mitt i pandemin när allt annat var så mediokert, dimmigt och avlägset.
Men nu, våren 2021 kom alltså beskedet. Det skulle trollas på lektioner “i lagens namn”, eller i alla fall förordingens.
Johan insåg ganska snart att han inte kunde ro detta i land själv. Det skulle helt enkelt inte finnas tid. Han tog hjälp av en riktigt erfaren trollkonstnär, Leif Olberius, som bl.a. gjort en massa teater och tusentals trolleriföreställningar på Östersjöfärjor.
Så tillsammans tog de sig an Uppsalas elever. Eleverna fick inte bara en lektion i trolleri, utan även lite trollerirekvisita. Det var en utmaning i sig, bara att få tag på 900 uppsättningar med skumgummibollar, rätt gummiband, osv, men med Steen Peganis hjälp gick det också vägen.
Leif berättar att det stundom var arbetsamt när han hade tre, kanske fyra lektioner på en dag. En trollerilektion med barn som går på mellanstadiet kan vara ganska intensiv.
Johan var själv mest nöjd med sitt besök på den skola han själv gick på som liten. Han minns så väl när fotografen Mattias Klum kom på besök och barnen då tänkte, och sa: — Har du verkligen gått här? Kan man bli känd, duktig fotograf när man går på den här skolan? Att då få komma tillbaka och förhoppningsvis göra samma intryck på dagens barn var känslosamt.
Man kan tycka olika om huruvida bidragsfinansering är positiv eller negativ för kulturen, men så länge Skapande Skola finns där, borde det vara en självklarhet att det finns trollerikonst med i mixen.
Hur söker man? Själva uppdraget sköts av en s.k. huvudman, oftast kommunen, som många gånger samlar möjliga, av dem godkända förslag på ”projekt”. Alltså: Det finns olika processer i olika kommuner för att ’komma med på listan’ över möjliga projekt. Sedan skall alltså listan ut och skolan skall välja bland dessa projekt. Men: Eftersom förordningen finns, så måste skolorna alltså välja.
Vissa skolor lägger dessutom mer än en lektion per klass. Johan berättade att ett par klasser fick dubbellektion, och då blev det ju ganska lyxigt.
Att ens drömma om att få 30 elever att begripa några grunder på 45 minuter är för mig ganska magiskt.
En liten bok från Sverige har gjort ett stort intryck bland kortmagiker internationellt. Vi pratar med upphovsmannen Peter Gröning.
Peter, du har skrivit boken Resigned to Miracles som släpptes 2020 och blev vida populär. Skulle du lite snabbt kunna sammanfatta vad boken handlar om, samt vad det är för något du kommit på?
Gärna! I min bok introducerar jag en metod för att komma i besittning av åskådares signaturer på baksidan av spelkort, helt utan deras vetskap. Dessa hemliga kort, vilka är genuint signerade av åskådarna själva, används sedan i andra rutiner, vars effekter är omöjliga att åstadkomma på annat sätt. Exakt hur detta händer är lite svårt att förklara utan att beskriva alla detaljerna, men i korthet så börjar man med en specifik korteffekt – och när den effekten är klar, så har man som bieffekt fått ett par hemliga signerade kort som ingen känner till existensen av.
För mig var det viktigt att den inledande effekten inte bara var ett krystat sätt att i hemlighet få tillgång till signaturer, utan att den stod som en stark effekt på egna ben, vilket jag anser att jag lyckats med. Själva effekten är min variant av en nu välkänd och populär rutin, som dock var i stort sett okänd när jag skapade min metod tidigt 80-tal. Även om jag naturligtvis talar i egen sak, anser jag att min version är den bästa i genren, och att den är väl värd att göra enbart för sin egen skull, även om naturligtvis tillgången till signaturerna är en rejäl bonus. Metoden kräver inte något annat än en kortlek, några extra spelkort och en penna, samt hyfsat flinka fingrar.
