Förtrollad

“Nu skall jag bryta ett tysthetslöfte. Men det jag skall berätta om hände för så länge sedan att jag måste passa på innan det helt har fallit i glömska.

Det var så att jag hade fått en inbjudan att se en show med Bengt Johansson, och jag förstår om ni tänker att det var väl inte så märkvärdigt. Honom känner vi inte till. Men redovisar jag hans artistnamn, Joe Labero, är nog betydligt fler, för att inte säga alla, med på noterna.

Full av förväntan begav jag och mitt sällskap oss till Berns i Stockholm för att först avnjuta en trerätters och sedan Laberos fantastiska show. Som så ofta när man först gjort det ena behövde jag göra det andra. Efter väl förrättat värv kom det fram en för mig okänd man och frågade om jag ville träffa Joe Labero före föreställningen.

Jag har som bekant aldrig varit omöjlig när det gällt sådana saker så tillsammans med en tre-fyra andra i publiken fick vi gå in i ett rum bakom scenen. Döm om vår förvåning när vi efter att ha hälsat och lagom imponerade av den store artisten blev ombedda att medverka i några av hans trollerinummer. Men först lite lagom preparerade.

I mitt fall handlade det om att ta av en strumpa och sedan placera den i skon så att den stack upp så där lite lagom. Den andra förberedelsen var i mitt fall att ta av mig skjortan (inklusive slips) och sedan ta på den igen utan att trä i armarna. Vidare skulle vi alla medverka i ett hypnosnummer där vi på tecken skulle hoppa runt med stolarna som om vi hade fått flera tusen volt i oss.

Sagt och gjort. Åter till mitt sällskap och när showen började kom efter en stunds letande spotlighten på mig och jag ombads komma upp på scenen. Lätt förvirrad men spelat överraskad blev jag sedan raskt av med både strumpa samt skjorta med slips. Det var dags för hypnotiseringen och mitt hoppande var så verklighetstroget och ansiktsfärgen så röd att till och med mina närmaste trodde att jag var på väg att få hjärtinfarkt.

Min och mina medagerandes insatser var i vart fall så trovärdiga att det blev stormande och uppskattande applåder. För herr Labero. Och det var han väl kanske förtjänt av. Trolleri är ju i grunden bara trick. Fast det där med den itusågade damen har jag aldrig begripit…”

Bengt Wernersson i Hallands Nyheter den 26 februari 2010