Max G/Einar Gustavsson, Falkenberg (1918-2009) var medlem i Svensk Magisk Cirkel i hela sitt liv ”“ från cirkelns start 1946. Efter hans död skänkte sonen allt hans trollerimaterial till SMC:s Blomsterfond. Och det var mycket material ”“ otaliga flyttlådor var det som Curtelle och hans medhjälpare Magnus Vihagen och Bo Jonsson fraktade från Västkusten i en hyrd skåpbil. En hel del har auktionerats bort i Enköping och Max G:s stora resultat av cigarrettintresset ”“ tusentals olika cigarretter och massor av cigarrett-trick och -beskrivningar gick nyligen till en högstbjudande norrman.
Men det fanns massvis av pärmar med magiskt innehåll som inte hade värde för att auktioneras ut. T.ex. alla kallelser till kongresser som sparades tillsammans med det kuvert de kom i”¦ Här fanns kallelser till Magisk Weekend ”“ givetvis både det ex som Gycklaren, Harries, Bernando etc skickade ut ”“ 5-6 av samma kallelse – med påskrift från vilken firma just den kallelsen kom”¦
Efter att Curtelle skummat igenom ett 20-tal pärmar fick Sveriges Magi-Arkiv ta hand om dem ”“ och mera finns hos Curtelle”¦ Curtelle trodde att intresse fanns att läsa om vad Arkivet tagit hand om härur, sedan det mesta av det, som kan beskrivas som skräp, slängts. Här kommer alltså en redovisning av vad som framkommit:
Innan Einar tog artistnamnet Max G kallade han sig Maxon Einar, Max Gusta och Hugini.
Jag började brevväxla med Carboni 1952 och kände honom hela livet men har aldrig tidigare hört eller sett att han via stencilerade listor sålde trolleriapparater under beteckningen Mr Carbonis Magic News. Nu finns det bevis därpå. Under 1947 sändes 10 olika listor ut.
J.R.Priestley`s roman ”Trollkarlarna” gick som följetong i Svenska Dagbladet 1955. I smått format så att man kunde klippa ut och göra en liten bok av det.
Max G var duktig på att teckna. Han erbjöd Harries att teckna trickillustrationer och logos åt dem. De tackade nej trots att de medsända proven var riktigt bra.
Max G erbjöd Allers, VeckoJournalen och GöteborgsTidningen trickbeskrivningar. Allers accepterade och köpte 6 trick och betalade 30:- för dessa 1945.
Allers hade på 1920-talet hela färgsidor med trolleribeskrivningar med illustrationer. Jag antar att dessa fick många att börja med trollerihobbyn. Arkivet har ett stort antal av dessa sidor men Max G hade hittat flera som nu kompletterar.
Max G köpte s.k. skrapkort från spelkortstillverkaren Öbergs. 1000 kort kostade 1945 5:80. Â
I en pärm fanns en 12-sidig ”Trolleriskola med trollkarlen Mr Dannyman” tillverkad till en trollerikurs i Älvkarleby den 27 oktober 2003. Denna fanns inte med i bibliografin ”“ nu gör den det tillsammans med nytryck av denna, som Dannyman använder än idag.
Max G och redaktören Olle O:son Liberg brevväxlade. Ur denna korrespondens kan man få veta att Liberg startade sin trollerifirma Studio 13 1945 och lade ner den i slutet på 1946, då han istället inträdde som fast medarbetare i Swings Sportdepå med trolleriaffären på Sveavägen 45 i Stockholm. Medarbetarskapet upphörde dock efter knappt ett år. Han skrev många trollerihäften som Swings saluförde. Under sitt riktiga namn sålde han en hel del trollerinyheter för Sverige. Bl.a. hade han ensamrätten för Scalbert´s The mystery of the seventh card.
Givetvis samlade Max G på tidningsklipp om trolleri och här fanns en del som inte fanns i Magi-Arkivet.
Prov på Max G:s tecknarförmåga
En halvsida från Allers trollerisidor på 1920-talet
Väldigt intresssant artikel får man säga
Alla cigaretterna kastades, utom en del som styckevis lagts i små lådor med glaslock. Sonen hade försökt sälja hela partiet, men det är bara “tobaksbolaget” som får göra affärer med tobaksvaror. Samlingen som såldes till Norge innehöll alla upptänkliga apparater och hjälpmedel, men inga cigaretter.
Första gången jag såg Max G uppträda var som barn, vid julskyltningen första eller andra söndagen i advent 1954 eller däromkring hos Rasmussens pappershandel, Storgatan 42 i Falkenberg. Innehavaren Gunnar Rasmussen hade annekterat en intilliggande lokal (tidigare begravningsbyrå) med separat ingång och använde den som utställningslokal för skrivmaskiner. Den lokalen var nu omgjord till scen för gode vännen Max G, som han engagerat. Max G (då fortfarande välkänd som Max Gusta) blev ett av julskyltningens verkligt stora dragplåster.
Rasmussens hade i förväg annonserat i lokalpressen: “Max G trollar”. Och det gjorde han! Elegant som alltid stod han i stark belysning innanför det stora skyltfönstret med publiken i mörkret utanför. Det var spelkort, cigaretter och t.o.m. en kanin, vill jag minnas. Ett nummer fascinerade mig särskilt: han fyllde en sorts förnicklad pokal med bomullsvadd som han tände eld på, satte därefter på ett lock — svängde sedan med trollstaven och drog efter en kort stund ur pokalen upp närmast oändliga längder av hopknutna röda och gröna sidennäsdukar.
Max G fick göra flera föreställningar med pauser emellan. Eftersom jag bodde en trappa upp i huset mitt emot såg jag dem alla, först frysande ute på gatan, sedan från vårt eget fönster med teaterkikare. Trodde att jag skulle kunna avslöja honom; i Charles Hogans “Trolleri för alla” hade jag läst att en trollkonstnär aldrig skulle avslöja sina trick — eller upprepa dem. Men icke!
Våren 1968 hade jag återigen nöjet att se en föreställning med Max G, då på hans arbetsplats, Bryggeri AB Falken, som flyttat ut till Ågård vid Falkenbergs östra infart (nuv. Carlsberg). Jag var student i Lund och hade året innan gjort en gruppresa med Hallands nation till Västberlin, där vi besökt en studentförening — ATV Der Märker — vid Freie Universität.
Nu hade vi våra tyska vänner på återbesök och åkte runt med dem i Sydsverige några dagar. Vad passade väl bättre efter Halmstad än ett besök på Falken? Ett bryggeri som mer än väl kunde mäta sig med Schultheiß-Brauereien i Berlin-Spandau, tyckte vi. Vi bokade ett besök och anlände en regnig förmiddag. När vi guidats genom anläggningen och bänkat oss vid ölglasen, bjöds vi på en total överraskning: en föreställning med mästerillusionisten Max G enkom för oss!