Jag ska inte bli för långrandig, så om någon vill ha mer ”kött på benen”, har amerikanen Madison Hagler publicerat en opartisk och utförlig recension av boken.
Du har ju hållit denna signatur-hemlighet hemlig under många år. Hur kommer det sig att du helt plötsligt delade med dig av den?
Faktum är att jag började skriva på boken redan 1983, så startsträckan har varit lång och var inte en plötslig ingivelse. Det här var innan ordbehandlare gjorde entré, så skrivarbetet skedde med papper och penna. Dock visste jag ingenting om hur man skriver och publicerar en bok, så under många år utgjordes materialet av ett växande antal handskrivna anteckningar i ett ”lösbladssystem”. Med tiden blev bokprojektet ett av alla mina oavslutade projekt – något som jag jobbade med när lusten infann sig, eller när Tom Stone, som jag lärde känna tidigt 90-tal, tjatade hål i huvudet på mig om att jag måste komma till skott. Runt millenieskiftet slutade jag trolla med kort, för att istället ägna mig åt jobb och familj, vilket medförde att boken hamnande ännu längre ner i högen ”saker att göra nå’n gång”. Dessutom råkade jag åt för ett antal datorkrascher, så materialet, som vid det laget fanns digitalt, försvann på cyberkyrkogården. De första gångerna det hände, försökte jag att ur minnet återskapa det material som gått förlorat, men efter ett par gånger tröttnade jag. Merparten är dessvärre borta för alltid.
Jag är övertygad om att boken aldrig blivit färdigställd och än mindre publicerad, om jag inte kommit i kontakt med Stephen Minch. I skrivande stund slår det mig att det var nära att boken gavs ut kring millenieskiftet. Jag var då aktiv på ett nätforum för korttrolleri som hette The Second Deal, som startades och drevs av Jason Alford från New Orleans – en trevlig och omtänksam person, med ett brinnande intresse för korttrolleri. Jason publicerade 1999 en bok med titeln Cyber Sessions, till vilken jag bidrog med några effekter. Han är en av väldigt få som jag anförtrodde mitt koncept, och när jag berättade för honom om min idé erbjöd han sig på stående fot att skriva och publicera den åt mig, men det hela rann ut i sanden.
Det är bokförlaget Hermetic Press som har gett ut boken. De har ju tidigare bland annat ligger bakom Books of Wonders och Mnemonica. Hur hittade förläggaren dig?
Bakom Hermetic Press står ovan nämnde Stephen Minch. Att jag kom i kontakt med honom var en ren slump. År 2011, när stod Tom Stone i begrepp att publicera sin bok Maelstrom på just Hermetic Press, gav han Håkan Berg förtroendet att skriva bokens förord. Håkan skrev sin text på svenska, och Tom frågade mig om jag ville översätta den till engelska. (Tom själv ville inte läsa förordet förrän det gått i tryck.)
Tom gav mig Minchs kontaktuppgifter, och jag mejlade honom mitt förslag, vilket kom att bollas några gånger fram och tillbaka. Vid något tillfälle sköt jag från höften och frågade om han möjligen skulle var intresserad av att titta på mitt material. Minch, som är väldigt upptagen men även en sann gentleman, avböjde vänligt men bestämt. Min första impuls var naturligtvis att inte framhärda utan att ge upp tanken, men likväl skickade jag över utkastet till det första kapitlet (grundkonceptet). Morgonen därpå fick jag ett mejl från Minch som löd ungefär ”Let’s write a book together!”. Som kuriosa: Min fru har vid flera tillfällen jobbat i i Seattle, Washington, varför även jag har tillbringat mycket tid där. I Seattle bor dessutom Minch med sin fru Jackie, så under de år Minch och jag arbetat på vårt gemensamma projekt, har jag vid flera tillfällen haft nöjet att träffa dem båda.
Många av oss känner ju igen dig som verksam inom genren mentalmagi, hur kommer det sig då att du har skrivit en bok om… kortmagi?
