John Houdi var med i 2012 års uppsättning av Stjärnklart ”“ han var även med ett tidigare år ”“ och i 20 dagar har teamet repat, rest och framfört showen i Stockholm, Norrköping, Malmö och Göteborg. Tim Star och Janet samt jag och Gertrud var inbjudna att se föreställningen på De Geer-hallen i Norrköping, men den kvällen var det vinterns värsta snöoväder, så ingen av oss vågade ut på vägarna. Jag har däremot på ”magisk” väg fått se den imponerande och pampiga showen Stjärnklart. Här vill jag dock bara berätta vad John Houdi gjorde.
I första numret framträder alla sångare och sångerskor och så ska trollkarlen presenteras. Ett jättestort genomskinligt rör rullas in, röret fylls med rök och ”Var så god John Houdi!” ”“ och John kommer sakta ingående från ena scensidan och röret rullas ut. Överraskande och kul! Five cards repeat och Zig-Zag-illusionen med en sjungande Nanne Grönvall följer.
Vid Johns nästa entré lånas en sedel som signeras, stoppas i ett av tre kuvert som blandas och åskådaren får välja ett ”“ de andra bränns upp. Allt detta presenteras som TV-gameshowen ”Bränn en peng”. I det valda kuvertet finns bara en papperslapp ”“ men den signerade sedeln finns i ett fack i John plånbok.
Andra avdelningen inleds med sång och musik ur musicalen Familjen Addams, och detta börjar med att John Houdi gör entré med sin avsågade hand. I slutet presenterar John The Thing i sin låda.
Johns andra entré sker med en barvagn på vilken han gör Vandrande flaskan och glaset för Anders Berglund och detta utmynnar i Multiplying Bottles.
I den tredje entrén får publiken verkligen skratta loss. Med en kvinna och en man och några skumgummibollar framförs den välkända buktalarakten. Det är bara två akter som får mig att skratta helhjärtat och öppenhjärtligt varje gång – och hur många gånger jag än ser det ”“ och det är John Houdis buktaleri och Johnny Lonns trolleriakt.
John Houdis sista framträdande är när han kommer in på scenen och behöver en ask. Man rullar in en tom glaslåda ur vilken en av dansarna (Jessica som arbetat som Laberos huvudassistent) uppenbarar sig och räcker John en liten ask. Ur denna tar han en ballong som han blåser upp och spelar en ”vacker” melodi på, alltmed luften pyser ur ballongen . Men när ballongen är tom piper det fortfarande”¦Â I mitt tycke en antiklimax efter förra framträdandet, men det hade säkert något med regin av showen att göra.
Vid sista föreställningen brukar man göra små practical jokes med varandra. Och även John drabbades av detta. När man gör glaslådeillusionen får John Houdi vara med om detta:
Â