I mitten av 70-talet blev jag som åttaåring intresserad av magi. Till skillnad från de flesta andra juniorer, som var mer upptagna av scenmagins spatserkäppar, biljardbollar, sidendukar och liknande, drogs jag istället till close-up trolleri, företrädesvis med spelkort.
Sixten Beme introducerade mig tidigt för Paul Harris magiska universum, något som kom att få ett stort inflytande på min syn på trolleri. Kortmagi var således min första passion, och intresset för mentalism (eller tankeläsning som jag kallar det) väcktes först långt senare.
Förutom att lära ut metoden i så delar du med dig av ett antal effekter i boken. Är det någon effekt som ligger dig lite extra varmt om hjärtat och som du kan berätta om?
Som jag tidigare nämnt är själva metoden i mitt tycke en väldigt stark rutin och en av mina favoriteffekter. Bokens övriga rutiner har alla passerat Minchs kunniga och granskande öga, så jag vill gärna tro att samtliga har sina förtjänster.
Men om jag ska nämna några som tilltalar mig lite extra, väljer jag att lyfta fram Bit by Bit, Gifted och Bizarre Assignment. Jag är även väldigt förtjust i Signed, Sealed, and Delivered, även om principen med signerade duplikat inte används i den effekten. För mer detaljerade effektbeskrivningar, se Madison Haglers ovan nämnda recension. Jag är övertygad om att många starka effekter ligger och väntar på att upptäckas av dem som läser boken och får tillgång till konceptet med ”secretly signed cards, och är därför oerhört nyfiken och förväntansfull på att få se vad andra skapar med metoden.
Hur lång tid tog det att skriva Resigned to Miracles?
Skrivprocessen kan ju knappast beskrivas som konstant pågående. Den påbörjades 1983, men fick sin ordentliga struktur först när samarbetet med Minch inleddes 2011. Boken färdigställdes i augusti 2018, men publicerades inte förrän augusti 2020.
Svaret på frågan är därmed att det tog sisådär 35 år – alltså bara ett år längre än Richard Wagner behövde för att påbörja och slutföra Ringen – ingen jämförelse i övrigt.
Boken fick ju till exempel priset Book of the year på Penguin Magic Awards 2020. Hur känns det att den har blivit så uppskattad internationellt?
Även om jag talar i egen sak, är det min uppriktiga åsikt att grundidén är svinbra – den som använder materialet och konceptet väl, belönas med extremt starka effekter, veritabla mirakler. Trots det känns det väldigt märkligt att se och höra trollkarlar från hela världen uttrycka sig uppskattande om boken och dess innehåll. Men vad fasen, det är ju naturligtvis skitkul att boken blivit både uppmärksammad och uppskattad!
Vart kan man få tag i boken?
Den går att beställa hos flertalet handlare, men om man köper man direkt från Penguin, så får jag själv några kronor extra. På Penguins hemsida kan man även ta del av opartiska omdömen och utlåtanden från tidigare köpare, liksom se en ”fräsig film” där kända trollkarlar säger snälla saker om boken.
Kommer det att komma fler böcker från Peter Gröning i framtiden?
Hade du frågat för ett eller ett par år sedan, hade svaret blivit ett tydligt nej. I dag har det månne svängt till ett ja, eller åtminstone ett kanske, för även om mina döda datorer innehöll rätt mycket kul material som är borta för alltid, har jag en hel del nya tankar och idéer – främst mentalism för scenen – som kanske kan vara värt att publicera. Om jag börjar skriva under hösten och fortsätter spotta ur mig material i samma takt som hittills, kommer den nya boken finnas i boklådorna redan någon gång 2057.
Avslutningsvis vill jag tacka dig Jakob, för frågorna du formulerat kring boken. Jag hoppas att jag i någon mån kunnat belysa innehållet i boken och hur arbetsprocessen har sett ut. Om någon läsare har några följdfrågor, får de gärna ställas i tråden om boken på The Magic Café. På så vis får även andra ta del av era frågor och mina svar, samtidigt som tråden lyfts ur sin nuvarande slummer för att kanske återigen hamna i blickfånget.
Stort tack för att du deltog, Peter! Jag passar på att önska dig en glad midsommar!
Tack Jakob. Detsamma önskar jag dig och alla läsare – glad midsommar allihop!
Röster från nätet
Red: Det har även gjorts videos om Peters bok. Här är ett litet axplock.
Under många år har ett gäng artister tillsammans med kurator Susanna Lovén på Torekällberget ägnat sig åt att återskapa folklig underhållning från förra sekelskiftet.
Värd för detta är friluftsmuseet Torekällberget i Södertälje. När pandemin slog till 2020 valde Torekällberget att lägga resurser på en sommarlovslång satsning med varietéartister varje dag. Eftersom det är ett museum utomhus med stora gräsytor och publikområden gick det förträffligt. Detta projekt har nu fortgått och för tredje året i rad kan du se oss underhålla varje dag kl 11:30, 13:00 och 14:30. Showerna är 30 minuter långa och är anpassade att passa alla åldrar. Projektet varar från den 11 juni till den 14:e augusti. De artister du kan få se är:
Trollkarlen, jonglören & lindansaren Arkadia Trolleri, jonglering och balanskonster från den regerande Svenska Mästaren i såväl Scentrolleri som Barntrolleri. Rapp tunga och skoj trix med mycket interaktivitet med publiken.
Ekvilibristen & gentlemannajonglören Gaston Gaston framför jongleringtrick som fordom framförts av svenska trollkarlar. ”Jonglering ala Topper Martyn, balans ala Johnny Lonn och porslinsekvilibrism ala Jahn Gallo”.
Fakiren & loppcirkusdirektören Conny the Conman En loppcirkus med dresserade cirkusloppor som gör konster du inte trodde var möjliga! Dessutom fakirkonster så som du aldrig sett förr – och aldrig vill se igen!
Spåmannen & tankeläsaren Turbani Nu har du chansen att inte bara få din framtid läst i tarotkort, dessutom får du se när undergöraren Turbani, men hjälp av sina magiska kristaller, tycks läsa dina tankar och vilda fantasier. Vågar du titta?
Dockteater med Hanna Vagant En dockteater packad i en väska som med sång, musik och äventyr hänför hela sin publik. Alla får vara med och vara den de är – inners inne.
Den äventyrliga vagabonden Caligari En show för hela familjen där det bjuds på knäpp jonglering och lekfullt trolleri. Se halsbrytande nummer som knappt ens Caligari själv vågar se.
Trollkarlen, estradören & spektakulören Mr. Dannyman Missa inte denna unika chans att livs levande live (och i FÄRG) få träffa en av de få trollkarlar med just det artistnamnet som är på plats just den dagen och kanske få DIN högsta önskan uppfylld. (Naturligtvis inga garantier och vi förbehåller oss rätten att lura er helt.)
VEM UPPTRÄDER NÄR Med reservation för förändringar på grund av sjukdom.
11 juni – 17 juni: Gentlemannajonglören Gaston 18 – 23 juni: Den äventyrlige vagabonden Caligari 24 – 29 juni: Trollkonstnären och lindansaren Arkadia 30 juni – 5 juli: Dockspelaren Hanna Vagant 6 – 7 juli: Fakiren och loppcirkusdirektören Conny the Conman 8-9 juli: Trollkarlen Dannyman 10-11 juli: Fakiren och loppcirkusdirektören Conny the Conman 12-17 juli: Gentlemannajonglören Gaston 18 – 24 juli: Spåmannen Turbani 25 – 31 juli: Trollkonstnären och lindansaren Arkadia 1 – 7 augusti: Den äventyrlige vagabonden Caligari 8 – 14 augusti: Dockspelaren Hanna Vagant
”You don’t know how spoiled you are, having this show put on every month!”, sa Fay Presto från scenen efter sista applåden vid sitt gästspel hos Mystique för ett par år sedan. Föga anade vi HUR lite vi visste om hur bortskämda vi blivit, vi som satt där varenda gång. En pandemi senare finns det något hungrigt – nästan svältfött – i blicken hos oss i publiken när vi samlas i foajén på Teater Tre och kan krama om varandra igen inför säsongens enda Mystique under första halvåret 2022. Det blir därför extra hjärtliga applåder när ensemblen äntrar scenen och låter sitt öppningsnummer med klädrollers och hurtig musik göra comeback, kvällen till ära. Man ser även på gubbarna själva att det lyser lite extra i blicken, och några av dem släpper spontant lite på ”karaktären” och avfyrar ett stort leende mot publiken när taktklappningarna börjar komma igång.
Kvällens gästartist, Nikola Arkane, sällar sig till den mycket lilla skara som fått gästa Mystique mer än en gång (de tidigare varande Arkadia, Gaston och Håkan Berg) – och hennes gästspel denna gång är utan tvekan det mest integrerade med den övriga ensemblen vi sett hittills.
Det är tydligt att Nikola haft tillfälle att studera Mystique’s sceniska uttryck väldigt väl under lång tid, för när hon börjar dyka upp i allt fler nummer under kvällens gång är det inte utan att man får intrycket av att hennes figur skulle kunna vara en del av Mystiques universum; stirrandet, hälsandet, blickarna och tempot är mitt i prick. Trots att flera av herrarna i ensemblen tornar över henne rent fysiskt har hennes karaktär något ”storasysterligt” över sig som gjuter in energi i interaktionen med – i synnerhet – Leif Olberius och Martin Hansson. Först bjuds vi dock på hennes ambitiösa variant på klassikern Bägarspelet – väl bekant från TV4 och Talang ett par månader tidigare. I en mycket väl koreograferad och stundtals mycket teatralisk rutin gör Nikola ett bägarspel som få andra. Hennes sätt att närmast jonglera runt kopparna över de handknutna bollarna är en teknik som få eller ingen annan drar så till sin spets som här. Applåderna indikerar att den mycket insatta publiken förstår och uppskattar svårighetsgraden i det som framförts.
Hela kvällens föreställning präglas av en känsla av lekfullhet och cirklar som sluts (namnet till ära). John-Henry Larsson – som under pandemin gjort ett bejublat uppdykande på Fool Us i amerikansk TV – ger oss dels en välkommen repris på sin dockteater med handdockor, dels hamnar i ett kreativt ”peka-långfinger-krig” med Martin. Det senare blir en ständigt skrattframkallande running gag under kvällen, då allt mer ambitiösa och underliga rutiner ständigt utmynnar i ett fulfinger. Skämtet andas Umbilical Brothers, men har här fått en magisk inramning och helt originell gestaltning.
Lekfullt blir det också när Martin tar upp en åskådare på scen och gör ett komiskt boktest där han och åskådaren står rygg mot rygg och publiken kan se att han plockar fram en extra bok och ”fuskar” – fram tills boken visas vara blank och mysteriet tätnar. Shawn Farquhar populariserade detta nummer för ett par år sedan, men Martins tolkning av det – där rutinen inte dränks i en flod av mer eller mindre krystade one-liners – sätter trolleriet mer i fokus och förhöjer numret. Vi får också återse Mystiques inofficiella maskot, den finlandssvenske samurajen, mediet och pizzabudet Börje Kawazaki (Martin), denna gång hårt prövad av Tom Stone som gjort en voodoo-docka av Börje. Tom rör sig runt i publiken och låter åskådare sticka dockan med en elak nål, och på till synes övernaturligt vis reagerar mediet på scenen på vartenda nålstick, inklusive kramper på ställen som överensstämmer med var dockan blev plågad. Originellt och väldigt välspelat – ett nummer av en typ som väldigt sällan ses men som lockar både till gapskratt och förvirring.
Tom ser vi även i flera andra av kvällens höjdpunkter, bland annat ett nummer där två åskådare gemensamt får göra ett korttrick utifrån en liten instruktionsbok som ligger på bordet. ”Kort till omöjligt ställe” är en klassiker inom trolleriet, och när i slutändan det signerade kortet visar sig vara inbundet som instruktionsbokens sista sida gapar de allra flesta i publiken av överraskning! Klassiskt trolleri av Tom blir det även i samverkan med Leif när de båda herrarna på fumligt vis skall baka en kaka i Leifs hatt. Skratten blir många under resans gång när känslan av hemkunskapslektion på mellanstadiet blandas med försök till klassisk trollerielegans – och jublet blir stort när det till sist lyckas och en fin kaka dyker upp ur hatten!
Mer komik med Leif blir det när han och Nikola gör en väl koreograferad version av det klassiska paddeltricket – dock ”fyrhändigt” och med flera roliga infall som troligen inte har setts tidigare.
Cirkeltemat understryks återigen när Nikola också visar upp sin semifinalakt från Talang och gör en bländande vacker rutin med en mässingsring som byter storlek, går tvärs genom ett tygstycke och till synes svävar längs tyget. Elegansen i numret är bländande, och den kreativa kollaborationen mellan Nikola, Tom och Tim Star lyser i en akt som med heder skulle kunna framföras på vilken stor scen som helst.
Någon gång under kvällen blir det för många kockar kring samma soppa, som till exempel när samtliga medverkande skall blanda en kortlek som Tom försöker trolla med. Trots ”förvirringskomiken” som uppstår myllras den magiska effekten bort och numret faller lite platt. Betydligt bättre blir det när andra akten inleds med en komisk och aningen surrealistisk rutin med en tavla och ett bord. Även här medverkar samtliga, men där tjänar numret på upprepningen och de individuella insatserna hos samtliga medlemmar i gruppen – plus Nikola, som i slutklämmen av numret överraskande plötsligt dyker upp från att ha varit gömd under bordet sedan ridån gick upp!
Listan över guldkorn kan göras lång – i slutändan kan jag bara agera eko åt Fay Presto: Vi visste inte hur bra vi hade det när Mystique körde en gång i månaden!
Utmärkelserna duggar tätt i magisverige! Östra Göinge Kommun delade igår ut sitt Kulturstipendie för ungdomar till Noah Selg, med motivationen:
Noah Selg, 14 år Östra Göinges egna magiker! Noah började så tidigt som i 5 – års åldern med magi och har haft en fantastisk utveckling under åren. Scenerna han har uppträtt på har blivit större och större och få i kommunen har missat hans deltagande i tv-programmet Talang tidigare i år. Noah får årets kulturstipendium för sitt fantastiska trolleri.
I likhet med andra med kulturella och kreativa jobb var Janne Näsström tvungen att hitta något annat att göra under pandemin. Han arbetar idag som produktionsledare i verkstaden på Sveriges tredje största fängelse, Anstalten Västervik Norra.
Janne Näsström– De intagna listade ut vad jag sysslade med tidigare, så det har blivit en del trollande innanför murarna. Det är mycket uppskattat, säger Janne.
Från insidan ser han också möjligheter för trollande kolleger att få uppdrag. Kriminalvården har en del kulturella aktiviteter på avdelningarna, men det är i huvudsak musik.
– Det borde finnas uppdrag även för trolleri. Kriminalvården har närmare 50 anstalter över hela landet, så det är värt ett försök att erbjuda sina tjänster, tipsar han.
Anstalterna ordnar även fritidsaktiviteter. Helt klart skulle en kurs i trolleri uppskattas, särskilt med kort. Dock varnar Janne för att det kan vara svårt att få gehör, eftersom kortlekar kan leda till spel om pengar.
– Men även här är det värt ett försök. Det kostar inget att fråga, säger Janne Näsström.
